Foglossning och andra funderingar
Foglossning och andra funderingar
Jag går ju och funderar, och funderar, på att få en till... Och vill gärna höra med er här på forumet om era erfarenheter med foglossning under graviditet med barn nr. 2 (eller 3,4,5..). Jag var nämligen hårt drabbad av plågan med första barnet, de sista tre månaderna kunde jag knappt gå eller röra mig utan smärtor. Därför vet jag att jag drabbas igen med nästa barn, och går och tänker på hur i hela friden vår vardag då ska kunna hänga ihop, med en liten och en invalid mamma. Hur har ni upplevt det, hur gammalt har ert första barn varit då, hur "självhjälpt" har det varit med påklädning, promenader, blöjbyte osv., hur har ni organiserat hemma med maken, med evt. hjälpmedel. Funkar det fast första barnet fortfarande är blöjbarn? Har ni tränat upp era mag och ryggmuskler innan för att förebygga? Har ni gått till nån form av behandling som funkat bra? Vi bor just nu ganska "hopplöst" med tanke på en evt. foglossning, på 4. vån utan hiss, och långt från familjen, så vi kan inte räkna med avlastning i det dagliga. Har inte lust att vänta tills a börjar skolan och klarar sig helt själv, och vi får råd att köpa hus..Jag går och har bebis längtan, och vill inte ha så långt mellan barnen, men måste ju också vara lite realistisk...
lilla a mars 06
lillebror 2.aug 09, 35+6
lillebror 2.aug 09, 35+6
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Jag fick foglossning i v.5! Så jag gick stora delar av min graviditet på kryckor, hade sacrobälte (som det kallas) och fick akupunktur.
Nu är jag van att ha ont i ryggen jämt och visste att jag skulle få ont av detta. Den enda positiva var väl att foglossningen gjorde minst ont sista månaden för mig.
Jag vill också ha fler barn men jag kan säga att detta kommer INTE ske inom 2 år från sonens födelse samt betyligt mycket mera träning. Jag tränar mage och rygg extra. Men om du vill förbereda dig skulle jag rekommendera att du går till en sjukgymnast som visar dig och lär dig "stabilitetsträning". Detta sparade min rygg och bäcken något enormt. Samt att från början veta HUR jag skall röra mig och vilka rörelser jag skall undvika osv.
Jag har haft ont i ryggen större delen av mitt liv så för mig är detta naturligt. Men är man inte van så tror jag man inte tar hänsyn till det på samma sätt och även tänker förbyggande.
Jag skulle kunna göra en hel avhandling på just foglossning om du vill men då får jag skriva så mycket. Men fråga på så skall jag svara runt just detta utifrån ett "egen erfarenhets" perspektiv, men också ur ett professionellt perspektiv då jag jobbat med dessa typ av problem tidigare i mitt liv (ca. 7 år).
Nu är jag van att ha ont i ryggen jämt och visste att jag skulle få ont av detta. Den enda positiva var väl att foglossningen gjorde minst ont sista månaden för mig.
Jag vill också ha fler barn men jag kan säga att detta kommer INTE ske inom 2 år från sonens födelse samt betyligt mycket mera träning. Jag tränar mage och rygg extra. Men om du vill förbereda dig skulle jag rekommendera att du går till en sjukgymnast som visar dig och lär dig "stabilitetsträning". Detta sparade min rygg och bäcken något enormt. Samt att från början veta HUR jag skall röra mig och vilka rörelser jag skall undvika osv.
Jag har haft ont i ryggen större delen av mitt liv så för mig är detta naturligt. Men är man inte van så tror jag man inte tar hänsyn till det på samma sätt och även tänker förbyggande.
Jag skulle kunna göra en hel avhandling på just foglossning om du vill men då får jag skriva så mycket. Men fråga på så skall jag svara runt just detta utifrån ett "egen erfarenhets" perspektiv, men också ur ett professionellt perspektiv då jag jobbat med dessa typ av problem tidigare i mitt liv (ca. 7 år).
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån 
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. 
Hej!
Jag har också haft foglossning (redan från grav. två), med de två senaste väldigt svår. mina besvär började i princip när jag blev gravid, nu sist var det
faktiskt det som fick mig att förstå att jag var med barn, en vecka innan jag gjorde gravtest.
De två senaste gångerna har jag blivit sjukskriven tidigt, från vecka 18 ungefär, och min sambo har varit hemma för vård av barn, eftersom det är rätt tätt mellan dem. Det har funkat jättebra, och försäkringskassan godkände det direkt - TROTS att jag var mammaledig när jag blev sjukskriven!
Men jag håller med TorsMamma - försök träna, kanske med hjälp av sjukgymnastik, så att du får extra stabilitet!
