Fler år senare - fortfarande missunnsam och olycklig

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Hatter
Inlägg: 32
Blev medlem: ons 23 maj 2007, 12:50
Ort: Malmö

Fler år senare - fortfarande missunnsam och olycklig

Inlägg av Hatter »

Hej,

Några år sedan skrev jag här för att få råd angående mitt olyckliga barn. AW rådde mig då att dricka mig full och slappna av lite.

Nu några år senare (och vet inte hur många flaskor vin) så är min nu 8-åriga dotter FORTFARANDE världens olyckligaste.

Hon har några diagnoser, den främsta är OCD (tvångssyndrom) och jag vet att OCD och ångest/ängslighet går hand i hand och jag tror att detta är en stor bidragande faktor till hennes negativitet. Frågan är hur jag hanterar det?

Jag är mittenbarn av sex, vi fick lära oss tacksamhet. Jag har själv alltid varit bra på att se det positiva. Jag vaknar varje morgon med ett leende, jag har försökt få mitt barn mer positivt genom att själv vara så glad och positiv som möjligt. När jag väcker dottern är jag glad och positiv...tio minuter senare vill jag bara dö.

När jag väl är på jobbet brukar jag må bättre. Älskar mina elever och trivs jättebra. När jag ska hämta tösen så springer jag till hennes skola för jag längtar efter att träffa henne. Tio minuter senare vill jag bara dö igen....

Är det för att hon är ensambarn? Gör jag för mycket för henne? Är hon "bortskämd"?

Hur lär jag henne bäst att vara tacksam? Borde jag ta bort alla hennes leksaker och låta henne "tjäna" in dem genom att visa en mer positiv attityd? Jag vill inte att hon ska vara olycklig.

Kan tillägga att det är bättre på helger och lov. Hon tycker inte om att gå i skolan. Hon har kompisar och går i en riktigt trevlig klass men hon skäms över sin OCD och därför är skolan väldigt jobbig. Hon spenderar dagen med att försöka hålla tillbaka sitt tvång, och det är väldigt tröttande. När hon sedan blir hämtat så släpper hon loss allt.

Hon är kurad och sover bra.

Och snälla....kom inte med förslag om att jag ska supa mig full och skaffa mig ett ligg. För nej, det hjälper inte alls.
"All I wanted out of life was just a little more than I deserved"
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Fler år senare - fortfarande missunnsam och olycklig

Inlägg av TorsMamma »

Hej Hatter och välkommen tillbaka! :D

Jag har ju också en 8-åring här hemma. Och ja ibland känns det som om han är den mest otrevliga 8-åring på jorden..... :roll: :shock:

Min son har visserligen inte någon OCD diagnos men han är en så kallad HSP personlighet. Vilket kan vara lite jobbigt det med. Han är också ganska "Negativ" speciellt här hemma. Men alltid glad... Hur nu det går ihop? :roll: :lol:

Har han inte fullt upp och göra så känns det som om han klagar, har inget och göra, vill ha någon att leka med, vill si, vill så. Och ja han är också ensambarn.... Kanske har vi gjort dem en viss otjänst? men det är också fel att gråta över spilld mjölk kan jag känna.

Så vad gör jag?

1. social delaktighet, massor! De verkligen måste få växa med uppgiften. Detta är jätteviktigt.

2. att ha tråkigt är inte farligt. De kan gott sitta en stund och ha lite tråkigt, vi är inte underhållsmaskiner vars jobb är att göra våra barn glada och ha kul.

3. Idag växer alla barn upp med känslan av att få omedelbar tillfredsställelse kanske kan vara läge att som du säger få öva lite på att kanske vänta med vissa saker? I vårt fall måste man göra sin läsläxa innan man får IPAD, bråkar man och strular man får man tyvärr inte ha IPAD den dagen.

4. När man har en som dessa barn då har, en mycket jobbig dag kan man behöva lite bekräftelse tänker jag. Typ, jag förstår det är jobbigt, du är trött osv... Det är helt ok. Läs om att Pakta i BB. (MEN, man får inte vara otrevlig för det, det kan man vara på sitt rum)

5. Jag är också positiv så jag tänker fortsätta vara det. Även om min son är pessimist i botten (det är liksom pappa också) Det kanske är deras personlighet. Men man kan faktiskt vara trevlig för det.

