3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd sökes

Samtalsforum med barnen i fokus
lumima
Inlägg: 203
Blev medlem: fre 06 aug 2010, 08:57

3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd sökes

Inlägg av lumima »

Hej alla ni duktiga på forumet, nu behöver jag er hjälp igen! =D> :D

Det gäller min kille som är 3,5 år och i värsta trotsen samt så blev han storebror för 2 månader sen.

E är en kille med mycket vilja och han är stark i personlighet och även fysiskt stark. Han kom in i trotsen i juni månad och det hela har eskalerat bara och när lillasyster föddes 27/7 så har det inte direkt blivit mindre fighter.
Han är alltid snäll mot henne, men en annan femma mot oss.

E trotsar om i princip allt! Det är från att äta, klä på sig, gå på toaletten, tvätta händerna, gå till bilen, gå från bilen.. ja, listan är oerhört lång.

Jag har läst på både i BB-boken och på forumet och försökt att använda mig av paktning, att ”använda” mig av honom så att han känner sig behövd och många andra sätt. Det är tyvärr en daglig kamp detta och det är verkligen vilja mot vilja här hemma. Jag vet inte hur många gånger som han har skrikit, slagits och nu på sista tiden även spottat på mig och hans pappa.
Det är ganska jobbigt, speciellt då jag även har lillasyster att ta hand om som är 2 månader och min man/E:S pappa har brutit hälfoten så han går på kryckor och allt hemma står och faller på mig just nu.


Ganska ofta så vill han att jag ska följa med honom och hålla i honom när vi äter, går på toa eller vad som helst. Han sitter och skriker ”hjälp hjälp” och ”håll i mig”, och jag vet inte hur jag ska hantera detta. Oftast så har jag ju en bebis i famnen också, och han klarar mycket väl av att göra det han ska själv så jag brukar inte hjälpa honom med detta.
Då blir det återigen skrik, gråt och skrik och det slutar ofta med att han blir skickad upp i sitt rum.

När han väl är i sitt rum, så när han har lugnat sig så går jag in och frågar om han är klar på ett trevligt sätt och ska säga förlåt och komma ut, men det vill han oftast inte. Han brukar stanna kvar där inne länge länge och även om jag kollar till honom då och då så vägrar han att säga förlåt och komma ut.

Det blir svårt för mig att stå utanför hans dörr i en timme och konstant kolla till honom, då han verkligen inte vill ge sig utan sitter hellre där inne.
Vad ska jag göra? :?:

Ofta så säger han att han är "blyg" och inte vill göra saker själv utan vill att någon av oss (alltid jag nästan) ska följa med eller hjälpa honom med vad det nu är. Han kan vara "blyg" för vad som helst, för hästarna i hagen, att gå på toaletten hemma, att gå in i köket eller ja.. verkligen vad som helst.

Om jag då inte kan/vill följa med honom och göra det han är blyg för, då blir det skrik/gråt igen och hela proceduren med hans rum startar om.
Vissa dagar startar detta direkt när han vaknar och håller på i ett antal omgångar. :(

Jag har dessutom en annan fråga om E...
E har sedan innan sommaren haft kalsonger på sig och vägrat ha blöja, vilket är roligt så klart! Men problemet är att han aldrig säger till själv, eller går självmant på toaletten utan vi måste alltid skicka honom dit, och då går han utan problem. Jag förstår inte hur vi ska få honom att förstå att han går när han behöver, finns det något bra råd här? :?:

Han har även kalsonger på nätterna och det har gått riktigt bra, några nätter har dett skett olyckor, men inget överdrivet ofta så inget att oroa sig för.
På förskolan så har han börjat nu för några veckor sedan efter ett långt sommarlov, och där har han flera gånger hållit sig hela dagen (!!!!) tills jag har kommit för att hämta honom och då har han kissat. Så han kan uppenbarligen hålla sig väldigt länge.

