Tråkig attityd...

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Acnaib
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1237
Blev medlem: sön 07 jun 2009, 12:40

Tråkig attityd...

Inlägg av Acnaib »

Frustrerad - irriterad och så LESS på detta!

Det känns som om jag har missat något. Gjort något STORT fel eller rentav förstört mina barn. Jisses... Eller så är jag bara FÖR "krävande".

Men... jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag få barnen att förstå att de måste vara rädda om "sina" saker.
Attityden just nu är "det gör väl inget om det går sönder, då kan vi laga eller köpa nytt"

NEJ! Det kan vi inte. Jag har helt enkelt inte RÅD! Punkt!

Men allvarligt. Vad ska jag göra? Nyligen köpte vi nya skor till barnen. Äldre flickan (nu 6 år) fick lite dyrare skor som blinkar som hon SÅÅ gärna ville ha. Idag är de trasiga, då hon har slipat sönder dem genom att åka "bobby-car-likande-bil" på dagis. Jag blir så ledsen. Och hennes attityd är... liksom likgiltig. Hon älskar ju de skorna. Men ändå är hon inte ledsen över att de är trasiga.

Leksaker... de kan man kliva på. De går sönder, det gör inget.
Pennor, pusselbitar, spelpjäser, tärningar. De får gärna komma bort. Vem bryr sig egentligen?

Sakerna kan ligga överallt och ingenstans. Med en attityd av "jahopp, det gör väl inget". Men det gör det. JAG anser att de redan från start måste lära sig att se värdet i saker, att ta han om och vara rädd om saker och ting. Och när de var mindre så klarade de det mycket bättre. Det var enklare på nåt sätt. Mer naturligt. Nu... tja vem bryr sig!?

Jag är så less på hela situationen och vet inte HUR jag ska förklara/visa för barnen att de måste vara rädda om sakerna. Att vi inte kan köpa nytt eller laga. För vi kan inte det! Rent ekonomiskt så går det inte!

Åh, hjälp mig tänka!

:heart: Bianca :heart:
:heart: Freja :heart: 2009-01-03
:heart: Ronja :heart: 2010-05-22
:heart: Franz :heart: 2015-09-20
:heart: Otto :heart: 2017-01-01
mamaA
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1641
Blev medlem: tor 08 nov 2012, 13:37
Ort: Ystad

Re: Tråkig attityd...

Inlägg av mamaA »

Hej!

Nej, du är inte ensam om att tycka att man ska vara rädd om saker, det tycks tyvärr vara ett fenomen hos dagens barn att det är mycket slit och släng, kanske en produkt av dagens komsumtionssamhälle :?

Min egen son är likadan vilket man kan förundras över då jag också tycker att jag försöker lära honom värdet av att vara rädd om sina saker. Nu tycker jag dock det är bättre än innan. När jag kände att saker bara gick sönder, att han inte brydde sig om sakerna och bara ville ha nya så satte jag stopp för nya saker ett tag. Han är första barnbarnet hos både mor och farföräldrar och var 3,5 när lillebror kom så man kan ju säga att han blivit rejält bortskämd med saker. Han fick något så fort någon varit på resa, när det var någon liten högtid(påskpresent etc) , sen jul och födelsedag också så kändes det som han bara fick saker hela tiden vilket gjorde honom krävande efter mer med tråkig attityd.

Jag sa till alla att om de ville ge saker så ge mig pengarna så sparar jag ihop till något ordentligt så han inte skulle få hela tiden, allt gick inte att undvika men det blev bättre. Till Jul och födelsedag är det jag som sköter eller pekar ut vad som ska köpas. Jag vill hellre att han får några ordentliga saker som är bra i kvalité och lite dyrare än en massa saker som bara går i sönder och som han inte uppskattar för det blir för många saker på en gång. Jag ser även till att en hel del är kläder så det inte blir FÖR mycket leksaker. Sen låter jag honom följa med till affären ibland när han fått en peng av någon för att köpa en leksak men då har vi pratat innan om vad han ska köpa.

Städningen på hans rum var en kamp och det var alltid stökigt så jag sorterade ut när han inte var hemma och så var det med det. Han har inte saknat det :shock: . Nu är det så att om han inte vill städa så åker det i soptunnan - punkt! Hårt men effektivt! Jag har fått kämpa många gånger med "handen om handen" vid städning som mer liknat brottning men det här är effektivare.

