nödrop!!

[anna77]

Tack alla ni och detta forum

Begrundar alla goda råd och ska läsa om och ta till mig.
Som Sonica skriver så ska jag försöka se stökanet o gnyendet som hans "sovande", men ofta hetsats det upp till riktig gråt, och då måste han ju komma upp? Dagtid blir han knallarg om jag lägger ner honom helvaken o inte halvsövd. Och problem med mat kan det inte vara, för han kan sova länge sen! Men jag ska ge det ngn dag o tänka på allt ni skriver o tänka på min attityd...och se óm det förbättras.
Tack igen!
Och jag har inte med vilje startat ny tråd, men jag fick inga svar på min första tråd "nyfödd" så jag startade en ny till slut. Sorry...

[anna77]

Jag har läst, och jag har begrundat, men frågor kvarstår.
Jag måste tjata om att om igen be om hjälp: jag lyckas inte ändra riktning på skutan trots alla goda råd.
Det blir en ond cirkel:
jag vet inte om jag trugar i tillräckligt (men jag förstår inte hur jag ska hinna ha honom mer ammande när man samtidigt ska hinna vara/ gå ut med 2-åring, diska, städa, laga mat, tvätta etc?) vet ej om proppmätt har ej hjärta att "vagna på" när han gråter hjärtskärande tycker så synd om honom med urusla sömntimmar att jag låter honom somna under amning och lägger sen ner med "mysvagning" om jag misslyckats innan för att han ska få sova lite ok antal sovtimmar pga mesvariant på dan men ej natt men gör oss en björntjänst då jag antar att jag ger URUSLA UBBLA BUDSKAP MED BLANDNING AV VAGNING, SÖVNING TILL SÖMNS OCH SOVA I MIN SÄNG.... suck

Hur ska jag handfast ta tag i detta? Hur ska jag börja våga lägga ner vaken son som gallskriker om han ej först sövts ner tillräckligt?
Pga dålig sömn bör jag börja tidigare än vanligt med schema, och efer 2-2? Kan man lägga 6 timmar nattsömn när som på kvällen/ natten?

Förlåt att jag är så trögfattad

[anna77]

förresten är han nu drygt 5 veckor t'g

[Gäst]

Hej
Jag vet hur svårt det är att få ordning på allt, de första veckorna, jag har varit där du är, man kämpar, man trugar...och i bland funkar allt klockrent, och ibland så fungerar ingenting kna man tycka.
Men sen står man där, några veckor senare, och i tillvaron börjar man skönja ett mönster, modellen har formats, och allt fungerar i alla fall någorlunda. Men vägen dit är som sagt inte spikrak.

I bland är det svårt att veta vad folk som skriver här har för kunskaper sen innan så man kanske av misstag hoppar över något nog så viktigt.
Så jag ska bena ut lite åt dig, så får vi se om något klarnar Det kan bli upprepning av sådant du redan vet och kan, men nu får det bli så här

MATEN:
Som sagt är maten utgångspunkten i hela modellen. Ett mål startar på studs den lilla vaknar, kanske till och med någon minut innan, om du lyckas avgöra att han är på gång att vakna. Då lyfter du upp, och ger direkt. Inte en minut ska barnet behöva vänta.

Du låter barnet suga tills barnet bryter, du trugar. Sen är det dags för en rap, den lilla rapen ska ge plats åt ytterligare lite mat är det tänkt. När rapen tillslut kommit, ska du fortsätta på samma bröst. Samma procedur, truga och sen rap.
Första delen av målet är nu avslutad, och nu är det dags för en rejäl paus, med skötning, och lite umängen och möten, både med dig och storasyskonet.
När det kanske gått 1 timme och 10 minuter från det att målet startade, börjar det vara dags för påfyllningen, du gör lika dant här. Du ger nu från bröst nr 2, rapar, och trugar i liiite till.

Till kvällen är det en bra ide att ha ett förlängt mål, om 2.5-3 timmar, med en litne lur om max 20 minuter. Lilla luren gör att man lyckas få i ännu mer mat. Då börjar du målet som vanligt, och när knakse en timme gått, vagnar eller buffar du mitt i händelsernas centrum, till en lur på exakt 20 minuter.
Varpå du ger påfyllningen direkt efter, sen kanske ni badar, umgås, myser och sen är det dags för insomningsslurken. Som ska göra sömnen god.