Så finns det något bra råd här, hur vi ska få honom att gå självmant på toaletten och själv känna när han måste gå istället för att alltid skicka honom på toa, och att det blir en fajt av det hela? :?:

Som det ser ut just nu så går han 3 dagar i veckan på förskolan och han har nu insett att det är roligt att vara där och leka med sina kompisar, så det är en mindre fajt av det iaf.
Men de dagarna när han är hemma med mig, så är det så mycket bråk och fighter om allt så jag är helt död när kvällen kommer och han har lagt sig. Det känns tyvärr ganska tugnt just nu, speciellt också när min man inte kan hjälpa till i den utsträckningen som han alltid har gjort innan med barnen och hemmet.

Så sorry för långt inlägg, men jag måste skriva av mig och få lite råd här så jag kan jobba på att få det lite lugnare och trevligare här hemma.
Tack på förhand!!! =D> =D>
// maja
:heart: Elliott född 2 mars 2010, kurad vid 5½ månader :heart:

:heart: Adele född 27 juli 2013 :heart:
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av Clara Cecilia »

Hej!
Återkommer ikväll med eget svar men läs den här tråden:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =8&t=47196

Alma svarar så bra!

:heart:

Clara
Mamma till V 2008, L 2010
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av Clara Cecilia »

Hej lumima!

Ja Trotsen! Och bebis samtidigt och en skadad man :lol: , när det regnar så skvalar det!
Först av allt - så bra att din son är snäll mot syster! Det är en bra start!

Av det jag läser låter det dels som om du och sonen hamnar i maktkamp och dels som om du behöver lite uppbackning av någon vuxen som inte går på kryckor :D eller som sitter i soffan med kryckor och tar hand om bebis :D .

Jag har några frågor och några svar.

:arrow: Hur brukar era konflikter starta?
:arrow: Hur brukar du hantera era konflikter?
:arrow: Vad består er sociala delaktighet av? Dvs uppgifter, ansvar?

Jag har själv en stark dotter - nu 3.5 år. Hon är tempramentsfull, smart och mycket envis. Hon har också otroligt svårt att "förlora ansiktet" dvs hon har svårt att klara av att misslyckas, få tillsägelser och hamnar snabbt i affekt om vi andra gör "fel" eller inte "lyder". Det är en utmaning kan man lugnt säga.

Min strategi är nu att välja mina strider. Ett bra boktips förutom Barnaboken är Explosiva Barn av Ross Green. Den handlar om barn med diagnoser men jag har funnit att den är till bra hjälp även för oss med barn som är starka och har hett temprament. Det Ross Green talar om är strategier och att välja sina strider. Man kan inte ta strid om både tänder, kläder, bordsskick, handtvätt, uppförande och påklädning... Välj en Enda viktig sak - något som för dig är principiellt viktigt och sen Stå för Den Saken. (Ex man ska borsta tänderna morgon och kväll)

Konsekvensen är att du får kanske följa honom på toa, hålla honom i handen, pakta dig teatraliskt genom en massa situationer med en bebis på armen 8) men Stå för att man borstar tänderna morgon och kväll.

Förvisning - dvs att gå in och lugna sig på rummet ska användas med stor måtta. Om det sker varje dag eller flera gånger varje dag så är något knas. Det är inget straff utan ett sätt att skilja en för arg förälder från ett för argt barn så båda kan lugna sig och lösa situationen tillsammans!

Och Säga förlåt betyder inget när man är runt 3 år - det är att Göra förlåt som gäller dvs krama, klappa etc. Och det gör man om man slagit någon, slitit saker ur syskons händer och gjort någon otröstligt ledsen etc. Om han ryter åt er vuxna så skulle jag vänligt påpeka att så talar vi inte med varandra i det här huset och sen fortsätta med mitt :D .

