Gillar inte att ligga i vagn, hjälp!

[anna_sophia]

Fasen, idag gick det inte alls bra och jag mår skit och känner mig jätteledsen och ensam. Tänkte gå ut och gå med honom vaken för att se hur han reagerade. Som vanligt gick det ok i tio minuter därefter började han gnöla för att därefter börja gallskrika hela vägen hem. Det är alltid samma sak oavsett om jag låter honom ligga i vagnen eller om jag bullar upp runt honom. Efter tio minuter tröttnar han. Jag tror det hänger ihop med att han heller inte kan ligga själv mer än i tio minuter innan han börjar gnöla och därefter skrika. Jag vet inte vad jag skall göra. Känner mig helt instängd hemma eftersom jag inte kommer någonstans då jag inte vet om han kommer att skrika som en stucken gris efter ett tag i vagnen. Igår prövade jag att gå ut med honom när han sov. Då vaknade han i 45 minuters skarven. Jag stannade och fick stå och vagna i en kvart innan han somnade om. Även då skrek han. Jag blir så trött på mig själv att jag bryr mig om vad andra tycker. Jag blir också så himla ledsen när han gråter. Vet inte vad jag skall göra. Känns som att jag får sitta hemma under min mammaledighet och inte komma ut.

Är det någon som har råkat ut för detta? Anton är ju bara två månader. Kanske blir det bättre med tiden, vad tror ni?

[kattklo]

Hej!
Jag tycker inte din kvart var så värst länge!
Han somnade ju om! Det är jättebra jobbat!

Det är vanligt att vakna precis i sömnskarven och då gör man precis som du gör, stannar tills han somnar om igen.

Du ska se att omsomningarna går snabbare och snabbare ju oftare du går ut och går på hans lurar. Om du bara kommer ihåg att vagna kortare och kortare där du står och lyssna av hans skrik. Backa helt enkelt.

Har du ett tunt mörkt tyg över sufletten? Om du inte vill ha det på hela tiden kan du lägga på det när det börjar närma sig ett uppvak. Kanske sover han vidare om det bara är mörkt.

Jag tror inte det är så ovanligt att tycka vagnen är trist. Här hemma fick vi göra så att långpromenaderna togs när det var sovdags och under hennes vakentid fick hon åka babybjörn eller sjal. Hon ville se och vara med!
(På sommaren går det ju också att ta med sig en filt som hon kan ligga på mage på varän ni befinner er.)

Om jag var iväg under både sovtid och vakentid hade jag med mig vagnen för sov och sjal eller babybjörn för vakentid.

[anna_sophia]

Tack Kattklo vad gullig du är! Jag får nog göra som du säger helt enkelt. Jag kan inte förstå att jag bryr mig så jäkla mycket om vad andra tycker. Men när han börjar gråta får jag kallsvettningar för att han gör det och mår så dåligt om någon går förbi och hör hur han gråter. Jag är en ganska tuff tjej annars men när det gäller Antons gråt så är jag en blödis. Men som du säger jag får träna mig att gå ut långt med honom när han sover och vagna över skarvarna och ha med mig baby björnen för de tillfällen då han är vaken och jag är på väg.

[TorpSara]

Jag har, trots att babyskyddet funkade skapligt, kört mest med sjal eller bärsele. Edvard tyckte att vagnen var kul först när han var runt sex månader... Och det är inte så ovanligt vet jag.

[anna_sophia]

Hur många månader är * . Jag är sååå nyfiken på när det kan gå över så du får gärna skriva om hur många månader det rör sig om.

[TorpSara]

Ah, spamcensuren. 5-6 månader

[Moonflower]

Anna-Sophia, inte ska du känna dig instängd när det finns en så enkel lösning. Skaffa en bärsjal eller en ergonomisk sele! Dom är snygga, nästan alla barn gillar att bli burna och man får inte ont i ryggen som man kan få med en babybjörn. Dessutom är det faktiskt mycket smidigare än vagn.
Du slipper krångla i trappor, bussar, butiker till exempel.
Pluss att vagnen blir ledig att storhandla i.

Till en början var jag ledsen när Garion vägrade vagnen. Jag ville vara som "alla normala" mammor som glatt strossade runt med nöjda barn i sina vagnar. Men sen förstog jag att det inte skulle bli så och insåg att det är ju så mysigt att bära sin lille alldeles nära kroppen. Det är ju bara de här månaderna som man får möjligheten att mysa på det sättet. Sen kommer våra nyfikna, rastlösa små upptäckare vilja springa omkring på egen hand.

[annawahlgren]

Det är ju bara de här månaderna som man får möjligheten att mysa på det sättet. Sen kommer våra nyfikna, rastlösa små upptäckare vilja springa omkring på egen hand.

