2 åring som vägrar allt!

[weronika]

Har en två-årig flicka som har varit matglad, samarbetsvillig och helt enkelt lätthanterlig och underbar att umgås med.

Plötsligt har det vänt. Hon ska hälla ut all dricka på bordet, kasta mat på golvet, kasta besticken, muggen och skålen om de är inom räckhåll. Först bad jag henne plocka upp det hon slängde men hon vägrade, det var bara nej nej och nej till allt. Så försökte med att säga att det är muggen eller skeden som är knasig och har även sagt åt henne att hon måste säga till dem att de inte får kasta iväg sig så där, då brukar hon le lite och säga ajabaja till dem. Har blivit lite bättre efter den metoden men det kan fortfarande slängas diverse saker hit och dit.

Hon vägrar att äta och klä på sig. Jag är gravid i v 30 med hennes första syskon och det gör inte saken lättare. Hon lägger sig tex ner på golvet och vägrar gå till badet eller matbordet eller vad det nu kan vara och bara gnäller. Till slut får jag bära henne dit vi ska och hon sparkas och gnäller. Inte så lätt att hantera när man är höggravid! Har försökt att hålla humöret uppe och inte bli arg men det är svårt när man får en rejäl spark i magen. Så det brukar sluta med att jag ryter till och säger att man inte får göra så och hon börjar gråta ännu mer. Då blir jag arg på mig själv att jag inte kunnat behärska mig.

Hon sover bra och vi är ute varje dag minst två timmar och hon får vara med hemma och hjälpa till vilket hon tycker är kul, tex diska och tvätta kläder, ge hunden mat osv. Ensamleken är inte lika självklar, när jag kommer in i rummet på morgonen och ska byta blöja och klä på henne blir hon ledsen och säger nej nej nej och vägrar samarbeta. hon vill inte vara kvar i sängen och ropar på mig, säger att hon vill gå runt i huset så jag har börjat låta henne leka med leksakerna i huset i stället. Men jag vet inte hur jag ska hantera hennes vägran, det tär på mina krafter och jag får alltid sammandragningar när det sker.

Är jättetacksam för era tips och råd.

En trött mamma.

[mamaA]

Hej!

Ja, de små trotsarna kan vara en utmaning ibland .

Vissa saker är lätt att eliminera. När drickan hälls ut byts det till pipmugg igen tills den fnurran är löst. man gör det med en attityd av självklarhet och bara sätter fram muggen, blir det frågor så besvaras de lugnt bara med att häller man ut sin dricka så får man dricka av pipmugg. Det blir protest först men sen efter ett par måltider är frågan glömd.

Tallriken är svårare och dä får man helt enkelt hålla tt vakande öga hela tiden och när man ser att tallriken är på väg att fara iväg så ryck bort den i förebyggande syfte medan du utbrister "Oj, nu är du visst mätt" och låtsas som det regnar. Jag brukar ge en chans att få tillbaka tallriken men är det trams igen så är måltiden slut och det blir tvättning istället. har det ätits på tok för lite ger jag vällling efter en stund men inte direkt för att jag vill visa att måltiden är över när man tramsar. Vi höll på så här ett tag men när det upphör så kan du plocka bort vällingen.

Påklädning och tandborstning har jag fått många tips om, finns i min tråd " förtrotsaren med MÅNGA frågor". Hos oss funkar det bäst med att konstatera att nu ska vi byta om, ska vi till dagis går det mycket lättare , då bara klär jag på byxor och strumpor på skötbordet så fixar han själv tröjan när han kommer ner på golvet. Den där valfriheten med att få välja om man ska ta på tröjan på golvet är avgörande för oss. Är vi hemma får man kämpa lite mer, just nu funkar det bra - jag kittlar av och på kläderna .

Ensamleken är superviktig när trotsen härjar , de små liven behöver en stund att få gå ner i varv och koncentrera sig på något en stund. Vi har bytt ensamlek till eftermiddagen nu vilket funkar jättebra. Direkt på morgonen har aldrig funkat för oss, tidigare hade vi den på förmiddagen vilket också gick bra men inte passar vardagen just nu. Du glömmer väl inte mutan? Jag lyssnar inte på "Jag vill inte" utan säger bara "Jaha" och fortsätter förbereda för ensamleken och när den väl är igång är sonen supernöjd. Ibland måste det protesteras bara för sakens skull, hur ska man annars veta vad som gäller?! När sonen bara far omkring och röjer så vet jag att det är dags för en stunds ensamlek så att han lugnar ner sig och fokuserar, samma sak om han är supertrotsig. Vi får en välbehövlig paus båda två.

