Hur skulle jag ha gjort?

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Gäst

Hur skulle jag ha gjort?

Inlägg av Gäst »

Nu behöver jag lite råd ifrån er...

Idag var vi hos läkaren för lilla Smilla behövde hostmedicin. Jag var tvungen att ta hennes storasyster (3 år och knappt 3 månader) med till läkaren också. Allt var frid och fröjd fram tills vi kom in till läkaren. Då började Emilie sjunga så högt hon bara kunde precis HELA TIDEN :shock:

Jag tänkte som så att OM jag ber henne sluta blir det med stor sannolikhet precis motsatsen som resultat. Därför bara ignorerade jag hennes beteende. Men då började hon slita på Smilla som satt i mitt knä samt på mina kläder! Jag skulle verkligen beskriva mig som kolugn i denna situation för jag tänkte "vi är ändå snart ute".... så efter bara några minuter fick vi vår hostmedicin och var ute igen. :)

Jag funderar fortfarande över hur jag hade kunnat ändra situationen men hittar inga svar :oops:

Det enda jag kan komma på inför nästa läkarbesök är att muta henne men blir det då inte så att hon då märker att det är viktig för mig att hon är tyst och då blir resultatet ändå mycket "sjungandet" :?:

Nåja, åtminstone sa sköterskorna som var utanför och hörde allt "vad fint Du kan sjunga!" :wink:
lillith
Inlägg: 238
Blev medlem: mån 29 nov 2004, 12:27
Ort: Stockholm

Inlägg av lillith »

Inkludera henne nästa gång. Hon hamnade ju helt utanför! Ge henne flera uppgifter, klä av, hålla i, hålla upp, leta efter... ja, hitta på vad som helst som du kan få att verka "nödvändigt". Så att hon blir behövd och delaktig.
lillith
Mamma till två goa glada grabbar födda -04 och -06 som stortrivs med schema, social delaktighet och utforskning á la AW.
Gäst

Inlägg av Gäst »

:shock: :shock: :shock:

Utan att jag vill gå i försvar undrar jag hur Du tycker genom min beskrivelse att
Hon hamnade ju helt utanför!
???

Att ha den sociala delaktigheten är som ett mantra hemma hos oss! Hon körde vagnen själv hela vägen till läkaren, öppnade dörren, hjälpte klä av etc. etc. men jag tyckte inte att det var så viktig i sammanhanget med problemet som jag ville beskriva.

Så jag ställer frågan en gång till: hur skulle jag gjort just i den situationen där det är lite begränsad med "åtgärder vid trots"

Jag upplever mig annars som rätt så kunnig när det gäller hennes trots. Kan trotskapitlet nästan in och utvändig men ändå uppstod denna situationen och jag undrar hur jag kan hantera sånt NÄSTA gång?
Therese

Inlägg av Therese »

Hej!
Jag tror som lillith att hon kände sej utanför, på så sätt att hon visste att det var för lillasysters skull ni var där. När hon tog till sina knep för att bli sedd, så fick hon ingen reaktion, därför tror jag hon gick vidare till nästa aktivitet, som att riva i era kläder.

Har man en pedagogisk läkare i det läget, så skulle han/hon tagit henne i bruk, genom att fråga henne saker o kanske bett henne hålla nåt instrument eller så.

Det jag brukar göra innan ett läkarbesök är att förbereda de stora på vad de kan hjälpa till med.
Förra veckan skulle vår lilla tjej få spruta, o då sa jag till de stora att hon hemskt gärna ville ha deras händer att hålla i när hon blev stucken, för då känns det mkt bättre. I väntrummet träffade vi på en förskollärare som gärna "passade" de större medan jag gick in med lillan, men det fick hon inte alls det för mellantjejen, hon hade ju den viktiga uppgiften att hålla syrran i handen :D .
På så sätt tror jag att de stora oxå känner sej sedda, behövda i en sån situation. :D
Sagomamma
Inlägg: 742
Blev medlem: sön 21 nov 2004, 19:52
Ort: Hässleholm i Skåne
Kontakt:

Inlägg av Sagomamma »

Kan tänka mig att lillith tolkat situationen på det viset eftersom du skrev att du ignorerade Emelies beteende, det är inte alltid så lätt att beskriva situationer exakt så som det verkligen VAR med alla omständigheter runtomkring! :wink:

Har försökt tänka mig in i situationen med mina egna barn som itgångspunkt, och jag kan bara beskriva hur JAG skulle gjort inför en annan gång, om jag vet att Saga (min stora) gärna ville "stjäla showen" vid dylika tillfällen - vilket ju ofta stämmer :wink: ...

Om jag VET att jag kommer vara ute om några minuter, och det enda jag egentligen behöver koncentrera mig på är att prata en liten stund med läkare/sköterska utan "störande moment", så skulle jag förbereda henne med en liten "Pakt".

Innan vi gick in skulle jag påminna :roll: saga om att Tim (min lille) ju faktiskt blir så hemskt uttråkad och otålig och ofta ledsen i samband med såna här besök. Och så skulle jag be henne om hjälp - kunde inte hon vara så snäll och kanske försöka underhålla Tim den lille stunden jag behövde för att prata med läkaren, så att vi kunde få komma därifrån så snabbt som möjligt?

