Hjälp! Dagislämningarna av min 21-månaders är hjärtskärande.

[arncih101]

Hej!

Min dotter som är 21,5 månad började för 2 veckor sedan på förskolan med en tre dagars aktiv inskolning. Hon går från 08.00 -12.00 varje dag. Inskolningen gick jättebra och lämningarna dagarna efteråt funkade utmärkt. Dock så har hon dem senaste tre dagarna visat att hon VERKLIGEN INTE vill till dagis. Dagis ligger förövrigt i samma trappuppgång där vi bor (dagis på första våningen, vi bor på andra!).

Hon skriker, gråter, svarar "NEEEJ!" när jag frågar om vi ska till dagis. När vi väl lyckas ta oss till dagis så är hon helt otröstlig. Jag har lämnat dagis gråtandes dem senaste tre morgnarna. Det känns så otroligt jobbigt! Jag kan inte låta bli o undra hur hon påverkas av allt det här. Om det kommer sätta spår i henne.

Tanken med dagis var egentligen mest för att hon ska kunna leka av sig med andra barn. Vi är nyinflyttade i Stockholm och känner inga andra föräldrar med barn i liknande ålder. Jag är även gravid med lillebror som beräknas komma nu den här månaden. Jag har också sökt en distansutbildning som jag kanske kommer påbörja i oktober. Därför tänkte jag och maken att ett par timmar om dagen på dagis hade passat bra. Dels för att hon ska få vara lite social med andra barn, dels p.g.a stimulans i svenska språket (vi är utlänningar, och väljer att aktivt prata vårt hemspråk hemma för att hon också skall kunna det eftersom svenskan kommer hon lära sig hur som helst genom dagis, vänner, skola osv) och dels p.g.a mina kommande studier. Men nu börjar jag tvivla på hela grejen. Hon kanske inte är mogen för dagis ännu. Vad sjutton ska jag göra?

Hon MÅSTE inte gå på dagis, just därför känner jag att jag till skillnad från många andra föräldrar har ett val. Jag kommer vara föräldraledig hur som helst, så hon kan vara hemma med mig.

Kan någon komma med inputs? Känner mig så vilsen i mina egna tankar. Maken var egentligen aldrig helt för dagis, han tyckte det var lite tidigt, men han gick ändå med på det eftersom dagis ligger som sagt rakt under vår lägenhet. Det gav oss en trygghet. Men i och med lämningarna och dotterns separationsångest är han nästan sur på mig för att jag övertalade honom att gå med på det. Så nu har jag väldigt dåligt samvete. Usch...

[rockymolo]

Kära du!
Låt ditt barn vara hemma med dig, lillebror och pappa. Jag tror hon tar skada av att du lämnar henne. Hon kommer att lära sig svenska. Ni kan gå till öppna förskolan eller till lekparkar för att träffa andra barn. Hon är väldigt liten och det är svårt att förklara för henne att hon skall vara på dagis när du är hemma. Hon har heller ingen tidsuppfattning så hon förstår inte "4 timmar".
Hon kan inte heller försvara sig på dagis, eller berätta för dig vad som har hänt under dagen. Små barn förtjänar att vara med någon som älskar dom.. personalen på dagis älskar inte ditt barn, dom är i bästa fall omtänksamma och snälla mot det.
Hon behöver inte något annat än din tid, kärlek, vissa viktiga rutiner(sömn, mat på någonlunda bestämda tider) och utevistelse varje dag.
Barn behöver en stärk anknytning och trygghet dom första åren för att utvecklas på bästa sättet.
Mina barn har aldrig gått på dagis och dom har lärit sig svenska bättre än mig( jag kommer också ifrån ett annat land) och dom är duktiga i skolan, har många vänner, är glada och trygga. Hon är jätteliten och behöver värkligen inte leka med några andra barn.

Lycka till
Hälsning "alla barn hemma till skolstart"

[mamaA]

Hej!

