Mm, mamma och pappa har varit ute på äventyr utan sina goa pojkar. I vår familj har vi ett speciellt band till James Blunt, som sjunger så fantastiskt, vi brukar nämligen föda våra barn till hans album. Det första albumet för det andra är inget föda-barn-album även om det släpptes precis innan Sigge gjorde entré. Nu hade Pappan fixat biljetter till spelningen i Köpenhamn och då var det ju på sin plats att skaka fram lite pålitliga barnvakter.
Emil fick övernatta hos sin kompis T vars mor är min kollega och goda vän. Vi brukar umgås hela familjerna så det var ett solklart val. Med Sigge hade vi lite mer bekymmer, han kanske inte skulle sova hela natten och att han skulle äta ersättning ur flaska utan problem kunde vi ju inte garantera. Mormor och farmor diskades då vi (läs: jag

) var helt övertygad om att de skulle klättra på väggarna om Sigge-trollet inte åt och sov som han skulle. Tänk, tänk, tänk :-k , kraven på barnvakterna var att de skulle vara mycket kärleksfulla, förnuftiga, rara, ha en enormt pålitlig attityd av självklarhet och var diplomerad SHN-kurare. Svårt? Nej då inte alls, Ewa med familj var ju ett solklart val. Men frågan var ju om de ville ta hand om Sigge

, jag frågade och de svarade JAAAA

Det hela slutade med att alla var lyckliga.
Igår, lördag, överlämnade vi Sigge med vagn, en väska full med viktiga prylar och ett körschema. Snabb puss och så drog vi ömma föräldrar. Det gäller att lämna barnet fort så inte mamman börjar gråta. Inte för ett ögonblick tvivlade jag på barnvakternas förmåga att ta hand om Sigge-guldklimp, däremot tvivlade jag på min förmåga att var utan honom. 8) Hm, sån är jag.
Men Sigge hade det härligt hos Ewa, Emil stortrivdes hos sin kompis och Pappan och jag hade en härligt kväll i Köpenhamn. Konserten var fantastisk och innan den drog igång fick vi träffa James Blunt.

Så trevlig var han och ganska kort.

Ja det var en häftig upplevelse som jag kommer leva gott på länge.
När vi återvände hem mitt i natten kändes det väldigt tomt även om hundarna var hemma så vi fick ett varmt mottagande. Emils säng stod tom och Sigges vagn var inte ens hemma.

Vi sov gott och på morgonen åt vi frukost i sängen och läste morgontidningen i lugn och ro. Härligt, bara det inte händer för ofta.
Det var så mysigt att hämta Sigge hos Ewa för alla var så glada och när man läser om hur de haft det så förstår man ju det. Jag är inte helt säker på att Ewas storkille var helt nöjd med att vi hämtade Sigge, han hade nog gärna haft kvar honom ett tag till.
När vi kom hem fixade Emil och jag iordning Sigges spjälsäng och ställde in den i vårt sovrum. Nu är det hög tid att han kommer över i sängen på natten för han står nämligen på alla fyra och gungar vilket gör att det inte känns helt säkert att ha honom sovandes i vagnen längre. Tänk så stor han blivit, jag begriper inte vart tiden tar vägen.

När det var dags för läggning la jag bara ner honom i sängen, la tillrätta och ramsade ut sen sov han. Nu förtiden sover han tolvtimmarsnätter utan problem, det bara gled över i mer och mer sovtimmar så var det bra med det.

Ljuvliga lilla unge, snart börjar han nog krypa också fast jag hoppas att han kan åla lite mer. Att åla framåt har verkligen inte varit hans starka sida, bakåt däremot tar han sig hur långt som helst. Sån är han.
Smågrabbarna sover och Pappan och jag tar igen oss lite i soffan framför tvn. Vi är ju inte helt vana vid att vara ute och svira långt in på småtimmarna.
Kram Susan