Till kvällen kan du om du vill fylla ut amningen med en skvätt ersättning, för att mjölken kan vara lite väl tunn på kvällen, andra pumpar ur under dagen för att ge fetare mjölk på kvällskvisten.

Under natten, gör du målet så kort det bara är möjligt, amning rap, byte i sängen i dun kelt sken, påfyllning, rap, osså ner i sängen.

OM SÖMNEN:
Lägg lille man i vagnen, om han inte somnar inom några minuter kan du fylla på, kanske är det bara en liten ytte pytte skvätt till som behövs. Sen lägger du ner igen. Vaken. Ge honom chansen att somna själv, annars vagnar du lilleman, och slutar strax innan han ska somna. Och gå, vaknar han efter 1 timme, 1.5 timme så påbörjar du ett nytt mål, lika dant. Helst ska han sova i 2 timmar, och i framtiden kan du försöka vagna över sömnskarvarna.
Men viktigast av allt, nu, är att få honom att komma förbi överlevnadsångesten.
Under natten så, som jag tidigare sa, så försök att inte förvirra honom med dubbla budskap, utan följ en linje du bestämmer dig för, och tveka inte i ditt beslut.
Om vagningen, vagna rejält med ett knyck när vagnen är på väg bort från dig, vagnar du rätt, så tystnar han bara på några minuter eller sekunder rent av.

OM SYSKON:
Släpp alla måsten, nu, ta hjälp av det äldre syskonen, med såväl skötning av lillebror, som annat praktiskt i hemmet.

Hm, ja det var väl allt för nu...
Kram Sara

[mo]

Ett litet tips till inställningen...
Jag är till vardags en rätt velig person Och har fått kämpa MYCKET med att inte gå in till mina barn med "nu skall du SOVA!...eller???, du kanske har fått för lite umgåstid eller mat...hjälp!" Vet inte om du känner igen dig Till min första dotter tog det låångtid innan jag lyckades hitta attityden men till Bror hade jag BESTÄMT mig, nu skulle det till attityd! Jag har väl inte alltid lyckats.... (sonica har varit en god hjälp!) Men tipset, Se till att han har fått mycket, mycket mat, fått umgås och vara med, sen VET DU att han har fått sina behov tillfredställda och nu behörer han hjälp att sova! Det kan faktiskt göra stor skillnad med attityd Och det är väldigt skönt för både barn och vuxen att inte stå där i mellanlandet och som jag tänkte "hoppas att han somnar snabbt, för då vet jag ju att han är mätt..." Om man fakiskt VET då tror jag barnt också vet tillslut!
Vet inte om det är till någon hjälp men ändå
Kram mo

[anna77]

Tack snälla sonica/Sara,
det var precis vad jag behöver! En repetion av grundläggande fakta!
Jag har idag för första gången vågat vagna en skrikande son till sömns...han grät inte mer än 2 min, men jag har gett upp tidigare innan då dessa minuter har känts sååååå långa och plågsamma att jag tänkt att "min son är väl den ende som bara inte går att vagna, detta är plågeri". Igår var en katastrofdag med son som sov föööör lite, övertrött och gråtande mamma. Men idag sitter än så länge 2-2 bra.
han är stor nog för 2-2 i SM, hur snart inpå läggning börjar man med andra sidan? Han är svår att truga i ordentligt på andra sidan, även om det går över en timme sen försat matningen. När man inte längre har 1,5-2, blir det inte för tätt mellan amningarna?
Jag är mkt uppmärksam på honom och när han börjar vakna till antingen direkt efter läggning eller vid 45minutersskarven så får jag avgna mkt men korta pass. Fel? Han har svårt att komma till ro på en gång efter "lyckad läggning".
inatt gick larmet för första gången, och 3 gånger på en kvart! Hemskt! Han sussade lugnt på b"h, men har ngn annan varit med om det? Hur kan sömnen bli så djup inom enkavrt när jag var´je gång skakade om honom?
Jag har ännu inte vågat mig på att ta itu med nätterna, och ammar lite väl ofta...tips på var man lägger 6timmars sömnen? Hans morgon börjar när syrran vaknar så han kan ha ammat precis timmen innan och så kommer vakentimmar på det när hon vaknar, och det går sådär att truga i mer: fel början på 2-2
Tack alla underbara för fantastiska svar!!!

