Plötsligt rädd 3,5 åring

Samtalsforum med barnen i fokus
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: Plötsligt rädd 3,5 åring

Inlägg av Clara Cecilia »

Hej alla!
Har helt missat alla svar och gick här en vecka och funderade på Almas svar :D.
Jag har funderat och direkt provat förstås! (Initialt blev jag småsur - "vadå ge henne ännu mer plats att styra" och när jag funderat och Provat ser jag en mycket större plan. Tack innerligt för ditt svar!

Jag fattar det som att
- hon har svårt att vänta på något (särskilt i familjesituationer och särskilt när storebror är med?
JA

- hon har svårt med turtagning (särskilt med brorsan?)
JA

(- hon vill göra mycket mer, få fler uppgifter, hon vill försäkra sig om att få vara viktig bredvid duktiga brorsan och när hon inte blir tilldelad tar hon själv tag i uppgifterna?
JA

- hon tävlar (hennes strategi för att få uppgifter, bli sedd, bli prisad?)
Ja (fast sedd och prisad blir hon även utan tävlan)

- hon kräver millimeterrättvisa (större plats? särskilt i förhållande till brorsan?)
JA men med mer millimeter än brorsan

- hon blir mycket arg, kanske frustrerad när hon måste vänta, inte får, inte får komma först. Då skriker hon. (Ledset? Argt? med mängder av resonemang eller NEEEEEJ? Håller detta på länge, kan hon lyssna under utbrotten eller tar det tid innan det går att förhandla? Trappas ilskan upp lätt eller håller hon sig till det hon började med, att hon vill låsa upp mm?)
Hon smäller direkt - lyssnar inte, slåss, tårarna sprutar.

- brorsan vill ha fortsatt plats och trycker tillbaka, ibland fysiskt (vem vinner deras kamper? Hur är deras övriga relation, när samspelar de bra? Vad gör att det funkar då?) Syster vinner, fast skriker att han slagit, broder gråter. Men dom samspelar fantastiskt däremellan - tidiga morgnar smyger dom upp och stänger alla dörrar och bygger kojor, båtar, picnics i muntert samtal, "du som är så bra på mat kan du ordna?, du som är stark kan du bygga? i minst två timmar utan en enda konflikt. Utvilade leker dom lysande :lol:

- ni försöker förbereda fördelning av arbetsbördor innan något ska göras, men hon har svårt att följa planen (har den för många steg på en gång? Är den för avancerad? Har den för lite utmaning för henne, som du också hintar att det kan röra sig om?)
Här spelar millimeterrättvisan in - nu (efter ditt inlägg) har jag för första gången fasta rutiner- dotter gör kaffe till alla (vuxna) med mkt varma espressomaskinen på morgonen, sköter all dukning inför middagen och scannar alla varor och betalar när det är hennes handingsdag. Planerar införa matdag - handla, förbereda, laga, diska nu i november =D>


Är detta en syskonfråga eller är detta situationer som din dotter hamnar i med många andra människor? På dagis också?
Detta är en familjefråga - förskolan är helt Häpna över att en 3 åring är så Kompetent, har sån Koncentrationsförmåga, leker så Generöst, delar, inititerar och Deltar i hela avdelningens aktiviteter. Hon beskrivs som mycket socialt kompetent och dessutom fysiskt begåvad.

Ja - då är det här hemma det hela ska ut inte sant? Hon har flyttat upp till storbarnsavdelningen denna augusti och raskt fått flera nya vänner, både i samma ålder men även 4 och 5 åringar som gärna leker med henne. Hon e poppis både hos killar och tjejer. Och förmodligen gör hon en mängd kompromisser varje dag som jag inte har en aning om.

Jag har redan tidigare läst det du skrivit om kroppsspråk och att lugna situationen. Den här veckan har jag väntat med allt. Bara lugnat situationen. Stoppat mig själv. Sen har jag - när alla är lugna på var sitt håll, tagit ett snack om att bitas/slåss/tävla etc. Efter två dagar föreslog L själv på vägen hem en uppdelning av "öppna dörren uppgifter". (Hon fixade nästa att hålla den och talade om "att ta sin egen tid")
Hon har varit tydligt mer samarbetsvillig, färre utbrott, lugnat sig snabbare och har även klivit tillbaka när storebror bröt ihop över att bara hon fick göra juice på morgonen: "Jag tror att V får börja nu"

Samtidigt har jag insett att vår kloka 5,5 åring nog är på väg att bli en 6 åring med allt vad det innebär. Mardrömmar driver honom upp ur sängen och in i vårt rum, han känner sig förfördelad, missförstådd, illa behandlad och han svarar världen genom att spotta, slåss, tjuvnypa, dra i hår och Gråta. Han är den Känsliga typen och hon den Starka - med det sagt kan även en "Stark" vara känslig och känna sig liten, även om det mer kommer ut i bråk än gråt.

Jag har ordnat så att storebror och jag har haft egna stunder - delat upp bokläsning, egen lunch med tillhörande shopping av vinterskor och byxor. Han framhöll att han varit ledsen sen Tokyo för att Lilla L då paktat ihop sig med jämnåriga I (Lilla L´s bästa kompis som bor utomlands tillsammans med storebrors bästa kompis) och att dom varit taskiga mot honom ibland. Vilket stämmer och var något som jag påtalade och arbetade med där, direkt på plats. Han var ledsen för att hon struntat i att vara schysst mot honom. Vi talade om detta tillsammans med Lilla L och hon förstod precis. Hon blev mörk i ögat och gick sin väg. Sen det samtalet har hon varit markant schysstare som syskon :D :D !

