bråkig åttaåring

[Elly]

Hej!
Jag som "plastmamma" blir inte väl mottagen på föräldramöten, julfester, skolavslutningar, det är INGEN förälder eller lärare som kommer fram och pratar.(De som kommer fram och pratar är barnen!) Kanske inbillar jag mig och visst är det så att jag själv kan ta första steget och gå fram men jag känner ett visst avståndstagande och man ska ju lita på magkänslan...
Hur som helst struntar jag i vad folk tycker och tänker och fortsätter "kliva fram" och ta mitt vuxenansvar.Eftersom detta är ett forum för lösningar så har jag en tanke som jag vill framföra. Eftersom lärarna är mer eller mindre bakbundna b la tack vare lagen så måste föräldrarna kliva fram och stötta till 100% i deras arbete. Hur gör man som lärare då ett barn inte gör det man ska i skolan, beter sig oacceptabelt och blir tillsagd gång på gång? Först måste föräldrarna medvetliggöras, de måste "väckas" helt enkelt och inse allvaret, och de måste ta sig tid att vara i skolan. Nästa steg är åtgärd. Genom gränssättning i hemmet, skapa förutsättningar(sömn, mat, delaktighet...)Föräldrar tar sitt ansvar i hemmet och skolan sitt ansvar i skolan. Detta kräver att man talar klartext med varandra och använder ordet KRÄVER inte "det vore bra om, kanske ni kunde, kom gärna och se hur vi har det i skolan ..."annars blir vi kvar i den här "gnällsnurran" där skolan och föräldrar behäftar barnet med fel och ställer diverse diagnoser och detta är inte en lösning. Det kommer att bli strider och mycket självrannsakan om man vill komma tillrätta med det här men vi är skyldiga våra barn att förbereda dem för ett liv på egna ben och ett samhälle som det går att leva i. Just nu är jag mitt i detta "skolelände" känner jag, men det går inte att blunda för, ibland blir jag så himla less men måste ändå orka kämpa vidare. Detta forum och Anna Wahlgrens kloka ord och enorma vishet ger mig styrka./Kramar till era alla!

[Kit]

De som kommer fram och pratar är barnen!

=D> =D> =D>

[annawahlgren]

Tack, Elly Måtte krafterna aldrig svika dig i detta