Idag kom pappa hem med en ny dammsugare och det är så tydligt hur man kan agera för att få ett barn att övervinna sin rädsla. Elsa har inte varit rädd för dammsugaren alls, den vi hade alltså. Den var liten och låter inte så högt, hon ville ofta sitta på den och hjälpa oss att dammsuga. Men nu har vi alltså köpt en ny, stor. Enorm i Elsas ögon antagligen för det såg så ut när hon fick syn på den. Pappa provade den när hon åt sin middag och hon skakade i stolen och såg mer eller mindre skräckslagen ut.
Jag sa med lugn röst att han kunde väl prova den när hon ätit klart. För visst måste man prova den, inte ska vi här försöka få henne att undvika den.
Så vi småpratade lite om hur vi skulle presentera den. Han skulle sätta på den och vara upptagen med att prova den, och jag skulle sitta på golvet tillgänglig, liksom för att beskåda den fina dammsugaren, inte för att trösta henne. 8) Så sagt och gjort, den sattes igång och vi hade fullt upp med att prata om hur fantastiskt bra den var, medan Elsa lite nervöst försökte klänga upp på mig. Och pappa visade mamma hur bra den var att hålla i och mamma fick testa och jaa...den var ju bara helt perfekt.
Så måste mamma bara fixa disken och i ögonvrån gluttade jag på Elsas reaktion. Hon gick runt hörnet och tittade, tummen i munnen och lite trippande på tå. Var den verkligen så farlig denna fantastiska grej som pappa svirade runt med glatt? Det dröjde inte länge så stod hon själv och dammsög med den.