Lycka till med allt
Kram Mia
Jag har också haft foglossning (redan från grav. två), med de två senaste väldigt svår. mina besvär började i princip när jag blev gravid, nu sist var det
De två senaste gångerna har jag blivit sjukskriven tidigt, från vecka 18 ungefär, och min sambo har varit hemma för vård av barn, eftersom det är rätt tätt mellan dem. Det har funkat jättebra, och försäkringskassan godkände det direkt - TROTS att jag var mammaledig när jag blev sjukskriven!
Men jag håller med TorsMamma - försök träna, kanske med hjälp av sjukgymnastik, så att du får extra stabilitet!
Lycka till med allt
Kram Mia
Nej, nej, det behöver inte blir så att du får mer foglossning nästa gång!
Jag hade också illa foglossning med nr 1, sådär så jag inte kunde gå och fick hasa nerför trappor på rumpan, kunde knappt sova ibland för värken.
Tänkte också mkt på hur det skulle gå med nr 2, men ack nej, så jag bedrog mig, knappt en knutta foglossning, lite ont i "bak-fogarna" men det var inget att prata om alls efter resan med nr 1!
Och mina föddes med 2 år mellanrum...
Jag gjorde iof yoga för gravida varje dag, vilket givetvis stärkte upp rygg och bäcken, men inget annhat.
Frågade min BM som jobbat i massor av år, och hon sa att hon inte kunde se nån logik i foglossning, dvs du kan få det med nr 1 inget med 2:an och sen med 3:an igen...
Mina båda grav. var heeelt olika på alla plan, men så var det också en tjej och en kille, man undrar ju om det kanske spelar in??
I vilket fall som helst så behöver du inte vara tvärsäker på att få foglossning nästa gång! Och håller med föregående talare, träna gärna upp rygg och bäcken, med sjukgumnast, yoga, vattengympa...
(Jag har förresten fortfarande känningar av fogarna såhär 7 år efteråt, men hade ändå inget under andra grav., bara nu på senare år...)
Försök att inte oroa dig för mkt, stress försämrar helt klart foglossning, det är vid stress jag får ont igen, numera.
Prata med en kunnig läkare, naprapat el. liknande, som kan ge konkreta råd!
Ha det bra i sommarvärmen!
Jag hade också illa foglossning med nr 1, sådär så jag inte kunde gå och fick hasa nerför trappor på rumpan, kunde knappt sova ibland för värken.
Tänkte också mkt på hur det skulle gå med nr 2, men ack nej, så jag bedrog mig, knappt en knutta foglossning, lite ont i "bak-fogarna" men det var inget att prata om alls efter resan med nr 1!
Och mina föddes med 2 år mellanrum...
Jag gjorde iof yoga för gravida varje dag, vilket givetvis stärkte upp rygg och bäcken, men inget annhat.
Frågade min BM som jobbat i massor av år, och hon sa att hon inte kunde se nån logik i foglossning, dvs du kan få det med nr 1 inget med 2:an och sen med 3:an igen...
Mina båda grav. var heeelt olika på alla plan, men så var det också en tjej och en kille, man undrar ju om det kanske spelar in??
I vilket fall som helst så behöver du inte vara tvärsäker på att få foglossning nästa gång! Och håller med föregående talare, träna gärna upp rygg och bäcken, med sjukgumnast, yoga, vattengympa...
(Jag har förresten fortfarande känningar av fogarna såhär 7 år efteråt, men hade ändå inget under andra grav., bara nu på senare år...)
Försök att inte oroa dig för mkt, stress försämrar helt klart foglossning, det är vid stress jag får ont igen, numera.
Prata med en kunnig läkare, naprapat el. liknande, som kan ge konkreta råd!
Ha det bra i sommarvärmen!
(obs: jag har inte läst svaren, så det kan bli upprepningar...)
Jag hade ganska mycket känningar från fogossningen med första barnet (enda än så länge) och fick sjukskriva mig tre månader innan förlossningen för "ryggont" (eftersom foglossning tydligen inte går att sjukskrivas för, graviditet är ingen "sjukdom" *grrr*).
Min barnmorska sa åt mig att jag skulle vänta några år med nästa barn, ändå kunde jag inte låta bli att bli med barn ganska snart igen. Tuva är 15 månader och nästa knott kommer i september.
Den här gången ska jag säga att det varit mycket lättare (hittills). Förmodligen för att jag inte jobbar så mycket (lite på helger ibland bara) och att jag kan reglera det mesta hushållsarbetet efter hur jag känner mig. Håller jag på och plockar upp saker från golvet halva dagen så bara måste jag ta ett låååångt bad (det hjälper jättemycket faktiskt, men det ska vara långt, så en bra bok är att rekomendera) på kvällen. Har man ont får man helt enkelt stå ut med en skitig lägenhet och ta det till helgen när man kan jobba mer tillsammans.