Ujuj - jag vill verkligen lyfta ett varnande pekfinger här. Små barn ska ligga på mage i timmar varje dag. Från första början. Det är oefterrättligt viktigt inte bara för den motoriska utvecklingen utan också och inte minst för den neurologiska.

Efter den egentliga födelsen vid ca tre veckors ålder ska små barn bäras för transport, inget annat.

De små barnen är inte här för att vara gosedjur att "mysa" med. Och de kan inte "springa omkring på egen hand" förrän de fått åla, kräla och krypa oändligen. Det gör man inget vidare i bärsjal, som enligt min mening betecknar en förlängd livmodersymbios, som INTE ligger i barnets intresse alls.

Förlåt att jag tar i, men jag ber att få hänvisa till IAHP-forumet där vikten av magläget och hjärnans därmed kolossalt sammanhängande utveckling inte nog betonas.

Rastslös Det blir man inte i frihet. Rörelsefrihet

[Moonflower]

Det är ju bara de här månaderna som man får möjligheten att mysa på det sättet. Sen kommer våra nyfikna, rastlösa små upptäckare vilja springa omkring på egen hand.

Ujuj - jag vill verkligen lyfta ett varnande pekfinger här. Små barn ska ligga på mage i timmar varje dag. Från första början. Det är oefterrättligt viktigt inte bara för den motoriska utvecklingen utan också och inte minst för den neurologiska.

Efter den egentliga födelsen vid ca tre veckors ålder ska små barn bäras för transport, inget annat.

De små barnen är inte här för att vara gosedjur att "mysa" med. Och de kan inte "springa omkring på egen hand" förrän de fått åla, kräla och krypa oändligen. Det gör man inget vidare i bärsjal, som enligt min mening betecknar en förlängd livmodersymbios, som INTE ligger i barnets intresse alls.

Förlåt att jag tar i, men jag ber att få hänvisa till IAHP-forumet där vikten av magläget och hjärnans därmed kolossalt sammanhängande utveckling inte nog betonas.

Rastslös Det blir man inte i frihet. Rörelsefrihet

Anna, jag tror att du missförstod mig.

Inte ligger väl barnet på mage i vagnen när det är vaket? Är det inte då lämpligt att få träna sina nackmuskler och se omvärlden genom att sitta upprätt i en sjal istället för att ligga på rygg i botten av en vagn?

Jag pratar inte om att bära barnet hemma utan om sjal som alternativ till barnvagn när barnet inte tycker om att åka barnvagn. Jag tycker att det är dumt att försöka tvinga ett barn till något som hon inte tycker om. Att det är mysigt för mig är bara en bonus.

[annawahlgren]

Mutter, mutter Jag kan visst bjuda på att jag missförstod litegrann - men bara lite... Jag är skeptisk mot bärsjalar för det är trots allt en viss apparat att knyta in barnet i en sådan och ingenting man skippar efter fem minuter om du förstår, utan vanligen låter man barnet hänga kvar tills det somnar, vilket ju inte är något fel i och för sig, men sjalen blir lätt sövande i stället för enkelt transporterande. Och jag köper inte att små barn inte skulle "tycka om" eller "vägra" det ena eller det andra - de föds inte med sådana preferenser eller antipatier utan de gör som vi lär dem. De har inte mycket annat att välja på, om man säger

Träna nackmusklerna och se omvärlden genom att sitta klistrad mot mamma i sjal? Det tror jag ju inte, peståss.

Visst kan en liten unge ligga på mage vaken i vagnen. Det är bara att ta bort suffletten. Barnet kommer mycket tidigt att sträva över kanten, om du förstår vad jag menar.

Naturligast för mig är ju annars att ha barnet sovande på mage i vagnen och sedan, när det är dags att vara vaken och "uppe", palla upp den lilla med kuddar till stöd, och / eller bära barnet utåtvänt i famnen.

Nackmusklerna behöver inte tränas i stor stil om barnet får ligga på mage såväl sovande som vaket och i princip hela dygnet om. Det är enligt min mening en smula befängt att överhuvudtaget tala om träning här. Magläget med allt vad därtill hör av ålande, krälande, krypande är förutsättningen för inte alls bara muskulär, motorisk utveckling enligt Guds och naturens regler utan också för den neurologiska. Bärsjalen ser jag som ett direkt hinder för den naturnödvändiga rörelsefriheten. Men visst, i stället för barnvagn - i oländig terräng, inte för att barnet "inte tycker om"! - är ju varje transportmedel som inte berör marken bekvämare.