Och i detta nu ligger han brevid henne i sängen och frågar om hon vill vara vara med i hans cirkusorkester! Och det vill hon.
Kontentan är att en superkänslig på väg att bli 6 åring kan bli nedtrampad av en jag behöver mer tid 3 snart 4 åring. Jag återkommer med rapport om ytterligare en vecka för utvärdering!

:heart:

Clara
Mamma till V 2008, L 2010
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Plötsligt rädd 3,5 åring

Inlägg av Alma »

Intressant läsning Clara Cecilia, och oerhört kompetent föräldraskap med förståelse av de båda barnen!

Tack knyttet och Sarisparis också. :oops:

Återkommer när jag får fler funderingar - och när sonen här hemma fått det han ska ha...

(Och japp Clara Cecilia, jag har en son som tar plats, men den blir mindre när han FÅR plats... Lustigt det där.)
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Alma
Inlägg: 655
Blev medlem: mån 24 okt 2011, 21:35

Re: Plötsligt rädd 3,5 åring

Inlägg av Alma »

Hej Clara Cecilia,

hon har svårt att vänta på något (särskilt i familjesituationer och särskilt när storebror är med?
JA

- hon har svårt med turtagning (särskilt med brorsan?)
JA

Om hon har lättare för detta på dagis så är det nog som du skriver, hon har kompromissat, förhandlat och berett plats för andra i sin vardag. Sen får det banne mig vara nog... :-)

Att hantera väntan och turtagning brukar höra samman i olika faser och mognadssteg. Har man svårt för det ena i en situation, har man ofta också svårt för det andra i samma situation/konstellation av människor.

Man kan ju vänta ut det, för det går över för det mesta. Och man kan träna ibland, men inte för mycket. Det finns spel som man anpassar efter så mycket som barnet kan vänta, och man kan ta vilket spel som helst för detta som är enkelt och anpassat.

Själv har jag med min intellektuellt lagda kille haft nytta av att ge namn och ord för det som sker. Han vet att han i vissa situationer har svårt med turtagning och vänta, och det lugnar ned det hela. Kommer han tjutande och lubbande och jag frågar - "var det svårt turtagningen nu igen?" - så kan hela tjutet landa i en suck "ja, det var det".

På samma sätt kan det kanske vara bra för storebrorsan att ha ord på det också. Neutralt, helt oladdat "hon har svårt för turtagning med dig ibland".

Igenkänningsfaktorn i olika situationer kan vara en hjälp för alla parter. Mest för den som är lite äldre förstås.


(- hon vill göra mycket mer, få fler uppgifter, hon vill försäkra sig om att få vara viktig bredvid duktiga brorsan och när hon inte blir tilldelad tar hon själv tag i uppgifterna?
JA

Och detta är ju du superexpert på, att vara kreativ i att lägga bra ribbor och att uppmärksamma att barnet behövs och är viktigt.


- hon tävlar (hennes strategi för att få uppgifter, bli sedd, bli prisad?)
Ja (fast sedd och prisad blir hon även utan tävlan)

- hon kräver millimeterrättvisa (större plats? särskilt i förhållande till brorsan?)
JA men med mer millimeter än brorsan

Att ge henne större plats behöver ju inte att innebära att man antar hennes måttstock om rättvisa eller låter henne gå och välja först mm. Hittar man ett neutralt förhållningssätt till hennes problem med vänta, turtagning så kanske det kan räcka. Istället för att förhandla/omförhandla vem som gör vad när hon protesterar i dörren och vill låsa upp, så kanske man kan bekräfta att hon tycker det är svårt att ge brorsan sin plats, att behöva ge honom plats.

Man kan inte lösa alla praktiska situationer genom att omorganisera dem, men man kan bekräfta. Ibland med ord "nu ville du... nu blev du arg... osv" och ibland med en kram och ibland med avledning "nä men kolla!!! mina skosnören sitter ihop" eller liknande. Och genom att öka antalet uppgifter förstås, så att den ene inte behöver vänta utan kan ha fullt ös hela tiden... Sopborste utanför dörren - sopa - tända/släcka lampor, ta mammas vantar redan utanför dörren och behöva fundera på var man ska lägga dem etc. Och ibland bara genom "du är arg, välkommen in ändå".


- ni försöker förbereda fördelning av arbetsbördor innan något ska göras, men hon har svårt att följa planen (har den för många steg på en gång? Är den för avancerad? Har den för lite utmaning för henne, som du också hintar att det kan röra sig om?)
Här spelar millimeterrättvisan in - nu (efter ditt inlägg) har jag för första gången fasta rutiner- dotter gör kaffe till alla (vuxna) med mkt varma espressomaskinen på morgonen, sköter all dukning inför middagen och scannar alla varor och betalar när det är hennes handingsdag. Planerar införa matdag - handla, förbereda, laga, diska nu i november =D>

Funkar säkert jättebra! Struktur när tillvaron gungar är skön. Och när de är trötta och du känner på dig explosion vid dörren - att införa ny regel... DU gör allting. SEN har du uppgifter till dem! Blir någon arg då blir det i alla fall på dig och inte varandra... :?:
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"