Timmen är sen. Jag har suttit här och läst på. Jag har inte haft tillgång till nätet förrän i förrgår, men gav mig ändå på kuren för två (!!!) veckor sedan. Trodde att jag skulle klara det med ledning av barnaboken. Och så kurade jag sonen i somras och det gick lysande. Men icke nu.
Flickan är drygt tre månader. Allting om dagarna funkar jätte-bra, men nätterna ger sig inte. Och nu börjar det bli hög tid för jag brakar snart ihop. Igår stod jag och somnade! Och jag kan inte läsa saga för sonen för jag börjar sluddra efter fem minuter. Tänka kan jag inte heller.
Efter att ha läst på och uppdaterat mig i kväll vet jag att jag gått in för ofta och stannat för länge (det var visst jag som var vargen . Jag undrar nu om jag ska sluta med buffandet på stört och bara ramsa? eller ska jag tänka mig att imorgon är som dag/natt ett och helt enkelt köra från början? Och om jag nu har gett vargbesked i två veckor, hur länge tar det innan det kan börja fungera som det ska med kuren? Tar det längre tid pga motstridiga besked? (Jag behöver kalkylera med krafterna).
Ja, vilken soppa det blev med det här! Klantigt kanske, men jag får vara lite snäll mot mig för jag har ju trots allt inte gett upp. Och än är jag inte död, bara nästan.
Hoppas någon där ute läser och har något råd på vägen åt mig och tösen.
God Natt
Linnea
Jag skulle börja på natt 2 och endast buffa vid KRIS i övrigt sätta ramsan och vara noga med att bekräftelsen ska ha det sista ordet. Jag kan varmt rekommendera att du skriver ut Lathunden och ahr den bredvid dig, då är det lättare att arbeta framåt och inte fastna:
Tack för snabbt svar. Jag gör enligt ditt råd, och nu efter 13 minuter stillade hon sig, och det verkar lugnt. Men jag är inte stilla. Nej, hua vilket samvete, för hon lät så liten och ynklig där hon ligger. Men det förstås, vad är väl tretton minuter jämfört med natt efter natt av uppvaknanden. Få se hur det går nu inatt. Det känns bra att ha nätet igång igen efter flera månaders strul. I stunder av "SHN-vånda" en livlina.
En fråga.
Emelie brukar äta rejält vid nattslurken men har ikväll och även vid ett tidigare tillfälle inte ätit (hon kråmar sig och gråter) fastän jag tycker hon verkar hungrig. Jag tror att hon helt enkelt är övertrött. Vad gör jag bäst då? Jag har lagt henne och hon somnar men vaknar efter en stund. Första gången höll jag på med buff och ramsa i mer än en timme, och var inte säker på att hon var hungrig. Till slut tog jag upp henne och hon åt glupskt och tog även extra tillägg. Idag hörde jag att hon var hungrig, och hon åt glupskt igen. Om det händer igen, kan jag ge henne en femminutare? Då spricker tidsschemat men kanske orkar hon äta efter det. Om jag gör så så är det i alla fall jag som leder henne. Inte hon som vaknar fastän det är sovtid och råkar vara hungrig. Kan det funka? Jag ska se om det hjälper att förlänga eftermiddagsvilan, och envisas lite mer med "kvällsmaten". Någon som har erfarenhet och råd?
Hej Malin!
Tackar som frågar. Oh, vilken skillnad. Hon stillade sig som sagt efter tretton, för mig L-Å-N-G-A, minuter och sedan så var det lugnt hela natten förutom att jag fick ramsa några gånger. Så vaknade hon 05.15, och jag hörde att hon var hungrig. Kvart i sex kunde jag ta upp henne enligt schemat. Som tur var stillade hon sig emellanåt, men runt kvart i sex var det svårt att hitta en stund av nöjd tystnad. Jag dök på henne en gång när hon tog en minimal paus, och jag hann precis innan hon tog ny sats.
Idag har jag haft turen att ha min man hemma. Han är för det mesta borta pga arbetet, men var ledig idag. Jag sov goda 3,5 timmar när Emelie hade sin långa vila. Sov som en nyfödd, liksom medvetslös. Gud vad det är ljuvligt att sova!
Barnen behöver verkligen sin sömn, som det pratas mycket om här. Jag tycker emellertid att min sömn har blivit viktigare nu när vi har två barn. Nu kan jag ju inte sova på dagen så som man kunde när man bara hade en. Att vara helt knockad av sömnbrist och ha en glad treåring hemma funkar ju inte alls så vidare bra, särskilt inte för honom.
Låt oss hoppas på en lugn natt för oss alla!
Linnea
Det brukar hända då och då att kvällsslurken är svår trugad, själv har jag aldrig gjort något åt saken, för det är inte sista målet som räknas utan det totala mat intaget under en dag. Så inte för stora växlar för ett par matvägranden. Fortsätt truga på med mat under dagen, men det du KAN göra är ju att ge en 5 minutare på kvällskvisten innan läggning om hon verkar trött, och då tar du henne direkt till flaskan/bröstet halvsovandes så kommer hon att äta av bara chocken höll jag på att säga. Men jag har även hört att folk har lagt ner för natten och tagit upp efter 5 min på kvällen och matat och sedan lagt ner igen...så det funkar nog det med.
Härligt att allt verkar vara på rätt spår! //Malin
Hej!
Min lille skrutt har tidigare varit väldigt strulig med flaskan. Vi har tagit till båda de knep som duggan beskriver. Ge 5 min o prova mata efter det. Lägga kväll och ta upp efter 5 min.
Alltid har det gått att få i iaf lite mer!
Ja, vad säger man...
