Hej!
Jeg er mama til en fantastisk 2åring som er rigtig godt til at sove.
MEN! Hon blev mycket rädd for nogle eksplosioner (fyrverkeri) 31/12 på dagen, og då hon skulle sova samma kväll gråta hon desperat vid varje eksplosion. På selve nyårsaften var hon så rädd at vi ikke ville lade hende være ensam og hon faldt i søvn i vores seng mens både jeg og hendes far var hos hende.
Nu har hon i 2 dagar opført sig helt som vanligt om dagen, men når vi går på hendes rum for at putte hende bliver hun meget ulykkelig og tør ikke være ensam. Båda dage har vi (enten hendes far eller jeg) siddet i rummet hos hende tills hon er faldet i søvn. Når hon er faldet i søvn har der ikke været nogen problemer i løbet af natten.
Men hvad skal vi gøre på længere sigt? Vores plan er lige nu, at vi i några dage bliver hos hende mens hon falder i søvn - tills eksplosionerne er kommet lidt på afstand. - og så vil vi prøve at gå ud af sovrummet hendes igen inden hon er faldet i søvn.
Finns der en klog mama med gode råd til denne situation?
/Stine från Danmark
2åring er rädd for fyrverkeri når hon skal sova
Hej!
Ja, det smälls väldeliga i dessa tider. Här hemma är det mest katterna som blir tokrädda
. Här har fyrverkerierna slutat nu - och har de det hos er också, tycker jag ni gör klokast i om ni jagar bort fyrverkerivargarna på studs (direkt). För ju längre ni sitter hos henne tills hon somnar, desto mer befäster ni också hennes rädsla för detta okända. Det ÄR ju inte farligt. Bara ett fasligt oljud. Och inne i hennes säng finns de ju ABSOLUT inte - så där behöver man då rakt inte vara rädd för dem. Och det måste ni visa henne - i HANDLING. Så försök jaga bort rädslan tillsammans. "NU har alla fyrverkerier gott och sovit för i år. Hej då! Vink, vink!" (Sen kan man ju titta på mindre bullriga fyrverkier, som t.ex. tomtebloss, för att vänja sig vid att allt som sprakar inte är farligt. Om så skulle behövas).
Kram Ewa
Ja, det smälls väldeliga i dessa tider. Här hemma är det mest katterna som blir tokrädda
. Här har fyrverkerierna slutat nu - och har de det hos er också, tycker jag ni gör klokast i om ni jagar bort fyrverkerivargarna på studs (direkt). För ju längre ni sitter hos henne tills hon somnar, desto mer befäster ni också hennes rädsla för detta okända. Det ÄR ju inte farligt. Bara ett fasligt oljud. Och inne i hennes säng finns de ju ABSOLUT inte - så där behöver man då rakt inte vara rädd för dem. Och det måste ni visa henne - i HANDLING. Så försök jaga bort rädslan tillsammans. "NU har alla fyrverkerier gott och sovit för i år. Hej då! Vink, vink!" (Sen kan man ju titta på mindre bullriga fyrverkier, som t.ex. tomtebloss, för att vänja sig vid att allt som sprakar inte är farligt. Om så skulle behövas).Kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 
& Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Hej Ewa
Tack for dit svar. Jeg er (i princippet) helt enig i dine tanker. Men vi bor midt i Köpenhamn og fyrverkeriet er ikke slut endnu. Tyvärr. Pojkerne i området affyrer stadig fyrverkeri. Mange gange om dagen hører og ser vi fyrverkeri.
Så vi kan desvärre ikke sige godnat til bomberne - for de kommer en gang i mellem stadigvæk og det bliver sikkert ved et par dage endnu...
/Stine
Tack for dit svar. Jeg er (i princippet) helt enig i dine tanker. Men vi bor midt i Köpenhamn og fyrverkeriet er ikke slut endnu. Tyvärr. Pojkerne i området affyrer stadig fyrverkeri. Mange gange om dagen hører og ser vi fyrverkeri.
Så vi kan desvärre ikke sige godnat til bomberne - for de kommer en gang i mellem stadigvæk og det bliver sikkert ved et par dage endnu...
/Stine
Ok - är det inte över ännu, skulle jag vinnlägga mig om att låta henne möta faran beskyddad, samt se till att riktigt gå i pakt med henne. Upplev smällarna tillsammans: "Men oj då, vad HÖGT de smäller. Undrar om det SYNS något också. Ska vi smygkika ut genom fönstret lite?" Om man bekräftar barnets rädsla genom att i handling säga att det farliga verkligen ÄR farligt, så är det ju den erfarenheten hon får med sig. Om man istället närmar sig det farliga tillsammans och undersöker det gemensamt kan man lättare mota bort det farliga, det okända.
