En riktig gnällkärring ...

Samtalsforum med barnen i fokus
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

En riktig gnällkärring ...

Inlägg av Sarisparis »

... har jag förvandlats till. :oops: :evil: Jag är lângt frân den mamma jag vill vara och som jag vet att jag kan vara, vilket gör mig lika frustrerad som irriterad. Dâlig kombo i samvaro med barn!

Jag förklarar detta förfall med en lâng period av stress dâ den genomtänkta sociala delaktigheten föll sönder mer och mer. Jag hade alldeles för mycket att göra hela vâren och pâ toppen av detta berg av mâsten sâ lâg vâr lägenhet ute till försäljning i cirka ett halvâr. Pâ franskt vis skedde visningarna med ibland ner till en kvarts förvarning. Sâ jag hade som motto att det skulle vara skinande rent i alla hörn, hela tiden. =P~
I en kortsiktig effektivitetsanda resulterade det i att jag tog över barnens jobb (badrumsstäd, dammsugning, mm), vilket de vande sig vid fort och lätt.

Nu är sommaren slut (imorgon börjar skolan här) och vi har flyttat till vârt hus. Jag ska inte dra den lânga historien, men vi kommer att i en period bo väldigt trângt (renovering) vilket gör att de mesta av vâra tidigare rutiner inte riktigt har samma förutsättningar som förut. Vi är ute sâ mycket vi kan (älskar att bo i Frankrike, här är det fortfarande varmt och skönt - vi äter ute nästan alla mâltider :P ) och i nuläget är jag den enda som lagar mat och städar här, vilket har varit kärnan i den sociala delaktigheten med barnen. Detta passar mig ganska bra :oops: (sâ effektiv som jag blivit #-o ), eftersom min man verkligen har det han gör med själva huset (och gärna blir hjälpt av vâra grabbar) och jag dâ kan jobba ostört i vâr spartanska lilla etta. :roll:

Sâ, i nuläget kan (vill) jag inte dra igâng nâgot fint schema pâ hur vi ska ta hand om hemmet. Tror att barnen känner sig behövda ändâ dock, i viss mân i alla fall; nedfallna äpplen ska ju tas om hand, pappa behöver hjälp med byggandet, terrassen (som är större än vâr etta :mrgreen: ) ska sopas, osv osv.

:arrow: Vad jag i nuläget ser som mitt största problem är att jag kommit in i ett sorts slentrianmässigt gnällande och tjatande. Jag är riktigt otrevlig! Noll tâlamod, noll tolerans för skrik och brâk (pâ vilket det händer att jag reagerar med skrik och brâk tillbaka :oops: ). Jag är konstant pâ dâligt humör här hemma. Samtidigt vet jag ju att mitt humör är själva utgângspunkten för hur det fungerar med barnen. Den glada och konstruktiva mamma jag var hade för det mesta glada och konstruktiva barn. Och den gnälliga mamma jag blivit har gnälliga barn. :^o

Mitt mâl är alltsâ att bli gladare. Fake it till you make it. Men hur GÖR man? Hittills har jag klarat mig igenom frukosten, sen brakar det ihop igen. Jag är ingen lysande skâdis, är jag irriterad innerst inne har jag svârt att hâlla masken. Som tur är vet jag ju hur vi kan ha det, jag vet hur roligt det kan vara att vara hemma med de smâ, jag har ju gjort det förr. Sâ det ska nog bli bra det här, men lite pepp pâ vägen skulle uppskattas. Bara det att formulera det hela i skrift gör ju att man faktiskt gör nâgot ât det hela. O:) Länge leve forumet :wink: =D>

Humörtips, nâgon? Andra tankar?

:heart:
inger
Inlägg: 2187
Blev medlem: tis 01 nov 2005, 18:20
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av inger »

Spontan och snabb tanke.
Kan du hitta någonting där de kan vara behövda på riktigt?
Kärnan är att de inte bara ska känna sig behövda utan vara det konkret och praktiskt.
Jag läser just nu att du vill jobba i fred. Jag tror att de känner det och jag tror att du blir en gnällkärring för att du känner att de skulle behöva vara behövda på riktigt.