[Gäst]

Hej Du jag har inte riktig koll på hur gammal pojken är nu så snälla skulle du kunna uppdatera din profil, och skriva när lilleman är född

Bra jobbat med vagningen, det är nämligen så man gör när man hjälper dom att sova.
Man lägger ner och vagnar lugn och tyst. Det gör ju inget att de skriker när man lägger ner dom, för man är ju där och hjälper till med att vagna barnet lugn och avslappnad.

Beroende på hur gammal han är nu, så kan du försöka börja trycka i hop målet så det börjar omfatta en timme. När det målet är avslutat är det 3 timmar till nästa mål, och 4 timmar sen det förra målet startade. Det är helt i sin ordning.
Om larmet, jag har inte så stor koll på detta, ska jag erkänna. men det låter ju obehagligt. Kanske någon annan här vet Om det är inte är fel på larmet, så kanske du borde prata med läkare om det är så att han har andningsuppehåll
De flesta lägger 6 timmars sömnen mellan 22-04. Så målet som är vid 1, blir det första som försvinner.

Våga ta itu med nätterna, tycker jag. Amma mindre ofta, och håll målen korta. Så främjar du aptiten på dagen i stället. Han vänjer sig att äta mer och mer dagtid, om det blir mindre och mindre att äta nattetid.

[anna77]

min snart kilometerlånga tråd har varit tyst ett tag...för det har jag med. Jag meddelar härmed att jag ger upp för ett tag. Pga pressad situation hemma med sjukdom, flytt etc så känner jag att jag redan går på knäna. Jag vet att BB är det bästa, men jag har inte kraften att vara konsekvent nu. Jag har blivit besatt av hur fel det har blivit, lillpojken skrek hysteriskt 10 min ikväll för att han var tröööött innan han gav upp o slocknade på min arm. Från 08.30 till 19.30 hade han sovit 3 timmar 30 min, på 4 tillfällen, med många uppvak däri med vagning som hjälp att somna om. Jag är totalt inkonsekvent. Men nu känner jag att jag inte klarar mer, 2åring hemma, att jag hinner inte med att ha koll på SM, att vagna när jag äntligen kommer iväg till parken med 2åringen, lagar mat, badar större syskon. SM verkar perfekt när det är första barnet: gott om tid. Men hur ska jag orka? Hur kan jag vagna när syskonet badas? Vagna på väg till parken mitt i gatan med otåligt syskon på ståbräda? Truga, truga , truga i mat efter att bebisen tror att han är mätt när tvätt, mat, städning, syskon, utegång står på tur? Som ni hör är jag en stor fan av BB men jag är så utmattad av vår allmäna sitation att jag inte förstår hur jag ska få in dessa "regler" nu. Jag hinner inte ens ta till mig bebisen helt som det är nu. Iställe för att njuta tänker jag "nej, vaknade du nu igen, nu måste jag vagna", eller "nej, nu kommer vi inte ut för det blir mitt i sovpasset o sen vaknar han ändå" etc. Pannkaka
Desperat behov av stöttning

[miar70]

Hej anna77

Nu har jag inte läst din "kilometerlånga" tråd, bara skummat den, och precis som du själv säger så har du fått toppenhjälp!
Och jag hittar inte nånstans hur gammal han är - kanske kan du skriva in det i din signatur
Men standardmodellen får INTE bli ett krav, något ångestframkallande, DU måste göra om SM till din egen!

Jag skulle vilja råda dig till att fokusera på att ge pojken mat! Rejäla vakenpass med massor med mat, och sen sova på det!
Och tar du upp honom om han vaknar efter låt säga 45 minuter, så börjar du helt enkelt om med mat och härligt umgänge!

Släpp klockan lite nu, koncentrera dig på att mata, skratta, njuta, och på det sova!

Börja där, tycker jag!

Kram

[Jejje]

Jag känner också som du ibland! Det kan vara oerhört stressande att hålla koll på tiden, vagna och hålla vaken i tid och otid! Vad du gör, NJUT av ditt underbara lilla barn och gå inte och stressa upp dig eller ha dåligt samvete! Folk har klarat sig utan SM också och klarat sig bra! SM är fantastiskt, men inte det enda goda här i världen! Funkar det inte just nu, så funkar det inte. Då måste du göra det som funkar bättre just nu med GOTT samvete. Det är ju faktiskt värre att springa och stressa ihjäl sig och sina barn i sin iver att följa den idealiska modellen. Följ den så långt du orkar med bibehållet lugn.

