vi känner oss som världens sämsta för&au

[Sigge]

Då vi har kurat i 5 månader nu och vår 13-månaders flicka fortfarande inte sover på nätterna börjar vi verkligen misströsta och framför allt känner vi oss så otroligt misslyckade för att vi inte lyckas hjälpa henne att sova tryggt. Att vi är förbi oss av trötthet är en annan femma, och det kan vi verkligen förbi se med, men att hon i nte får den sömn hon behöver sliter mitt hjärta i itu och just nu rinner bara tårarna... Hon har under hela sitt liv fortfarande bara sovit 1 hel natt och de nätter hon har sovit med endast 1-3 uppvaknanden är lätt räknade på ena handen. Vi lägger henne 19.00 och hon brukar somna vid 19.30-tiden för det mesta. Läggningen går bra, men den senaste 1,5 månaden går det inte att lägga henne på mage, utan hon snurrar runt själv i sängen tills hon somnar. Är det kanske fel?? När vi fösökt hålla i henne på magen eller sidan blir hon jättearg och då hon inte protesterar nämvärt då vi går ut med ramsan utan stökar runt själv tills hon somnar har vi tyckt att det är OK. Sedan sover hon i bästa fall fram till 23-tiden då hon vaknar och är ledsen. Ibland biter ramsan och hon somnar om en timma eller två till nästa uppvak och så håller vi på fram till 04-tiden då hon kan vara helt vaken till 06-tiden för att i bästa fall somna om till vi gör morgon 07.00. Hon har åtminstonde 1,5-2 timmar helt vaken tid någon gång under natten då hon är ledsen och arg om vart annat. Vi minimerar trafiken i rummet och har verkligen varit inne vid ett fåtal tillfällen, men vissa gånger har vi bara måst titta efter ifall hon har ont någonstans eller feber. Hon HAR varit sjuk, men är frisk sedan några veckor och vi trodde att det skulle bli LITE bättre med sömnen ialla fall.
Varför lossnar det inte?? Snälla, hjälp oss att komma vidare. Vad kan vi göra annorlunda?

[JH]

Har verkligen inget heltäckande svar, men en liten fundering.

Ni säger att hon snurrar runt när ni lägger henne, och det är ju helt ok. Ni markerar att det är sovdags genom att lägga tillrätt (på mage), sen får hon ju snurra som hon vill. MEN: går ni in sen och lägger henne rätt igen?(alltså på mage) Ni skriver inget om det i alla fall... Det är väl inte en heltäckande lösning, men skulle kanske i alla fall hjälpa henne att sova lite djupare.

[camilla]

Kan inte hjalpa er men vill bara saga att jag tycker verkligen inte att ni later som varldens samsta foraldrar, tvartom!! Antagligen ahr ni kort fast nagonstans, hoppas ni far hjalp av kunniga pa omradet!

[Gäst]

Ni har fastnat i attityden av hopplöshet !

Mer förtroende för barnet. Hon får ligga och snurra hur hon vill när ni nattat henne - hon har självklart rätten till en egen stund med sig själv! Och då ska ni helt släppa henne i era tankar och tänka "nu är jag ledig tills imorgon" och koncentrera er på annat! Detta är ett fall av överkoncentration! Hon ska känna er energi av självklarhet i hela huset - då sover hon lugnt! Som det är nu så utstrålar ni hopplöshet och oro - därav resultatet! Läs om krogätaren i "Tips på vägen".

Ingen trafik i rummet överhuvudtaget! Hur många gånger då ni kikat har hon "haft ont" eller "haft feber" ? En glad och sälvklar ramsa vid uppvaknandet - därefter inget mer än er energi av självklarhet som ska "stråla" till henne!

Backa på ramsan redan imorgon (då blir den kristilldelning) och ägna er åt att förmedla självklarhet som genomsyrar båder er och luften - då når det fram till henne också!

Lycka till!