Inte scheman men en femåring kan mycket faktiskt med vägledning göra en liten middag. Femåringen känner när han inte blir utmanad, för så pass stor förmåga har en femåring.

Tror att det blir roligare för dig också om du utmanar barnen. Det är inte alltid som den lättaste vägen är den mest humörhöjande. :D
Två underbara tonåringar


http://barnboksnatet.blogspot.com/
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av Sarisparis »

inger skrev:Jag läser just nu att du vill jobba i fred. Jag tror att de känner det och jag tror att du blir en gnällkärring för att du känner att de skulle behöva vara behövda på riktigt.
Spot on. Jag har inte växlat ner mentalt frân det hysteriska tempo som râdde i vâras och har vant mig vid att vara effektiv i allt. Att dâ bjuda in en tvââring att hälla i tvättmedel osv gör mig frustrerad och irriterad. :oops: Men du har ju helt rätt, jag vet ju att de behöver behövas och det är ju idiotiskt av mig att prioritera kortsiktig hushâllseffektivitet pâ bekostnad av god stämning och allas välbefinnande.
Sarisparis skrev:Bara det att formulera det hela i skrift gör ju att man faktiskt gör nâgot ât det hela. O:)
Igâr hade vi en riktig skitdag; den utlösande faktorn till att jag faktiskt satte mig ner och skrev. Kvällen blev mycket bättre. Ett av mina delmâl är att bita mig i tungan och hâlla tyst i väntan pâ en senkommen reaktion (i mitt effektiva tycke :roll: ) istället för att mer eller mindre direkt bli sur och börja tjata. Att jobba pâ min egen kommunikation speglar sig direkt i barnen. :thumbsup:
inger skrev:Inte scheman men en femåring kan mycket faktiskt med vägledning göra en liten middag. Femåringen känner när han inte blir utmanad, för så pass stor förmåga har en femåring.

Tror att det blir roligare för dig också om du utmanar barnen. Det är inte alltid som den lättaste vägen är den mest humörhöjande. :D
Nej, det har du nog rätt i. Jag tror dock att tvâ saker behövs: en mindre gnällig mamma (jag kan vara hemsk :oops: ) och lite mer genomtänkt social delaktighet. Under sommaren har det senare mest varit luststyrt, de (alla) har verkligen velat vara med och jobba i huset sâ det har inte blivit mer än det. Men nu när sommarlovet är slut ska jag se till att fâ med dem i det jag gör ocksâ. Jag har ju faktiskt inte brâttom längre även om hela jag blivit sâ van vid att vara snabb och effektiv hela tiden. Det mesta sitter nog i mitt huvud. :roll:

Funderar (och agerar) vidare. Tack för svar!

:heart:
inger
Inlägg: 2187
Blev medlem: tis 01 nov 2005, 18:20
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av inger »

Och när du funderar ta barnens personligheter i beaktande.

Vad har han förmågan att bli riktigt duktig på?
Där ligger nyckeln i att bli behövd på riktigt.
Vi är alla lite olika från början. Den som visar intresse för att skruva kan kanske vid fem års ålder med lite vägledning skruva ihop ikea möbler.
Andra intresserar sig för det som växer tidigt(att då ta hand om familjens kryddväxter) Och andra är födda till mästerkockar.
Att ta tillvara varje barns talang.
Två underbara tonåringar


http://barnboksnatet.blogspot.com/
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av miniz »

Gnäll och surkärring kan vi alla vara...

När jag blir i dàligt humör försöker jag hitta orsaken.