Vill också slå ett slag för BÄRSJAL! Det är oerhört mysigt och praktiskt och har ibland varit det enda som hjälpt när mina varit övertrötta, eller när jag behövt göra något brådskande med båda händerna och barnet är gnälligt...
Vet att Anna inte är så förtjust i kånkande i bärsjalar, men för mig var det det bästa jag köpt när jag fick mitt andra barn.

Upp med hakan och öva dig att stressa av (som jag också övar dagligen) och att ha gott samvete för det du gör med dina barn. Och jag brukar också öva mig i TACKSAMHET. Det är en oerhörd vinning när man lyckas med det (fast det är skitsvårt ibland!!!). Så fort något känns skit, så tänk inte SKIT utan tänk på det lilla som finns som är BRA (vilket egentligen är ganska mycket när man tänkt efter ett tag). Barnen lever framför allt. De kan röra sig. Ni har tak över huvudet. Mat på bordet varje dag (flera ggr om dan t.o.m.) osv. Så där håller jag på och då blir bekymren faktiskt lite (ibland mycket) mindre. Tacksamhet gör en glad!
KRAM OCH LYCKA TILL!

[annawahlgren]

Tack alla

Har svarat anna77 på hennes PM (om uppgivenheten ) att SM - likhet med en karl för en singelkvinna - ju ska vara en tillgång, inte en belastning.

Barnet klarar sig alltid.

Går det prestationskrav i SM blir jag inte glad =;

[mammamy]

En stilla undran...är du ensamstående? I annat fall tycker jag det är dags för barnafadern att kliva fram här. När du kroknar på natten så borde du kunna låta honom ta över ett tag, både själva vagnandet men framförallt ANSVARET för det är detta som knäcker dig tror jag, förutom att vara så kräkstrött utan att få sova. Har själv en liten sexveckors som inte vill somna om efter amningen på natten men gladeligen sover mest hela dagarna i sträck, märkligt så olika det kan vara. Storebror sov ALDRIG men honom kurade vi vid 3.5 månads ålder och då hamnade vi i himmelriket. Håll ut och sänk ribban för dig själv, så länge du är så här stressad går även mjölkproduktionen trögt men jag vet att det är lättare sagt än gjort. Den här jobbiga tiden GÅR ÖVER, fortare än du tror. Ta hjälp av maken eller av någon annan om en respektive saknas, du måste orka med både dig själv och barnen och det gör du inte om du skall dra hela lasset själv. Låt någon annan ta hand om bebisen någon annanstans (där du INTE är och alltså inte behöver höra honom en stund) så du får vila lite. Fortsätt gärna att kräkas ut frustrationen här, bättre här än hemma 8)

[anna77]

Tack omigen för alla goda råd!
pojken är snart 7 veckor t´g, och vi har fortfarande sovkaos här hemma, men jag försöker hetsa ner mig och väntar på att samla krafter för att med glädje kura pojken som snrt egentligen är redo för 8 timmar natt, och inte 2 timmar uppvak hela näterna.
Tills kraften kommer för att "kura" så ska jag fokusera på mat, mat o mat o se om det kan bli bättre sömn. Nu sover han endast 45 min pass som är nästan omöjliga att komma över dagtig, om jag inte råkar vara i närheten precis då och vagnar febrilt. Det är svårt att få honom att äta med aptit efter bara 45 min sömn och där är den onda cirkeln igång: han vaknar efter 45 min, äter ej med aptpit, blir trött (självklart) inom en timme, 1,5 och hinner inte få aptit nog o äta nog innan han vill somna igen: somnar sällan stånkemätt. För att få ordning på skutan behövs nattkurning. Bara då vaknar man ju hungrig och dagen börjar i rätt ände?

[Gäst]

Hej
Det du kan göra på natten är Vagnkuren, att vagna vid uppvaken. Och inte ge mat förän den tid du bestämt.
Men den riktiga kuren, med ramsa, inför man tidigast vid 4 månader.
Före det är det standardmodellen med mycket mat, och vagna förbi uppvaken. Det krävs att man är beslutsam, och har målet i sikte.

För att få till aptiten under dagtid, så kan du snart börja köra enligt principen
2-2, vaken 2, sova 2. Och då vagnar du under uppvaken. Hugg så fort ha börjar vakna till.
Ger du utpumpad mjöl till natten
Gör det, eller så bjud på en extra skvätt ersättning.

[anna77]

Varför ge utpumpad mjölk till natten?