Läst allt ni skrivit, tycker det är så roligt att läsa vad ni har för er om dagarna, men inte hunnit eller orkat skriva själv. Har förmodligen fått karpaltunnelsyndrom mitt i allt också. Haft känning av det sen i början av graviditeten med Arvid men nu har det väl brutit ut
Va roligt att höra om tjejmiddagar, spa, ansiktsbehandlingar, husrenovering (tycker faktiskt ni verkar lite smårika ändå tinis!
Jag var med om något jobbigt idag. Arvid hade hittat en tom ask till plastfolié. Stod och tittade på när han undersökte den en stund och tänkte den kan han leka med en stund. Efter några minuter ser jag honom klökas och att det rinner massa saliv ur munnen, får massa tårar i ögonen och det kommer bubblor ur munnen. Han försöker flämta, men får ingen luft. Jag fick megakrafter, ingen panik alls! gjorde som en fiskkrok i munnen/svaljet på honom. När det inte hjälpte la jag honom över knät och gav en rejäl stöt mellan skulderbladen. Ut kom en stor bit papper (ni vet från remsan som man drar bort när man öppnar förpackningen). Shit, jag kände mig helt tom och avtrubbad i skallen i flera timmar. Först nu känner jag att det börjar komma ikapp mig vad som hände. Kände mig korrkad som lät honom ha den där pappersförpackningen. Jag kände att jag borde haft mer uppsyn över honom. När jag såg honom titta på mig och inte kunna andas så blev det liksom dubbla känslor. Ena delen blev helt lugn och bara gjorde som jag skulle. Andra tänkte "hjälp, nu dör han". Så fruktansvärt att se honom på det viset. Äh, vet inte vad jag skall skriva. Men det var en fruktansvärd upplevelse och jag var bara tvungen att dela den med någon...
Vi var ute tre timmar idag, promenaerade å fikade på en stor, ny lekplats tillsammans med en kompis och hennes son. Skönt, tiden går så fort när man är ute! Tycker det är så svårt att umgås med vänner som har så helt olika syn på barnuppforstan och inte har rutiner. Hur gör ni? Hur känner ni?
Usch, blev verkligen ett ego-inlägg. Skall ta mig i kragen och kommentera bättre i morgon.
Kram, Anna