T.P skrev:Och när jag vaknade den 10:e rökte jag min sista cigarett...kan inte sätta fingret på vad det var (alltså som jag fattade då den 10:e men ej 2 dagar innan). Iallafall...kom Äntligen euforin tillbaks och allt kändes glas klart...
GRATTIS T.P

=D>
Och här är en till \:D/
ÄNTLIGEN ICKE-RÖKARE

{|=
Det som gav mig frihetens vingar var att den enda av mina ungar, som rökte, la av. Då plockade jag fram boken (igen) och bestämde mig för att verkligen göra henne sällskap. Så nu består hela familjen ÄNTLIGEN av icke-rökare
Jag slutade ju direkt jag fick korn på Carrs bok första gången, men antar att det gick för lätt

så jag skulle ju inte ha några problem om jag smakade någon gång när jag fick lust. Tjohejsan

Ett tu tre var jag fast igen, men jag måste säga att det tog mycket lång tid - bortåt ett år.
Man planerade att starta en Carr-klinik i Stockholm då och hans gäng ringde mig och ville jag skulle delta på något vis i etablerandet av den. Då satt jag och rökte
Men just den killen som ringde, en norsk eldsjäl, berättade senare att för honom hade det tagit fyra år att sluta
För mig har det också tagit fyra år

Herre milde, hur dum får man vara

Hur dum som helst, tydligen

Det gick ju så strålande enkelt och bra där i början

Tänker ibland på SHN-kurare som inte är rädda om det vackra resultatet utan bara verkligen går in för att sabba det :-s

GRATTIS Sköldis, du som skrev så vackert i Gästboken om saken

Måste vara skönt att slippa snuset i käften, urk
Ja, Allen Carr fick sin lungcancer till slut, den som tagit livet av både hans pappa och syster (i ganska unga år). Men jag vet att han inte var oförberedd på det, och han var en lycklig man in i det sista därför att han kunnat hjälpa så oändligt många människor över hela världen att befria sig ur sitt hjärntvättade nikotinberoende.
Så låt oss sända honom en tacksamhetens bön [-o<

=D>