Det som kan kännas är ju när man är ute och går med hunden (lätt avhjälpt om man inte har hund
) och om man måste "springa efter" barnet hela tiden. Jag har löst det så att jag har barnsäkrat vardagsrummet, barnkammaren och sedan stänger jag helt sonica dörrarna till de rum där jag måste ha uppsikt. Vet att man inte ska huíndra, men oftast så verkar inte Tuva lägga märke till det. Sedan lägger jag mig på soffan
medan hon leker själv. Har fyra lådor fulla med leksaker som hon sysselsätter sig med, eller så klappar och pussar hon på hunden
Dina trappor låter ju inte så kul att bära upp och ner för, det skulle nog inte jag klara. Kanske kan ni hitta lägenhet på bottenplan?
Förresten så kan barnet även vara till hjälp! Tuva hjälper mig att hänga tvätten. Hon håller upp den så att jag slipper böja mig. Jättebra!
Jag hade ganska mycket känningar från fogossningen med första barnet (enda än så länge) och fick sjukskriva mig tre månader innan förlossningen för "ryggont" (eftersom foglossning tydligen inte går att sjukskrivas för, graviditet är ingen "sjukdom" *grrr*).
Min barnmorska sa åt mig att jag skulle vänta några år med nästa barn, ändå kunde jag inte låta bli att bli med barn ganska snart igen. Tuva är 15 månader och nästa knott kommer i september.
Den här gången ska jag säga att det varit mycket lättare (hittills). Förmodligen för att jag inte jobbar så mycket (lite på helger ibland bara) och att jag kan reglera det mesta hushållsarbetet efter hur jag känner mig. Håller jag på och plockar upp saker från golvet halva dagen så bara måste jag ta ett låååångt bad (det hjälper jättemycket faktiskt, men det ska vara långt, så en bra bok är att rekomendera) på kvällen. Har man ont får man helt enkelt stå ut med en skitig lägenhet och ta det till helgen när man kan jobba mer tillsammans.
Det som kan kännas är ju när man är ute och går med hunden (lätt avhjälpt om man inte har hund
Dina trappor låter ju inte så kul att bära upp och ner för, det skulle nog inte jag klara. Kanske kan ni hitta lägenhet på bottenplan?
Förresten så kan barnet även vara till hjälp! Tuva hjälper mig att hänga tvätten. Hon håller upp den så att jag slipper böja mig. Jättebra!
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
Tack snälla alla ni som svarat! Jag tränar, har bla. övningar från min sjukgymnast för att stärka de djupa mag och rygg musklerna i området. Så jag får väl bara söka upp henne igen när det blir aktuellt igen, hon var superduktig.
Torsmamma: du får jättegärna berätta mer om foglossning, all info tas emot med tacksamhet här!
Miar70:
vi hoppas på den nästa gång!
Blomman: Tänk om jag också kunde ha sån tur med 2:an. Hur funkade det med yogan, vilken slags övningar var det? jag gick till gravidyoga innan jag fick foglossning, men kunde inte alls göra övningarna sen när jag var så instabil i bäckenet, gjorde bara ont.
Puffis: Hur funkar det när ni går ut du och Tuva? Måste du lyfta henne mycket? Upp i gungor, sandlåda, vagnen? Eller kan hon det själv? Vi söker en annan lägenhet, men det är inte det lättaste här där vi bor...
Torsmamma: du får jättegärna berätta mer om foglossning, all info tas emot med tacksamhet här!
Miar70:
Blomman: Tänk om jag också kunde ha sån tur med 2:an. Hur funkade det med yogan, vilken slags övningar var det? jag gick till gravidyoga innan jag fick foglossning, men kunde inte alls göra övningarna sen när jag var så instabil i bäckenet, gjorde bara ont.
Puffis: Hur funkar det när ni går ut du och Tuva? Måste du lyfta henne mycket? Upp i gungor, sandlåda, vagnen? Eller kan hon det själv? Vi söker en annan lägenhet, men det är inte det lättaste här där vi bor...
lilla a mars 06
lillebror 2.aug 09, 35+6
lillebror 2.aug 09, 35+6
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Hej Stora A,
Känner mig som en USEL människa för jag har verkligen tänk och tänkt och tänkt och tänkt skriva. Men ju mer jag tänker desto längre blir det jag vill skriva. Och då orkar och hinner jag inte som jag vill.
Jag har (här kommer kanske svåra termer...) en makanisk bäckendysfunktion, scolios och är hypermobil på detta. På ren svenska så är jag överrörlig, har ett bäcken som inte håller ihop som det borde till vardags och har alltså haft ont i ryggen nästan så länge jag kan minnas. Och på detta så var jag gymnast om ung och hade många ryggskott på det.
