Hantera utbrott

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Hantera utbrott

Inlägg av lgh140 »

Hej på er alla kloka!

Jag har en fyraåring som börjar bli så himla stor och självständig på många sätt, dessutom så stark att jag inte längre kan hantera känsloutbrott på samma sätt. Han har mycket känslor i omlopp och ibland kokar det över. Då blir han som förbytt - sparkar, slåss, sliter och skriker - och det kan ta en stund innan han lugnar sig tillräckligt för att det ska gå att nå fram med ord. Det finns så många bra råd om hur man kan förebygga såna situationer och vi jobbar på det, men jag behöver råd om hur jag kan hantera utbrotten de gånger de är ett faktum. Tar jag honom till hans rum så lyckas jag inte få honom att stanna där och när jag själv försökt gå därifrån följer han efter. Jag vill ju hjälpa honom att hitta en acceptabel utväg för sina känslor, men måste samtidigt skydda mig själv och syskonen från skador. Har någon några tips?
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11153
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Hantera utbrott

Inlägg av TorsMamma »

Hej,

Vi har skrivit spaltmeter om 4 åringar som slåss. Titta gärna lite i denna delen av forumet.

Kanske är denna tråd en bra inspiration?

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =8&t=51175
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: Hantera utbrott

Inlägg av lgh140 »

Tack för trådtips! Har läst runt en hel del och får ju massor med toppentips om hur man förebygger och där jobbar jag vidare. Dock funkar det inte att bära in på rummet/annat utrymme där man kan få avreagera sig. För det första är han för stor för mig och det slutar alltid med att han biter/gör illa mig eller att jag får ta i alldeles för hårt för att undvika det.. Sen när jag väl fått in honom på rummet så kan jag inte få honom att stanna där tills han lugnar sig lite. Men jag ska fundera vidare och kanske kolla med BVC om de har några tips. Utbrotten blir färre, men jag tycker fortfarande det är obehagligt att jag inte har full kontroll när de väl kommer.
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11153
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Hantera utbrott

Inlägg av TorsMamma »

Kan du fösa honom framför dig in på toaletten t.ex som kanske är närmre? Sen är det ju lite som med "Hopp ur sängen" principen. Bara att säga "Ojdå, du verkar inte klar" och fösa tillbaka och säg, kom ut när du är klar. typ. I början kan man få göra detta många gånger, tills de är med på det. Efter en tid kommer han nog förmodligen själv välja att gå undan när slåss inte ger den reaktion som man tänkt sig. :wink:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Hantera utbrott

Inlägg av Alma »

Min erfarenhet är att vissa barn förflyttar man inte när de får utbrott - då förvärras utbrottet.
All förflyttning som barnet inte väljer själv blir en tvångsförflyttning som antingen innebär en hög grad tvång - antingen psykisk elelr fysisk eller båda.

Vissa barn som lätt hamnar i inre kaos eller starka känslor smittas mycket lätt av omgivningen, så kallad affektsmitta. Enklast för dem att lugna ned sig själva är om omgivningen håller sig lugn. Både fysiskt och med rösten samt inte vänder arga elelr oroade ansiktsminer mot dem.

Jag umgås med en drös utbrottsbenägna barn, som lever med stora inre känslor och reaktioner och som har tunt skal gentemot omgivningen. De stressas lätt, de upplever att de misslyckas ofta och stort (också om det så gäller skon som inte vill på) och att det inte finns utvägar ur problem som uppstår.

Om jag misslyckats med förberedelser och utbrott blir ett resultat, tillämpar jag lågaffektivt bemötande. Det är ett ickekonfrontativt sätt att samspela med barnet, och i utbrottsstunder innebär det att man agerar fysiskt på sätt som orsakar mest lugn. Till ex:
- man ifrågasätter inte barnets reaktion, man pratar inte särskilt mycket, man lyssnar
- man förstår utbrottet som ett rop på "hjälp - tillvaron är för svår!" och tar emot vad som än sägs
- man sätter sig ned elelr ställer sig i position så att man med tydligthet visar att det inte kommer något tvång ifrån en
- man avleder om det går, med något som kan bryta känslan som skapade utbrottet
- man talar så lite som möjligt och det man säger är bekräftande och i lugn ton
- om barnet på 4år kommer emot en med hugg och slag står man kvar och följer rörelserna utan att göra motstånd med egena kroppen. Det går utmärkt med en liten fyraåring att ta emot slag på t ex egna armar, låta dem följa med ned i slagen - utan att skkada sker på en själv

De flesta barn som bemöts lågaffektivt lär sig att vuxenvärlden är mjuk när det knutit sig i en, och utbrottens farliga komponent mildras betydligt.

Kommunikationen efteråt blir också bättre om barnet känt sig emottagen och accepterad också när det varit som mest sårbart.

För vissa, ganska många barn, är utbrott deras mest sårbara stund. Den ska minst av allt skam- eller skuldbeläggas om man vill utveckla ett samarbeete med barnet om hur man bäst gör nästa gång något liknande händer, som ledde till utbrottet.

Men de flesta gånger vet man ju själv. OK, det blev för sent innan jag hann laga maten. OK, det hade varit en energikrävande dag. OK, det är alltid mer ansträngande med det syskonet än det andra. Osv.

