Ett under har skett idag!
Ett under har skett idag!
När min lille gosse var två år föll han illa och slog i sitt knä. Eftersom han fick väldigt ont och det svullnade upp, for vi till sjukhuset. Inte visste vi då att vi skulle bli där i över en månad, inlagda och isolerade... Inte visste vi heller att lilleman skulle tvingas äta mediciner och ha värk i 13 långa år
Det visade sig efter denna månads sjukhusvistelse (som bestod av provtagningar, skyhöga febertoppar, värk, utslag, röntgen av alla de slag och som grädde på moset en lillasyster som födde mitt i allt detta) att min lille pojk hade barnreumatism...
En hemsk sjukdom, som tagit så mycket av hans småbarnsår ifrån honom, så många träd han missat att klättra i, så mycket spring som aldrig blev av. Så många gånger jag gråtit av sorg, ilska och vanmakt, när lillen legat med värk och jag inget kunnat göra för honom.
Så många piller vi stoppat i honom, så många sprutor han fått ta.
Och så tapper han ändå varit, så mycket glädje och styrka han visat under alla dessa år
Min lilla, stora hjälte!
Vi står varandra så nära, det blir nog så, vi har verkligen fått tillbringa mycket tid tillsammans, när han inte haft något annat val! Hur många gånger har jag inte köpslagit med Gud, om att ge MIG det onda och låta min unge få härja, klättra, sparka boll och busa! Men han har inte velat lyssna, han däruppe...
Idag var vi till sjukhuset igen - min lille gosse har hunnit bli en ung, stilig man på 16 år, och har inte ätit en cortisontablett sen i januari, och inte fått en spruta cellgit sen i maj!!! Han har börjat styrketräna, och hans späda små armar är bulliga och hårda! Idag skulle vi få domen...
Jag tror inte att det är sant - gamle goe doktorn, samma vi haft nästan från dag ett, var tvungen att torka tåren när han träffade min pojk idag.
Han är frisk!
Han är FRISK!!!
Inte friskförklarad, det får vi vänta på i tre år till, men han är fr o m nu ingen patient längre på barnsjukhuset! Vi kommer inte att bli nerkallade nåt mer!
Jag gråter så många tårar idag, av glädje och tacksamhet!
Och så minns jag, all denna oro, all smärta, det flimrar bilder i mitt huvud hela tiden, och jag minns när jag planerade hans begravning, för så sjuk var han min prins.
Han är så glad idag, det lyser om honom!
Jag frågade vad han ville ha att fira med när vi for därifrån; "ett par skor, skatedojjor, kan jag få det, mamma?" Självklart fick han skorna, fast de var alldeles för dyra!
Hörni, idag har jag vunnit högsta vinsten, och jag vill så gärna dela med mig till er! Tänk på hur rika vi är, med våra barn! Vilken gåva vart och av dem är, ta vara på varandra!
Kram
Det visade sig efter denna månads sjukhusvistelse (som bestod av provtagningar, skyhöga febertoppar, värk, utslag, röntgen av alla de slag och som grädde på moset en lillasyster som födde mitt i allt detta) att min lille pojk hade barnreumatism...
En hemsk sjukdom, som tagit så mycket av hans småbarnsår ifrån honom, så många träd han missat att klättra i, så mycket spring som aldrig blev av. Så många gånger jag gråtit av sorg, ilska och vanmakt, när lillen legat med värk och jag inget kunnat göra för honom.
Så många piller vi stoppat i honom, så många sprutor han fått ta.
Och så tapper han ändå varit, så mycket glädje och styrka han visat under alla dessa år
Min lilla, stora hjälte!
Vi står varandra så nära, det blir nog så, vi har verkligen fått tillbringa mycket tid tillsammans, när han inte haft något annat val! Hur många gånger har jag inte köpslagit med Gud, om att ge MIG det onda och låta min unge få härja, klättra, sparka boll och busa! Men han har inte velat lyssna, han däruppe...
Idag var vi till sjukhuset igen - min lille gosse har hunnit bli en ung, stilig man på 16 år, och har inte ätit en cortisontablett sen i januari, och inte fått en spruta cellgit sen i maj!!! Han har börjat styrketräna, och hans späda små armar är bulliga och hårda! Idag skulle vi få domen...
Jag tror inte att det är sant - gamle goe doktorn, samma vi haft nästan från dag ett, var tvungen att torka tåren när han träffade min pojk idag.
Han är frisk!
Han är FRISK!!!
Inte friskförklarad, det får vi vänta på i tre år till, men han är fr o m nu ingen patient längre på barnsjukhuset! Vi kommer inte att bli nerkallade nåt mer!
Jag gråter så många tårar idag, av glädje och tacksamhet!
Och så minns jag, all denna oro, all smärta, det flimrar bilder i mitt huvud hela tiden, och jag minns när jag planerade hans begravning, för så sjuk var han min prins.
Han är så glad idag, det lyser om honom!
Jag frågade vad han ville ha att fira med när vi for därifrån; "ett par skor, skatedojjor, kan jag få det, mamma?" Självklart fick han skorna, fast de var alldeles för dyra!
Hörni, idag har jag vunnit högsta vinsten, och jag vill så gärna dela med mig till er! Tänk på hur rika vi är, med våra barn! Vilken gåva vart och av dem är, ta vara på varandra!
Kram
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)
Tack snälla ni alla
Det känns så konstigt i mig ikväll, under hela pojkens liv, nästan, har jag oroat mig och tänkt på hans sjukdom flera gånger varje dag - och nu behöver jag inte det...
Och sonen känner sig också lite konstig, vi har alla varit inställda på att han alltid skulle vara reumatiker (fast vi såklart hoppats!) och sjukdomen har varit lite av "han". Det tar nog lite tid för oss att vänja oss vid det här! Men det är ett kärt bekymmer!
Nu har han åkt och tränat på gymet, och jag kan tänka mig att vikterna känns lätta för honom ikväll
Åh kära TorsMamma, inte trodde jag att jag kunde göra dig mållös
Kram på er
Det känns så konstigt i mig ikväll, under hela pojkens liv, nästan, har jag oroat mig och tänkt på hans sjukdom flera gånger varje dag - och nu behöver jag inte det...
Och sonen känner sig också lite konstig, vi har alla varit inställda på att han alltid skulle vara reumatiker (fast vi såklart hoppats!) och sjukdomen har varit lite av "han". Det tar nog lite tid för oss att vänja oss vid det här! Men det är ett kärt bekymmer!
Nu har han åkt och tränat på gymet, och jag kan tänka mig att vikterna känns lätta för honom ikväll
TorsMamma skrev:Och jag är bara mållös..
Åh kära TorsMamma, inte trodde jag att jag kunde göra dig mållös
Kram på er
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)
Verkligen tack för den historien. Så härlig läsning! Otroligt rörande
/LO
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vilken värme som slår emot mig här när jag loggar in
Tack!!!
Min son har börjat ett nytt liv, det märks redan!
I morse var han uppe tidigt och fixade sig, han brukar annars ligga in i det allra längsta, och ha ett rätt surt morgonhumör... men i morse var han som sagt uppe med tuppen, HUR glad som helst!
Kan tänka mig att det är TON av börda som lättat från hans axlar!
Han har fått en framtid!
Tack!!!
Min son har börjat ett nytt liv, det märks redan!
I morse var han uppe tidigt och fixade sig, han brukar annars ligga in i det allra längsta, och ha ett rätt surt morgonhumör... men i morse var han som sagt uppe med tuppen, HUR glad som helst!
Kan tänka mig att det är TON av börda som lättat från hans axlar!
Han har fått en framtid!
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)