Med bakgrund av detta så har jag då både blivit rehabiliterad, rehabiliterat mig själv och även rehabilterat andra med liknande besvär.
Det finns även de som faktiskt har dessa saker UTAN att ha ont för det också och man vet inte riktigt vad som påverkar, men i mitt fall har jag även kunnat påverka detta rent hormonellt också.
Jag har arbetat med rehabilitering av långtidssjukskrivna i över 7 år innan jag sadlade om och mitt specialaområde var ryggar och nackar, gärna diskbråck och överrörlighet.
Nu till HUR JAG upplever detta då med foglossning i sammanhanget...
Jag har altså "foglossningsbesvär" till vardags och dessa behandlar jag med att stabilitetsträna, begränsa viss rörlighet och belasta min kropp på rätt sätt.
När jag sen blev gravid och fick problem med foglossning redan i v.5 så började jag fundera på hur jag nu skall bete mig? Gick och fick akupunktur med vissa resultat, hade kryckor i en period, stabilitetstränade osv.. Gjorde enl. boken "ALLT RÄTT". Men ändå så kan jag inte låta bli att lyssna mera på min kropp och att några av de signaler som jag observerade var...
Att ÖPPNA bäckenet gjorde mindre ont än att försöka "motarbeta detta". Exempel på hur jag menar med detta är:
- Sitta bredbent, jätteskönt!
- Sitta som en skräddare, jätteskönt!
- Sitta med benen i kors, inte så skönt.
- Hade ett sacrobälte, var skönt när jag promenerade långt eller gjorde korta saker med mycket belastning, men inte särskilt skönt i längden. (Det är ju så att dessa bälten håller ihop bäckenet och motverkar att det alltså rör sig och lossnar i fogarna, vilket borde innebära att smärtan minskar. Men det gjorde det inte på mig. VIss smärtlindring kände jag med de på, men så fort jag tog av det gjorde det desto mera ont. Ungefär som att då var kroppen tvungen att ta igen den foglossning den hade missat tyckte jag) Så i längden hade jag hellre ganska ont eller mycket ont hela tiden än att ha mindre ont en kort stund och sen har SKIT ont lääääänge. Men just den känslan är ju väldigt subjektiv. En del måste få paus från smärta och andra kan ha en molnande smärta hela tiden men inte dalar och toppar på samma sätt.
- Kryckor, tyckte jag var ganska bra på ojämt underlag eller i backar när jag behövde hålla mig i saker och ting. Men riktigt dåligt annars, för när jag hade dem tog jag STÖRRE steg och därmed faktiskt fick mera ont.
Så jag slängde kryckorna och gick med pytte, pytte, pytte steg i 8 mån utan hjälpmedel och använde mycket knäböj och jobbade liksidigt med benen. Ingen cykling eller sådant som gjordes växelvis för mig. På detta sättet klarade jag mig faktiskt genom hela gravidteten.
Jag spenderade nästan ingen tid sittandes bakåt lutad då detta gjorde mera ont och främjar inte födelseläget. Spenderade mera tid på att vara framåtlutad, sitta heltrakt var skönare tyckte jag, och resten av tiden på alla fyra, och liggandes på sidan.
Använde mig av profylax andning som smärtlindring i mycket jobbiga stunder, gick lååååååångamt.
Jag märkte också att jag påverkades enormt mycket av HUR Tor låg i magen, låg han på tvären gjorde det ATTANS så ont men när huvudet låg neråt gjorde det mindre ont. Så jag faktiskt puttade runt honom i början så han låg så lite oftare. Därav oxå läget att stå på alla fyra många gånger om dagen och skuta rygg och vicka på höften.
Jag gjorde även höftrullningar, typ alla "magdans". Vickade MYCKET på stjärten (vilket är tvärt emot det jag gör som icke gravid när jag har ont). Av någon anledning så kändes detta som om det blev en slags avslappning i bäckenet och inte så statiska spänningar som det blir när man spänner sig och går smått och långsamt en hel dag.
Långa varma bad där jag låg på sidan faktiskt, var skönt!
En parentes i mitt tänk inför förlossningen och kanske lite OT, men som jag ansåg vara viktigt.
Man pratar idag om att fler barn föds med "ansiktsbjudning" än förr. Dvs. ansiktet pekar framåt och inte bakåt när barnet är fixerat i magen inför förlossning. En tes kring detta är att man idag sitter mer i bilar, stolar framför dator osv än man gjorde förr och att detta gör att gravitationen blir fel när barnet skall fixera sig.
Med detta i bakhuvudet läste jag viss forskning och skall försöka förklara lite mera...
LOA = Left over anterior
LOP = Left over posterior
ROP = Right over posterior
ROA = Right over anterior
Det man vill ha är något som heter LOA och detta är: barnets stjärt precis till vänster om naveln och ansiktet peka bakåt mot höger stjärthalva kan man säga.
