Det är aldrig försent - eller hur?

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Det är aldrig försent - eller hur?

Inlägg av lgh140 »

Storebror Ville fyller 2 år om en vecka. Han kurades vid 8,5 mån ålder och sover sedan dess som han ska. När småsystrarna var påväg började jag läsa barnaboken och trots att jag ännu inte har tagit mig igenom allt har jag ju insett att vi har missat en hel del :oops: :roll: Nu när småtjejerna börjar sova som folk och orken börjar återvända känner jag att det är dags att ta itu med sånt vi har missat helt eller slarvat igenom. Jag startar en tråd eftersom jag brukar se mer klart när jag skriver ner vad jag gör. Dessutom vill jag ju gärna ha tips och pepp från er andra :)

Ville är en glad, pratsam och social liten kille som inte är särskilt blyg av sig. Han är dock rätt mammig och när jag är närvarande blir det lättare kinkigt i jobbiga situationer. Han går på förskolan tre timmar på förmiddagen ti-fr och trivs ypperligt. Hemma får är han delaktig i det mesta men hans föräldrar tänker lätt effektivt-för-stunden och har inte alltid världens tålamod... Det vi har märkt det senaste halvåret är att han har kort tålamod med saker han inte behärskar, han blir snabbt förbannad eller ledsen och tjuter högljutt om saker inte går som han vill. Han har även lagt sig till med frasen "mamma hjälpa" och vill inte försöka själv. Oj vad jobbigt det har blivit tänkte vi ömma men när jag började tänka efter inser jag att vi har en rejäl bakläxa att ta itu med nu. Det jag vill ändra på i första hand är:
- ta vara på hans egna initiativ till social delaktighet så ofta det är praktiskt möjligt, inte bara när det är bekvämt. Här har vi varit superduperdåliga tyvärr så det är väl inte så konstigt att han reagerar som han gör?
- planerad social delaktighet fm och em varje dag så vi får in det i system.
- införa ensamlek. Hur gör jag det med en 2-åring?!?!

Är det nåt annat som kan vara bra att ta med redan från början? Jag har svårt för att ändra mitt eget beteende sådär på en gång och tar gärna en eller ett par saker i taget.

Tack för mig, nu kör jag!
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
videunge
Inlägg: 1554
Blev medlem: fre 27 mar 2009, 13:40
Ort: östergötland

Re: Det är aldrig försent - eller hur?

Inlägg av videunge »

Hej på dig

Det är inte för sent! :D

Jag tänkte ta en sak i taget och fokusera på den sociala delaktigheten först. Har två killar hemma, en på 15 månader och en snart 3åring. Det jag har lärt mig vad gäller det är att man ofta blir förvånad över hur mycket de små egentligen kan. :wink: Men precis som din kille har en period nu när han inte tror sig kunna så har mina haft det med. Då är det bra att ge uppgifter som man tror att de klarar av men då man verkligen behöver de små på riktigt. De behöver bli utmanade och få växa med att få fler och fler uppgifter. Jag vet att det är lätt att hamna i effektivitetsträsket MEN om liten får lära sig från början så har man ganska snart en ypperlig hjälpbreda. :D Barn vill känna sig behövda och gör de inte det så blir det lätt gnäll och kläng.


Jag har alltid kört med tex attnär vi städar toaletten tillsammans (också ett exempel jag vet... :roll: :lol: ) så ber jag barnet torka bakom med hänvisning till att jag med mina stora händer har svårt att komma åt. till exempel. eller få fram saker som ramlat under sängen. Båda sönerna är fullständigt övertygade om att maten inte skulle komma fram på bordet utan deras hjälp. En tvååring kan mycket väl stå på en stol och tex steka köttbullar. ( min ettåring gör det...) man kan skära saker som är mjuka tex kan man skära banan till fruktmellis med vanlig kniv som inte är vass. Sätta på tvätt/diskmaskin. Hälla och mäta vatten i dl mått när det krävs. plocka ur disk.
Damsuga under matbordet eftersom han uppenbarligen har lättare att komma in där än jag.