Men visst det finns många gånger jag också känner som du, längtar efter min son, hämtar honom för att se att han bara är otrevlig, eller springer runt som en duracellkanin och låter för han är överstimulerad. Då gäller det att andas djupt och försöka hitta något som lugnar ner alla parter.

En viss missunnsamhet tror jag tyvärr dessa ensambarn får... Här får man komma med rejäla föreläsningar och vara lite tuff. Läs också om 8-åringen i BB. Jag fick lite tankeställare där. :D
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Hatter
Inlägg: 32
Blev medlem: ons 23 maj 2007, 12:50
Ort: Malmö

Re: Fler år senare - fortfarande missunnsam och olycklig

Inlägg av Hatter »

Tack för ditt svar! Fick många fina ideer :) Min dotter är också HSP, och de tror att hon är inom autism-spektrumet vilket aldrig är lätt. Känns ofta som att man kritiseras som förälder när barnet har en diagnos, att det är ens eget fel, att man har brustit i förälderskapet. Det var inte så länge sedan autism ansågs bero på "kyliga" mödrar.

Har haft ett allvarligt snack med dottern nu och hon har lovat bättring. Tyvärr går det inte att göra något åt att hon är ensambarn. Jag har varit själv med henne sedan graviditeten och trots att jag alltid drömt om stor familj så ledde omständigheterna runt hennes tillkomst att jag helt enkelt blev avskräckt från män för all evighet. Så det har varit jag och hon sedan dess. Kanske avsaknaden av far också bidragit till hennes olycka? Men jag har som sagt alltid försökt vara så positiv som möjligt.
"All I wanted out of life was just a little more than I deserved"
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Fler år senare - fortfarande missunnsam och olycklig

Inlägg av TorsMamma »

Vi har alla våra skäl till att vi har ett barn :wink:

Viktigaste blir ju då att om det bara är du och hon så klarar du dig ju faktiskt mycket sämre utan henne så sätt henne i arbete och säg att när vi är klara med detta DÅ kan vi.... Om hon inte hjälper till stannar världen, och helt plötsligt är det läggdags och ojdå då hann vi visst inte med.....

Tyck inte synd om henne, hon har en strålande fin mamma och miljö. Det kommer hon också inse en dag :wink: :D
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
mari
Inlägg: 188
Blev medlem: fre 13 jan 2006, 19:50
Ort: Västerås

Re: Fler år senare - fortfarande missunnsam och olycklig

Inlägg av mari »

Vill bara tillägga att om hon har autism eller något inom spektrat är det bra att hon får hjälp.
Det finns många fina verktyg nuförtiden och man får hitta det som passar ens egen familj.
Lågaffektivt bemötande av Bo Hejlskov.
Du kan googla på sunrise.
Det finns även intensiv beteendeterapi går också att googla.

En klok mamma har en blogg om du googlar på kejsarrummet får du upp dem.

Det är också omdebatterat om en kost fri från gluten, soja och mjölk hjälper. Det har hjälpt ganska många barn enligt studier.
Här krävs det emellertid ganska mycket kraft kan jag tänka, så det är kanske inte något du orkar just nu. Bra att känna till tänker jag.

Får de du en autsimdiagnos på ditt barn får du också rätt till något som kallas Lss, lagen om särskild stöd och service.
Ditt barn kan få rätt till avlösarservice, kontaktfamilj, korttidsläger med mera. Det här är en hjälp som är ovärderlig för många familjer som har barn med diagnos.


Varmt lycka till :D
mari
Inlägg: 188
Blev medlem: fre 13 jan 2006, 19:50
Ort: Västerås

Re: Fler år senare - fortfarande missunnsam och olycklig

Inlägg av mari »

Det är också en mycket förlegad uppfattning att det beror på kylskåpsmammor.
Autism är biologiskt betingad det är alla forskare ense om.

Det går inte att resonera på traditionella sätt med en människa som har autism.

Googla på sociala berättelser och kolla gärna upp en professionell kvinna som heter Gunilla Gerland också.

Du behöver nya verktyg för att förstå ditt barn.
Barnaboken räcker hela vägen ut när du har barn med normal utvecklingsgång.
När det gäller barn inom npf behöver du komplettera med ytterligare verktyg.
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Fler år senare - fortfarande missunnsam och olycklig

Inlägg av Alma »

Hej - straffa inte, be henne inte lova att inte ha egenskaper hon har, byt ut traditionellt orsak - verkan och konsekvenstänk mot det som du fått tips om: Lågaffektivt av Bo Hejlskov-Elven, Ross Greene (youtubeföreläsningar - kids do well if they can), Gunilla Gerland m fl.