Sen vet jag att han är ett otroligt fysiskt lekande barn och att hans kläder blir väldigt smutsiga och även går sönder så jag skiljer på lekkläder och andra kläder. Vi bor på landet och bygger även ut huset så det är gott om lerhögar här :wink: . Här hemma har han vissa kläder, gamla som det inte gör så mycket om han har sönder dem. På dagis har han lekkläder men ändå inte samma som hemma, så de vet han att de får bli smutsiga men att man ändå är rädd om dem. Sen brukar jag köpa två par skor, ett par som verkligen är lekskor och ett par som han har till och från dagis eller om vi ska nåt som inte ser ut som en lerhög. Jag handlar bra märken när det är rea på höst eller vår så då får jag två för priset av ett par skor. Det blir inte alltid den färg jag skulle ha valt från början men det funkar faktiskt. Jag är själv väldigt modeintresserad så det går lite emot mina principer att göra så men det blir mycket lugnare att ha två par och skilja på lek och "fint". Jag upplever att han uppskattar sina kläder bättre nu och han gillar sina svarta och ceriserosa gympaskor :mrgreen: , så winwin!

Leksaker har jag sorterade i olika kategorier i korgar så han har bättre överblick över sina saker, lättare att hitta och SE sina saker och uppskatta dem. Spel förvarar jag i ett skåp i hallen just för att jag vet att det skulle försvinna saker från dem annars och vi har infört spelkväll här varje fredag som fredagsmys för att fredagsmys inte bara ska innebära godis och att vi får en kväll tillsammans i familjen som en rutin. Spelen får ett värde för hela familjen och han ser fram emot att få använda dem. Skulle saker saknas så går det inte att spela det spelet- vad tråkigt :shock: ! Så det plockas upp noggrant efter man är klar :D .

Hoppas det är till någon hjälp!

Kram :heart:
James 11-03-05
Finn 14-09-19
SM-barn så klart!
mari
Inlägg: 188
Blev medlem: fre 13 jan 2006, 19:50
Ort: Västerås

Re: Tråkig attityd...

Inlägg av mari »

Du har fått ett fint svar redan.

Jag tror på ren leksakssanering. Som Anna Wahlgren skriver i Barnaboken ska inte leksakerna vara framme och tillgängliga utom på ensamleken. Resten av tiden är social delaktighet.
Då jobbar man tillsammans med sin familj.

Det är viktigt för barn att leka och att utvecklas grovmotoriskt. Det gör man inte i fina skor som blinkar. Ja jag vet att samhället blivit så sjukt att även små barn jämför sina kläder och skor med varandra. Men när man leker har man skor/gummistövlar som tål leken utomhus. Man ska vara rädd om sitt barns lek och rörelser viktigt för inlärningsförmågan. Då får man också ha lekkläder.

Men total sanering av saker det förespråkar jag. Ta bort saker tills barnet kan handskas med dem.
Sen är det inte fel att få längta länge efter något fint.

Ge dina barn i gåva att få uppleva det.
mari
Inlägg: 188
Blev medlem: fre 13 jan 2006, 19:50
Ort: Västerås

Re: Tråkig attityd...

Inlägg av mari »

Och sanering av kläder om de blivit viktiga för barnet.
Plocka bort allt ur hennes garderob när hon sover.
Allt utom tre ombyten.
När hon saknar sina kläder spela likgiltig.
- De gick sönder i natt men det spelar ingen roll, kan du gäspa vid frukostbordet.

Konsekvenser och åter konsekvenser av sitt handlande praktiskt och konkret snarare än prat och tjat. Drastiska konsekvenser för det biter fast, att bli en smula omskakad när man är likgiltig är bara nyttigt för växandet.
Acnaib
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1237
Blev medlem: sön 07 jun 2009, 12:40

Re: Tråkig attityd...

Inlägg av Acnaib »

Hej och tack för svar!

Mycket av det ni skriver gör vi redan. Våra flickor KAN städa, de är egentligen jätteduktiga på det. Var sak har sin plats och allt är sorterat och snyggt. MEN - just det här när man har lekt, att plocka undan det utan uppmaning funkar dåligt. Vänder jag ryggen till är snart lekrummet fyllt av olika sorters saker och strax därpå är pysselrummet invaderat av papper, pennor, pärlor etc.
När jag ber dem städa så gör de ofta det även om det tar LÅNG tid. Om jag är med och städar går det fortare.
Men - det är liksom inte problemet, egentligen. Utan att man i all röra inte alls bryr sig om man trampar på sakerna, om de försvinner eller om de går sönder. Det gör inget.
"Vi kan köpa nytt"
Saknar tuschpennorna korkar så kan vi ju köpa nya. Eller hur??

Åh, på nåt sätt måste det ju ändå vara mitt fel, då jag servat dem med fungerande pennor, kompletta pussel och kompletterande legobitar som fattats till en sats.

När de verkligen inte velat städa så har jag sonika sagt att då slänger jag allt som inte är städat. Senast nu i påskas. De ville inte städa - det gör väl inget om sakerna ligger överallt. De hade precis fått ett nytt te-servis med FROZEN i present. Det låg delar överallt. Då drog jag fram med påsar och "slängde" allt. (Påsarna ligger i källaren, vilket barnen inte vet. Men jag kan liksom inte förmå mig själv att SLÄNGA fina saker... :oops: :( ) Detta har effekt i 3 dagar, då de verkligen håller efter sina saker och är rädda om dem. Men på fjärde dagen är allt som "vanligt" igen!

Jag brukar varva leksaker. Alltså, jag pockar bort olika typer av leksaker - ner i källaren - och fram något som legat där och väntat. Alltså. De har playmobil och lego. Då ligger exempelvis legot i källaren när playmobilet är framme och tvärt om. Då blir det mer intressant när det kommer fram något "nytt". Men attityden till att det inte gör något om nåt går sönder eller saknas kvarstår. :(

Sen detta konsumtionssamhälle... Jag håller med dig mamaA. Det ska inhandlas och fås saker precis HELA tiden. NU har vårat ica maxi börjat med klubbkort till barnen. Vilket jag först tyckte var mysigt. Varje gång barnen handlar med sina föräldrar (VARJE GÅNG, även om det är 3 gånger om dagen) får de välja en liten sak (av utvalda produkter). Det kan vara yoghurt, pennor, lera, bollar, såpbubblor, panpizza (????), tandborste etc. Då jag inte vill ge barnen socker (eller iaf inte socker var evigaste dag utan bara vid speciella tillfällen) så återstår oftast bara "sakerna". Vi handlar bara en gång i veckan. Men även nu har det blivit ett krav. De SKA få välja något! De SKA!
Usch va jag ogillar det! Ibland "glömmer" vi korten hemma. Då blir det liv i affären. För de skulle ju fått en SAK ju! Stora tjejen tjuter för att hon just ville ha det skrivblocket. Fast hon har 100 papper att skriva på hemma. Eller så får de faktiskt välja en sak - men då tjuter de (oftast stora tjejen) för att hon inte kan VÄLJA EN sak! Jösses... Jag ångrar bittert att vi gick med i den "klubben"!!

Blä!

Jag vet inte om jag var ett märkligt barn. Men jag minns så väl hur rädd jag var om mina saker. Jag hade inte så mycket och vi hade dåligt med pengar. Visserligen var jag kanske 8år då, vad jag minns. Jag hade en ask med färgpennor och jag vårdade dem så. INGEN fick fattas! Jag hade tre målarböcker och jag målade i dem jämt.

Våra barn har kanske 30 målarböcker men tjatar varje dag om att jag ska skriva ut målarbilder från internet. Det är ju alltid speciella motiv de vill ha. Och böckerna duger inte. Säger jag då nej för att färgen i skrivaren är slut, vilket den är, så blir det en stort tjut och tjurerier. Nästa dag försöker de igen...

Kläder bryr de sig egentligen inte riktigt om vad de har på sig. Men visst, vi har inga speciella lekkläder utan de får ha kläderna till lita allt möjligt. Jag lägger fram kläder och de bråkar aldrig om det. De får gärna bli smutsiga!
Men just skorna... Jag tror visserligen inte att hon förstod att de skulle gå sönder om hon gjorde så med dem. Men just attityden - likgiltighet. Det är ju ändå hennes favoritskor. Märkligt!

Förlåt att jag gnäller här. Jag vill inte gnälla och skälla på barnen. De är verkligen jätteduktiga på så mycket. Det är bara attityden och kravet på mer som är så tråkigt!
Så jag klagar här istället och försöker komma fram till en plan, innan jag genomför ;)

:heart:
:heart: Freja :heart: 2009-01-03
:heart: Ronja :heart: 2010-05-22
:heart: Franz :heart: 2015-09-20
:heart: Otto :heart: 2017-01-01
mamaA
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1641
Blev medlem: tor 08 nov 2012, 13:37
Ort: Ystad

Re: Tråkig attityd...