Mina barn är också tvättexperter. Varje gång vi sorterar tvätt så kliar jag mi i huvudet och funderar på VEMS ÄR DEN HÄR? och med tre barn tätt i ålder så är det en berättigad fråga... :roll: barnen däremot har koll. :D

hämta saker till de små. Fråga vad du tror att ni tillsammans skall göra. behöver det byts tror du? Vill liten ha snutte? Kan du hämta tror du? TACK TACK TACK! och framför allt tack. man skall känna att man tillfört något. och även tvärt om. om storebror är ledsen testa att komma med en liten och med handen om handen klappa tex. eller sätta i knät och kramas. Det stärker banden mellan syskonen och den relationen är livslång. :heart:

Kram :heart:
Mamma till:
L- 2008-07-30 kurad
En ängel som vände om-10
O- 2011-02-18 SM från start
N- 2012-11-06 SM från start
A- 2018-03-21 SM från start
SaraMilana
Inlägg: 1567
Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
Ort: Huddinge

Re: Det är aldrig försent - eller hur?

Inlägg av SaraMilana »

Det är aldrig för sent! :heart:

Min 2,5-åring älskar små egna uppdrag, som bara är hennes. Typ tömma brevlådan. Hon kan bli helt förtvivlad på lördagen att hon glömt bort att hämta posten och då är vi ju tvungna att gå ut och inspektera den (såklart) tomma lådan. :lol: Hon är också ansvarig över att tända lamporna (vi har fjärrkontroll till vissa) och hon är väldigt stolt över att "klicka på lamporna". Ett barn av sin tid. ;)

Med en bebis i huset är det lätt att hitta på uppgifter tycker jag. Lillasysters strumpor försvinner alltid och måste letas efter, lillasyster måste tröstas ibland, väckas (en riktig favorit ;) ) och så är det ju väldigt nödvändigt att hon har nåt i händerna hela tiden.

Jag skulle införa ensamleken just precis som det står i Barnaboken. Jag tänker att ålder inte spelar nån roll. Och så göra mycket reklam innan för det hela hur rooligt det ska bli att få leka en stund själv i sängen, vilka spännande saker han ska få ha då etc etc. En liten skål med russin eller annat att pilla i sig kan vara skoj också!

:heart:
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: Det är aldrig försent - eller hur?

Inlägg av lgh140 »

Tack snälla ni för svar och alla tips!! Vi har ju alltid haft social delaktighet men inte så mycket och i system som jag känner att det behövs. Imorse gjorde Ville gröt åt hela familjen och nu under em hängde vi tvätt (han hämtade den ur maskinen och höll upp så jag kunde sätta fast med klädnypan). Jag tänkte börja med att få till nån grej fm och em och utöver det ta vara på alla hans egna initiativ. Sen bär det blir lite mer av en vana tänker jag att det kanske går lättare att utdela fler egna uppdrag. Och du har rätt om ensamleken SaraMilana - han är redan nu mycket intresserad av vad tjejerna har för sig i sina spjälsängar och skulle säkert gärna "gympa" en stund själv ;) Jag har nog mest varit lite orolig över att stänga in honom i spjälsängen, men han skulle nog må bra av att öva sig på att arbeta med en uppgift utan att kunna springa iväg till nåt annat. Vad har ni för saker till de större barnen?
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
mamaA
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1641
Blev medlem: tor 08 nov 2012, 13:37
Ort: Ystad

Re: Det är aldrig försent - eller hur?

