Äldsta sonen började på dagis vid 3,5 års ålder. När han kom dit var han en blyg viol 
som blomstrade \:D/ efter några veckor och sa "Jag KAN gå på dagis!".Där fanns mycket att göra för ett Barnaboksbarn och han var inte sen att utöva sina kunskaper. En dag var det en pojke som bangade på en annan. Då gick min son fram och sa [-X "Så gör man inte - man KLAPPAR
" och så tog han förövarens hand och genomförde klappen 
. "Bra! Så gör man man klappar! " sa sonen med ett leende. Förövaren tittade på min son och sa "Varför då? :-s " Sonen min funderade lite 
och sedan deklarerade han 
"Det säger Anna Wahlgren!"Detta fick jag berättt för mej av förskolepersonalen och som vi skrattade
! Det där med "Det säger Anna Wahlgren" kommer sej av att när jag blir trött på mina egna mässande instruktioner så brukar jag helt sonika säga "Det säger Anna Wahlgren!" Punkt slut - liksom !
Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken.