Förtrots och brist i verktygslådan för att hantera den

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
tjugohundraelvabebis
Inlägg: 100
Blev medlem: tor 08 sep 2011, 13:17
Ort: Falköping

Förtrots och brist i verktygslådan för att hantera den

Inlägg av tjugohundraelvabebis »

Freddy är snart 17 månader, och i perioder flyter det på väldigt bra.
Det har varit mycket sjukdom för hans del med längre sjukhusvistelser som följd. Än är det inte riktigt bra, men vi är på god väg.

Sömnen har väl blivit lidande till viss del, men så fort vi är hemma fungerar det med vissa undantag.

Jag inbillar mig att förtrots infinner sig tidigare hos barn som utsätts för många och stora prövningar. Det vore väl konstigt om de inte ifrågasatte när tillvaron och ibland även livet står på spel.
Samtidigt är jag inte säker på det och tycker att det är lite väl tidigt. Men vad vet jag!? :wink:

Hur som helst så upplever vi vissa problem med humöret och den där viljan. Jag repeterar barnaboken var eviga kväll, men inte blir jag klokare för det. Någonstans gick det fel och jag vet inte hur jag ska få det rätt igen. Den där maktlösheten jag känner speglar säkerligen hur han beter sig.

Sömnen: I samband med sjukhusvistelsen har den blivit väldigt hattig. Folk som springer ut och in. Jobbiga uppvak flera gånger varje natt och knappt några middagslurar att tala om. När vi väl är hemma vaknar han flera gånger om natten och skriker i panik. Nattskräck? Det är precis omöjligt att lugna honom och han blir än mer hysterisk om vi skulle försöka närma oss för att ta upp. Jag upplever att han är "helt borta" för rätt vad det är (efter en låååång tid av hysteri) blinkar han till några gånger och ler mot mig och då är allt glömt. Det kan hålla i sig 30-60 minuter och det smular ju sönder mammahjärtat var eviga gång.
När han sover middag hemma upplever jag att 1.5-2 h inte riktigt täcker behovet i och med att han vaknar så där på nätterna, men samtidigt vaknar han inte så varje natt och att hålla på och dutta med schema fram och tillbaka ställer till det massor för oss.
Hur kan man lösa det smidigt?

Humöret: Är väl egentligen den största frågan och det som stör mest. Mycket NEJ från hans sida, och vi märker hur han medvetet testar vårat tålamod för att se om vi möjligen kan rucka lite på var gränsen går.
Och visst blir det en del nej från vår sida med, för precis vad som helst kan vi inte gå med på och jag anser också att vi heller inte bör göra det. Men jag tycker att alla JA väger upp väldigt bra, och vi tjatar aldrig plus att vi i den mån det går hellre erbjuder alternativ än säger nej.
Men vid minsta motgång blir det ramaskri. Världen går under och det finns ingen morgondag. I alla fall om man frågar Freddy.

Det främsta problemområdet är teknik. Datorer, tangentbord, musar och telefoner. Inte några barnleksaker i vårat hem och han är inte direkt försiktig med sakerna när han väl får tag på dem.
I en perfekt värld hade vi ju kunnat hålla dessa saker gömda för honom och inte frestat honom. Men nu råkar det vara svårt, och vad gör man då?
I telefonen måste vi prata ibland. Viktiga samtal från arbete och sjukvård till exempel. Då blir Freddy sååå arg. Riktigt arg, och till sist går han in i "nattskräckmode" där han är precis okontaktbar. Det går från noll till hundra på väldigt kort tid, knappt en minut. Förut gick det bra att prata om man bar honom i famnen samtidigt men inte ens det går för sig nu.

Och så var det datorn, en välsignad förbannelse?
Den är ju nödvändig till det mesta i dessa dagar och för mig som studerar är det något jag inte klarar mig utan.
Tanken var att jag skulle studera på distans och det hade ju varit perfekt, OM det hade fungerat med den lille herren i huset.
Han blir som paralyserad när jag tar fram datorn och nåde mig om jag skulle trycka på några tangenter utan att han fick vara med. Han slåss, bits, skriker sig blå och får till sist andnöd.
Oavsett vad jag gör kan jag inte bryta honom och det känns förskräckligt. För DET om något borde ju vara självklart när man är förälder.

Det här är ett verkligt problem, för det är nödvändigt för familjens överlevnad att vi kan prata i telefonen och använda datorn för studier, arbete och annat som är viktigt. Det är inte bara begränsat till hemmet, utan även hos de vi besöker händer sådant här.

När jag då läser barnaboken känner jag mig väldigt kluven.
Man ska göra sådant som är nödvändigt för flockens överlevnad men man ska inte utsätta barnen för prövningar de inte förstår eller kan hantera. Att jag känner mig kluven här sätter hela attityden på spel och jag står maktlös inför hans utbrott.
Hur gör vi?

