Från start har han varit suveränt cool och bra för mina nerver. Han har köpt BB-tänket sen han träffade Emma och såg vilken tjej det var (som en robot sa han efter vår första vecka ihop när han skulle beskriva sova/äta osv)
För honom finns det ju då inget som heter sömnbrist, skrikande barn eller andra otrevligheter.
När R hade lite dåliga kvällar i början så var han liksom jättefrågande
R har strulat en hel del vid daglurar pga en mamma som är alldeles för snäll med vagning osv.
Så.. Jag har själv försökt bli av med mitt vagnande utan bra resultat för jag är för mesig
när det gäller småfolk.... Jag åkte till min pappa med Emma i torsdags kväll då min lillasyster tog studenten i fredags. Bestämde att Rasmus fick vara hemma med pappa för resan skulle bli för omständig för bara två dygn.
Inte ett dugg nervös var jag faktiskt och för att vara jag så är det otroligt
Jag sa till Thomas att jag ville han skulle se till att få honom att somna själv osv. Beskrev hur man kommer ur ett vagnträsk noggrant.
Fredagens morgonlur fungerade jättebra, i 15 minuter var han lite arg från och till, sen sov han som en klocka.
Thomas fick väcka på natten vid kvart i fyra för mat.
Em-luren på fredagen somnade de båda två och sov 3 timmar
istället för 2. Då fick han lite bannor via telefon men sen löste han det galant med en 20-minutare på em istället för 45 min. När jag kom hem möttes jag av en nysoven kille som numer går att lägga i vagnen och han somnar alldeles ensam nästan till varje lur. En gång sen igår kväll har jag fått vagna några tag.
Så lycklig jag är..
Vi satt och åt middag nu när R somnat och då flina Thomas upp sig som en riktig tupp och sa:
Ha ha, jag fick kura din son för du klara det inte själv och du ska vara sån där diplomerad
Å va jag är bra...
Ja, jo han är ju det min karl. Själv är så mesig när det gäller ytte-pytte-skräp att där sviktar min lilla attityd väldigt mycket faktiskt.
Kram Tessan