Att slåss är en annan femma som jag personligen har svårt att fördra. Det är min viktigaste grej - jag gillar inte att bli slagen och syskon får absolut inte slåss! Min gräns går vid bankningar på rumpan som är för hårda - då säger jag till. Och slåss det det hårt så blir jag arg och säger ifrån. (Tänker där på Anna som skriver i Barnaboken om att sonen som får slå sin syster eller mamma kan bli en man som slår sin fru/ flickvän - jag känner tydligt att det är mitt ansvar att lära min son Och dotter den gränsen)

Så - klura på vilka konflikter som är viktiga för dig? MÅSTE man ha alla kläder på sig när man går ut? Kanske behöver man kolla exakt vilket väder det är just idag? Måste man ha byxor som matchar tröjan eller kan man ha nån annan självvald kombination?

Kan man gå baklänges ut till bilen? Kan man krypa på händer och fötter istället? Etc.
Trotsbarnet utamanar oss - och visst blir man vansinnig vissa dagar :D Men om du sorterar och Möter istället för att gå i kamp så kommer livet för er båda att bli roligare.

Sist - du har en liten bebis och är förmodligen en smula trött? Hur kan din man hjälpa dig trots att han går på kryckor? Finns det någon annan - känd eller oväntad- som kan avlasta? Ta emot allt du kan få!

:heart:

Clara
Mamma till V 2008, L 2010
videunge
Inlägg: 1554
Blev medlem: fre 27 mar 2009, 13:40
Ort: östergötland

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av videunge »

Hej :D

Bara ett tips om en annan sak, nämligen till din make. Bröt själv foten när jag hade en 5 månaders hemma. Det som räddade oss var en vanlig kontorsstol med hjul. Den blir en aldeldes perfekt rullstol så man kan tex rulla runt i köket osv. Kryckor tyckte i alla fall jag var vingliga... :roll: :oops: Mina stora barn (snart 3 och 5) fick vara stora och hjälpa mig med tex kläder i början, dom hämtade kryckor och vi lyckades tillsammans bädda sängen, med mamma i.... Det är ett bra sätt att få barnen delaktiga. Man BEHÖVER dom ju verkligen.

Tycker i övrigt att du fått ett jättebra svar av ClaraCecilia. MEn jag vill göra ett tillägg. Glöm inte humorn. Den är oersättlig i mötet med små trotsare. Det är en tuff period för barnet och att få en paus och skratta ordentligt gör att man orkar ta tag i livet igen med nya tag.

Kram och lycka till :heart:
Mamma till:
L- 2008-07-30 kurad
En ängel som vände om-10
O- 2011-02-18 SM från start
N- 2012-11-06 SM från start
A- 2018-03-21 SM från start
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av Clara Cecilia »

Och jag säger JA! Så klart!
Ett mycket viktigt påpekande. Humor är nog universallösningen på allt!
En fjärt vid fel tillfälle, att sjunga eller säga fel, att sätta strumpan på örat.. The sky is the limit när det gäller trotsare.

Tack Videunge!

:heart:

CC
Mamma till V 2008, L 2010
lumima
Inlägg: 203
Blev medlem: fre 06 aug 2010, 08:57

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av lumima »

Hej Clara Cecilia, tack för dina bra frågor & svar! =D>
Clara Cecilia skrev:
:arrow: Hur brukar era konflikter starta?
Oftast är det att jag/pappa säger till honom att gå och tvätta händerna, klä på sig eller vad han nu ska göra. Han vägrar då, kastar saker, flinar eller bara springer iväg och gör något annat roligare....
Många gånger så börjar han gråta på en gång och säga att jag ska följa med honom och göra det han ska göra och hålla honom i handen osv... Vill jag inte det, så är det fullt skrik och gråt.
Clara Cecilia skrev: :arrow: Hur brukar du hantera era konflikter?
:oops: Kanske inte så bra alltid om jag ska erkänna det..... :oops: :oops:
Om han inte gör det vi har bett honom så brukar vi räkna till 3, och har han inte gjort det när vi kommit till 3 så åker han upp på sitt rum. Oftast så lyder han pappa när han kommit till 2,5 men typ aldrig mig...
Jag försöker behärska mig och inte bli arg, men det är svårt när han trotsar konstant och skriker och gapar.
Clara Cecilia skrev: :arrow: Vad består er sociala delaktighet av? Dvs uppgifter, ansvar?
Han hjälper mig med lillasyster, hämta babysitter, klä på henne. Han dukar fram maten, tar bort tallriken och ibland att laga maten. Hans "uppgift" är bla att hämta posten och slänga soporna och komma ihåg att ge lillasyster d-dropparna.
Clara Cecilia skrev: Min strategi är nu att välja mina strider. Ett bra boktips förutom Barnaboken är Explosiva Barn av Ross Green. Den handlar om barn med diagnoser men jag har funnit att den är till bra hjälp även för oss med barn som är starka och har hett temprament. Det Ross Green talar om är strategier och att välja sina strider. Man kan inte ta strid om både tänder, kläder, bordsskick, handtvätt, uppförande och påklädning... Välj en Enda viktig sak - något som för dig är principiellt viktigt och sen Stå för Den Saken. (Ex man ska borsta tänderna morgon och kväll)

