Jag har en underbar pojke på 4,5 månader. Han är en superglad toppen-baby och en fröjd att vara tillsammans med! Vi har använt oss av standardmodellen sen han var ca fem veckor gammal och haft massor av goda upplevelser. I natt sov han sina första hela 12 timmar!!!! Jippi!
Nu följer vi en dagsrytm som heter:
19-07 – 12 t natt (med 1 nattmål vid 5)
sova 45-2-45
För att få honom att sova har använt vagnings-metoden, liggandes på rygg, och tyckt att det funkat ganska bra. Aldrig helt utan kamp men hanterbart.
Men nu börjar det ta allt längre och längre tid att få lillen att sova, speciellt de korta sovpassen som vi tar innomhus. Jag tycker inte att jag vagnar 'onödigt mycket', ganska sparsamt och liksom för att kort och koncist markera att nu skall det sovas. Det är inte så att han vrålskriker. Nej, han gnäller, smågrinar, protesterar. Jag väntar ett par tre-fem minuter vagnar igen ... gnäll igen, tio minuter går, tjugo, en halvtimme ...
Det börjar kännas som om vagningen är lite meningslös. Antingen kan jag ju bara sonika vagga honom till sömns, amma honom trött eller bara lägga honom helt kallt i en säng så att han får skrika sig till sömns. Men jag vill tro på att han skall kunna somna behagligt!!!
Nu har jag frågor:
Vagnar jag fel?
Jag har läst en del på forumet men är lite rådvill. Skall man vagna så snart han skriker eller skall man låta honom skrika och vagna kartare och kortare för varje gång?
Tvingar jag honom till en sovrytm som inte passar honom? För mycket/ för lite sömn? (Han är jättestor väger nästan 9 kg och är över 70 cm lång.)
Finns det några trix att ta till???????????
Det är inte så att jag har panik men det känns så trist att läggningsritualen skall bli en kamp var enda gång.
En annan lite sidofråga handlar om mat. Jag skulle så sakteliga vilja introducera kvällsflaska till sista kvällsslurken vid18.30. Vad rekommenderas? Välling? Vilken slags flaska, vilken sorts välling?
Bästa hälsningar Kix
Bra jobbat med nattsömnen =D> 
