Stora barn, 5 och 7 år

[Trollet]

Hej!

Jag har själv två barn som somnar som små änglar på kvällarna. Min kompis däremot ligger minst en timme varje kväll med sina stora barn, och håller på att bli galen. Hon säger att hon inte klarar att bryta mönstret. Jag skulle vilja ge henne några konkreta råd, men är inte riktigt säker efter som barnen är så stora.

Vad tror ni om detta:

- Förbered barnen i god tid, börja prata redan på morgonen hur det kommer att bli på kvällen. Berätta varför (att mamma måste få göra andra viktiga saker kanske?), och att det verkligen kommer att bli så (mamma ger inte efter).

- Leta tillsammans igenom rummet efter monster (som är ett problem), och konstatera att det är säkert att ligga där....

- Sitt synligt på en stol utanför rummet och passa, samtidigt som du visar att du finns kvar.

- Svara på allt med "goddag yxskaft"

- Ge inte efter även om det så skulle ta flera timmar!!!

Hon säger att hon har provat att sitta utanför, men att stora killen kommer upp "hela tiden". Vad gör man åt det, han är ju "jättestor" och kan ju knappast bäras tillbaka?

Tacksam för tips!

[anna]

Ja, precis så ska hon göra!
Helt rätt uppfattat!

7-åringen tar hon i handen och leder tillbaka till sängen.
Ramsar bestämt vad han än säger

kram anna

[Susanne*]

Glöm inte att säga till din kompis att det är faktiskt inte "synd om barnen som måste somna själva". Ofta upplever jag att föräldrar kan fasta där. Om hon säger så så fråga bara "varför är det synd om dom menar du?". Är istället en trygghet och gåva hon ger dom att få komma till ro själva.

[Trollet]

Jag ska prova att prata med henne.
Problemet är att det är svårt att nå fram till dem som tycker att det inte finns någon lösning. Har man bestämt sig för det så är det ju svårt med den berömda attityden...

[Gunzan]

Hej,

Låter som väldigt bra råd!

Jag har ett tips på att bota monster och spökräddhet.
När Moa var rädd för spöken så satte vi fram en skål på kvällen med russin som vi sedan bytte när hon hade somnat till en lika dan skål utan russin.

Hon fick vara med och det blev en sak i kvällsritualen. Det hjälpte till att neutarlisera spökena och sedan så kom ju aldrig spökena in på rummet för russinen stod i vardagsrummet.

Nu några månader senare så är det inget prat om spöken längre och vi behöver inte mata dem längre.

/Gun

[annawahlgren]

Det är dessvärre snudd på omöjligt att ge råd till någon som inte vill ha dem. Man riskerar bara att göra sig till ovän

Det är något av det sorgligaste som finns, tycker jag, detta som din vän ägnar sig åt: att klaga över det elände man har medan man i ord och handling försäkrar sig om att eländet ska fortgå riktigt ordentligt i evigheten. Och vips har man "omöjliga" barn som får bära hundhuvudet

Annars är råden goda. Men de kräver ju en vilja till förändring - ett uppbrott ur offerrollen