Vi klantade till oss maken och jag. Hade först frågat Lussi om hon skulle med till ICA Maxi och tänkte nöja oss med det eftersom de då kunde gå till Guldfynd och köpa en klocka i julklapp till Leia.
Sen sov Lussi middag och vi glömde bort att vi frågat Lussi, glömde bort klockan till Leia och frågade Leia om hon ville åka med.
Kom så ihåg Lussi och rusade in för att väcka henne så att hon och pappa skulle hinna till Guldfynd.
Medans jag tog på Lussi skor hörde jag Leia gråta i köket att hon också ville följa med. Såklart, vi hade ju frågat. Hade vi däremot hållt fast vid ursprungsidén hade hon köpt den utan knot.
Lussi hörde Leia och ville absolut säga hej då. Hon gick till Leia varpå Leia mellan tårarna sa: "Snälla Lussi, kan jag få åka med dig?" (inte en enda sur min gentemot Lussi)
Lussi klappade Leia och sa tröstande: "Nästa gång Eia, nästa gång" .
Vi tittade på varandra maken och jag och sen lyfte jag Leia till hallen och tog på henne jackan. Lussi hämtade Leias skor och sa: "Här Eia, dina tor".
Klockan fick vänta. Pappa, Leia och Lussi passade på att fika också och hade en mysig stund tillsammans.
På kvällen frågade Leia varför vi först sa att hon kunde åka med, sen sa att bara Lussi fick åka och sen ändrade oss igen. Jag kunde bara svara helt ärligt att :"Det blev tokigt".
Nancy
Bästa vänner
-
- Inlägg: 2604
- Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
- Ort: Uppsala
Åååååh, vilka fina barn!
I övrigt har jag tänkt på att mina barn också (ja, eller i alla fall Storasyster som förstår den typen av resonemang ) faktiskt köper när man talar om att man gjorde tokigt, eller tänkte fel, eller att saker på nåt annat sätt helt enkelt inte uppför sig som de borde. Barnen har ju själva mycket erfarenhet av att det inte riktigt blir som man har tänkt, och är därför väldigt toleranta.
Det är väl därför vi bör vara så försiktiga med prestationshets? 8) Barnens default-inställning verkar vara att man försöker och att det snarast är en bonus om man lyckas.
I övrigt har jag tänkt på att mina barn också (ja, eller i alla fall Storasyster som förstår den typen av resonemang ) faktiskt köper när man talar om att man gjorde tokigt, eller tänkte fel, eller att saker på nåt annat sätt helt enkelt inte uppför sig som de borde. Barnen har ju själva mycket erfarenhet av att det inte riktigt blir som man har tänkt, och är därför väldigt toleranta.
Det är väl därför vi bör vara så försiktiga med prestationshets? 8) Barnens default-inställning verkar vara att man försöker och att det snarast är en bonus om man lyckas.
Mamma till Storasyster f feb 07
och Lillebror f okt 08
och Lillebror f okt 08
Vilken härlig situation, syskonkärlek är underbar.
Idag har vi haft simmis dag och vi mammor i Mikas grupp hamnade i en syskondiskussion. Mammorna tyckte att det var så oerhört viktigt att se varje barn för sig och att göra saker tillsammans med ett barn i taget. Detta var deras stora orosmoment för framtiden när de skulle få syskon till sina småttingar. De undrade givetvis hur jag kände inför detta stoooora problem och om våra barn var svartsjuka på varandra.
Då var det skönt att kunna berätta att man hinner se varje barn för sig, man hinner göra saker med ett barn i taget och att man inte behöver göra det så ofta för våra barn vill gärna göra saker tillsammans. Emil brukar räkna in alla när vi ska åka och tycker inte alls om när någon, av olika orsaker, inte ska få följa med. Det är så härligt att barnen älskar varandra och trivs i varandras sällskap. Kärlek kallas det, syskonkärlek om man så vill. Om föräldrar fokuserade mer på det och mindre på syskonsvartsjuka och liknande så skulle världen bli lyckligare.
Kram Susan
Idag har vi haft simmis dag och vi mammor i Mikas grupp hamnade i en syskondiskussion. Mammorna tyckte att det var så oerhört viktigt att se varje barn för sig och att göra saker tillsammans med ett barn i taget. Detta var deras stora orosmoment för framtiden när de skulle få syskon till sina småttingar. De undrade givetvis hur jag kände inför detta stoooora problem och om våra barn var svartsjuka på varandra.
Då var det skönt att kunna berätta att man hinner se varje barn för sig, man hinner göra saker med ett barn i taget och att man inte behöver göra det så ofta för våra barn vill gärna göra saker tillsammans. Emil brukar räkna in alla när vi ska åka och tycker inte alls om när någon, av olika orsaker, inte ska få följa med. Det är så härligt att barnen älskar varandra och trivs i varandras sällskap. Kärlek kallas det, syskonkärlek om man så vill. Om föräldrar fokuserade mer på det och mindre på syskonsvartsjuka och liknande så skulle världen bli lyckligare.
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Skriver under på vartenda ord :thumbsup: Du uttrycker det så bra SusanDSusanD skrev:Då var det skönt att kunna berätta att man hinner se varje barn för sig, man hinner göra saker med ett barn i taget och att man inte behöver göra det så ofta för våra barn vill gärna göra saker tillsammans. Emil brukar räkna in alla när vi ska åka och tycker inte alls om när någon, av olika orsaker, inte ska få följa med. Det är så härligt att barnen älskar varandra och trivs i varandras sällskap. Kärlek kallas det, syskonkärlek om man så vill. Om föräldrar fokuserade mer på det och mindre på syskonsvartsjuka och liknande så skulle världen bli lyckligare.
Kram och tack alla för fin respons