Kram

[weronika]

Hej mamaA,

Här var man långsam med ett svar, haft fullt upp!

Tack för ditt svar. Har provat att ge pipmugg istället men den faller i backen. Så jag har plockat upp den tagit undan och när hon ber om dricka så får hon den, brukar gå bra efter det.

Bra tips där med vällingen, ska prova det nästa gång. Hur ska man förhålla sig till om de leker med maten, tex mosar potatismosen till en platt gegga med händerna, tar man bort och säger att man inte leker med maten eller blir det som att man hämmar barnet då? När ska man börja "uppfostra" så att säga?

Kläderna har vi gjort likadant som du tipsade och det har gått bra för det mesta, men hon springer fortfarande iväg och säger nej nej jag vill inte. Har då sagt att jaha då får väl mamma och hunden gå ut själva och då brukar hon komma, men vet inte om det är ok att säga så, vill inte att hon ska få några psykologiska men, kanske känna att hon blir övergiven om man "hotar" med sånt?

Provade att införa ensamleken på eftermiddagen som du tipsade om och det har funkar utmärkt, då har hon fått social delaktighet på morgonen som funkat fin fint. Gjorde så tidigare att jag insisterade med ensamleken på morgonen trots protester (hon lugnade dock ner sig efter en stund och lekte fint, tills hon tröttnat och ropade på mamma) men det hade dålig inverkan på nattningen, hon ville inte gå och lägga sig de dagar jag insisterat på ensamlek i sängen, var ett lååångt gnäll och protesterande, men när jag slutade med morgonleken så återgick det till det normala glada sänggåendet.

Hur gör man om barnet inte vill sitta still vid bordet och äta? Har märkt att hon blir mer intresserad av maten om hon får springa runt i rummet och så kommer hon i förbifarten och tar några tuggor, åter till springet och så kommer hon tillbaka för några tuggor osv. Är det ok eller ska man lära dem redan nu att man sitter vid bordet och äter?

Tacksam för lite tips kring det.

Ha det så bra!
Kram
Weronika

[mamaA]

Hej!

Ja, så brukar jag också göra med muggen om det tramsas.

Jag tycker inte att det är okej att gegga för mycket med maten, det finns säkert de som tycker det, men jag får allergi när jag ser potatismos nerkladdat överallt. Jag tar bort tallriken och tolkar det som att man är mätt när man börjar leka med maten. Jag bara konstaterar: Jaha, du är mätt. Tack för maten! Det funkar här i alla fall, det brukar infalla om mellanmålet varit lite kraftigare t.ex. så att aptiten inte är på topp till middagen. Här går det ju att fylla på med välling sen också om det behövs.

Bra att påklädningen funkar bättre. Det brukar gå i vågor det där, stressar man upp sig själv över det så går det ännu sämre. Protester låtsas jag inte höra helt enkelt. Ibland ska det ju bara testas vad som händer om man säger en viss sak, trots helt enkelt. Jag gör själv liknande som du med att säga att då får jag gå ut själv etc och så länge man är saklig och inte hotande så tycker inte jag att det är skadligt. Man konstaterar helt enkelt läget och barnet får dra sina egna slutsatser.

Skönt att ensamleken funkar igen!

Jag tillåter inte att man springer runt när det är matdags men det får man bestämma själv var ens gräns går. Jag hade sele på sonen tills han var över två och bygel i stokkestolen länge också bara för jag vet att han är väldigt rörlig av sig och skulle ha sprungit iväg innan om han fick chansen. Går man ifrån bordet har man ätit färdigt, man får en chans att komma tillbaka igen ( eller två ) men sen plockas maten undan. Poletten brukar trilla ner efter några dagar. Återigen är vällingen bra att ha under tiden. Numera stannar han på sin stol men kan resa sig lite emellanåt för att kolla vad som händer då. Jag tycker att sonen äter bäst när vi äter tillsammans hela familjen och vi pratar och fokus inte ligger bara på maten.

hoppas det kan vara till hjälp!

Kram