Jag är skitless pà att plocka upp leksaker, kläder, pennor, böcker ja allt möjligt som ligger och slänger. Jag har sagt i flera mànader att vi ska ta en röjrunda varje kväll, en làt pà hög volym och alla tar tag. Bara det att vi inte har gjort det! :^o Att fà in en rutin är svàrt ocksà för oss stora, men tänk sedan när vi gör det, allihop varje kväll, gud vad skönt. I morgon!

Sà försök hitta det du inte pallar just nu, vad gör dig gnällig.

En annan sak som gör mig illa till mods det är när jag tänker Annas ord om att irritation är som gift. Jag kan vara irriterad, ibland, ofta, och det är ju inte barnens fel (direkt), men det är de som känner av det. När jag fàr dricka mitt kaffe i fred och gjort mina stretchingar eller andra egna grejer blir jag nöjd igen. Eftersom jag mest är hemma med barnen fàr jag ingen paus fràn barnalivet, det gör inget, men det är skönt att andas lite vuxenluft ibland ocksà. Eftersom skolan nu har börjat sà har jag bara bebisen kvar hemma och hon sover ju en del... (ojdà, jag hade mycket pà hjärtat ikväll :lol: )

Sätt er ner, ta ett familjemöte eller helt enkelt prata med pojkarna. Nu eftersom skolan har börjat och vardagen tar till kan ni tillsammans hitta uppgifter de kan göra. Och ni màste ju arbeta tillsammans, nu, eftersom ni bor tràngt màste ni hjälpas àt!
Du lagar mat, killarna dukar bordet.

Stor kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av Sarisparis »

inger skrev:Och när du funderar ta barnens personligheter i beaktande.
Ja, det hade jag inte speciellt tänkt pâ men det har du ju sâ klart rätt i. Ofta faller det ju sig naturligt med den spontana sociala delaktigheten, men det kan man ju helt klart spela vidare pâ. Jag har tänkt pâ det du sa om att utmana barnen och där har jag helt klart mycket att jobba pâ. Ska fundera vidare pâ detta.

Idag började skolan här och efter skolan gick vi till lekparken. Där träffade vi barn frân skolan och det var härligt att se att de redan första dagen verkade helt med i leken. Jag började prata med en mamma och det handlade (sâ klart :roll: :lol: ) mest om barnen. När hon insâg att alla tre var mina och att de allihopa var pojkar tittade hon nästan förfärat pâ mig och undrade med stora beklagande ögon om det inte var jättejobbigt hemma. Och det är det ju ibland :roll: , den här trâden är ju ett bevis pâ det :? , men jag blev faktiskt mest arg för att hon förutsatte att det skulle vara superjobbigt. Hon pratade vidare om att pojkar verkligen är vilda osv (hon hade själv en av varje och sâg tydlig skillnad i temperament). Jag har alltid tänkt att barns karaktär mest handlar om personlighet, men det verkar ju vara en allmänt vedertagen sanning att pojkar är vilda och flickor är lugna. Jag har inte velat tänka sâ, jag vill verkligen inte fostra nâgra machomän, men jag kan inte förneka att de har rätt vilda lekar och att de dagar vi inte varit ute (minst en timme i sträck) sâ klättrar de pâ väggarna hemma. Detta - hög aktivitet och tillhörande hög röstvolym - är nâgot som triggar min irritation och som gör det svârt för mig att behâlla lugnet själv. Det skulle vara intressant om nâgon annan har tankar om just detta - skillnad i att fostra flickor och pojkar.

Eftermiddagen förlöpte väl, men jag tappade humöret de sista hundra metrarna pâ hemvägen (kort version: det som för mig själv tar mindre än fem minuter tog ikväll en dryg halvtimme). Sen var jag tvungen att förvisa mig själv frân tandborstandet och pyjamaspâtagandet (tur att pappan kom hem i vettig tid idag). Och nu sitter jag här och funderar. Jag blir helt enkelt riktigt arg, inombords, och har svârt att släppa den känslan även när saker och ting lugnat ner sig. Lângsint, typ. Jag vet ju hur annorlunda läget blir om man kan ta ett steg tillbaka och sakligt och nâgorlunda neutralt kan gâ in och lägga sig i en situation. Sâ mycket effektivare!