Vi bor grannar med försäljare av fyrverkerier och här smälls i tid och otid - och jag är verkligen ingen vän av det - men jag tror ändå att man ska göra vad man kan för att inte en rädsla ska befästas. Man kan smygträna med lite tomtebloss också. Hjälpas åt att tända, med handen om handen, och successivt kan hon lära sig att det farliga inte är så farligt. Att det bara är LJUD, som INTE bor i hennes hus. De bor ju UTANFÖR. Så även om ni inte kan vinka hej då till dem, kan ni ju göra en stor procedur kring vart de där fyrverkerierna bor och jag ut de ur rummet, för där ska de ju inte bo. "DÄR ute, på gatan, DÄR får de ju bo! HÄR inne bor de ju inte. Tokiga fyrverkerier! Nej, DÄR ute bor de ju!" Vink, vink. På samma sätt som man kan jaga bort spöken eller andra små sömnstörare under sängen genom att fånga dem i burkar och släppa ut dem i skogen.
Vad tror du?
Ewa
Vi bor grannar med försäljare av fyrverkerier och här smälls i tid och otid - och jag är verkligen ingen vän av det - men jag tror ändå att man ska göra vad man kan för att inte en rädsla ska befästas. Man kan smygträna med lite tomtebloss också. Hjälpas åt att tända, med handen om handen, och successivt kan hon lära sig att det farliga inte är så farligt. Att det bara är LJUD, som INTE bor i hennes hus. De bor ju UTANFÖR. Så även om ni inte kan vinka hej då till dem, kan ni ju göra en stor procedur kring vart de där fyrverkerierna bor och jag ut de ur rummet, för där ska de ju inte bo. "DÄR ute, på gatan, DÄR får de ju bo! HÄR inne bor de ju inte. Tokiga fyrverkerier! Nej, DÄR ute bor de ju!" Vink, vink. På samma sätt som man kan jaga bort spöken eller andra små sömnstörare under sängen genom att fånga dem i burkar och släppa ut dem i skogen.
Vad tror du?
Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 & Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06 Hej Stine 
Viktigt som Ewa säger att ni inte befäster rädslan genom att sitta med henne "precis som om det vore farligt". Skulle gjort så som Ewa skriver att möta faran tillsammans och det ni ska förmedla till henne vid sänggående är att "ni står utanför med skarpladdad bössa och vaktar henne". Den grundläggande shn-attityden. Gör mycket vardagliga ljud utanför och ge henne lugn på så vis. Vänligt, men bestämt.
Kram
Susanne
Viktigt som Ewa säger att ni inte befäster rädslan genom att sitta med henne "precis som om det vore farligt". Skulle gjort så som Ewa skriver att möta faran tillsammans och det ni ska förmedla till henne vid sänggående är att "ni står utanför med skarpladdad bössa och vaktar henne". Den grundläggande shn-attityden. Gör mycket vardagliga ljud utanför och ge henne lugn på så vis. Vänligt, men bestämt.
Kram
Susanne
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Kære Ewa og Susanne
Jeg er helt enig i ere observationer - at vi ikke bør vise hende at det er farligt. Og vi prøver (og har prøvet) men det er jävla svært, finder jeg.
Hon er mit første barn. Vi har ikke haft problemer med angst før. Og hon reagerede (skreg og gråt) som jeg aldrig har oplevet før - gik fuldstændig i panik! Jeg tror at pappan og jeg säl gik i panik over hendes angst - og derfor kom til at bekræfte hende i at det var farligt..
1. oplevelse: hon går sidan barnvognen med sin far. En stor bombe eksploderer nær dem. Pappa bliver forskrækket og Ingeborg (min flicka) bliver forskrækket. Hon søger ned i barnvagan - vil ikke være hos pappa, bare ned i den trygge barnvagan.
2. oplevelse: Da hon skal sove 31/12. Hon er "sig selv" ved putning. Da der lyder eksplosioner skriger hon i angst - ikke gråd men skrig. Vi kommer til hende og siger at alt er ok (vi kommer altid til hende når/om hon kalder - hon kalder sjældent). Det sker 2 gange og så tager vi hende op og holder nyårskalas tillsammans. Hon falder i søvn hos os denne aften.
3. oplevelse: Middagslur 1/1. Hon skriger og gråter som besat i sin seng så snart vi forlader rummat hendes. Vi tror hon er overtræt og siger at alt er ok, at hon skal sove og slappe af. Hendes gråd står på i ca. 30 minutter hvor vi taler til hende og siger at alt er ok etc. Hon er til sidst helt opløst af gråd og ganske hysterisk. Kan slet ikke falde til ro uanset hvad vi gør. Hon falder i søvn i mine arme - stadig grædende!
4. oplevelse: Aftenputning 1/1. Hon begynder at græde så snart hon kommer ind på sit rummat hendes med pappa som skal putte hende. De taler sammen og han prøver at gå ud fra hendes værelse. Hon græder og skriger. Han går lidt frem og tilbage til hende og siger alt er ok. Til sidst aftaler de at han bliver på værelset indtil hon sover. Natten forløber uden øvrige problemer.
5. oplevelse: Aftensputning 2/1. Det samme som aftnen før men denne gang taler vi med hende inden hon græder. Aftaler at vi bliver hos hende indtil hon sover. Derefter ingen problemer.
