Problem med mormor...

[Marsson]

Vi har precis tagit bort ena långsidan på dotterns (hon är precis 2 år) spjälsäng för att förhindra att hon slår sig när hon försöker klättra över. De första kvällarna gick bra, hon låg kvar i sängen och pratade med gosedjuren en stund innan hon somnade som hon brukar. Sen kom hon på att hon kunde gå upp själv och började komma upp. Det funkar inte att leda eller bära tillbaka henne, det resulterar bara i "jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte", så vi använder oss av sitt på stolen-metoden. Den fungerar utmärkt och hon säger själv till när hon är redo att sova (sitter på stolen och pratar med gosedjuren istället när pappa och jag bara sitter och läser och är vuxentråkiga) och vi slipper bli ovänner innan läggdags.

Till problemet. Vi var och hälsade på hos mormor. Planen var att dottern skulle sova i sin vagn, vilket hon gjort många gånger förr. Hon var trött när hon gick och lade sig men kom ändå upp så hon fick sitta på en stol även hos mormor. Mormor tyckte att det var ett förfärligt sätt att behandla ett barn (trots att ingen var otrevlig mot henne) och har nu meddelat oss att vi inte får vara hos henne på kvällarna om dottern inte får lulla omkring i pyjamas så länge hon vill. Dock tror jag inte att mormor är beredd att hantera en övertrött lillfis vilket blir resultatet av hennes idé. Vad kan man göra åt detta?Hur får man mormor att fatta att vi inte skadar dottern eller att det inte funkar som hon vill göra. Trots allt känner vi väl vår dotter bäst!?

[mari]

Jag får en känsla av att ni går i försvar mot mormor.

Det är aldrig bra. Lyssna ordentligt på mormor vad läser hon in i situationen som ni inte ser.
Ibland kan ett ordentligt aktivt lyssnade lossa på knutar och ni kan få tillbaka att hon lyssnar på er.
Om det inte lyckas har ni två alternativ.


1. Att vara hos mormor på mormors villkor vissa kvällar, barnet lär inte dö.

2. Att skippa mormor på kvällarna.