Vi har lyckats fint med att nöta in i Hugos huvud att man inte kan ta saker av lillebror, däremot kan man byta. Ibland. Det gör han så gärna, i riktigt skarpa lägen byter han till och med bort sin älskade gosgiraff. Populärt.
Han är alltså en rutinerad förhandlare vid det här laget.
Igår satt han och utforskade min fotkräm och det hade jag lite problem med, eftersom han strax innan badat upp 200 kronor lyxig duscholja. Hoppsan! Mammas duscholja.
Instinktivt, och med Herman på armen frågar jag alltså:
"Hugo, kan jag få fotkrämen?"
Han tänker efter ett ögonblick, sen svarar han sakligt:
"Om du ger mig Herman."
Lillebror mot en fotkräm alltså. (Lyxig fotkräm, visserligen, men ändå...)
Hugo - förhandlaren
-
Fd Medlem
Som jag ser det var alla vinnare, men mest jag då:
Hugo fick sin Herman och tog glatt över "ansvaret" för honom.
Herman fick njuta av Hugos omsorger och ambition att lära honom allt en storebror kan.
Själv fick jag sitta i min sköna säng och smörja in fötterna. Ensam. I lugn och ro.
Lovley!
Visst är väl mitt liv en ren lyx??!
Hugo fick sin Herman och tog glatt över "ansvaret" för honom.
Herman fick njuta av Hugos omsorger och ambition att lära honom allt en storebror kan.
Själv fick jag sitta i min sköna säng och smörja in fötterna. Ensam. I lugn och ro.
Lovley!
Visst är väl mitt liv en ren lyx??!
Hugo -
Fd Medlem
En förhandlare har jag gärna här hemma. Men en ormtjusare...?
I morse höll han på att skrämma livet ur mig:
De ensamleker på övervåningen i varsitt rum.
Plötsligt hör jag Hugo:
"ORM! Här kommer OOOORMEN! HA HA! Ooooormen! OJ OJ! HAHA!"
Jag tänker att någon har pulat ned sin boaorm i toaletten och åkt på julferie och att ormen just har kravlat sig ur vår toalett och ska äta upp våra barn. Sen mig. Pulsen ligger över 200. Jag tror att jag har ormfobi. Tänker: "Jaha, det var de barnen. JAG kan då inte gå upp på övervåningen om det finns en orm där."
Fast det gör jag ju. Med hjärtat i halsgropen. Och får se Hugo i sängen med en tjock sticka, där han trixat fast en svart BH, som han sitter och flaxar med i sängen: "OOOORMEN!!! Tillta mamma! OOOORM!"
Mina nerver klarar inte barns fantasi.
Kram
I morse höll han på att skrämma livet ur mig:
De ensamleker på övervåningen i varsitt rum.
Plötsligt hör jag Hugo:
"ORM! Här kommer OOOORMEN! HA HA! Ooooormen! OJ OJ! HAHA!"
Jag tänker att någon har pulat ned sin boaorm i toaletten och åkt på julferie och att ormen just har kravlat sig ur vår toalett och ska äta upp våra barn. Sen mig. Pulsen ligger över 200. Jag tror att jag har ormfobi. Tänker: "Jaha, det var de barnen. JAG kan då inte gå upp på övervåningen om det finns en orm där."
Fast det gör jag ju. Med hjärtat i halsgropen. Och får se Hugo i sängen med en tjock sticka, där han trixat fast en svart BH, som han sitter och flaxar med i sängen: "OOOORMEN!!! Tillta mamma! OOOORM!"
Mina nerver klarar inte barns fantasi.
Kram
Nya mamman skrev: Mina nerver klarar inte barns fantasi.
Barnens fantasi 
dina nerver klarar inte din fanstasi, skulle jag säga 
Tack för dagens skratt
Kristina
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
-
Fd Medlem