Idag hade jag tänkt ge mig av till BVC för besiktning av lilltrollet Sigge. Den snoriga lilla näsan som sitter på lilltrollet gjorde att jag ringde till BVC för att boka om besöket. Kom jag fram då?! Nej, varenda gång möttes jag av telefonsvararen som talade om att de var upptagna med patientbesök och att jag skulle återkomma om en liten stund.
Inte gick det att lämna något meddelande heller.
Medan jag väntade på att det skulle gå en liten stund spanade jag in våra almanacka och upptäckte att vi inte ska till BVC förräns nästa tisdag, inte alls idag alltså.
Tjusigt. Plötsligt var jag väldigt glad för att jag inte kommit fram.
Sigge äter numera som en liten häst, det slinker ner hemlagad mat (av mig faktiskt
), gröt och frukt. Jättemums säger Sigge om det mesta nuförtiden. Han gillar mat helt enkelt, precis som sin storebror.
Sover gör han bra om man bortser från de senaste två nätterna när han vaknat någon gång varje natt eller gjort morgon lite för tidigt. Skyller på snorig nos och gör ingen stor sak av det hela.
Nattningen ikväll gick bra som vanligt, ner med grabbarna i sina sängar, stoppa om, solfjädrar och så ramsan på väg ut. Efter en yttepytteliten stund börjar Sigge gråta och det med stora blöta tårar, inget fis-snyftande här inte. Vi talar krokodiltårar, rent elände alltså. Syrran som var här för den obligatoriska koppen te och Maxi-Yatzy matchen undrade vad som stod på. Jag smög in till killarna, tyst som en indian och på en microsekunde hade jag det hela klart för mig - lilltrolle hade bajsat och det luktade, ja det luktade förstås BAJS. :-& Lyfte upp honom och tog med honom ut i vardagsrummet för att sanera. Att byta blöja i mörkret när han ligger längst ner i spjälsängen fixar jag inte, så är det bara. Vi smyger ut ur rummet lika tyst som jag smygit in dit. Precis när vi kommit ut i köket går Sigges larm igång. Göta Petter vad det låter
Rusar in och stänger av det och konstaterar kallt att Emil, som har sitt huvud ca 50 cm från larmet, sover som en gris. Han vaktar inte, det är nämligen hans föräldrar som ska hålla vargen stången och då finns det ju ingen anledning för honom att vakna.
Saneringen avklaras på mindre än ett ögonblick. Formel 1 teamen skulle bli impade kan jag lova. Jag byter en bajsblöja fortare än de byter däck under depåstoppen. Så det så. Sigge pussar lite på sin moster och sen stoppar jag honom i säng igen, en snabb solfjäder, ramsa ut och så sover han.
För övrig går livet sin gilla gång. Mormor är utomlands och roar sig en vecka så Emil har ansvaret för fåren som ska ha mat då och då. Själv får jag ta hand om syrrans hästar på lunchen eftersom mormor inte kan göra det. Emil tar även hand om gammelmorfar, det ska handlas och hälsas på.
Ett litet trist mörkt moln finns det på Sigges himmel och det är torr, narig och kliig hud. Usch vad det är trist
Begriper inte varför det ska vara på detta viset
Med goda råd från Ewa så försöker vi få kliandet och det röda under kontroll. Vissa dagar är det bättre, andra sämre men långt ifrån katastrof. Vilket jag hoppas och tror vi ska klara oss ifrån.
Nu ska jag rasta hundarna som bor i stugan, för tillfället är de bara två för vår äldsta tik åkte med Pappan till Stockholm. Hon hade räknat ut att hon blivit gammelmormor och då bröt hon ihop och drog till barnens farmor där hon redan stulit en middag. Sån är hon den gamla hunden. Sen ska jag rasta tiken som har valparna och så ska jag väga valparna och gulla lite med dem innan jag tömmer tvättmaskinen, tar en dusch och går och lägger mig.
Kram Susan
, löst bajs, ont i rumpan och stundtals väldigt ont i magen. Fått i honom mat och dryck utan problem så han mår inte illa utan det är magen som krånglar. 
) men det avtog snabbt. Vi la ner grabbarna i sina sängar och så ramsade vi oss ut. Tyst var det och sen hörde vi Sigge låta lite senare framåt kvällen men han somnade om, kanske var han inte ens vaken. 