Begär av BUP att de hänvisar och hjälper dig till föräldrautbildningar, och gå vidare och sök på alla kurser som finns i ditt område som handlar om neuropsykiatriska funktionsskillnader.

Gör tillvaron enkel och hanterbar, prisa henne för allt hon klarar och ge strategier för det som inte funkar. Var hennes absoluta försvarsadvokat i skolan - hon har rätt att få fungera där och få anpassningar så att hon får bra undervsining.

Sök alla ekonomiska stöd du kan, du har fått ett tigerbarn med krafter som är starka och som kan leda henne hur långt som helst när du hjälpt henne att bli flygfärdig. Att du inte har fler barn är en STOR fördel både för dig och henne - du kan ge henne det som andra föräldrar ger tre och fyra barn, och det behöver ett barn med OCD eller autism. Och hon kommer behöva sin mamma längre, och ditt föräldraupppdrag i tid blir som om du hade barn med många års mellanrum.

Stöd och stärk dig själv i övrigt. Finns Facebookgrupper där du kan få mängder av värme och tips: T ex Fantastiska färäldrar. Där kan du chatta med andra som har barn med samma och liknande egenskaper och du får chans att känna att din dotter är duktig på områden som andra har svårt för...
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Fler år senare - fortfarande missunnsam och olycklig

Inlägg av annawahlgren »

Hatter skrev: Några år sedan skrev jag här för att få råd angående mitt olyckliga barn. AW rådde mig då att dricka mig full och slappna av lite.
:shock: Har jag verkligen gett dig ett så slarvigt råd? Kan du visa mig? Citera? Det skulle jag uppskatta.
Hatter skrev: ... kom inte med förslag om att jag ska supa mig full och skaffa mig ett ligg.
Herre milde!Tillskriver du mig det "rådet" också :?:
Hatter skrev: När jag ska hämta tösen så springer jag till hennes skola för jag längtar efter att träffa henne. Tio minuter senare vill jag bara dö igen....
Du vill dö efter tio minuter, sedan du sprungit till hennes skola och längtat efter att träffa henne... Menar du allvar :?:
Hatter skrev: Är det för att hon är ensambarn? Gör jag för mycket för henne? Är hon "bortskämd"?
Jag skulle säga att du har "gift" dig med henne. Det är hon som ska bekräfta dig. Det är hon som ska göra dig lycklig och ditt liv meningsfullt. Annars vill du dö :shock: Läs gärna kapitlet "Gifta sig med barnet eller förbereda det för livet?" i Barnaboken.
Hatter skrev:Hon tycker inte om att gå i skolan. Hon har kompisar och går i en riktigt trevlig klass men hon skäms över sin OCD och därför är skolan väldigt jobbig. Hon spenderar dagen med att försöka hålla tillbaka sitt tvång, och det är väldigt tröttande.
Ja. Detta ivriga felsökande och diagnosticerande sätter stämplar på barnen som de får bära med sig livet ut. Klart det får konsekvenser. Livet ut :!:

Nu har du fått många fina tips och råd här, så ta fasta på dem. Personligen förfasar jag mig en smula. För vad är normalt i dessa tider? Vad är friskt och sunt och vad är sjukt? DSM stämplar en unge som är rädd för mördare under sängen eller tjuvar i garderoben som OCD... Själv satt jag som åttaåring på en askkopp av glas under fyra timmar (4!) och trodde att en tändsticka, som jag lagt inunder, skulle krypa ut ur askkoppen av min kroppsvärme. Sjukt, eller hur!

Förlåt att jag inte ömkar dig. Undermedicinen för din lilla flicka - och för dig själv - är, menar jag, minst ETT hejdundrande gott skratt om dagen.

Och så att hon får vara socialt delaktig en stund varje dag, om än aldrig så liten. Så att hon kan känna sig BEHÖVD, faktiskt, praktiskt och konkret. Av dig. Som är hennes "flock" och tillhörighet. Det skingrar tankarna på både skola och OCD, tro mig!

Två heta tips =D>
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"