Men det ska banne mig vara kortvarigt

[Siobhan]

Halloj,

Jag har haft det precis likadant som dig! Min lilla tös fullkomligt avskydde vagnen! Varje gång jag tog ut henne så gallskrek hon. Men ve den som ger sig, jag försökte agera så självsäker som jag bara kunde och sa till henne att alla små barn behöver tas ut i vagnen varje dag och det är så det är helt enkelt. Det hjälpte då jag bytte till en större vagn a la retro stil med mycket gung. Vad som också hjälpte mycket är något som flera här redan har påpekat, dvs att sätta en kudde bakom så att barnet kommer upp lite och kan beskåda världen.

Måste dock erkänna att det tog ett par månader innan jag kunde ta ut henne utan att hon skrek och jag förstår verkligen hur du känner dig. Jag minns själv hur det var att promenera med en gallskrikande liten bebis och det kändes som om hela världen stirrade på en och tyckte att man var en dålig mamma. Det jag fick börja med var att promenera i lugna parker där hon hade trevliga träd att titta på, det tog ett bra tag innan jag kunde ta henne in till stan eller på bussen. Hon har alltid reagerat väldigt starkt på diverse ljud och allting verkar skrämma henne.

Men som sagt, nu går det hur bra som helst. Igår åkte en moped förbi oss och tösen reagerade med intresse istället för att bli rädd.

[norna]

min flicka protesterar också över att vara vaken i vagnen, men att sitta uppalllad är bättre! men bäst är att ha suffletten nere, en mamma som sjunger eller pratar med en och favoritleksaken i knät, då orkar man riktigt länge.. först kände jag mig lite obekväm med att gå och prata och sjunga när jag inte var hemma, men nu upptäcker jag att jag gör det även när hon inte är med... 8)

hon vill vara MED så utmaningen är att få henne att känna sig helt deltagande där nere i vagnen.

[anna_sophia]

Halleluja!

Tack för alla supertips och det känns skönt att inte vara den enda med vagnproblem.

Jag kan dock meddela att vagnproblematiken de sista dagarna verkar ha börjat lösa sig. Jag har nu gått ut flera dagar i rad med honom och han har varit nöjd och glad och till och med somnat på rygg vilket han ALDRIG gjort tidigare. Så nu har jag börjat gå ut en kvart innan hans 45-minuters lur så får han somna när han vill och sova sin lur. Det känns så bra nu. Skulle det bli några bakslag nu känns det som det inte spelar någon roll eftersom jag vet att han kan ligga i vagnen. Jag tror även mamma har filat lite på attityden och det kanske är det sonen känner av 8)

/Anna

[Elle]

Skulle det bli några bakslag nu känns det som det inte spelar någon roll eftersom jag vet att han kan ligga i vagnen. Jag tror även mamma har filat lite på attityden och det kanske är det sonen känner av 8)

Attityden är som sagt A och O Ge sötnosen en puss på näsan!

Kram Elle

[anna_sophia]

Måste få ventilera en sak med er. Det har gått bättre att ha Anton i vagnen nu några veckor när vi har varit ute och gått. Han har till och med sovit sin eftermiddagslur på 45 min på rygg i vagnen när jag varit ute och gått vilket har varit så skönt. Anledningen till att det har fungerat är att jag har gett honom nappen i vagnen så fort han varit ledsen. Jag har även gett honom nappen när han sitter i bilen eftersom han normalt annars gallskriker. Tro det eller ej men det har vekligen fungerat. Så fort han får nappen slutar han skrika, suger på nappen och ser nöjd och glad ut. Jag har dock aldrig napp när han skall sova på natten eller på första och andra luren på dagarna då han sover på magen. Han suger på allting nu så jag tror att han har ett stort sugbehov. Han sover super på natten från kl. 19 till kl 04 då jag väcker honom för nattmål. Därefter sover han till sju. Han somnar oftast utan minsta pip på kvällen.

Jag har nu börjat få tankar att detta att jag ger honom napp i vagn och vid bilfärd skall medföra att han börjar kräva nappen (dvs inte kan somna utan nappen) även på natten och att det skall starta en cirkus med att han tappar nappen vaknar gråter efter den etc. Vad tror ni? Barn är ju vanedjur och kan det vara så att han lär sig skillnaden på napp + vagn = dag?!? Jag provade idag att gå ut i vagnen utan napp. Han gallskrek med slutna ögon hela vägen till biblioteket dit vi var på väg. När jag tog upp honom ur vagnen skrattade han och flirtade med bibliotekarien. När vi gick från biblioteket gallskrek han igen. Detta hade inte hänt om han haft nappen. Jag håller helt med om tankarna i barnaboken om att nappen inte skall vara en propp, men det är svårt att veta om det är sugbehov eller att han är ledsen som gör att han skriker plus att det är oerhört påfrestande för mig att han gallskriker även om jag inte längre bryr mig om vad andra tycker. Jag vill ju inte att han skall vara olyckligt. Jag skulle vara så oerhört tacksam för lite synpunkter från er avseende detta något röriga inlägg. Jag hoppas dock ni förstår vad jag menar.