Sömngångare

[SusanD]

Våran Emil är fyra år nu och det händer mycket i livet. Nu verkar det som om han brås på mig som gått många mil i sömnen genom livet.

Ibland kommer han in till oss mitt i natten och så leder vi tillbaka honom till sängen utan protester. Det verkar som om han sover och inte alls har någon koll på vart han befinner sig.

Idag har vi varit iväg på trevligt kalas och det blev lite fullt pådrag här hemma när vi kom hem för att vi skulle hinna med lite kvällsmat, ombyte till pyjamas, välling, tandborstning, godnattsaga och nattning.

När barnen somnat blev det lugnt i huset så Pappan och jag har huserat framför tv:n och bara latat oss. Just så hörde vi Emil gråta inifrån barnens rum så jag gick dit. Hittade Emil ståendes vid Mikas säng, där han grät och inte visste var han var.

Emil: - Mamma, Titte ( Emils smeknamn på sig själv) går fast han sover! Titte vill sova i sin säng.

Så jag kramade om honom, ledde tillbaka honom till sängen och bäddade om honom. Väl nerbäddad fortsatte han att sova som om ingenting hade hänt.

Man kan väl bara säga att det är tur att vi bor i en liten stuga på landet så han inte trillar ut genom ett fönster när han går i sömnen.

Kram Susan

[anna]

Lite spännande det där med att gå i sömnen! Hur det kan bli så, helt enkelt!

kram anna