Inlägg av mamaA »

Byt mataffär eller handla utan barnen :D , kan man inte uppföra sig i affären så får man inte följa med dit :shock: .

Det vore nog en god idé att göra som mari säger ett tag, jag är inte helt för att bara ha leksaker på ensamleken men ibland behövs drastiska åtgärder. Istället för 30 målarböcker får man ha EN och då kanske man bryr sig mer om det händer något med den för då har man plötsligt ingen alls :shock: . Hoppas du har gott om plats i källaren :wink: .

Jag tyckte faktiskt det var kul nu när min som fick en ny lekjacka häromdagen. Han tyckte den var jättefin och undrade om han skulle ha den när vi går till dagis men jag förstod att han inte trodde att han fick leka i den. Jo, det är en lekjacka på dagis sa jag fast inte där hemma, där har du din gamla jacka istället (eftersom vår tomt är en grushög för tillfället). han var väldigt stolt över jackan och berättade för alla på dagis att det var hans nya lekjacka. Han har även två olika kepsar, en "jobbekeps" som han säger och en ny, jag brukar ta med den gamla till dagis men så tyckte jag att han faktiskt kunde ha den nya bara men sa inget till honom. Pedagogerna berättade sen att han var bekymrad över att han bara hade sin nya keps när han skulle leka.Framsteg :mrgreen: !
James 11-03-05
Finn 14-09-19
SM-barn så klart!
Acnaib
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1237
Blev medlem: sön 07 jun 2009, 12:40

Re: Tråkig attityd...

Inlägg av Acnaib »

Åh, va härligt med lekjackan!!

Lite så var det med blinkskorna. Hon var SÅ överlycklig och visade alla hon mötte (överallt :shock: ! ) att de kunde blinka.
Därför blir jag så förvånad att hon sen kan ha en likgiltig attityd när de väl gått sönder...

Ja, och egentligen vet jag att de inte behöver 30 målarböcker :P
Men när de fyller och eller det är jul eller nåt annat så blir det lätt att man önskar sig "målargrejer/pyssel" för att det är förbrukning och vi INTE vill ha fler leksaker.
Men nä.. 30 målarböcker (eller hur många det nu är) är INTE längre förbrukningsbart :P
Sen blir jag snål oxå. "Åh, det har ju kostat så mycket pengar. Då kan jag ju inte bara ta bort" Dessutom e det snyggt på hyllan :oops: :lol: :P
Hmm, mitt attityd är kanske itne heller den bästa :P
Man (läs jag) blir väl lite så, tyvärr. Om man själv vuxit upp i en miljö där man visste hur lite pengar familjen hade och att banken skulle ta huset snart, att man nu då, när man själv har barn vill ge dem "allt" man själv aldrig hade...

Det jag missar där är väl attityden och inställningen till prylar de får! Synd! Men ska åtgärdas :evil: :lol: :mrgreen:

Förresten. Bra framsteg igår!
Jag bestämde vad som skulle göras. Jag behövde verkligen städa ur en "snedgarderob" som sett ut som ett bomdnedslag länge nu! För små kläder överallt. Sa till barnen att nu ska jag städa här och ni får leka med lego på ert sovrum (rummet bredvid). De lekte fint. Sen lagade vi lunch tillsammans och återgick därefter till städ/lego igen. Efter en stund kom de tassande. De ville gå ner och måla. "Har ni städat legot?" "Nej, vi ville fråga först om vi fick gå och måla, så att vi inte städade i onödan" haha! De städade undant allt - varendaste bit - och gick ner och målade - i målarböcker - utan tjat om utskrift! Gött. Sen lite mer social delaktighet på det, sortera och tvätta kläder. Sen lite spel (de spelade själva) - vilka de oxå städade undan själva (så gott som iaf. allt ner i lådan, men inte lådan in i skåpet igen :P Men man kan väl inte kräva allt så här på en nästintill perfekt dag :D )
Sen kom pappa hem från jobbet och de lagade middag tillsammans.

Så ni ser, det går ju! Men lite justeringar i form av utbudet är nog inte helt fel iaf!!

:heart:
:heart: Freja :heart: 2009-01-03
:heart: Ronja :heart: 2010-05-22
:heart: Franz :heart: 2015-09-20
:heart: Otto :heart: 2017-01-01
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Tråkig attityd...