Detta läget är det "optimala" förlossningsläget och det enklaste läget att föda vaginalt. Så jag jobbade på att befrämja just detta med att stå mycket på alla fyra. Luta huvudet mot skåpen ovanför diskbänken så jag var framåtlutad. Satt även på kontoret med stolen bak och fram så jag hängde framåt och inte satt så mycket bakåt lutad. Allt för att befrämja just LOA läget, och jag märkte även att när Tor låg just så i bäckenet så hade jag mindre ont också.
Sist med inte minst - mitt supertips för att kunna sitta längre stunder!
Man tar en handduk som man viker och lägger på stolen där handduken gärna är ganska "högt" vikt och sen lägger ca. 10-20 cm från bakkant. Då har du så att säga en dyna som är under baksidan av låren, och stjärten, sittknölarna och svanskotan (som är den viktiga!) hänger i luften och inte når sätet.
På detta viset klarade jag en hel resa tur och retur i bilen 50 min utan att gråta hela vägen. Hade aldrig gått annars!
Fråga gärna om jag behöver förklara mig, det är så mycket rörigt i mitt huvud att få det ur mig på ett pedagogiskt lättfattat sätt med ORD och inte visa är jättesvårt. Är van att få visa mera praktiskt.
Känner mig som en USEL människa för jag har verkligen tänk och tänkt och tänkt och tänkt skriva. Men ju mer jag tänker desto längre blir det jag vill skriva. Och då orkar och hinner jag inte som jag vill.
Jag har (här kommer kanske svåra termer...) en makanisk bäckendysfunktion, scolios och är hypermobil på detta. På ren svenska så är jag överrörlig, har ett bäcken som inte håller ihop som det borde till vardags och har alltså haft ont i ryggen nästan så länge jag kan minnas. Och på detta så var jag gymnast om ung och hade många ryggskott på det.
Med bakgrund av detta så har jag då både blivit rehabiliterad, rehabiliterat mig själv och även rehabilterat andra med liknande besvär.
Det finns även de som faktiskt har dessa saker UTAN att ha ont för det också och man vet inte riktigt vad som påverkar, men i mitt fall har jag även kunnat påverka detta rent hormonellt också.
Jag har arbetat med rehabilitering av långtidssjukskrivna i över 7 år innan jag sadlade om och mitt specialaområde var ryggar och nackar, gärna diskbråck och överrörlighet.
Nu till HUR JAG upplever detta då med foglossning i sammanhanget...
Jag har altså "foglossningsbesvär" till vardags och dessa behandlar jag med att stabilitetsträna, begränsa viss rörlighet och belasta min kropp på rätt sätt.
När jag sen blev gravid och fick problem med foglossning redan i v.5 så började jag fundera på hur jag nu skall bete mig? Gick och fick akupunktur med vissa resultat, hade kryckor i en period, stabilitetstränade osv.. Gjorde enl. boken "ALLT RÄTT". Men ändå så kan jag inte låta bli att lyssna mera på min kropp och att några av de signaler som jag observerade var...
Att ÖPPNA bäckenet gjorde mindre ont än att försöka "motarbeta detta". Exempel på hur jag menar med detta är:
- Sitta bredbent, jätteskönt!
- Sitta som en skräddare, jätteskönt!
- Sitta med benen i kors, inte så skönt.
- Hade ett sacrobälte, var skönt när jag promenerade långt eller gjorde korta saker med mycket belastning, men inte särskilt skönt i längden. (Det är ju så att dessa bälten håller ihop bäckenet och motverkar att det alltså rör sig och lossnar i fogarna, vilket borde innebära att smärtan minskar. Men det gjorde det inte på mig. VIss smärtlindring kände jag med de på, men så fort jag tog av det gjorde det desto mera ont. Ungefär som att då var kroppen tvungen att ta igen den foglossning den hade missat tyckte jag) Så i längden hade jag hellre ganska ont eller mycket ont hela tiden än att ha mindre ont en kort stund och sen har SKIT ont lääääänge. Men just den känslan är ju väldigt subjektiv. En del måste få paus från smärta och andra kan ha en molnande smärta hela tiden men inte dalar och toppar på samma sätt.
- Kryckor, tyckte jag var ganska bra på ojämt underlag eller i backar när jag behövde hålla mig i saker och ting. Men riktigt dåligt annars, för när jag hade dem tog jag STÖRRE steg och därmed faktiskt fick mera ont.
Så jag slängde kryckorna och gick med pytte, pytte, pytte steg i 8 mån utan hjälpmedel och använde mycket knäböj och jobbade liksidigt med benen. Ingen cykling eller sådant som gjordes växelvis för mig. På detta sättet klarade jag mig faktiskt genom hela gravidteten.