tack för bra tips!! jag ska kolla upp boken :)
jag försöker verkligen att välja mina strider och alla tar jag verkligen inte. men just mat och toa är strider som jag inte vill ge mig på... så där blir det tufft.
Clara Cecilia skrev: Förvisning - dvs att gå in och lugna sig på rummet ska användas med stor måtta. Om det sker varje dag eller flera gånger varje dag så är något knas. Det är inget straff utan ett sätt att skilja en för arg förälder från ett för argt barn så båda kan lugna sig och lösa situationen tillsammans!
usch, ja här har vi nog använt oss för mkt av den varan känns det som... :oops: ska bli bättring!
Clara Cecilia skrev: Och Säga förlåt betyder inget när man är runt 3 år - det är att Göra förlåt som gäller dvs krama, klappa etc.

ja, han måste alltid kramas när han har sagt förlåt och jag vill att han ska säga vad det var han gjorde som var fel så att han förstår det. Men han brukar oftast säga "du får säga mamma" och så berättar jag och då instämmer han.
Clara Cecilia skrev: Sist - du har en liten bebis och är förmodligen en smula trött? Hur kan din man hjälpa dig trots att han går på kryckor? Finns det någon annan - känd eller oväntad- som kan avlasta? Ta emot allt du kan få!

:heart:
Clara
ja, du.... jag är en smula trött, ja :shock: (underdrift)
min man jobbar dessutom trots bruten fot ovh reser 2 dagar i veckan också, så det blir tyvärr inte mycket hjäjlp där..... :cry:
jag/vi har dessutom ingen släkt i närheten för att avlasta oss, men jag ska ta åt mig och fråga vännerna om hjälp. Måste bli bättre på det!!!

Tack snälla så länge =D> nu är det en lillasyster som vill ha min uppmärksamhet, återkommer!!
:heart: Elliott född 2 mars 2010, kurad vid 5½ månader :heart:

:heart: Adele född 27 juli 2013 :heart:
lumima
Inlägg: 203
Blev medlem: fre 06 aug 2010, 08:57

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av lumima »