[mammamy]

Håller helt med Mammut, hela beskrivningen låter överkoncetration, inte dåliga föräldrar. Backa backa backa och backa lite till, in med öronproppar, stäng dörren till ert sovrum och ägna er åt att göra några fler bebisar, stäng gärna dörren till barnets sovrum OCKSÅ så hon verkligen får vara ifred och ni inte hör precis allt hon gör (hur kan ni annars veta att hon ligger och roterar runt och stökar på i sängen?)!

Hon ska ju sova SJÄLV och ni vet ju att hon kan och att det är ofarligt, men vad är det ni säger till henne i handling? Jo, "vi måste bara kolla lite", "ska bara se att inget är galet", "bara titta en gång till så att vargen inte är under sängen", "ska bara lägga tillrätta så du sover gott" ....ska bara, ska bara, ska bara...Sluta med "ska bara" och låt ert duktiga, stora, trötta hjärtebarn vara IFRED, som det är nu verkar hon ha bättre koll på att på natten händer INGENTING än ni har.
När hon får skrika och hojta och gorma på själv ett tag och sen ÄNTLIGEN märker att ni inte kommer in och stör henne för det, så somnar hon lättat in och sover gott sedan, tror jag.

När du är så förtvivlad över att hon hojtar från sin säng att din make får stå och hålla fast dig för att du inte ska gå in i rummet (ja, jag har polare där just detta har hänt ) DÅ men bara DÅ får du möjligen dra EN ramsa x 4, möjligen, för då är det kris, kanske.

Lycka till nu och ro det här i land, ni står på mållinjen men verkar ha tappat riktningen på allra sista steget! 8)

[mammamy]

Å lämna för allt i världen rapport om några dar igen så vi får veta hur det går!

[Sigge]

Hej och tack för era svar! Tyvärr måste jag nog svara er att vi verkligen INTE överkoncentrerar oss. Vi lägger henne och sedan går vi faktiskt därifrån. Vårt kök ligger i anslutning till sovrummet så därför hör vi ju henne, men vi låter henne vara och skramlar på med vårt i köket. Vår inställning varje kväll är trots allt att hon kommer att sova hela natten och att det är en självklarhet!! Faktum är att vi är så trötta när kvällen kommer att vi ramlar ihop i soffan efter middagen och tänker knappt på henne där inne. Som jag skrev, är det inte läggningen som är problemet utan det går ju ganska bra. Vissa kvällar protesterar hon men då ramsar vi en tydlig ramsa och då ger hon sig. Vi är inte där och kikar in eller går in till henne alls... Går däremot in efter 10 minuter som Anna har påtalat och lägger henne tillrätta då hon ju oftast somnar ihopknölad på täcket.
Prpblemet är ju att hon sover hyfsat bra på kvällen men sedan tar "natt-passet" vid. Vi har också där verkligen inte varit inne och kikat eller gläntat på dörren utan ramsat från vårt sovrum på andra sidan korridoren, men inget hjälper. Vi har ju också provat att inte göra någonting men då gråter hon var femte minut, så det har ju inte hjälpt heller. Skulle nog påstå att överkoncentration just de sista nätterna är det sista vi har, då vi båda är mer eller mindre medvetslösa och ganska möra, så vi har inte orkat. Om hon då som i natt vaknar klockan 01.00 och vi ramsar och avvaktar. Hon tystnar inte men vi låter henne vara. Hon fortsätter då sedan att gråta/skrika var 5-10 minut fram till klockan 05.30. Vi har då ramsat kanske 4 gånger under dessa timmar och sedan låtit henne vara. Hon somnade om vid 05.30 men sov då bara 1 timma till och började sedan om resten av tiden fram till 07.00. Menar ni att vi ska stänga bådas dörrar och stoppa i öronproppar och så får det bara lösa sig? Är det inte lite väl nära 5 minuters metoden så? Då är hon ju helt lämnad ensam!

[Susanne*]

Hej
Först vill jag säga - glöm det med dåliga föräldrar. Jaga bort de vargarna. 8) Ni kämpar mot ett mål att få ert lilla barn att sova - för hennes skull och för att hon ska må bra.

