Mamman: Jag tror att Emil tyckte om din ärtsoppa Pappan!
Emil: Ja, jag tyckte om ärtorna också!
Mamman och Pappan: Mm, och så fnissade vi tyst för oss själva.
Emil: Och vattnet!
Mamman och Pappan:
Emil: Det är som öar i vattnet, dom tycker jag om. Mamma kan du blåsa på palmerna så jag kan äta kokosnötterna?
Och så blåste då jag och sen åt han sin andra portion som sedan följdes av en tredje och så pannakakor på det, mums.
Lite senare när vår stora filosof satt på toaletten iförd pyjamas fortsätter han sina matfunderingar i följande bana:
Emil: Mamma den här pyjamasen är för liten, jag kan inte ha den nu längre.
Mamman: Ja men det är storlek 110 så du kan nog ha den lite till.
Emil: Mamma, är den så stor som min kropp?
Mamman: Ja det är den.
Emil: Jag tycker den är för liten.
Mamman. Jaha, vad ska vi göra åt det då?
Emil: Jag måste köpa nya kläder.
Mamman: Då får vi göra det.
Emil: Men då kan jag inte äta mat.
Mamman: Varför inte?
Emil: För då spiller jag på tröjan. Jag kan inte äta pannkakor med sylt och inte ärtsoppa och inte tomatsoppa heller.
Mamman: Oj då, vad kan du äta för mat då?
Emil: Ugnspannkaka! Utan sylt! 8)
Sicka funderingar och vilka underbara lösningar, det är nog härligt att vara fyra år och låta tankarna fara fritt och bara sätt ord på dem. Det är väldigt underhållande och lärorikt att lyssna.
Kram Susan
