Ojoj, hoppas nattningen redde upp sig

Jag såg inte detta förrän nu.
Jadu, vad kan det vara som försiggår? Det torde inte vara förtrotsen ännu. Har det hänt något särskilt den senaste tiden? Sjukdom? Öronen? Jobbig tandsprickning? Om inte så får vi försöka göra en vanlig felsökning:

Utevistelse minst en timme per dag - gärna strax före dagslur

Social delaktighet - gärna extra mycket nu

Skrattet till gonattet - även dagtid

13,5 timmar sömn per dygn
Sedan tycker jag nog att man kan gå in ganska fort om en SS plötsligt börjar gråta efter en nattning. Regeln "en gång ingen gång men två gånger en dålig vana" får vara vägledande. Häromkvällen började plötsligt Sigrid böka för full hals en stund efter läggning, och jag förstod genast att något måste vara på tok. Jag störtade in och hon hade lyckats fastna med armen mellan spjälorna
Nå, nu var det väl så att er ögonsten satte igång genast du nattade henne, så då är det lite annat. Bra att du gjorde husljud och inte trafikerade rummet hej vilt!
Sist men inte minst får vi komma ihåg att alla SS får fnurror ibland. Det gäller att ha lite tålamod, lite is i magen och hålla fast vid det som gäller utan att avslöja eventuell osäkerhet. Det brukar ge med sig. Det är lite som om du själv plötsligt kommer på att fråga din man om han ännu älskar dig. Han blir säkerligen förvånad: Men varför skulle jag inte göra det? Det vet du ju? Men du var ändå tvungen att fråga bara liksom utifall att...

Lilla barnet måste kolla ibland om det som alltid gällt fortfarande gäller
På återhörande!