Ännu ett skolvirus härjar härhemma. De flesta av oss klarar oss med en nysning, men Lotass får öronvärk som ett brev på posten...
Sent igår kväll vaknar vår Lotass med ett illvrål. Han har ont i örat igen och är otröstlig... Innan han hinner lugnas väcks Meja.
Ett litet nätt huvud sticker upp över spjälsängskanten. Munnen öppnas och ut slipper ett avgrundsvrål from hell
- dooooon't disturrrrb my slummmmmbeeeerrrrrr!
Kvickt (och fnissandes) bärs en något ställd Lotass ut ur sovrummet. Mejamonstret får en mjukt bestämd ramsa
- nattnatt, hjärtat
Så duttas och medicineras det med Lillprins Lo. Kramas tills det onda klingar av.. och under tiden somnar Meja nöjt om...
Fjällfar och jag enas om att damen bör få sova ifred efter sin förkylning och stoppar om Lotass i storsängen.
Idag kommer så följande fundering:
Lotass: Mamma? Vad sa Meja på mig i nattnatten...?
Jag: Det kan nog inte översättas, hjärtat (fnissar)
Lotass: Näe, mamma... det får man nog bara säga i gabberoben!
/Fjällmor