Hej Videunge :)
Tack för dina fina råd o h tipset till min man :)
videunge skrev:
Bara ett tips om en annan sak, nämligen till din make. Bröt själv foten när jag hade en 5 månaders hemma. Det som räddade oss var en vanlig kontorsstol med hjul. Den blir en aldeldes perfekt rullstol så man kan tex rulla runt i köket osv. Kryckor tyckte i alla fall jag var vingliga... :roll: :oops: Mina stora barn (snart 3 och 5) fick vara stora och hjälpa mig med tex kläder i början, dom hämtade kryckor och vi lyckades tillsammans bädda sängen, med mamma i.... Det är ett bra sätt att få barnen delaktiga. Man BEHÖVER dom ju verkligen.
Det här är ett bra råd! Problemet är bara att vi bor på två våningar och har bara en kontorsstol, vilket skulle innebära att jag (återigen) får släpa den upp och ner åt honom på kvällarna... Han jobbar varje dag trots foten och det hemifrån och sen reser han 2-3 dagar i veckan (med flyg) så det är inte många stunder som finns över för hjälp dessvärre... :cry:
videunge skrev: Glöm inte humorn. Den är oersättlig i mötet med små trotsare. Det är en tuff period för barnet och att få en paus och skratta ordentligt gör att man orkar ta tag i livet igen med nya tag.
Jag tog tag i det här rådet nu ikväll, när jag och mannen var helt slut efter en tung dag och plutten likaså och allt var grinigt och nära till bråk.
Han ville inte gå på toa, vilket vi kände att han behövde med tanke på vilka urk-fisar som han la hela tiden... :shock:
Istället för att det skulle bli en fajt om det, så slängde jag lillasysters kräkhandduk på huvudet och skrattade och busade med honom. Helt plötsligt blev det jätteroligt, och vi tävlade om vem som skulle ha den på huvudet och hinna till toaletten först....!! :P Han bajsade massa kan jag säga!! =D> =D>

Humorn ska jag använda mig av!!!!!!! :):)
Tack så länge! =D>
:heart: Elliott född 2 mars 2010, kurad vid 5½ månader :heart:

:heart: Adele född 27 juli 2013 :heart:
lumima
Inlägg: 203
Blev medlem: fre 06 aug 2010, 08:57

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av lumima »

Clara Cecilia skrev:Och jag säger JA! Så klart!
Ett mycket viktigt påpekande. Humor är nog universallösningen på allt!
En fjärt vid fel tillfälle, att sjunga eller säga fel, att sätta strumpan på örat.. The sky is the limit när det gäller trotsare.

Tack Videunge!

:heart:

CC
Japp, ska använda mig av humorn!! =D> =D> =D> =D>
Jag är inte en av naturen så jätterolig person :? så behöver ändå jobba med det här.. :o :shock:

:)
:heart: Elliott född 2 mars 2010, kurad vid 5½ månader :heart:

:heart: Adele född 27 juli 2013 :heart:
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av Clara Cecilia »

Hej igen!

Ja här finns det en massa saker som ni kommer kunna lösa på annat sätt!

Först och främst så vill jag att du sätter dig ner med Barnaboken och läser igenom kapitlen om trotsen och om fostran igen. Läs det nog och reflektera - hur gör du och hur vill du att det ska vara? Vad föreslår Anna? Var noga med att läsa även bitar som du tidigare kanske hoppat över eller tom inte håller med om och fundera.

För mig låter det (på det du skriver) som ni hamnat i en tröstlös maktkamp. En stilla reflektion om varför sonen inte vill komma ut ur sitt rum och säga förlåt: han förvisar dig. Förstår du hur jag menar?

Han är ännu bara 3.5 år. Allt som han ska utföra behöver åtföljas med hand och handling. Och gärna med töntig humor och lätt hjälplöshet från ansvarig förälder.

Ex "Nu ska vi borsta tänderna" - ta honom i handen och gå ut i badrummet. "Varså god här är tandborsten" - räck fram kammen. Upptäck ditt misstag Efter honom och börja leta efter tandborsten (som du naturligtvis inte hittar 8) ) När han hittar den - efter att du bett honom om hjälp kanske - så tackar du honom enormt mycket och undrar hur knasig man kan vara och syftar förstås på dig Själv. Sen hittar du inte tandkrämen och när ni tillsammans hittar den så klämmer du Förstås ut för mycket ur tuben!! Vad ska ni göra??! Föreslår han att ni torkar av på handduken/låret/handen/badkaret så applodera initiativet :lol: och borsta sen tänderna... Gärna under sång så munnen hålls öppen :lol:

När en rutin är väl etablerad - vi har tvättat händerna efter att ha kommit hem i 3 års tid så nu jag behöver bara säga - "och så tvättar ni händerna när ni kommer in" - så gör dom det. Men vägen dit..

