Trotsig 3-åring med syskonsvartsjuka

[MajaD]

För drygt två månader sedan kom lillebror. Vi har verkligen försökt låta storebror va med och hjälpa till så mycket som möjligt för att han inte ska känna sig utanför. Det kändes som att det gick himla bra i början men nu senaste tiden har det bara gått utför. Han är så arg hela tiden. Vänder det mesta mot mig. Inget mot lillebror än så länge som tur var. Han skriker, slåss, sparkas, river och sliter i håret. Säger man åt honom så skrattar han bara och springer iväg. Det är som att han triggas av det och vill ha uppmärksamheten. Vet inte hur jag ska hantera honom. Förstår att det är en svår tid för honom nu och jag har försökt att prata med honom i lugn och ro så att han ska förstå att det är okej om man inte alltid tycker att det är så roligt med en lillebror. Och jag har försökt förklara för honom att det är mycket som lillebror behöver hjälp med. Han släpper mig verkligen inte ur sikte och inte lillebror heller. Det senaste är att han inte vill gå till förskolan. Vill vara hemma med mig och lillebror. Gör väl inte mig något egentligen men han älskar ju förskolan och han skulle verkligen behöva det. Han är otroligt aktiv och jag klarar inte riktigt av att aktivera honom såsom förskolan kan. Speciellt inte med en liten hemma också. Behöver lite tips.

[miniz]

Hej och grattis med lillebror!

Det är bra att du tar med storebror i lillebrors liv.

har du läst syskonkapitlet i Barnaboken? Anna berättar sà fint i den. Läs en gàng till, eftersom du nu har ett syskonpar och nàgot du undrar pà.

Förstår att det är en svår tid för honom nu och jag har försökt att prata med honom i lugn och ro så att han ska förstå att det är okej om man inte alltid tycker att det är så roligt med en lillebror.

Jag menar inte làta hàrd, men vad är det som är svàrt?
Sà att vi kan bolla vidare.

När vi fàr syskon hem sà är det lycka, det är klart att bebisar skriker och tar plats, men vi gàr aldrig in pà linjen om att det skulle följa nàgot negativt med syskonet. Jag minns när vi fick tvàan sà tänkte jag att ettan màste fà egentid med mig varje dag, men har med tiden kommit fram till att det inte är sà viktigt. Det viktigaste är att man ser barnet och möter barnet, verkligen ser och möter, inte bara leka med lego tilsammans, om jag kan säga sà.

När vi har bebistid hemma och jag ammar, finns det alltid en ledig plats brevid mig. Ofta blir den upptagen av et annat gosande barn. Om nàgon fràgar om hjälp eller jag kan göra nàgot under ammning, sà säger jag inte nej, men säger istället , ja sen när hon är färdig att äta. eller sà ber jag barnet komma till mig om det làter sig göra. Mina bebisar har alltid fàtt äta sà länge de behövt, men inte i lugn och ro, men de har inte klagat. De tror att det är sà det ska vara här i världen och äter pà.

Det senaste är att han inte vill gå till förskolan.

Glöm inte att detta kanske är god gammal trots.
Jag vill, jag vill inte.
Detta i kombination med bebis kan vara extra kràngligt.
Dels för att du är trött, dels för att du inte vill att det ska gà dàligt mellan syskonen och därför är extra känslig för allt storebror gör och säger "mot" lillebror.

Men läs i barnaboken en gàng till, det är egentligen mitt hetaste tips.

Kram

[MajaD]

Det jag menar med att det är en svår tid för honom nu är att han helt plötsligt måste dela uppmärksamheten med någon annan vilket han inte är van vid. Märker att han inte gillar när jag håller i lillebror och när jag blir tvungen att vagna lillebror vid uppvak.

Säger självklart aldrig negativa saker om lillebror och försöker som sagt att involvera storebror i så mycket som går.

Det som blir jobbigt för mig är att han vänder all ilska mot mig och slår och sparkar mig. I längden blir det väldigt jobbigt mentalt då jag mår dåligt av detta och kan känna att jag verkligen saknar min goa kille som aldrig var på detta sättet innan. Jag känner att jag tillslut tappar tålamodet och blir arg och ledsen vilket inte leder till nåt.

Jag ska plocka fram Barnaboken och kika lite igen.

[miniz]

Jag vill inte trampa pà dina tàr och ska därför smyga lite försiktigt. Det är inte lätt när det ska skrivas, inte för mig i allafall...

Det jag menar med att det är en svår tid för honom nu är att han helt plötsligt måste dela uppmärksamheten med någon annan vilket han inte är van vid.

Här tror jag en del av problemet ligger. Det blir negativt när du säger att han màste dela uppmärksamheten.
Han har fàtt en bror, en gàva, inte en konkurrent.