Jo, jag får väl ösa ur mig min oro och mina våndor här, så att jag kan sköta mig när jag är med flickan.
Härom natten sov hon 9,5 timmar i sträck! Så härligt. För alla. Då trodde jag att hennes kamp för sömnen snart skulle vara över. Ja, då händer följande kväll (igår) att jag plötsligt inte har mjölk så det räcker. Men det fattar jag inte riktigt förrän jag lagt henne och hon absolut inte kommer till ro samtidigt som hon frenetiskt suger på sina händer.
Tur tänker jag att vi har ersättning hemma. Pyttsan heller. Hon svalde bara luft när hon fick flaskan. Pipmugg med ventil funkade inte alls, och matningskopp vred hon bort munnen ifrån. Till slut hade jag dock fått i henne med hjälp av tesked och kopp tills jag trodde hon var nöjd. Men jag fick ju ta upp henne. Ja hon somnar men vaknar strax, och är precis lika o-roig som innan och hon gråtskriker. Jag förstår inte. Avvaktar. Lyssnar. Funderar. Hon gör vissa grejer som får mig att komma fram till att hon nog fortfarande är hungrig. Jätte-bingo: jag tar upp henne igen. Hon tar villigt bröstet (det har gått ett tag så nu finns det lite igen) men hon börjar strax att dra och kränger sin kropp. Då känner jag att det luktar kräk. Då har pyret kräkts, och hennes huvudlakan är blött och luktar illa. Det var ju därför hon skrek förstås. Hon har nästan aldrig kräkts förut, så jag tänkte inte ens tanken. Dock äter hon från mig, och det rinner på bra. sen sover hon natten igenom.
Idag har jag erbjudit henne tillägg flera gånger men bara i förmiddags ville hon ha. Hon var glad vid läggningen och det kom rejält med mjölk. God natt. Inte. Efter en timme skriker hon sitt hungerskrik, och suger intensivt på lilla handen. Hungrig sover ingen... Jag tar upp och ger bröstet. Sedan tar hon 40 ml tillägg och två deciliter luft... magknip, som till slut lättar med en rap som nästan fick fönstrena att skallra.
Ja, och så kommer maken hem mitt i allt. Och han tycker så synd om henne för hon är ledsen, så han kommer in och ska prata lite med henne, och så har han ju inte träffat henne på hela dagen. Jag fräser ut honom ur rummet! Han jobbar så konstiga tider, så det är jag som sköter ruljansen här hemma, och han sätter sig inte in i SHN av någon anledning, och han tycker bara att hon är så liten, så hon behöver bli buren. Aaaah!
Ja, men även jag tyckte i kväll så synd om henne, men jag höll masken när jag var hos henne. Hon var så ledsen/arg/upprörd i kväll. En mamma som inte kan ge henne nog med mat, som inte fattar när hon är hungrig. Och tillägget som hon har så svårt att få i sig. Och att det tagit sådan tid. Hon har varit sjuk också förra veckan. 40 graders feber. Och så sov hon så gott, och så sinade mjölken precis när hon skulle kunna andas ut. Så nu tänker jag att hon kommer få men för livet på grund av det jag gör "mot" henne nu. Jag vill ta upp henne och ha henne bredvid mig så hon blir lugn. Fast det vill jag ju inte. För lugn blir hon inte och dessutom orkar ingen av oss att ha det så natt efter natt efter natt. Men när ska det ta slut? Tre-månaderskur? Nej, förstås inte. Men när man är mitt upp i det så känns varje gråtomgång som en evighet. Det kanske ger sig redan i morgon. Vem vet. Och även igår efter strulet sov hon ju genom natten när hon väl somnat. Hm. Så... egentligen kanske det inte är sov-problem längre, utan matproblem, som leder till sovstrul. Suck, vad vet jag. Bara att jag behövde ösa ur mig allt detta för att själv kunna sova nu.
God natt gott folk. Jag hoppas kunna vara mer konstruktiv en annan gång!
Är du säker på att det är för lite mjölk och att det inte var så att hon krängde med kroppen för att han hade ont i magen? Jag tänkte på kräket där. Annars brukade jag dricka Halllonbladsthe från hälsokosten som jag tyckte hjälpt fint, en kvart efter man druckigt en kopp spände tuttarna, inbillning? Jag vet inte, men det funkade för mig. Har du provat att ge ersättning i DrBrowns flaskor, dom ska tydligen vara jätte bra och barnet får inte i sig luft.
Tack för ditt engagemang! Jo, jag tror att det är för lite mjölk. Tillgången har vacklat tidigare, och gjorde så med första barnet också. Då kom det igång bra först efter 4,5 månader och jag ammade tills han var två.
Jag ska testa hallonbladste. Var får man tag på Dr Browns flaskor? Är inte alls insatt i olika märken och så för småbarn.
Idag låter jag henne tutta på mig en gång i timmen ca, det sätter ju fart på mjölken om än med någon dags fördröjning. Hoppas det ska funka. Jag till och med väckte henne under hennes långa vila. Det gick bra och hon somnade om fint. Mjölk/maten får vara primär, och sömnen sekundär. För utan mat funkar ju inte SHN i alla fall.
Nu har det ordnat sig!! Jag är så glad för det!
Tack alla som gett era ideer och råd. Det har varit till god hjälp.
Hon sover tolv timmar nu, men äter en gång på tidig morgon. Sover som en ängel på dagslurarna. Småpratar på kvällen en stund. Det är nog ett av de finaste ljud man kan få ta del av . Ja, och hon dricker bra ur vanlig nappflaska nu också. Det släppte bara någon dag efter att jag utgutit min desperation här. Ibland behöver hon lite extra ibland räcker det jag har.
Nu kan livet börja åter!