Samma sak med påklädning. Jag har haft legendariska fighter med Lilla L som slutade med att jag inte var sugen på att slåss med en 2 åring varje morgon och hon knatade iväg till förskolan iförd blöja i början av november i snöblandat regn. Själv följde jag efter med en vagn fullt lastad av yllesaker från PoP och en rejäl overall ovanpå. Hon klarade tre långa stora stadskvarter i motvind av snöblandat regn innan hon sa till att det var kallt. Och då tog Jag på mig Skulden: "Men herrejösses!!! Du har ju inga kläder på dig!! Vilken knasig mamma du har som glömde det!! Oj Oj Oj"!. Sommaren efter gick hon runt i vinterstövlar, mössa och yllevantar 8)

Inget barn fryser ihjäl eller blir sjukt av att gå tre kvarter i blöja eller kalsong för den delen:-) Sluta bråka om kläder! Ta med det han behöver på riktigt och gå ut - på gott humör - oavsett om han går barfota i pyamas, klänning eller vad :D

Följ med honom och tvätta händerna, följ med honom och klä på honom, följ med honom och gör det som ska göras och gör det Tillsammans. Fundera med honom exakt hur en byxa ska tas på och undersök dom tillsammans med lillasyster :lol: Låt honom klä på lillasyster på golvet och fundera över hur man får in dom där små händerna i en tröja och var ?hur ?! :lol:

Jag måste vara tydlig med att jag personligen har oerhört svårt för detta att räkna till 3 och sen ska något ske på order. Jag har själv gjort det några gånger i svaga stunder, det erkänner jag djupt rodnande, men det är ingen bra strategi alls är jag rädd. Och jag kommer aldrig göra det igen.

Du ska vara din sons bästa kompis i världen. Det betyder - som Anna skriver - Inte att du alltid kommer hålla med honom, att du ibland kommer bli tvungen att låta honom ta konsekvenser av sina handlingar som skär även i ditt hjärta. Men du ska stå i kontakt och leva med honom och aldrig överge honom.

En förvisning ska ske för att lösa en situation med en alltför arg förälder från ett alltför argt barn så båda får en stund att lugna sig och sen kan Mötas. Inte som straff eller för att barnet inte gjort det man bett honom om.

I sådana situationer som ex städning som har varit en konfliktfråga här hemma med Lilla L (som har en storebror som städar som om han fick månadslön för det :lol: ) så tar jag henne handen om handen och plockar upp - med glatt humör och en massa beröm - och så är det inte mer med det. Och på förskolan är hon förstås känd som en ypperlig städare... :D

Så mitt råd är: sagt med stor värme och en massa :heart: :heart: :heart: skippa räkna till 3 och bråk om kläder och fighter överhuvudtaget - följ honom, hjälp honom och se till att ni sätter er ner och funderar över hur ni ska sköta om lillasyster tillsammans :lol: . När allt lugnat sig om nån vecka eller två kan du börja sortera i krav som är relevanta och fundera på hur du ska genomföra dom.

Och se till att få över några kompisar som bygger med honom, tar med honom till parken eller bara lagar middag till dig och fixar disken så ni hinner mysa och du vila en stund.

Hör av dig snart igen!

:heart:

Clara
Mamma till V 2008, L 2010
lumima
Inlägg: 203
Blev medlem: fre 06 aug 2010, 08:57

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av lumima »