6. oplevelse: Da jeg hentede hende i vuggestuen fyrer nogle drenge fyrværkeri af neden fenstret. Jeg tager hende op til mig så vi kan kigge sammen. Jeg siger "nej, så fint og roligt”, ”Se, stjerner”, ”Sikken et stort brag”. Hon spjætter i forskrækkelse hver gang der er eksplosion og vrider sig fri fra mig og løber ind i andet rum.
Aj, aj, aj... Syns det er meget svært. Vil så gerne signalere til hende at alt er ok, men har svært ved at ignorere at hon er bange – føler det er det jeg skal gøre for at mane angsten væk.
Synes det er godt forslag at tale om at fyrverkeri bor udenfor og ikke kommer ind til os/hende. Og så komme ud af hendes værelse når hon skal sove! Men det er så svært, synes jeg.
Igen: Tak for ere tanker og overvejelser. Hvis ni har flere må ni meget gerne skrive mere. Alle idéer og tanker er fantastiske!
/Stine
Jeg er helt enig i ere observationer - at vi ikke bør vise hende at det er farligt. Og vi prøver (og har prøvet) men det er jävla svært, finder jeg.
Hon er mit første barn. Vi har ikke haft problemer med angst før. Og hon reagerede (skreg og gråt) som jeg aldrig har oplevet før - gik fuldstændig i panik! Jeg tror at pappan og jeg säl gik i panik over hendes angst - og derfor kom til at bekræfte hende i at det var farligt..
1. oplevelse: hon går sidan barnvognen med sin far. En stor bombe eksploderer nær dem. Pappa bliver forskrækket og Ingeborg (min flicka) bliver forskrækket. Hon søger ned i barnvagan - vil ikke være hos pappa, bare ned i den trygge barnvagan.
2. oplevelse: Da hon skal sove 31/12. Hon er "sig selv" ved putning. Da der lyder eksplosioner skriger hon i angst - ikke gråd men skrig. Vi kommer til hende og siger at alt er ok (vi kommer altid til hende når/om hon kalder - hon kalder sjældent). Det sker 2 gange og så tager vi hende op og holder nyårskalas tillsammans. Hon falder i søvn hos os denne aften.
3. oplevelse: Middagslur 1/1. Hon skriger og gråter som besat i sin seng så snart vi forlader rummat hendes. Vi tror hon er overtræt og siger at alt er ok, at hon skal sove og slappe af. Hendes gråd står på i ca. 30 minutter hvor vi taler til hende og siger at alt er ok etc. Hon er til sidst helt opløst af gråd og ganske hysterisk. Kan slet ikke falde til ro uanset hvad vi gør. Hon falder i søvn i mine arme - stadig grædende!
4. oplevelse: Aftenputning 1/1. Hon begynder at græde så snart hon kommer ind på sit rummat hendes med pappa som skal putte hende. De taler sammen og han prøver at gå ud fra hendes værelse. Hon græder og skriger. Han går lidt frem og tilbage til hende og siger alt er ok. Til sidst aftaler de at han bliver på værelset indtil hon sover. Natten forløber uden øvrige problemer.
5. oplevelse: Aftensputning 2/1. Det samme som aftnen før men denne gang taler vi med hende inden hon græder. Aftaler at vi bliver hos hende indtil hon sover. Derefter ingen problemer.
6. oplevelse: Da jeg hentede hende i vuggestuen fyrer nogle drenge fyrværkeri af neden fenstret. Jeg tager hende op til mig så vi kan kigge sammen. Jeg siger "nej, så fint og roligt”, ”Se, stjerner”, ”Sikken et stort brag”. Hon spjætter i forskrækkelse hver gang der er eksplosion og vrider sig fri fra mig og løber ind i andet rum.
Aj, aj, aj... Syns det er meget svært. Vil så gerne signalere til hende at alt er ok, men har svært ved at ignorere at hon er bange – føler det er det jeg skal gøre for at mane angsten væk.
Synes det er godt forslag at tale om at fyrverkeri bor udenfor og ikke kommer ind til os/hende. Og så komme ud af hendes værelse når hon skal sove! Men det er så svært, synes jeg.
Igen: Tak for ere tanker og overvejelser. Hvis ni har flere må ni meget gerne skrive mere. Alle idéer og tanker er fantastiske!
/Stine
Jubii
Det lykkedes!
Vi pratade med hende om at fyrverkeri er utanfor og ikke kan komme ind - ligesom bilarne. Det pratade vi om hele eftermiddagen. Ved aftenputning var der næsten ingen problemer - vi måtte ind og minde hende om at alt var ok et par gange. Men ellers faldt hon i søvn som hun plejer.
Fantastisk. Tusind takk for hjälpen, ni kloge mødre!
/Stine
Vi pratade med hende om at fyrverkeri er utanfor og ikke kan komme ind - ligesom bilarne. Det pratade vi om hele eftermiddagen. Ved aftenputning var der næsten ingen problemer - vi måtte ind og minde hende om at alt var ok et par gange. Men ellers faldt hon i søvn som hun plejer.
Fantastisk. Tusind takk for hjälpen, ni kloge mødre!
/Stine