Efter mycket bra råd och riktiga råd från Mammut Maria och Mammamy så kommer nu jag här och rör till det. Tänk därför noga igenom vad och hur ni ska göra så ni inte testar lite av det och lite av det.

Min lilla är lite av rekordhållare att ta lång tid på sig.... Så jag vet hur det känns. I hennes fall berodde det troligtvis på dessa ständiga sjukdomar som kom och lekte varg. Vad det nu än beror på så har eran lilla också fastnat och känner sig inte trygg och kan ej somna om på egen hand.

ANNA - rätta mig gärna om jag har fel...kan ha missförstått eller misstolkat...

För att bryta denna "vanan" med långa vakenperioder på natten så gick jag in och lade henne tillrätta och solfjädrade till söms. Inte bara sömntung utan så att hon verkligen sov. När vi där sedan kommit över den tröskeln så var det baksteg samt ramsande som tog överhanden igen. Viktigt är att ha målet framför ögonen och att tänka "ut".

När de blir större kan de ju också bli lite lurigare... 8) Så om hon inte somnar utan "lurpassar" på när ni ska gå så hade jag gjort så att jag istället hade solfjädrat henne länge och riktigt sömntung och lugn och därefter gått med ramsan. I de lägena kan man annars stå kvar till morgonen (enligt min erfarenhet).

Notera dock alla andra kurare att detta är när man VERKLIGEN fastnat och inte i en kur som förlöper "normalt".

Lycka till

[Sigge]

Hej!

Tack för ditt svar också! Ja, det kanske är vår lösning. Tokigt är ju bara att hon blir som galen när vi försöker lägga henne på mage numera. Ska vi ändå ta den striden och gråten tycker du? Var det så för er också? Då jag stod fast vid att hon fortfarande skulle ligga på mage vid läggningen tog läggningen över 1 timma med så mycket gråt och förtvivlan att vi som sagt bestämde oss för att hon var "stor" nog att välja själv hur hon ville somna och då flöt läggningen ju bra igen. Vi markerar så klart att det är sovdags och ser till att hon ligger ner då vi går ut, men på det vis hon då själv valt.
Vad tycker ni? Ska vi slåss om att hon bör ligga på mage och bli sömntung innan vi går ut vid läggning och då göra samma sak på natten? Ska vi då gå in och göra detta varje gång hon vaknar??

[Susanne*]

Hej
Nu är jag lite osäker på vad du menar just vid läggningen Hur envisades ni med att hon skulle somna på mage?

Aboslut är hon stor nog att välja hur hon vill somna. Man skall enbart natta max 2 minuter och genom att snabbt lägga tillrätta på magen markerar man att det är sovdags. Tryck till lugnt och kort på ryggen. Sedan går man ut med ramsan. Om hon sedan vill somna på huvudet så är det helt OK. Man kan sedan lägga dem tillrätta efter 10 minuter men när de kommit till året har jag låtit min lilla göra som hon vill. Möjligtvis bara lagt över filten/täcket. Inte störa är i fokus.

Gällande natten så kanske "solfjädrande till hon sover" kan fungera för att bryta er negativa trend för att sedan gå vidare "traditionellt". Känn av situationen och ha förstås attityden men också känslan av att ni förmedlar lugn, trygghet och självklarhet. Jag hade börjat med ramsan och avvaktat en stund. Om inte fungerar så gå in och solfjädra tills hon sover ordentligt. Återgå att ramsa lugn och tyst bekräftelseramsa på vägen ut så hon förknippar insomnandet med ramsan. Går in bakvägen. Ni borde då ha brutit det långa vakenpasset och hon sover en lång stund. Upprepa vid behov. I vårt fall gjorde detta att trafiken mininerades och att den lilla kom på rätt spår. Som sagts tidgare så är det färefter viktigt att backa så ni inte fastnar där.

På natten så fick jag ibland hålla fast för att solfjädra men snart så kände hon det som en stor trygghet. Viktigt att man är fast på handen men inte hård.

Läs igenom lathund för shn-kuren igen då det kanske var ett tag sedan?

Lycka till....och sov gott alla.