Jag spenderade nästan ingen tid sittandes bakåt lutad då detta gjorde mera ont och främjar inte födelseläget. Spenderade mera tid på att vara framåtlutad, sitta heltrakt var skönare tyckte jag, och resten av tiden på alla fyra, och liggandes på sidan.
Använde mig av profylax andning som smärtlindring i mycket jobbiga stunder, gick lååååååångamt.
Jag märkte också att jag påverkades enormt mycket av HUR Tor låg i magen, låg han på tvären gjorde det ATTANS så ont men när huvudet låg neråt gjorde det mindre ont. Så jag faktiskt puttade runt honom i början så han låg så lite oftare. Därav oxå läget att stå på alla fyra många gånger om dagen och skuta rygg och vicka på höften.
Jag gjorde även höftrullningar, typ alla "magdans". Vickade MYCKET på stjärten (vilket är tvärt emot det jag gör som icke gravid när jag har ont). Av någon anledning så kändes detta som om det blev en slags avslappning i bäckenet och inte så statiska spänningar som det blir när man spänner sig och går smått och långsamt en hel dag.
Långa varma bad där jag låg på sidan faktiskt, var skönt!
En parentes i mitt tänk inför förlossningen och kanske lite OT, men som jag ansåg vara viktigt.
Man pratar idag om att fler barn föds med "ansiktsbjudning" än förr. Dvs. ansiktet pekar framåt och inte bakåt när barnet är fixerat i magen inför förlossning. En tes kring detta är att man idag sitter mer i bilar, stolar framför dator osv än man gjorde förr och att detta gör att gravitationen blir fel när barnet skall fixera sig.
Med detta i bakhuvudet läste jag viss forskning och skall försöka förklara lite mera...
LOA = Left over anterior
LOP = Left over posterior
ROP = Right over posterior
ROA = Right over anterior
Det man vill ha är något som heter LOA och detta är: barnets stjärt precis till vänster om naveln och ansiktet peka bakåt mot höger stjärthalva kan man säga.
Detta läget är det "optimala" förlossningsläget och det enklaste läget att föda vaginalt. Så jag jobbade på att befrämja just detta med att stå mycket på alla fyra. Luta huvudet mot skåpen ovanför diskbänken så jag var framåtlutad. Satt även på kontoret med stolen bak och fram så jag hängde framåt och inte satt så mycket bakåt lutad. Allt för att befrämja just LOA läget, och jag märkte även att när Tor låg just så i bäckenet så hade jag mindre ont också.
Sist med inte minst - mitt supertips för att kunna sitta längre stunder!
På detta viset klarade jag en hel resa tur och retur i bilen 50 min utan att gråta hela vägen. Hade aldrig gått annars!
Fråga gärna om jag behöver förklara mig, det är så mycket rörigt i mitt huvud att få det ur mig på ett pedagogiskt lättfattat sätt med ORD och inte visa är jättesvårt. Är van att få visa mera praktiskt.
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån 
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. 
å torsmamman, dig skulle jag haft till hjälp under mina grav. Var sjukskriven under båda, hade kryckor men det hjälpte ej. Bältet gjorde ont, precis som du beskriver och sitta gick knappt, endast sidoläge i sängen. Badade som du, på sida.
Fick rullstol, svårt under första grav. då det var vinterväglag. Och med tvillingarna fick jag inte rum, behövde sära så mkt på benen för att magen skulle få plats, så då fick jag ej rum
Sitta bredbent är guld.
En liten fråga, för du verkar ju ha koll på detta. Idag är damerna 1 år och jag har ju fortfarande ont. Har gått hos naprapat sen de var 4 mån. Så krampen i ryggen börjar bli bättre, och jag kan gå längre utan att det blir helt tok.
MEN, nu har jag fått problem med svanskotan. Den känns väldigt sne och stor å svullen. Var hos läkaren som kände och klämde, han höll med och förklarade att foglossninge även påverkar svanskotan. Jag skulle i samma veva få spruta mot allergi, och den innehåller ju kortison så han gav den i svanskotan. AJ AJ, det gjorde fruktansvärt ont, 2 ml vätska som skulle, blev lite bättre i ca 2 veckor. Jag har väldigt ont och kan inte sitta bra alls, helst sitter jag på bara en skinka, men då snebelastar jag ryggen och får ont där i stället.
Kan du något om detta.
Förlåt att jag tog över tråden, hoppas det är ok, med en liten avstickare beträffande svanskotan.
åsa
Fick rullstol, svårt under första grav. då det var vinterväglag. Och med tvillingarna fick jag inte rum, behövde sära så mkt på benen för att magen skulle få plats, så då fick jag ej rum
Sitta bredbent är guld.
En liten fråga, för du verkar ju ha koll på detta. Idag är damerna 1 år och jag har ju fortfarande ont. Har gått hos naprapat sen de var 4 mån. Så krampen i ryggen börjar bli bättre, och jag kan gå längre utan att det blir helt tok.