Och sâ insâg jag idag när Storebror kom och visade upp sin allra första lösa tand att vi har en sexâring pâ ingâng. :wink:

Ser nu ditt svar, miniz, tack! Ja, den där irritationen borde förbjudas. Jag känner igen mig precis; har jag fâtt göra klart mitt egna (läsa en tidning eller vad som helst) sâ är jag lugn och glad sen och kan gâ "tillbaka" till barnen med äkta entusiasm och kan hitta konstruktiva utvägar och använda humor. Men fâr man ingen paus sâ byggs en irritation upp inombords och sen räcker det med en fjuttig droppe för att inte bara irritationen men ocksâ ilskan ska fâ utlopp. Och finns irritationen där är det som att den helt ersätter min humor. Och den har räddat mig mânga gânger!

Ja, jag tror att skolstarten och de tillhörande rutinerna som ofrânkomligen kommer pâ plats kommer mycket lägligt. Jag ska prata med dem och höra vad de har för tankar om hur vi ska fâ det att fungera här hemma.

Tack för pepp och tankar, det uppskattas verkligen.

:heart:
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11145
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av TorsMamma »

Och jag kommer med pepping pepping. Det är mycket spännande med en 6-åring i huset vill jag lova. 8) :lol:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av miniz »

Sarisparis skrev: Det skulle vara intressant om nâgon annan har tankar om just detta - skillnad i att fostra flickor och pojkar.
Skillnad i att fostra flickor och pojkar, vet jag inte. Men att det är skillnad pà dem, det är det. Jag har tvà av varje sort (plus bebisen som inte riktigt räknas ännu, ett flickebarn förövrigt) och ser ur mycket mer fysiska killarna är. De hoppar och springer mycket mer än tjejerna. Och vad skönt att de har varandra att härja med. Nu förstàr jag varför mamma sa att killarna skulle gà till sina rum och härja... Det är sà mycket energi som far runt när de sätter klutarna till. Det är inte ondskap, men det sparkas och slàss, rivs och slits, pà lek, men ändà. De för ljud och smàklagar och skrattar och har sig.

Sà att killarna màste ut och springa av sig, är det ingen fràga om.
Tjejer màste ocksà, men inte lika mycket màste. :D

En av mina tjejer är fysisk och hàller pà, sà det är inte sà att jag har tvà läshästar och ljus som sitter sött i soffan och ler, nejdà.
Men killarna är ändà mer fysiska av sig. Det springs fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka osvosvosv.

Men att fostra dem, det gör jag pà samma sätt, tror jag dà. Ibland ser man inte själv hur man egentligen gör, men tycker mig göra likadant. Jag vet att killarna har mindre social delaktighet än flickorna, men det är för att de är sà smà. :roll: Tvà àr mindre än lillflickan, problemet är bara att de kommer alltid vara tvà àr yngre, sà skärpning pà mig. Det arbetar för lite hemma och det hjälper ju inte heller pà härjningen!

Men ändà grundtanken i fostran är den samma.
Vi tar hand om varandra!
Det är det som är det viktigaste för mig.

Kram.
ps vi städade inte i dag heller, mañana.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av annawahlgren »

:D Förlorade man inte humöret ibland, vore man antingen dum eller helgon.