Inlägg av mamaA »

Till 2-3-åringar kan man ha t.ex en bankbräda ( hål till ploppar och hammare), lite utvalt lego, någon leksak som låter( vi har en klocka som sjunger och hoppar ut en fågel), skålar och slevar( blir extra trevligt om man lägger till lite torkad frukt), bok, leksakstelefon, en bil/traktor. Jag brukar ha ca fem saker, legot räknar jag som en sak. Det gäller att variera sig med sakerna så att barnet inte tröttnar.
James 11-03-05
Finn 14-09-19
SM-barn så klart!
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: Det är aldrig försent - eller hur?

Inlägg av lgh140 »

Tack mamaA!

Jag är visst lite seg jag, men NU inser jag att vi är inne i förtrotsen #-o Vi hade en släng av det när småtjejerna föddes och en 2-3 mån efter det men sen har det varit rätt lugnt. Tills nu.. Men det kändes skönt att ha en förklaring till alla utbrott och plötsliga utfall mot småsyskonen. Läste kapitlet om trotsen i barnaboken och några trådar här på forumen för att förbereda mig på hur jag vill bemöta dem. De senaste veckorna har jag varit pedagogisk och lugn fram till eftermiddagen då tålamodet börjar ta slut. Där nånstans reagerar jag med att bli förbannad vilket ju inte är så bra :( Så mitt första mål är att bryta innan dess. Det spårar oftast ut lite senare på eftermiddagen när sonen börjar bli rastlös och vi ännu inte har hunnit ut. Då det börjar bli svårt att lyfta upp och bära iväg båda tjejerna samtidigt är väl det enda alternativet att lyfta upp Ville och sätta honom i spjälsängen medan jag fixar klart tjejerna för att gå ut. Men vad säger jag när jag hämtar honom? Det han oftast gör som tär på tålamodet är att springa runt och över tjejerna medan vi byter blöja och klär på dem samtidigt som han kastar saker runt sig. Det resulterar i att de börjar gråta och där sätter stressen igång och jag klarar inte längre att bemöta beteendet på rätt sätt :oops: Det är alltså jag som behöver en paus för att samla mig (och han med kan jag tro).

Behövde nog mest skriva av mig. Ska läsa på mer och öva öva öva :)
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
videunge
Inlägg: 1554
Blev medlem: fre 27 mar 2009, 13:40
Ort: östergötland

Re: Det är aldrig försent - eller hur?

Inlägg av videunge »

Hej :D

Kan han inte få en konkret uppgift att hjälpa dig med vid påklädandet av småsyrror? trä på en strumpa, hämta saker, sjunga en sång för dom så de håller sig lugna? Vid blöjbyte kanske vara ansvarig för våtservetterna? ge en i taget? hämta nya blöjor? Alltså mycket viktiga uppgifter som DU behöver hjälp med och som NI behöver göra tillsammans :wink:

Kram :heart:
Mamma till:
L- 2008-07-30 kurad
En ängel som vände om-10
O- 2011-02-18 SM från start
N- 2012-11-06 SM från start
A- 2018-03-21 SM från start
lgh140
Inlägg: 471
Blev medlem: tor 11 okt 2012, 20:26

Re: Det är aldrig försent - eller hur?

Inlägg av lgh140 »

Det kan man och det får man, men jag får inte till det när han börjar bli sådär rastlös. Alla frågor besvaras med ett nej och formuleringar som "vaaaar har jag nu lagt blöjorna?" ignoreras helt. Hur sjutton gör man?!? ](*,) Så fort vi kommer ut och han får pyssla med det han vill (typ hoppa i vattenpölar, simma lite i dom och smaka lite på vattnet) är han helnöjd men jag hinner inte riktigt med allt som ska göras innan bägaren rinner över... Jag vet ju vad som gäller: social delaktighet, ut och spring av överskottsenergin, avleda, pakta osv så det gäller väl bara att öva tills det sitter :roll: Som det är nu överser jag med en hel del för att orka ta tag i sånt som verkligen inte är okej. Är det dumt att göra så?
/Frida

Vilhelm februari 2012
Lova och Elvira juli 2013
Hedvig född 2016-08-05
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"