MEN, nu har jag fått problem med svanskotan. Den känns väldigt sne och stor å svullen. Var hos läkaren som kände och klämde, han höll med och förklarade att foglossninge även påverkar svanskotan. Jag skulle i samma veva få spruta mot allergi, och den innehåller ju kortison så han gav den i svanskotan. AJ AJ, det gjorde fruktansvärt ont, 2 ml vätska som skulle, blev lite bättre i ca 2 veckor. Jag har väldigt ont och kan inte sitta bra alls, helst sitter jag på bara en skinka, men då snebelastar jag ryggen och får ont där i stället.
Kan du något om detta.
Förlåt att jag tog över tråden, hoppas det är ok, med en liten avstickare beträffande svanskotan.
åsa
Mamma Å, Pappa J Karl mars 2004- kurad 2004. Mina och Lisen födda juni 2006, standardmodellade.
Tack snälla TorsMamma för all viktig info som jag suger i mig som en uttorkad svamp!
Sitta med benen i kors-aj, aj. Däremot sitter jag gärna skräddare eller med benen brett isär - skönt. Stå på alla fyra helt ok men jag har så gräsligt svårt att komma därifrån och jag kan ju inte bli kvar på golvet hela dan.
Tänker ofta på att sitta framåtlutad eller tänker och tänker det ger sig själv på nåt sätt eftersom det är det skönaste sättet att sitta/stå på.
Bältet använder jag nästan bara när jag jobbar en hel dag och behöver vara stående och ta krafttag i hundar. Tycker faktiskt att det nästan gör mer ont när det är på eller åtminstone när jag tar av det. Tar mig fram i tillvaron med mycket små steg och nuförtiden går Emil fortare än mig så nu är det han som vår vänta.
Ska bli härligt att få träffas live och lära sig mer om foglossningar, kroppen och hur man kan ta bättre hand om sig själv.
Kram Susan
Sitta med benen i kors-aj, aj. Däremot sitter jag gärna skräddare eller med benen brett isär - skönt. Stå på alla fyra helt ok men jag har så gräsligt svårt att komma därifrån och jag kan ju inte bli kvar på golvet hela dan.
Tänker ofta på att sitta framåtlutad eller tänker och tänker det ger sig själv på nåt sätt eftersom det är det skönaste sättet att sitta/stå på.
Bältet använder jag nästan bara när jag jobbar en hel dag och behöver vara stående och ta krafttag i hundar. Tycker faktiskt att det nästan gör mer ont när det är på eller åtminstone när jag tar av det. Tar mig fram i tillvaron med mycket små steg och nuförtiden går Emil fortare än mig så nu är det han som vår vänta.
Ska bli härligt att få träffas live och lära sig mer om foglossningar, kroppen och hur man kan ta bättre hand om sig själv.
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
OJ, vad glad jag blir att ni också har samma erfarenhet. Jag har ju då "bara" varit gravid 1 gång och fick komma fram till detta själv, för ingen sjukgymnast eller läkare höll med mig...
Ja du Åsa, det tråkigaste med allt är att jag har faktiskt PRECIS samma problem som du. Det är ju nu 10 mån sen förlossning och det blir sakta bättre men jag har haft otaliga ryggskott och ont i svanskotan och då blev jag ändå "katastrofsnittad!"
Jag har tyvärr inte lösningen helt på detta än, men träning av magen verkar vara väldigt avgörande i just mitt fall. Samt MÅNGA bäckenlyft! Och annan stabilitetsträning.
Jag har under en tid när jag var runt 20 fått kortisonsprutor i ryggen pga värk och erfarenheten där är om möjligt ännu värre
(även blivit erbjuden steloperation, men NEJ TACK!)
Min svanskota bråkar också något
Men jag har även en bra kiropraktor som hjälper till i mitt fall.
För att vara lite "snuskig" så har jag faktiskt rehabiliterat några damer där förlossningen gjort att svanskotan har "pekat" fel och även nästan som om den varit "ur led". De flesta blev hjälpta av att man gick in med gummihandskar och tog tag i svanskotan och rätade upp den
(ryyyysss). Själv har jag dragit mig för detta men överväger det i stunder då jag har mycket krångel. Om du hittar en kiropraktor du LITAR på så skulle jag klart överväga just detta alternativ och sedan också försöka att sitta så som jag beskrev med handduken.
Så länge du sitter "snett" kommer kroppen och musklerna att fortsätta vara "snea" och då skapa smärta, typ inne i en ond spiral.
Jag brukade resonera som så att jag kan inte träna när mig rygg är sne och bäckenet också var snett för då belastades ju musklerna fel också. (lite kontroversiellt även detta... inom sjukvården...) Utan jag såg till att bli eller korrigera mig själv först så jag var RAK och sen tränade jag! Allt för att kroppen igen skall vara liksidig.