Hej igen,

Oj, vilka fina och värdefulla ord du har gett mig här! =D> :heart:
Jag är faktiskt ganska tagen och förstår att jag har mycket att fundera på och kanske först och främst betrakta mig själv och hur jag är som förälder.
Clara Cecilia skrev:
Först och främst så vill jag att du sätter dig ner med Barnaboken och läser igenom kapitlen om trotsen och om fostran igen. Läs det nog och reflektera - hur gör du och hur vill du att det ska vara? Vad föreslår Anna? Var noga med att läsa även bitar som du tidigare kanske hoppat över eller tom inte håller med om och fundera.
Detta ska jag göra! Jag är som du säkert förstår ganska trött och jag har min lilla 2-månaders tjej som krånglar med mig just nu (en annan tråd om henne.. ) så det är inte mkt tid över just nu för lugn och ro och att sätta mig ner med boken.
MEN så fort min man kommer hem från sin jobbresa så ska jag kräva lite egentid och ska ta tag i läsandet och begrundandet.
Clara Cecilia skrev: För mig låter det (på det du skriver) som ni hamnat i en tröstlös maktkamp. En stilla reflektion om varför sonen inte vill komma ut ur sitt rum och säga förlåt: han förvisar dig. Förstår du hur jag menar?
Jag förstår helt och hållet! Usch, jag skäms. :oops:
Clara Cecilia skrev: Han är ännu bara 3.5 år. Allt som han ska utföra behöver åtföljas med hand och handling. Och gärna med töntig humor och lätt hjälplöshet från ansvarig förälder.
Detta har jag använt mig av idag, och det funkade riktigt bra! Jag har väldigt svårt för att "tönta" mig, jag är ganska allvarig (tråkig?) som person och är väl dessvärre också ganska kontrollerande och har tyvärr en ätstörning som gör att detta blir värre.. jag vill gärna veta allt och styra allt. usch.
Så det ligger inte för mig att vara så här, utan det krävs att jag tänker efter hela tiden, och gör det på ett mera roligt och töntigt sätt.

Men när jag såg hur glad han blev när jag inte förstod hur man borstade tänderna och var man släckte lampan i toaletten, så förstår jag att det är värt det hela och gör det mkt lättare!! :)
Idag har det inte varit en enda förvisning, eller ett större bråk hemma! (ok, han har varit på förskolan men ändå)

Undra om det är jag som är den trotsande ungen? #-o
Clara Cecilia skrev: Följ med honom och tvätta händerna, följ med honom och klä på honom, följ med honom och gör det som ska göras och gör det Tillsammans. Fundera med honom exakt hur en byxa ska tas på och undersök dom tillsammans med lillasyster :lol: Låt honom klä på lillasyster på golvet och fundera över hur man får in dom där små händerna i en tröja och var ?hur ?! :lol:
Absolut! Från och med nu, så följer jag med honom på allt och ropar han på hjälp från mig så får han det :)
Clara Cecilia skrev: Jag måste vara tydlig med att jag personligen har oerhört svårt för detta att räkna till 3 och sen ska något ske på order. Jag har själv gjort det några gånger i svaga stunder, det erkänner jag djupt rodnande, men det är ingen bra strategi alls är jag rädd. Och jag kommer aldrig göra det igen.
Usch, ja jag rodnar också nu... :oops: Inser hur hemskt det hela är. Anledningen till att vi överhuvudtaget började med det, var att några av våra vänner gjorde så till sin son och det verkade funka riktigt bra, han gjorde alltid som de sa redan vid 1... Men hos oss har det hela eskalerat, usch att det ska behöva gå så långt och att jag inte har sett det innan jag får det på "papper" av en främmande människa (ta det på rätt sätt :))
Från och med nu kommer detta inte att ske igen hemma hos oss, jag ska se till det!
Clara Cecilia skrev: Du ska vara din sons bästa kompis i världen. Det betyder - som Anna skriver - Inte att du alltid kommer hålla med honom, att du ibland kommer bli tvungen att låta honom ta konsekvenser av sina handlingar som skär även i ditt hjärta. Men du ska stå i kontakt och leva med honom och aldrig överge honom.
Jag skäms återigen. :oops:
Finns inga ord här, utan bara gör om gör rätt. :oops: :oops:
Clara Cecilia skrev: Så mitt råd är: sagt med stor värme och en massa :heart: :heart: :heart: skippa räkna till 3 och bråk om kläder och fighter överhuvudtaget - följ honom, hjälp honom och se till att ni sätter er ner och funderar över hur ni ska sköta om lillasyster tillsammans :lol: . När allt lugnat sig om nån vecka eller två kan du börja sortera i krav som är relevanta och fundera på hur du ska genomföra dom.