Inlägg av Alma »

Känner igen frustrationen och metoderna att undgå både den egna äckelkänslan och för att banka in lite vettig konsumtionskultur i barnen.

Men barnens förhållande till prylar och konsumtion ger oss också ypperligt tillfälle att lära och utvecklas själva. Att granska vårt samhälle och hur vi förhåller oss till det. Så här brottas jag med mina tankar med anledning av att barnen har ett annat förhållande till leksaker, kläder och materia än jag hade och har:

- Alla är barn av sin tid. När jag var barn var den stora skoaffären ungefär tre gånger mindre än var och en av de fem skoaffärer jag och barnen nu passerar under handlingen.

Mitt barn ser kanske femhundra skor flimra förbi under promenaden, när jag som barn såg tjugo i det dammmiga skoaffärsfönstret.

De få gånger jag fick nya skor och inte ärvde var det en stor sak, och man valde mellan ungefär två möjliga par. Skorna var tillverkade i Sverige eller Italien och kostade en rejäl summa som kändes djupt i mina föräldrars ekonomi. Skorna hade kvalitet så att de höll för användning av åtminstone två barn. Jag visste vem som hade haft mina skor och de få nya jag fick visste jag vilka som skulle få.

Varför skulle mina barn ha samma förhållande till skor som jag hade? Det vore urbota dumt om de hyllade den masstillverkade kinaskon som om den var av högsta värde, oersättlig och högkvalitativ. Det är den ju inte. Om den är dyr är det för att företaget lyckats med sin marknadsföring, inte för att den håller länge.

Så här tänker jag: Om jag vill att mitt barn ska sätta värde på skor på sätt som liknar det jag gjorde som barn, då får jag hålla mig till butiker som gör mer eller mindre handgjorda skor. De är få men finns. Där kostar en barnsko ca 3 000 kr. Väljer jag en sådan gör det automatiskt att den värdesätts och påverkar hela familjen. Den utgiften styr annat vi kan göra och köpa, hur vi behandlar skon och planerar för dess framtid.

Men vill jag det? funderar jag för mig själv. Ja, någon gång, med några få saker. I övrigt går jag hellre i de stora sportvarubutikerna där man kan köpa ett par skor för några hundringar eller mindre om man finner på rea. Där är de del av masskulturen och påverkar inte vår ekonomi så mycket. Det förändrar också vårt förhållande till den och till själva skoinköpet i sig. Vi talar inte om det stora inköpet hela veckan, det påverkar inte vad vi äter närmaste tiden osv.

Om finkläder är det också stor skillnad mellan mig som barn och mitt barn. Jag hade nog mer disciplin att hålla mig "fin" medan mitt barn rullar runt också på bröllposfesten med finkläderna. Men vill jag verkligen att han ska ha den fokus på att hålla kläderna hela och rena som jag gjorde, eller ta tillfället i akt att leka med de andra gästerna som han vill? Här brottas jag en del ibland som ni förstår...

- Mina föräldrar och farföräldrar förfasades liksom jag av den barn- och leksakskultur som rådde när jag var barn. Med all rätta. När de var barn fanns inte masskultur, det skapades inte leksaker som hörde ihop med filmer, tidningar, plastdockor, elprylar - det fanns knappt barnreklam och leksaksindustrin var i en helt annan skala.

Min pappa hade kanske femton stenkulor och en dank. Jag hade en påse med kulor i både sten, glas och dank och visste inte hur många jag hade men det var viktigt att inte förlora dem när man spelade. Mitt barn har kulor lite här och var, de används till allt möjligt, limmas, bankas och rullar ut i markerna, ges som spontana presenter till kompisar. Nästan alla av glas i olika färger. Hur många han har är inte alls viktigt, men att man kan göra alla möjliga saker med dem. Tre lite större glaskulor är mina vuxenkulor - de ligger i blomkrukor och får bara beundras. När pappa är hos oss har vi alla tre "kulturerna" kring kulor, alla tre med för- och nackdelar, möjlihgheter och begränsningar.

- En sak som var bra med mina föräldrars reaktioner var att de inte gjorde att jag kände mig ansvarig eller skuldbelastad för den barnkultur de tyckte illa om. Mamma och pappa förfasades men jag kände mig inte skyldig eller skuldsatt. Jag ville ha en docka som mamma avskydde för den var del av en masskultur där företag prånglar ut både prylar och värderingar till barn och tjänar pengar på det...