Och så står farmor med sina pekpinnar. "Han måste lära sig, låt honom skrika bara. Det luftar lungorna om inte annat!" Ungefär så låter det när han ska sova också, från hennes håll alltså.
Då känner jag att Näe, jag vill inte bara låta honom skrika. Vad gör det för nytta? Vad lär han sig av att skrika så pass länge att han till sist ger upp för att ingen bryr sig om honom och hans upproriska känslor?

Ensamleken gick förlorad för lääänge sedan, och med allt som har varit har han blivit som ett plåster på mig.
Jag har ju lite svårt att inte tycka synd om honom med allt som varit och då har det blivit lite så att jag hittat ursäkter för denna variant av klister. "Jo, men han behöver ju sin mamma nu när allt annat är så otryggt" osv...
Och det är inte bara mig han klänger på, pappa duger också, i nöd.
Med andra ord så blir det mycket bära. Bära, bära och bära. Han har två ben och fötter att gå på, men det är inte alltid det duger. Och nekar jag att bära, vad händer då? Hmm, jo- dessa utbrott såklart. Han leker gärna på sitt rum, men bara om jag eller hans pappa är där.
Hur kan vi återinföra ensamleken igen?

Oj oj. Det där med att vara kortfattad är inte min grej, men jag har ju erfarenhet av andra internetforum där man blir lynchad och missförstådd om man inte detaljerat anger varför man åt den där köttfärsbiffen till lunch för 3 år och 8 månader sedan och vilken skostorlek man har. Bäst att göra det så tydligt som möjligt.
Freddy
28/10 2011


Ida
27/12 2016
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Förtrots och brist i verktygslådan för att hantera den

Inlägg av miniz »

Hej och välkommen hit!

Hoppas han fàr vara hemma och slippa sjukhus nu. Hemma är det lättare att ta tag i saker.

Läs den här tràden.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 97&start=0
och kolla under favoriter
http://annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?f=8&t=18665
där hittar du nàgra tràdar om förtrots.

Hur är det med utevistelse och social delaktighet?
Superviktigt!

Andra verktyg i förtrotsen
avledning,
humor,
och pakta.

Men läs tràdarna sà kan vi bolla vidare pà det.
Anna själv har skrivit lànga fina svar i den första tràden.

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
tjugohundraelvabebis
Inlägg: 100
Blev medlem: tor 08 sep 2011, 13:17
Ort: Falköping

Re: Förtrots och brist i verktygslådan för att hantera den

Inlägg av tjugohundraelvabebis »

Tack så mycket för länkarna, även om jag redan har läst dem :-)
Jag har dem som favoriter både i datorn och i telefonen så när lillen sover lusläser jag även om jag har läst det hundra gånger förr. Alltid bra med påminnelser för egen del :wink:

Just det där med tekniken tycker jag är det svåraste. Det är ju en nödvändighet för oss att kunna ta viktiga samtal och kunna använda datorn för studier. Samtidigt vill vi inte göra det svårare för F än vad det redan är genom att fresta honom så.
"Se men inte röra" tycks ju vara både grymt och omöjligt att genomföra.
Bör kanske tillägga att hos farmor får han leka ganska fritt med tekniska prylar när hon är barnvakt. Dator, iPad och telefon.
Där sköter han det fint och verkar klara av det bättre än här, men så är det då inte "viktiga" saker som görs, utan mest lek. Hon har även kostat på dyra skydd till sakerna och säger att det inte gör något om han leker hårdhänt. Men han förstår ju inte skillnaden på hos farmor och hemma. Jag begär heller inte av honom att han ska veta skillnaden på farmors dator och min dator. Även om vi hade kostat på samma skydd på sakerna här hemma så förstör ju våldsam lek de viktiga aktiviteterna som pågår.
Men de där utbrotten som kommer när vi tvingas dra en gräns... Oj oj oj... Där kan vi tala om vanmakt, frustration och föräldrar som inte lyckas bryta.
Är sängdumping på sin plats då? Det går så fort när utbrotten kommer och han blir ganska snart okontaktbar.

Det vi har gjort är att också bli förbenade på tex datorn.
"Oj då. Dumma dator som inte ville vara med och leka! Datorn kan gott ligga under soffan och sura så gör vi något annat."

Vi har mååånga varianter på den, men lyckas ändå aldrig bryta. Ibland får han inte dessa utbrott, men det är då trotsen kommer in istället. Läppen darrar lite och han utbrister ett ilsket NÄÄE och så försöker han att pilla ändå samtidigt som han hånflinar lite och inväntar reaktion från oss. Fråga vs Svar?

Det känns som att han både vill och behöver att vi drar en gräns, men samtidigt har han svårt att hantera motgången han upplever när vi gör det.

Vi är ute minst två timmar om dagen. Oftast närmre tre timmar och vi försöker att dela upp det både på förmiddag och eftermiddag. Vissa dagar är vi bara ute och undersöker omgivningen, skogen och tittar på bilar, bussar, djur osv. Vi plockar skräp och slänger. Jösses vilket öga de har för detaljer! Minsta lilla skräpkorn spårar han upp och vill kasta.