Jag menar inte att du säger nàgot negativt om lillebror, men att du känner att det är jobbigt och därför blir det negativt. Man känner som man känner, men om du kan se skillnaden sà kanske du kan känna efter pà ett annat sättt.

Märker att han inte gillar när jag håller i lillebror och när jag blir tvungen att vagna lillebror vid uppvak.

Kan ni vagna tillsammans, kan storebror vagna? Fàr storebror hàlla bebisen ocksà eller bjud in brorsan att sitta och gosa med er?

Det som blir jobbigt för mig är att han vänder all ilska mot mig och slår och sparkar mig. I längden blir det väldigt jobbigt mentalt då jag mår dåligt av detta och kan känna att jag verkligen saknar min goa kille som aldrig var på detta sättet innan. Jag känner att jag tillslut tappar tålamodet och blir arg och ledsen vilket inte leder till nåt.

Han är kanske av den starka typen som behöver bli tillsagd med stora bokstäver? Arg fàr han vara, kan du visa honom var han kan slà, för mammor fàr man ju inte slà. Om han har hamnat i trotsen, sà behöver han mer vägledning nu än förr. Och det är inte enkelt med en bebsien i knät.

Trotsbarn behöver
rutiner,
utevistelse,
massor med humor
riktig social delaktighet
och raka puckar.

Plocka fram Barnaboken, där stàr det sà fint skrivet om bàde syskon och trots.

Kram.

[TorsMamma]

Hej, Du har fått massa jättefina svar från Miniz, vill bara fylla p med läsning.

Syskon kapitlet och även kapitlet "fostran om man så vill". Det är med trotsen som faktiskt svaret NEJ, kommer in i bilden och även viss förvisning för oacceptabelt beteende. Detta handlar inte om syskon, detta handlar om trots och hur man hanterar den. Det är inte synd om honom, han behöver bara bli visad i handling om HUR det går till här i världen.

Min son är en hal ål, men behöver svar i just handling. Här får man sparka, skall man skrika får man skrika på toaletten osv... Visa VART man får göra saker och HUR du vill det skall vara istället.

[miniz]

Hur gàr det?

Har du hunnit läsa lite?

Kram.

[MajaD]

Oj. Såg först nu att någon skrivit i min tråd. Funkar inte alltid att få meddelanden.

Hur som helst så har det börjat gå bättre. Jag har funderat mycket på vad som kan ha triggat det eftersom det gick så bra i början. Och så kom jag helt plötsligt på att det var ungefär samtidigt som humöret kom som lillebror blev förkyld och började sova uruselt på dagarna. Storebror tyckte förstås att det var jobbigt när "hans tid" blev avbruten ständigt av att mamma skulle vagna lillebror. Det eskalerade också när vi var hos mina föräldrar en vecka och min misstanke var att babymonitorn som jag började använda då förstärkte denna känslan. Tyvärr fortsatte den dåliga sömnen även efter förkylningen vilket jag tror berodde på att jag fick allt svårare att få i honom ersättningen. Han åt oftast med god aptit första halvan av flaskan men sedan var det som om han blev less och mer intresserad av annat. Då bestämde jag mig för att tjuvstarta med grötsmakisar trots att han bara är 3 månader. Det gav resultat direkt. Han har börjat sova som en gud på dagarna.

[MajaD]

Glömde ju skriva själva poängen med det hela Effekten på storebror kom på en gång. Enda gångerna han slåss och sparkas nu är i princip om lillebror har en dålig dag och sover sämre igen. Han har också börjat sova bättre, börjat gå på pottan igen och börjat gå på förskolan igen. Intressant att det kan vara så lite som gör det. Så jag jobbar vidare på detta och försöker få lillebrors sömn mer stabil. Som vanligt är maten nyckeln

[MajaD]

Glömde ju skriva själva poängen med det hela Effekten på storebror kom på en gång. Enda gångerna han slåss och sparkas nu är i princip om lillebror har en dålig dag och sover sämre igen. Han har också börjat sova bättre, börjat gå på pottan igen och börjat gå på förskolan igen. Intressant att det kan vara så lite som gör det. Så jag jobbar vidare på detta och försöker få lillebrors sömn mer stabil. Som vanligt är maten nyckeln

[MajaD]

Glömde ju skriva själva poängen med det hela Effekten på storebror kom på en gång. Enda gångerna han slåss och sparkas nu är i princip om lillebror har en dålig dag och sover sämre igen. Han har också börjat sova bättre, börjat gå på pottan igen och börjat gå på förskolan igen. Intressant att det kan vara så lite som gör det. Så jag jobbar vidare på detta och försöker få lillebrors sömn mer stabil. Som vanligt är maten nyckeln