Jag visste att mamma var kritisk till dockan men jag kände mig inte dålig i hennes ögon för att vilja ha den. För mig skimrade dockan, den var levande och del av något magiskt. Det solkades inte av att mamma var arg på den - det var liksom OK att gilla den ändå. Som vanligt på den tiden fick jag spara ihop halva summan och därefter fick jag resten i födelsedagspresent.

Hela den resan och sparandet gjorde att längtan efter dockan och skimret kring den växte. När den väl kom hem till mig var den rätt kortlivad i leken. Mamma var säkert äcklad av att något så efterlängtat och dyrt mest låg bortglömt med näsan ned i golvet. Fast kanske var hon glad också. Att den blev kortlivad bekräftade ju också för henne hur kort masskulturen egentligen höll hemma hos oss. För mig var det vägen som var mödan värd, och så fick det vara.

Jag har inte varit riktigt lika bra på att undvika att omedvetet lägga skuld på mitt barn tror jag. För vad konsumtionssamhället gör med oss alla alltså - att vi inte ens hinner slita innan vi slänger, att vi inte håller reda på saker som förr, att vi inte hedrar prylarna. Men jag strävar åt det hållet att styra upp hur vi ska förhålla oss och låta barnet ha sina önskningar.

För det finns också något lite befriande i det här att en sko inte präglar familjen så mycket. En slags befrielse från materien på något sätt. Naturligtvis är det inte hållbart samhällsmässigt, men vem vet vad bra våra ungar kan göra av det så småningom.

Jag säger INTE att man ska låta masskulturen härja fritt förstås. Eller att man inte ska hjälpa barnen att hålla ordning i de femtusen prylar de har så att de inte förfars.

Men jag tror att barnens förhållande till prylar visar något om oss själva som är intressant att brottas med. Inte genom att skuldsätta oss för att ha gjort "fel" eller döma barnen som hänsynslösa. Men genom att fundera på hur vi har det och hur vi vill ha det... Och vad som är möjligt.
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
inger
Inlägg: 2187
Blev medlem: tis 01 nov 2005, 18:20
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Tråkig attityd...

Inlägg av inger »

Ett helt enastående tänkvärt inlägg Alma!
Det håller som krönika också. Spara det och skicka in som krönika någonstans.
Mycket, mycket tänkvärt. :D :heart:
Två underbara tonåringar


http://barnboksnatet.blogspot.com/
mari
Inlägg: 188
Blev medlem: fre 13 jan 2006, 19:50
Ort: Västerås

Re: Tråkig attityd...

Inlägg av mari »

Acnaib skrev:..


Förresten. Bra framsteg igår!
Jag bestämde vad som skulle göras. Jag behövde verkligen städa ur en "snedgarderob" som sett ut som ett bomdnedslag länge nu! För små kläder överallt. Sa till barnen att nu ska jag städa här och ni får leka med lego på ert sovrum (rummet bredvid). De lekte fint. Sen lagade vi lunch tillsammans och återgick därefter till städ/lego igen. Efter en stund kom de tassande. De ville gå ner och måla. "Har ni städat legot?" "Nej, vi ville fråga först om vi fick gå och måla, så att vi inte städade i onödan" haha! De städade undant allt - varendaste bit - och gick ner och målade - i målarböcker - utan tjat om utskrift! Gött. Sen lite mer social delaktighet på det, sortera och tvätta kläder. Sen lite spel (de spelade själva) - vilka de oxå städade undan själva (så gott som iaf. allt ner i lådan, men inte lådan in i skåpet igen :P Men man kan väl inte kräva allt så här på en nästintill perfekt dag :D )
Sen kom pappa hem från jobbet och de lagade middag tillsammans.

Så ni ser, det går ju! Men lite justeringar i form av utbudet är nog inte helt fel iaf!!

:heart:
Strålande =D>
Nat
Inlägg: 1613
Blev medlem: mån 28 feb 2011, 22:18

Re: Tråkig attityd...

Inlägg av Nat »

Vilket svar Alma, väldigt tänkvärt =D>
Storebror född september 2010, kurad vid 5 1/2 månad.
Lillebror född januari 2014, SM från start.
Lillasyster född juni 2016, SM från start.
Lillebror född februari 2020 (3 1/2 vecka för tidigt) .
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"