Då är hon upptagen med att avleda HONOM, och jag behöver inte avleda någon :wink: , precis detta brukar jag ta till vid behövliga tillfällen, och för oss funkar det toppen! Saga känner verkligen att hon gör nytta (vilket hon ju gör!) och Tim får lite extra uppmärksamhet från syrran, och banden dem emellan stärks ytterligare :thumbsup: !
lillith
Inlägg: 238
Blev medlem: mån 29 nov 2004, 12:27
Ort: Stockholm

Inlägg av lillith »

Hej igen

Oj, jag kanske uttalade mig lite drastiskt! Det var inte meningen. Jag har varit uppe i tre nätter med sjuka barn och var dödstrött men ville i alla fall svara på ditt inlägg innan jag försökte sova lite lur själv... så blev det lite hastigt skrivet.
Men, du nämnde inte någon delaktighet inne hos doktorn i ditt inlägg så därför föreslog jag det. Min kommentar hade att göra med att det lät som om ni kom in, allt fokus kom på lillasyskonet och hon skulle i princip "bara" vänta ut tiden. Min egen son hade blivit jätteledsen av det, så jag hade hållit honom delaktig så mycket det bara gick inne hos doktorn. Hade hon kunnat "sysslesättas" även inne hos doktorn enl. ovan kanske skönsången hade uteblivit. Kanske! Eller så är det ett trotsproblem, och då är jag inte rätt forumist att svara!
Hälsningar,
lillith
Mamma till två goa glada grabbar födda -04 och -06 som stortrivs med schema, social delaktighet och utforskning á la AW.
Gäst

Inlägg av Gäst »

Hej och tack för alla svar!

Förlåt lillith att jag kanske överreagerade på ditt inlägg :oops: men just i det ögonblicket var det inte svaret jag ville ha och jag kände lite desperation. Det är ju just det som är så svårt med forumet, att beskriva situationen så att alla aspekter är med :(

Ju Therese, att förbereda det var jag ju medveten om och jag gjorde så bra jag kunde. Jag visste ju att det skulle vara ett snabbt besök för att få ett recept utskrivet och eftersom läkaren bara sitter bakom ett skrivbord med massor med papper och en datorskärm gör ju inte saken lättare. Inte en enda sak som kunde undersökas (förutom pappershögen 8) ) Jag skulle nog tagit med ett äpple eller något annat att knapra på då är det ju omöjligt att sjunga i alla fall :wink: ... man lär sig!

Tack Sagomamma för tipset. Det fungerar ibland (beroende på situationen) men just där hade det bara ledd till ännu ett tjutande barn. Smilla gillar nämligen inte för nära kroppskontakt och det hade Emilie börjat med om jag hade bett henne "underhålla" Smilla. Men om Smilla kan springa undan DÅ fungerar detta utmärkt :lol:

Så det hela var ju (tror jag) en kombination av 1. dåligt förberedelse från mammans sida (inser att jag kunde gjort bättre) och 2. trots (nu vill jag inte lägga skulden på henne men vi är precis mitt i andra halvleken).

Nästa gång kan vi bättre :wink:
Therese

Inlägg av Therese »

Ja det är inte alltid lätt att få det precis som man vill.
Ett tråkigt läkarkontor är ju inte detsamma som ett spännande undersökningsrum.
Nåt att avleda med, typ äpple hade nog gjort saken annorlunda tror jag med.
Innan hade jag alltid med mej en burk med rån vart jag än gick, o de halades fram lite överallt. Även en påse torkade aprikoser har följt med i skötväskan under en längre tid, för att ha i yttersta nödfall.

Man lär så länge man lever, o tur är väl det. :D
K-ina
Inlägg: 1485
Blev medlem: tor 09 dec 2004, 10:15
Ort: Närke

Inlägg av K-ina »

:D Jag tyckte du klarade av situationen utmärkt! Du höll dig lugn trots vacker skönsång och slitandet och reagerade inte som så många andra skulle ha gjort med nej, usch och fy!!! Och jag tycker faktiskt att det är vackert så!

Har man två så pass små barn får man vara beredd på att det ibland blir litet rörigt och högljutt... tid och möjlighet till att pakta och förbereda finns inte alltid! Och då handlar det om att försöka förbli lugn och reda ut situationen! Och se det med en gnutta humor! Sången var ju tjusig! Det tyckte alla systrarna och säkert farbror doktorn också! :wink:

:!: Men visst - en muta hade varit bra att ha! :wink:
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Gäst

Inlägg av Gäst »

K-ina skrev:Sången var ju tjusig! Det tyckte alla systrarna och säkert farbror doktorn också! :wink:
Tack K-ina för uppmuntrande ord!
Jo läkaren och jag pratade med varandra när Emilie drog efter andan (säger man så?) under tiden kunde han inte heller håller undan skrattet fast han försökte se "allvarlig" ut :lol:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"