Jag brukar tänka BALANS eller symetri. Det är detta man vill uppnå med sin kropp.
Vi åker väl i samma bil Åsa och ses ju på Campen. Kanske får jag chansen att berätta och visa mera då. (men inga gummihanskeövningar gör jag... ryyyyysss. Men om jag orkar och hinner och du törs, kanske jag får göra en Bowen behandling på dig? Mera som ett expriment än som ren medicinsk behandling...)
Ja du Åsa, det tråkigaste med allt är att jag har faktiskt PRECIS samma problem som du. Det är ju nu 10 mån sen förlossning och det blir sakta bättre men jag har haft otaliga ryggskott och ont i svanskotan och då blev jag ändå "katastrofsnittad!"
Jag har tyvärr inte lösningen helt på detta än, men träning av magen verkar vara väldigt avgörande i just mitt fall. Samt MÅNGA bäckenlyft! Och annan stabilitetsträning.
Jag har under en tid när jag var runt 20 fått kortisonsprutor i ryggen pga värk och erfarenheten där är om möjligt ännu värre
Min svanskota bråkar också något
För att vara lite "snuskig" så har jag faktiskt rehabiliterat några damer där förlossningen gjort att svanskotan har "pekat" fel och även nästan som om den varit "ur led". De flesta blev hjälpta av att man gick in med gummihandskar och tog tag i svanskotan och rätade upp den
Så länge du sitter "snett" kommer kroppen och musklerna att fortsätta vara "snea" och då skapa smärta, typ inne i en ond spiral.
Jag brukade resonera som så att jag kan inte träna när mig rygg är sne och bäckenet också var snett för då belastades ju musklerna fel också. (lite kontroversiellt även detta... inom sjukvården...) Utan jag såg till att bli eller korrigera mig själv först så jag var RAK och sen tränade jag! Allt för att kroppen igen skall vara liksidig.
Jag brukar tänka BALANS eller symetri. Det är detta man vill uppnå med sin kropp.
Vi åker väl i samma bil Åsa och ses ju på Campen. Kanske får jag chansen att berätta och visa mera då. (men inga gummihanskeövningar gör jag... ryyyyysss. Men om jag orkar och hinner och du törs, kanske jag får göra en Bowen behandling på dig? Mera som ett expriment än som ren medicinsk behandling...)
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån 
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. 
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Jo jag glömde ju! Den i särklass bästa övingen innan grav, under grav och efter grav är ju som vi alla vet.....
KNIIIIIIIIIIP! Och då menar jag många gånger om dagen, gärna sittandes i bilen osv.... Det är nämnligen dessa små muskler där inne som håller ihop bäckenet och kommer att hjälpa er innan, under och efter!
KNIIIIIIIIIIP! Och då menar jag många gånger om dagen, gärna sittandes i bilen osv.... Det är nämnligen dessa små muskler där inne som håller ihop bäckenet och kommer att hjälpa er innan, under och efter!
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån 
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. 
oj, såg inte att jag fått en fråga...
När vi är ute, Tuva och jag, så är det väl då som det är som jobbigast. Hon är inte mycket för gungor, så det blir inte så mycket lyft. Vagnen tar vi inte med oss om vi bara ska ut på gården. Hon får gå dit hon vill och jag följer bara efter. Oftast kommer vi inte längre än till lekparken på gården, och då kan jag sätta mig på en bänk och titta på medan hon kastar sand i håret
Men visst, det blir inte så mycket i veckorna, så på helgen när min man är ledig så blir det desto mer. Han har inga problem med att "springa efter". Ibland så hittar jag på sånt som att ta bilen och hälsa på mina föräldrar, som gärna leker med Tuva. Men det är ju inte alltid de är lediga. Vissa dagar kan jag erkänna att vi helt hoppar över utevistelsen (förutom morgonpromenaden med hunden, lite frisk luft i alla fall)
Men jag har inte tillnärmelsevis lika mycket problem som jag märker att andra i den här tråden har, måste jag säga.
Funderat på att prova på floating, nån som har testat det?
När vi är ute, Tuva och jag, så är det väl då som det är som jobbigast. Hon är inte mycket för gungor, så det blir inte så mycket lyft. Vagnen tar vi inte med oss om vi bara ska ut på gården. Hon får gå dit hon vill och jag följer bara efter. Oftast kommer vi inte längre än till lekparken på gården, och då kan jag sätta mig på en bänk och titta på medan hon kastar sand i håret
Men jag har inte tillnärmelsevis lika mycket problem som jag märker att andra i den här tråden har, måste jag säga.
Funderat på att prova på floating, nån som har testat det?
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.