En av dem som berättar bra om llågaffektiva arbetssätt är Bo Hejlskov Elvén. T ex här https://www.youtube.com/watch?v=ZYArWgzUlNU.
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Hantera utbrott

Inlägg av Sarisparis »

Vilket fint svar du fått av Alma, lgh140 :thumbsup:

Jag trådkapar lite: tack Alma för länken och för ditt inlägg. Jag är rastvakt på barnens skola en gång i veckan och ditt svar och Hejlskov Elvéns film kommer att hjälpa mig att formulera mig bättre i samtalen med mina kollegor. Mycket är bra på skolan men det händer att jag blir frustrerad av det kortsiktiga och auktoritära sättet att hantera just "bråkiga barn", som ju inte för med sig något positivt på sikt.

Och vad kul att se dig igen här på forumet!

:heart:
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Hantera utbrott

Inlägg av Alma »

Hej Sarisparis!
Det finns mer av Bo Hejlskov-Elvén, han är mycket roande att lyssna på alldeles oavsett vilka barn och vuxna man har att göra med.

Att vuxna möter bråkiga barn auktoritärt har många skäl. Det vanligaste är nog att man helt enkelt inte har någon vettigare metod. Ofta känner vuxna vanmakt inför barn som inte lyder, och det lockar till att "vinna" ännu tydligare över barnet. Man vill slippa vanmaktskänslan.

Utöver det så brukar vuxnas maktutövning, tvång, fysiska tilrättavisningar och våld försvaras med att barnet ju måste lära sig ("som alla andra" brukar också läggas till). Och att det måste sättas gränser, det måste bli tydliga konsekvenser mm. Ja, ni har ju hört detta allihop.

Ingen vill känna vanmakt. Särskilt iinte den som har ansvar över barn. De som lätt faller in i den känslan för att ett barn inte lyder en instruktion, regel elller order brukar också lätt hamna i känsla av att barnet är farligt. Situationen också.

Jag har läst tusentalet anmälningar om vuxnenpersonals våld mot barn i skolan. De är mycket lika. I princip ingen situation har varit farlig. Det är också symptomatiskt att personalvåldet i skolan mot elever är skyhhögt högre på lågstadiet än högstadiet. Om fysiskt tvång eller våld hade varit nödvändigt för att undanröja fara skulle man anta att de betydligt starkare högstadiebarnen fick mer av den metoden.

De absolut vanligaste situationerna har börjat i att ett barn inte lytt en order. Sprungit omkring. Fört ljud. Kastat ett sudd. Sprungit iväg. Det är först när de vuxna i personalen agerat som det börjar närma sig att situationen skulle kunna leda till skada på någonting. Den vuxna springer efter. Då springer barnet längre bort. Den vuxna närmar sig med stormsteg som en anfallande gorilla gör när den skka varna fienden. Då laddar barnet för fysiskt försvar. Den vuxna håller fast en handled. Då sparkar eleven. Den vuxna håller fast båda armarna. Då biter barnet.

Till och med de mest utbrottsbenägna barnen med de yvigaste känslorna agerar mycket logiskt. Som om alla hade gått självförsvarskurs på högsta nivå.

Hur vänder man spiralen?
- Man lär sig konsekvensbanor. Dvs analyserar hur ens egna metoder med jakt, skrik, fasthållning, straff mm fungerat. Har konsekvensen blivit att eleven fått ett gott uppförande? Om inte - OK, ska vi fortsätta med de metoderna? Eller lära oss något nytt?
- Man analyserar stunden innan utbrottet, flykten, pennkastningen, spottningen osv. Vad i omgivningens respons ledde till att affekten hos barnet ökade?
- Man analyserar ansvarsfrågan. Vem har ansvar för att alla kan uppleva ordning, reda, lugn, arbetsro, inlärning mm på skolan? Är det eleverna eller är det vi anställda proffs på skolan? Är det föräldrarna som inte är närvarande på skolan eller är det vi anställda, närvarande proffs på skolan?

Sedan försöker man få de flesta att komma till att DEN SOM TAR ANSVAR KAN OCKSÅ PÅVERKA. Den som förlägger ansvar hos någon annan kan inte påverka alls. Den som lägger ansvar på ett barn (barnets fel) har avklätt sig sin vuxenroll. Deen som lägger ansvar på föräldrar (uppfostran, hemförhållanden) har abdikerat helt. Skolans ansvar är att ta emot eleverna som de är - inte att förändra hemmen eller historien som barnet har.

Tja, och så skickar man länkar på Hejlskovs föreläsningar till allla sina kollegor... Finns flera bra föreläsningar på nätet, och han har en hemsida.
http://urskola.se/Produkter/198406-UR-S ... etod-del-1
http://urplay.se/program/198407-ur-samt ... etod-del-2
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: Hantera utbrott

Inlägg av lgh140 »

Fantastiskt utförligt och fint svar! Tack Alma!
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Hantera utbrott

Inlägg av Sarisparis »

Tack igen, Alma, klokt och fint och tydligt, som vanligt!

Önskar att mina kollegor förstod svenska :^o

:heart:
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Hantera utbrott

Inlägg av Alma »

Om du frågar Bo Hejlskov www.hejlskov.se så kan han säkkert nämna fransktalande kollegor.
Självklart är lågaffektivt bemötande inte ett svenskt hittepå. På engelska kallas det lowarousal methodes.
Ross Greenes föreläsningar kan man lyssna på,, här är dell 1§ på outube. Han kommer till Sverige ett par gånger per år och föreläser också. https://www.youtube.com/watch?v=jvzQQDfAL-Q
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Hantera utbrott

Inlägg av Sarisparis »

Tack Alma!

:heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"