ABC för Småfolk

Guldkorn att inspireras och lära av
Skriv svar
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

ABC för Småfolk

Inlägg av annawahlgren »

Kärleken, rutinerna, delaktigheten

Ett grundläggande ABC för spädbarn skulle kunna tecknas i tre komponenter, förhärskande i vardagen: kärleken, rutinerna och den sociala delaktigheten.
:D Kärleken betecknar den direkta kontakt mellan dig och barnet som innebär ett helgjutet möte, en absolut inriktning, en total närvaro tillsammans här och nu.
:D Rutinerna betecknar det praktiska: vården, vanorna, tiderna - alla vardagens ceremonier kring barnet.
:D Den sociala delaktigheten betecknar verksamheten i "flocken" - verkligheten sådan den skulle varit spädbarnet förutan.
Barnets sociala delaktighet är till en början tillsynes passiv.
Lille Hugos mamma berättade på sid. XX hur ett mål gick till:
"När jag tar upp honom håller jag honom alltid intill mig och gosar en stund. Återseendets glädje."
Det är kärleken.
"Sedan beror det på hur hungrig och hur våt han är vilket man gör först, byter eller ger mat."
Det är rutinerna.
"Efter det är han uppe med mig ett tag, i en lift, på en säng, umgås med syskon, tittar på när jag stryker eller är i köket..."
Det är den (än så länge passiva) sociala delaktigheten.

Det har gått troll i detta enkla ABC.
Det är socialpolitiska troll, som jag berörde i andra delen av Barnaboken (”Vad rätt var tänkt, det blev så fel”).
Ett av trollen sätter sig bredbent över A och B och blandar ihop dem.
Ett annat troll slår sig ner på C och äter upp det.
Första trollet har åstadkommit den förvirringen, att kärlek och rutiner förblandas:
Om jag älskar mitt barn, kan jag inte bestämma när dagen är slut och det är sängdags. Om jag älskar mitt barn, kan jag inte säga: "NEJ, du får inte använda mitt bröst som napp nätterna igenom." Om jag älskar mitt barn, kan jag inte sätta på barnet en röd jacka, om barnet vill ha en blå jacka, nätstrumpor eller ingenting alls.
Du kan säkert rada upp fler exempel.
Gemensamt för dem alla är missuppfattningen att rutiner skulle ha något med kärlek att göra.
"Tvingar" man barnet att rätta sig efter vissa rutiner, kuvar man barnets vilja, säger trollet, och kväser dess självständighet - allt bevis på att man inte älskar sitt barn utan är auktoritär.
I konsekvensens namn borde då en person på en arbetsplats respekteras mindre och anses kväst i sin verksamhet för att han är tvungen att börja sitt arbete klockan nio och inte när som helst; en journalist skulle förmodas arbeta sämre för att han måste sitta vid samma dator dag ut och dag in i stället för att slå sig ner vid vilken dator som helst på redaktionen; en bonde skulle vara osjälvständig och kuvad redan av det faktum att året följer vissa årstider.
Rutinerna är redskap.
Att arbeta och leva efter vissa rutiner betyder ingenting annat för personligheten och dess utveckling än möjligen att energi frigörs till viktigare ting än att fundera över huruvida man ska äta just nu, sova just nu, äta alls eller sova alls, i så fall var och äta vad, och varför inte äta något annat i stället och varför inte sova i en annan säng i stället, och varför just med blå lakan och varför inte äta på fyrkantigt porslin?
Ett spädbarn har inga rutiner. Naturligtvis ska du som vuxen införa dem!
Det andra trollet i sagan slog sig ner på C och åt upp den sociala delaktigheten.
Redan barnledigheten är, dessvärre, en förrädisk konstruktion.
Den barnlediga föräldern isoleras, avskuren från sin egen sociala delaktighet i samhället. I hemmet finns föralldel mycket att uträtta som erbjuder barnet social delaktighet, något du också får ta vara på - och den verkligheten räcker långt för barnet, för världen måste få vara liten, innan den kan bli stor.
Men som barnledig från ett arbete utanför hemmet vet du att din egen sociala delaktighet förutsätter ditt lilla barns förvisning. Tidigt kommer du att skilja ut barnets verklighet från din egen.
Redan inom hemmets väggar kan det därför hända att du upprättar en barnvärld, där du ”gästspelar” hos barnet i stället för att ta in det i din egen värld - helt enligt det samhällsmönster vi har.
Och barnet tas aldrig i bruk.
De flesta barn får vara med så långt som till den passiva delaktigheten – sedan är det slut. Verkligheten ersätts med leksaker. Den verksamhet som gäller för de vuxna, och är nödvändig för de vuxna, sluts.
I stället leker föräldrarna lekar med barnet, läser sagor och kryper på golvet – därmed inte sagt att det skulle vara fel att krypa på golvet. Leka är roligt. Men nödvändigt är det inte. Barnet kan självt, de vuxna förutan.
Den sociala delaktigheten, däremot, kan barnet inte åstadkomma de vuxna förutan.
Ingen aldrig så uppmärksam kärlek kan skyla bristen på mening. Om inte en människa i grunden av sin självkänsla vet att hon behövs - De andra klarar sig sämre utan mig - står hon på tröskeln till existentiell tomhet.

Det kan förstås tyckas ovidkommande att påtala detta i samband med två-tre månader gamla spädbarn.
Jag tycker inte det.
För det är nu, just nu, dessa tre komponenter, detta enkla ABC, låter sig urskiljas.
Som mamma eller pappa ser du själv vad det är du gör: du har vissa rutiner som du följer, du har stunder av kärlek i nära möte, och du har göromål i huset där det faller sig naturligt att barnet får ligga bredvid dig och se på vad du gör, därför att du vill ha den lilla under uppsikt under arbetet.
Om dessa tre kan få fortsätta finnas sida vid sida, om den första inte förblandas med den andra och den tredje inte stäcks, om kärleken kan få råda stark och rutinerna stå fria som redskap, och om den passiva delaktigheten kan tillåtas bli aktiv så som barnet kommer att önska och begära – då är ditt barn ett avundsvärt barn.
Medan du gör samhällsrevolution :!:
MammaHejenstedt
Inlägg: 2
Blev medlem: sön 24 apr 2011, 21:09

Re: ABC för Småfolk

Inlägg av MammaHejenstedt »

Jag har regler och gränser för min son just för att jag älskar honom, han sover snällt i egen säng och har alltid gjort, för jag älskar honom.
Mitt jobb som mamma är att han blir en självständig vuxen.
Jag gör inte mitt jobb om han inte lär sig att man får inte göra vad man vill, det finns saker som kan skada och eller såra och sådana saker får man inte göra.
Att göra sina barn beroende av mamma och pappa gör bara barnen illa, dom ska veta att man kan klara sig själv.
Skriv svar

Återgå till "Om våra Barnaboksbarn"