Jaha, då sitter man helt plötsligt här, UTAN sammandragningar
34 hela veckor, och allt är bara borta.
Så nu ska man väl gå över tiden i stället.
Jag vilar visst lite för mycket
Först har man förvärkar som river i ordentligt, och man blir orolig, och sen blir man orolig för att man INTE har det längre. Aldrig är man nöjd.
Det börjar kännas tungt, jag är så trött, och sååå tung.
De får mer än gärna komma låt oss säga kring vecka 37. För det här tar knäcken på mig.
Har haft högt blodtryck hela graviditeten, har mått dåligt nästan hela tiden,
har ingen aptit (har slutat gå upp i vikt,
![Shocked :shock:](./images/smilies/icon/eek.gif)
), haft gruvlig tandvärk, dålig humör...
Känner mig otrygg med min BM, hon är liksom för slapp med kontrollerna, och lägger över allt ansvar på ultraljuden.
Önskar att hon tog min viktnedgång mer på allvar,
att hon tog SF mått överhuvudtaget, (hon slutade med det för typ 3 månader sen)
Men jag får väl lägga tilliten till alla ultarljud, men det känns ändå slappt
Så nu har jag gnällt av mig
![Embarrassed :oops:](./images/smilies/icon/redface.gif)