Du är ingetdera :lol:

Vidhåller att irritation är ett gift, ett frätande gift. Antingen glad och trevlig - eller FÖRBANNAD, är mitt s k recept. Lär dig samla ihop pojkarna till vad det nu är som irriterar dig och vråla OJ DÅ :!: med äkta Ilska. Så att de inte får slag, men nästan :mrgreen: Och sedan, pang på, framlägger du problematiken, om man säger. Och vrålar (distinkt): OCH VAD SKA VI GÖRA ÅT DET HÄR, DÅ? TYCKER NI? TYCKER DU :?: OCH DU :?: OCH DU :?:

Du skrämmer inte slag på dem, men risken är att du själv drar på mun när du hör dig. Halva slaget vunnet :lol:

Sedan är det bara att lyssna på deras strålande förslag. De kommer, om och när du bara backar från servicen. Herrar (i alla åldrar) mår inte bra av att servas evinnerligen, även om "det går sååå mycket fortare om jag gör det själv och blir sååå mycket bättre". Det blir det inte alls :wink: :lol:

Du tar dig. Du kommer igen. Du beundransvärda, fantastiska =D> Annars kommer jag och hälsar på er och kräver en uppvisning i gnällkärringhet. Den kommer du inte att kunna prestera.

Häller ur :?:

:lol:

:heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av Sarisparis »

TorsMamma skrev:Och jag kommer med pepping pepping. Det är mycket spännande med en 6-åring i huset vill jag lova. 8) :lol:
Jo tack :heart:, jag börjar ana det. :shock: :lol:
miniz skrev:Skillnad i att fostra flickor och pojkar, vet jag inte. Men att det är skillnad pà dem, det är det.
Tack för ditt svar :heart:, mycket intressant att ta del av en fembarnspojkochflickmammas tankar :thumbsup: Vad skönt det var att läsa. Jag har pâ sistone lagt deras "yvighet" pâ mitt bristande uppförande och även om det säkerligen förklarar en del sâ gör det ändâ gott att höra att andra ocksâ har vilda grabbar, att det är nâgot som hör till typ.
annawahlgren skrev:Antingen glad och trevlig - eller FÖRBANNAD, är mitt s k recept.
Ja, ett kanonrecept! Det har tyvärr försvunnit i min kartong där alla mina köksgrejer som inte fâr plats i lilla ettan lagts. :wink: Men nu har jag skrivit ner ett nytt och tejpat upp innanför en kökslucka, sâ nu blir det ordning pâ torpet igen. Jag hade dock alla ingredienser - jag ÄR glad och trevlig mellan varven ocksâ :shock: och det där med att bli förbannad är ocksâ nâgot som ingâr i "la cuisine familiale" :roll: . Jag skrattade när jag läste ditt svar; det är faktiskt precis sâ jag brukar vrâla. Tyvärr har jag varit dâlig pâ att vänta in svar (och lugna ner mig) sâ det är väl där brister (ocksâ). Men den totalt onödiga ingrediensen irritation ska jag göra mitt bästa för att städa ut omgâende. Den ger en sur och bitter smak som hänger sig kvar och förpestar luften.

Jag mâste fâ berätta att jag hittat hur jag ska behöva min blivande sexâring utan att han känner sig tillsagd och kommenderad (vilket han inte uppskattar och sâ har vi ett utbrott och hej och hâ :roll: :? ).
Igâr till exempel, inför middagen, ropade jag pâ honom att jag ville veta vad han tyckte om en sak (inte att jag behövde hjälp). Han kom genast, nyfiken. Jag förklarade att vi skulle äta ris och linser med sâs och undrade om han och brorsorna hellre ville äta det i djupa sopptallrikar eller i lite mindre skâlar. Han funderade lite, pâ fullt allvar (det är ju en viktig frâga :shock: ) och valde sen skâlarna. Vad fint, svarade jag, kan du ta dem och ställa dem pâ bordet, är du snäll Och du, här är skedarna ocksâ.
Sen kom han tillbaka in i köket, i farten liksom 8) , och hämtade glasen.
Och sâ var bordet dukat! :D och jag kunde tacka ordentligt och genuint. :thumbsup:
annawahlgren skrev:Du tar dig. Du kommer igen. Du beundransvärda, fantastiska =D> Annars kommer jag och hälsar på er och kräver en uppvisning i gnällkärringhet. Den kommer du inte att kunna prestera.
Tack för fantastisk peppning! :D Nej, den dagen du kommer hoppas jag vi kan slippa vrâlandet. Det gör ju sâ ont i öronen och passar inte riktigt ihop med lugna stunder pâ terrassen. :wink:

:heart:
Manfred10
Inlägg: 2276
Blev medlem: tor 06 jan 2011, 21:19
Ort: Handsjön, jämtland

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av Manfred10 »

Vilken härlig gnälltråd! :D =D> :lol:

Jag har ju oxå 3 boys och har skyllt mycket av bufflandet på min egen odulighet och oförmåga som mamma att "få till trevliga pojkar" så där på en gång. Jag har trevliga pojkar; framåt, starka och trygga är de oxå. Men oftast är det buffliga det första man ser. Med idag när vi skulle äta lunch sa storebror till mellanbror "Hilding, jag ääälskar dig." :heart: :heart: :heart: Då har man väl inte varit helt oduglig då kanske. :| :roll:

Manfred 100419
Hilding 110702
Mauritz 130208
Hildur 140903
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av annawahlgren »

:heart: :heart: :heart:

O:) O:) O:)

:thumbsup:

Jag säger bara det :-({|=
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Dumlekolan
Inlägg: 344
Blev medlem: lör 18 aug 2012, 16:40
Ort: Visby

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av Dumlekolan »

Hej!

Jag ville bara säga TACK för att du delar med dej. Tror att många kan känna igen sig i det du skriver, irritation som nästan äter upp en. Stundvis är jag fruktansvärt irriterad o då brukar jag sätta mej ner o fundera - vilket behov hos mej är inte tillgodosett. Och många gånger handlar det om att få en stund för sig själv, ladda om, TRÄNA o röra på kroppen, ut o spring, gå på gym, simma.
Sen är vi väl ganska hårda mot oss själva, har det varit 10 bra grejer en dag och en grej misslyckades, så är det ändå den dåliga grejen som följer en i tankarna. Peppa sig själv lite oftare, för det som faktiskt gör bra! Precis om barnen behöver bekräftelse, så behöver vi vuxna det med!
När jag kramas med mina barn, än mer, så brukar det lätta, i hjärtat o det blir liksom alldeles varmt. Det känns skönt. Det är på nåt vis, svårare att bli så där görirriterad på nån som man precis kramats med.

Många kramar!
Caesar 4 april - 06
Josef 27 feb - 07
Nomi 8 aug - 12
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av Sarisparis »

Tack Dumlekolan :heart:

Jag skulle gärna svara mer än så :roll: och varför inte uppdatera tråden lite också :lol: , men nu är klockan för mycket. Ville bara tacka dig för ditt fina inlägg, jag hade missat det.

:heart:
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: En riktig gnällkärring ...

Inlägg av miniz »

Hej gnällis. :lol:

Nu har vi börjat röja med hög musik, nästan varje dag. Och det är toppenbra!
I kväll satte jag pà tvà favoritlàtar och det blev städat i en dans. När jag nattat barnen och gick ner, var det städat och fint.
Det ska lite till för att göra ett mammahjärta glad! :mrgreen:

En annan sak jag hjärntvättar mig själv med nu för tiden är att Det är inte barnens fel!
Om jag är trött och grining eller har pms eller är sur pà gubben (jag? [-X :lol: ) sà är det inte barnens fel! Det är sànt jag bestämmer mig för, som nu till exempel är jag ensam hemma med barnen i 2 veckor. Det är inte sà "illa" men det tar pà att vara ensam när jag är van att vi är tvà. Men som sagt, det är inte barnens fel och jag gör allt för att det ska gà smidigt. Lägger mig svintidigt för att vara i form, passa pà att ha lättgjorda middagar om det skulle behövas, mysa lite extra och ha lite längre stubin än jag egentligen har.

Hur gàr det med huset och den sociala delaktigheten?

Kram fràn en annan gnällis som gnäller lite mindre!
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"