Och se till att få över några kompisar som bygger med honom, tar med honom till parken eller bara lagar middag till dig och fixar disken så ni hinner mysa och du vila en stund.
Jag tackar och bugar så mycket för dina goda råd =D> :heart::heart: och tar dem på helt rätt sätt! Jag ska fortsätta att jobba på detta, läsa på i boken, prata och diskutera med min man så att vi är eniga och har samlad styrka i det hela!
Samt så måste jag ta mig i kragen och be om hjälp från mina vänner, för vad är vänner om inte dem som kommer och hjälper till när man behöver dem mest?? :heart:

Tack än en gång för de goda råden, de kommer ge mig mycket att fundera och begrunda framöver! :heart:
:heart: Elliott född 2 mars 2010, kurad vid 5½ månader :heart:

:heart: Adele född 27 juli 2013 :heart:
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av Clara Cecilia »

:heart: !
Läs, tänk, fundera, prata med din man och skriv ner vad du kommer på!
Och hör av dig!

(Och det där med att "tönta sig" - det går fint att öva på och bruka bli lättare men frustrerade 3 åringar brukar ta vad som bjuds :lol: , låtsasfjärtar är ett hett tips..)

Clara
Mamma till V 2008, L 2010
lumima
Inlägg: 203
Blev medlem: fre 06 aug 2010, 08:57

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av lumima »

Hej igen, :)

Medans allt det andra sätter sig och vi funderar och diskuterar vidare, så har jag en fråga till om toalettbesöken.

:?: Har någon ett bra tips på hur vi ska få honom att "gå själv" på toaletten, alltså inse att "ja, jag är kissenödig och då går jag på toaletten" och att vi inte alltid måste säga till honom eller till slut tvinga honom att gå på toaletten, och då kommer det alltid massor? :cry:

Han har ju en blåsa som han kan hålla jättelänge är det tydligt, han gör ju det hela nätterna och ibland så gott som en hel dag också, men det är inte bra.

:?: Några bra förslag på det problemet?

Tack! =D>
:heart: Elliott född 2 mars 2010, kurad vid 5½ månader :heart:

:heart: Adele född 27 juli 2013 :heart:
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av TorsMamma »

Kan ni inte införa "fasta rutiner" för när man kissar, det har vi. Typ innan man går ut går ALLA på toaletten? Innan man säg äter, går ALLA på toaletten osv... då får han rutin på att kissa.
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
lumima
Inlägg: 203
Blev medlem: fre 06 aug 2010, 08:57

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av lumima »

Hej igen :) tack för snabbt svar!
TorsMamma skrev:Kan ni inte införa "fasta rutiner" för när man kissar, det har vi. Typ innan man går ut går ALLA på toaletten? Innan man säg äter, går ALLA på toaletten osv... då får han rutin på att kissa.
Det har vi haft ganska länge, han ska alltid gå och kissa när han vaknar, efter frukost, efter lunch, efter middagen, när vi kommer in och innan han ska sova.
Han vet det, men han går aldrig frivilligt eller ropar "jag måste kissa/bajsa". När han väl kommer in på toaletten så kommer det alltid mycket och både ett och tvåan.

Han har varit blöjfri på dagarna sedan maj månad och på nätterna i 2 månader nu. Så förstår inte att det inte har "klickat" för honom än.?? :?:
:heart: Elliott född 2 mars 2010, kurad vid 5½ månader :heart:

:heart: Adele född 27 juli 2013 :heart:
SaraMilana
Inlägg: 1567
Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
Ort: Huddinge

Re: 3,5års trotsig kille som precis blivit storebror - råd s

Inlägg av SaraMilana »

Hej!

Kanske att han inte hinner känna efter själv när andra gör det åt honom så pass ofta? Läs mina tankar på lite samma tema: http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 12&t=50494

:heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"