Kompensera för vad barnen missar som inte är på dagis

[MamMalin]

Hej goa forumet!
Lillkillen är nu 3½ år och lilltjejen 2 år. Ingen av dom är eller har varit på dagis. Vi bor ”mitt i skogen” utan lekpark eller lekkamrater in på knuten. Vi har det alldeles kanonbra här hemma, alltid något att hitta på! Jag önskar däremot tips på hur och vad jag kan kompensera för det dom missar här i livet av att inte vara på dagis! Som jag känner är det att lillkillen inte får jämnåriga kamrater, eller vid vilken ålder blir detta viktigt? Kanske varannan vecka träffar vi kusinerna som är 5 år, 2 år och 2 år, och ett par gånger per år kusinerna som är ett år äldre och ett år yngre än lillkillen, annars är det inga ”kontinuerliga barnkontakter”. På öppna förskolorna är det stora och lösa grupper (ca 20 barn och lika många vuxna) vilket är opersonligt och inte gör att man knyter kontakter. Det jag skulle önska är att träffa barn för lite regelbunden trevlig lekparkslek, hur kan man få till det med mitt tunna kontaktnät? Är lycklig av att ha möjlighet att vara hemma med mina barn men vill inte att det på något vis ska bli till deras nackdel senare i livet!

Mycket tacksam för era fina råd!

Kramar Malin

[Alma]

Låter som dina barn har det jättebra! Får vara verksamma i hemmet och så ofta som flera gånger i månaden träffa sina kusiner? Toppen - det är ju relationer som kan vara viktiga hela livet! Och det spelar stor roll att man träffats ända sedan barnsben. Och inte minst, att man får knyta an både till barnen och deras föräldrar (som jag antar att dina barn också känner).

Min uppfattning är att barn inte behöver träna på flyktigare kontakter, gruppövningar mm så länge som man har ett bra liv med nära familj där man får göra saker tillsammans. Inte innan man börjar skolan, som börjar vid 7 års ålder...

Men jag har tänkt detsamma som du. Att barnen kanske behöver träna på samhällets institutioner, på hur majoriteten lever och har det, osv.

Jag har löst det med det jag kallat studiebesök. Dvs någon gång i månaden har jag besökt något som många andra gör. Lekparker, staden vi bor i närheten av, museum od, och i perioder simskola eller annan barngruppsaktivitet några gånger i månaden.

Inte skapas ofta riktiga eller viktiga relationer på dessa ställen. Men de visar lite av vad som finns här i livet.

En annan aspekt som styrt oss är att vi tänkt att VI behöver övning i att ha vårt barn i något som liknar skola. För att lära oss hur man hjälper sitt barn där.

Jag tror att Anna skriver att barn vid fyraårsåldern kan tillgodogöra sig något i gruppsammanhang som t ex förskola. För oss inträffade det när sonen fyllt fem. Men inte alla dagar i veckan och inte mer än fem timmar om dagen.

Så länge du har det bra och känner att ni gör härliga saker ihop - lita på det. Det är inte så många år man får ha det innan skola och annat styr hur man kan vara med varandra!

Tycker jag.

[cissii]

Hej

Jag har inte varit på forumet på evigheter, men loggade in för att skriva ett pm och såg den här tråden.
Min dotter gick inte på dagis i ens en dag och inte heller öppna förskolan och jag gillar inte att lekparker eller stora barngrupper heller... 8)
Jag känner inte heller så många med barn. Men jag har ALDRIG ens i en sek upplevt att Celeste skulle ha några svårigheter att knyta kontakter eller uppföra sig " normalt" med andra barn.
Så länge man träffar andra människor så tror jag inte man behöver oroa sig. Ibland får jag uppfattningen att man tror att barn behöver lära sig att vara barn nästan, men det är väl det dom kan bäst. Varför behöver man träna sig på det på dagis? Träning att ingå i en grupp får man ju hemma, lära sig hur man behandlar andra det lär man sig hemma och i en väldigt mycket trevligare miljö dessutom.
Har man syskon så är det ju ännu mindre att oroa sig för!

[SusanD]

Du är så klok Cissi och det är så härligt att höra ifrån dig igen. Du har varit saknad.

Jag håller med dig tillfullo. Se bara när man åker iväg med barn till en camping till exempel. Det tar max fem minuter så har alla barnen skaffat kompisar och har hur kul som helst. De vet hur man gör och att fungera i grupp gör man hemma och även hur man behandlar andra väl.

Det enda "problemet" vi upplevde när Emil började nollan (han hade gått några månader på dagis när han var fem) var att han inte bara köpte allt rakt av som pedagogerna sa. Istället ifrågasatte han vilket ställde till problem för pedagogerna som inte hade tid med sådant eftersom gruppen bestod av sjutton barn.

Ett exempel var gymnastiken som de inte behövde duscha efter de första sex veckorna. Pedagogerna tyckte att det var en smart idé att införa duschandet lite längre fram så det inte skulle bli så mycket nytt på en och samma gång för barnen. Och då undrar man ju om barnen aldrig skulle ha duschat tidigare eller. Nåja, när det då var dags att införa duschen så sa pedagogerna att idag skulle det duschas efter gymnastiken och alla barnen duschade utom Emil. Istället bytte han om och packade ner gymnastikkläderna i väskan och när pedagogerna sa att han minsann skulle duscha så sa han att för hans del hade inget förändras, han var inte svettigare nu är tidigare när de inte duschat så han tyckte inte att han behövde duscha nu heller. Oj vad pedagogerna fick jobba med detta duschproblem, det tog lång tid innan de fick in Emil i duschen och jag hejade på honom för jag förstod honom till fullo. Men både han och jag hade lite kul när han berättade om pedagogernas alla förklaringar om hur viktigt det var att duscha.

Fram för barn som ifrågasätter och uppskattar tillvaron.

Kram Susan

[cissii]

Tack Susan, jag saknar forumet och er alla här

Precis det kan jag uppleva med min dotter med. Hon känns friare på något sätt, inte så anpassad. Ifrågasättande, men på ett trevligt och resonerande sätt. 8)
Och det är ju bara bra.
Haha så himla bra av Emil! Lite märkligt resonemang av pedagogerna där måste jag säga.

[MamMalin]

Tack för all jättefin respons här i tråden! Det ger mig styrkan att fortsätta vara hemma med mina barn och bara leva det goda livet 8)

Apropå föränderliga duschinstruktioner...lillkillen här som växt upp med BB har ett uttryck som kort och gott är "-För?", låter smådrygt men sammanfattar varför, hur då och motivera mig. Där får man öva både sin allmäbildning och ledaregenskaper! Sen har han ruskig koll på allt från rörmokeri till att odla groddar

[SusanD]

Hej igen,

För? Det är ju helt underbart att ifrågasätta varför man ska göra saker och ting. Smart unge.

Kram Susan