Social delaktighet förekommer både i hemmet och ute. Här hjälps vi alla åt och vi ser det som en självklarhet att involvera honom efter bästa förmåga.
Tända och släcka lampor, vrida upp lås, hämta post, slänga sopor, tvätta, dammtorka, dammsuga, skrubba fläckar, diska och laga mat mm. Men någon semester verkar han inte vilja ha alla dagar.
Jag skulle gärna ha honom mer aktiv vid matlagning då han dels vill, men också för att jag då slipper ha honom släpandes i byxorna samtidigt vrålandes i frustration.
Problemet är att han är så nyfiken och oförsiktig vilket gör att han kastar sig på spisen. Varma plattor, grytor och kastruller gör ont. Och då blir man otroligt ledsen vilket tar udden av det roliga.
Matlagning= stor frustration.
Dessutom är han allergisk mot diverse livsmedel vilket gör att han måste hållas strikt från dessa. Jag är allergisk mot mycket av det han kan äta så vi får alltid laga dubbelt. Han kan såklart inte veta vad han får röra/äta och det uppstår trubbel i paradiset när jag tvingas komma med förmaningar hela tiden.
"Oj, den maten gör ont i magen men den här maten kan du få laga!" Ibland blir det panik och då utbrister man sådant man inte får, med en arg och stressad röst. Totalt onödigt, men anledningen till all sjukhusvistelse har varit just pga detta så det är livsviktigt att han inte får i sig sådant han inte tål.

Igår hade vi en helt underbar dag. Jag kände mig så glad när vi samarbetade så bra och det står tydligt att mitt humör påverkar hans mer än vad man kan ana. Igår var en sådan dag då han orkade hjälpa till massor och fick känna sig väldigt viktig både ute och inne. Då tog han semester och jag fick läsa BB på dagtid. När han inte ville leka själv mer kom han upp till mig och så läste vi tillsammans med jätteknasiga röster vilket gav massor med skratt.
Hoppas att vi kan samarbeta lika bra idag :lol:
Freddy
28/10 2011


Ida
27/12 2016
SaraMilana
Inlägg: 1567
Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
Ort: Huddinge

Re: Förtrots och brist i verktygslådan för att hantera den

Inlägg av SaraMilana »

Hej!

Lite tankar kring dessa spännande teknikprylar, som ju kommer bli ännu mer en del i denna nya generations vardag.

:arrow: Prata i telefon
Är det någon myndighet eller liknande funkar mutor oerhört bra. Några russin i en spännande liten ask att pilla med kan sysselsätta länge! Är det mormor eller någon vän som ringer är vår lilla nöjd om hon får bubbla (mer eller mindre obegripligt för de flesta) ett par minuter med personen i fråga, sedan vinkar hon glatt till telefonen och räcker över den till mig.

:arrow: Mobiltelfoner
Hos oss får man spela på telefonen, om man sitter ner och med mamma eller pappa som övervakar. Jag har märkt stora framsteg på finmotoriken, det finns många fina appar med pussel och annat kul. Men vi har dem inte synliga framme, utan det är vi som plockar fram vid tillfälle. Bra muta för en gravidtrött mamma som vill sitta still ett tag eller kanske uträtta något på dator/iPad. ;)

:arrow: Dator
Vi har inte dator framme, så det har aldrig varit nåt problem. Men kanske kan liten få vara med och trycka lite först så kan du göra ditt sen? Liksom göra den mindre spännande. Visa med handen om handen var han ska trycka och tacka sen storstilat för hjälpen.

:arrow: IPad
Med denna var vi tydliga från början att liten gärna får vara med och titta, men mamma och pappa trycker. Funkar oftast bra. Funkar ännu bättre om hon får spela på mobiltelefonen samtidigt. :lol:

Generellt tänker jag att se-men-inte-röra-principen bara gör det ännu mer spännande. Fundera över sätt att göra sonen delaktig även kring teknikprylarna!

:heart:
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Förtrots och brist i verktygslådan för att hantera den

Inlägg av miniz »

Vad bra att ni är sà mycket ute och att han fàr jobba pà riktigt!

En liten tanke om tekniken. Finns det mànne en gammal (lite söndrig) dator som ligger och skräpar hos nàgon farmor, brorsa eller morbror? Om han fàr tillgàng till en riktig dator det inte är sà noga med, hade ju varit kanon. Dà kan han ocksà skriva och jobba.

(När det gäller teknik och dator sà finns det en hemsida som heter poissonrouge.com som är gratis (de gnäller lite om stöd) och underbar. Min tvààring kan göra vissa saker ensam och när femàringen är med kan de göra ännu mer, när de äldre är med kan de göra allt. Men din lille kan nog inte göra sà mycket ännu, men kul är det och fin och lugn är den.)

Jag tycker förtrotsen är svàr att hantera, för kommunikationen är inte sà enkel. Jag jobbar mycket med hur man kommuniserar, typ att gnälla och tjuta fungerar inte, aldrig.

Sedan är ju mutan, som SaraMilana skrev, värdefull, just i förtrotsen. Man kommer làngt med en skorpa eller ett äpple.

Och Humor, skratta, kittla spela teater kan ocksà trolla bort dàligt väder.

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"