Och här kommer ett tvärtemot svar

Min son behöver inte heller gå på dagis då mormor kan passa honom men vi valde att låta honom börja vid 18 månader 3 timmar/dag för att han skulle få kontakt med andra barn och lite mer aktiviteter. Han trivs jättebra men i början hade han så klart perioder då han protesterade vid lämning. Jag väljer att se det som en fråga: ska jag vara här nu? och svarar då lugnt i handling ja.

Jag anser visst att barn behöver gå på dagis om de inte har huset fullt med syskon som de kan leka med. Det här är en liten period som går över snart, prata med personalen om hur ni kan göra lämningarna smidigare och FRÅGA inte dottern om ni ska gå till dagis utan säg glatt att nu går ni dit.

Kram

[SusanD]

Hej,

och jag tror inte alls på att barn behöver gå på förskola för sin egen skull förrän de närmar sig fyra års ålder. Tills dess räcker det för ett litet barn att ha en liten värld, att kanske besöka lekparken, att gå på öppna förskolan med sin "vuxna". Man behöver inte ha huset fullt av syskon när man är så liten, att leka själv eller med sin mamma eller pappa eller någon annan vuxen funkar fint det med.

Någon form av pedagogisk verksamhet missar de inte när de är hemma. Låt liten vara med på allt du gör, laga mat, städa, tvätta, vattna blommorna.....

Behöver barnet lära sig svenska så tror inte jag att man gör det om man känner sig ledsen och otrygg. Gå istället till öppna förskolan eller kyrkans öppna förskola och låt henne lyssna på det svenska språket i närheten av din trygga person.

När sen lillasyskonet anländer så kommer storesyster ha fullt upp med att hjälpa till med alla viktiga saker som att hämta tvättlappar, slänga blöjor, hitta lämpliga små kläder och allt annat som behövs göras när man har ett litet barn i huset.

Tids nog så blir hon mogen att lämna flocken, trygg nog i sig själv för att kunna ha någon som helst nytta av ett gäng andra barn och pedagogernas pedagogik.

Kram Susan

[Alma]

Jag tycker att storgruppssamvaro med vuxna som varken föräldrar eller barn står nära är en underlig idé generellt (förutom att det friar de vuxna så de kan arbeta), men jag förstår hur du tänkte när du började. Om du gör en lista på det du tänkt att dagis skulle ge så kan jag tänka att språk och träffar med barn kommer högt som önskemål.

Fundera på alternativa former som är möjliga, i Stockholm finns en hel del som också innebär att du kan lära känna lokalt folk. Kan du och lillskrutten som snart kommer hitta miljöer där ni kan tala svenska en timme om dagen? Andra miljöer med en hoper 1-3-åringar och få vuxna kanske inte är de bästa språkmiljön - bättre då träffa vuxna och äldre barn. Finns många möjligheter i Stockholm - museer, cafeer, öppna förskolor (fast också där är vuxentätheten och dialogen med barnen väl lite sisådär)?

Jag gick till ett och samma café med sonen under en period. Han lärde känna stället som sitt eget, hejade glatt på personal och andra gäster. Fanns en luta hängande på väggen. Han frågade om han fick spela, och blev mycket uppskattad "artist". När han började gå stadigt ville han hjälpa till i köket. Han fick börja med att duka fram servetter. Välkomnade alla som kom in, drog ut stolar. Ritade teckningar som stället satte upp på väggen, utvecklade en slags "väggberättelse" varje gång han var där. Bra verksamhet tyckte jag. Cafeet hade också en hörna med leksaker, men innan han var fyra år var annat mycket roligare, och han stod mer och tittade på de andra barnen än lekte med dem.

En annan idé: Åk till närmaste 4H-gård där de har djur. Kolla om kursen "ta hand om djur" passar er, då träffas man med barn några timmar i veckan. Eller bara åk dit, då träffar man också folk. Till dem åker många mammor och pappor som har ett lite större och ett litet barn.

Gå en sång-, dans- eller musikkurs. Badplask-kurs. Eller bara åk tunnelbana och börja tala med folk...

Gör något som du tycker är roligt tillsammans, medan hon är liten. Att vara i miljöer utan mamma eller någon annan närstående kommer hon att göra i mängder sedan.