10 åring som svär och slåss... HJÄLP!

[jenber12]

Min son är 10år.
Han har obefintligt tålamod. Tar illa vid sig ständigt.
Han slår, tar struptag, nyper, puttar mm på sina syskon (ålder 5, 4, 4) för minsta lilla.
Han har blivit otroligt ful i munnen! Säger saker som "jag hatar dig", "du är dum i huvudet", "ska jag slå dig?", "jävla unge" etc.
Läraren i skolan berättade att han och några andra killar sa HORA och BÖG till barn i skolan.

Vi pratar aldrig så här hemma.
Är noga med att ingen svär eller säger såna saker/ord till någon annan.

Jag känner mig helt maktlös!
Vad ska vi göra för att få stopp på det språket och det beteendet?

[-X Har försökt att prata med honom men det som händer då är att han blir så arg och stött att han ofta börjar gråta och blir jättearg.

HJÄLP!!

[TorsMamma]

Hej och välkommen!

I väntan på fler svar så frågar jag om du har BArnaboken, det är den vi utgår ifrån när vi pratar om barn?

I så fall rekommenderar jag att du läser om 9 åringen och 10 åringen i den. Sen vill jag minnas mig att det finns något om just ful i munnen också, men minns inte riktigt vart. Skall kolla om ingen annan hittar det först.

[inger]

Jag har en fråga till dig.
Vilka konsekvenser får han i dag ta av sina handlingar.

När människor i vilken ålder det än månde vara beter sig oacceptabelt så brukar konsekvenser som hör ihop med handlingen uppstå. Den som kör för fort blir av med körkortet etc.

Vad gör ni hemma när han uppför sig illa mot småsyskonen?

[jenber12]

Konsekvenser... Ja... kanske lite dåligt med det men vi har testat med att han inte får åka till Scouterna, inte spela dator. Hjälper dock inte...

Jag har 4 barn och fick Barnaboken i julklapp när min äldsta var 2år och det är min bibel!! Har inte läst i den på länge eftersom allt funkat bra. Hade stor användning av den när barnen var mindre.

[miniz]

Hej och välkommen hit!

Vad bra att du har Barnaboken för det är där du hittar svar pà dina fràgor. Och här sàklart!

Du borde läsa hela sista delen om fostran och om de olika àldrarna, 9, 10 och 11 àringen.

När det gäller konsekvens av handling borde du söka efter konsekvenser som har med handlingen att göra. Annars blir det straff och det är inte helt samma sak. Om han är elak med sina smàsyskon, ja dà kan han inte vara med sina syskon och fàr gà till sitt rum (utan dator...).
Elak med syskonen- kan inte vara med syskonen, handling - konsekvens.
Elak med syskonen - fàr inte gà pà scouterna, handling - straff.

Gör han nàgon nytta för sig hemma eller annars i livet?
Är han med i vardagen?
Känner han sig behövd?

Det är upp till dig/er som förälder att se till att han har nog social delaktighet i livet. Han màste känna att ni behöver honom, att ni klarar er sämre utan honom.
Sätt er ner tillsammans och tänk ut vad han ska göra. Om han protesterar, fàr du insistera. Om han fràgar varför, sà säg att du behöver honom för att .......... (fyll i själv ).

En tio-àring kan fixa badet till sina smàsyskon, kan laga middag, duka, dammsuga, de kan göra det mesta. Om han inte är van att göra saker fàr ni börja lugnt, men se till att det som stàr pà listan eller det ni kommit överens om blir gjort.
Planera och genomför.

Social delaktighet är magiskt. I alla àldrar! Du kan läsa om det i barnaboken ocksà, för inspiration och motivation.

En sista sak jag vill pàminna om är humor!
En liten sak man lätt glömmer bort i en stressig vardag.
Skratta tillsammans varje dag. Minst en gàng om dagen.

Àterkom med tankar eller funderingar sà bollar vi vidare.

Kram.

[inger]

Bra svar från miniz.

Jag vill liksom miniz poängtera att konsekvenserna måste stå i proportion till vad han gjort. Annars blir det ologiskt.

Det går också att prata med en tioåring. Sätt dig med honom när du och han är lugna. Berätta att du inte kommer att acceptera vissa beteenden och vilka konsekvenser det kommer att bli.
Men låt också honom prata och lyssna aktivt till hur han upplever det hemma och i skolan. Någonting kan trycka honom och det kan behöva redas ut, utan att han för den skull använder det som en ursäkt för att bete sig illa.

Återkom gärna och berätta hur det har gått.

[jenber12]

Hur gör jag med svordomar och de fula orden?
Hur kan konsekvensen bli på det?

Vi tolererar inte att han vrålar "jag hatar dig", "jag ska döda dig", "ska jag slå dig" etc.

[TorsMamma]

Hej,

Jag har en 6 åring som kan skrika emellanåt. Om man vill skrika skall man erbjudas en plats man får skrika på. Typ, toaletten, sitt rum, ute i förrådet, eller vad man nu bestämmer.

Så fort han ens höjer rösten, säger man skall du skrika får du gå till Toaletten. I värsta fall föser man in dem dit, och säger. Kom ut när du är klar och trevlig igen. DET är en konsekvens på ett oacceptabelt beteende. Det gäller att vara snabb hör och hänvisa dit DIREKT utan att avvakta och tro att en varning räcker. utan direkt in och säg kom ut när du är klar.

INGA HOT! Man får inte hota med saker, utan det är ren fostran vi talar om här. Konkret och saklig. 8)

[miniz]

Har du börjat läsa? Läs Hur du gör det - om du vill.

För med social delaktighet och de andra sakerna du kan läsa om försvinner en del av detta beteendet.

Men som svar pà din fràga är ett svar att om man inte kan prata med folk , sà fàr man inte prata med folk. Alltsà in i rummet i ensamhet. Tycker jag. Om han har behov för att vràla kan han vràla i en kudde, nede i källaren eller ett annat lämpligt vràlställe. Det kan vara skönt att vràla av sig ibland.

En annan konsekvens kan vara att för varje ful sak han säger màste han säga tvà fina saker. Om du gör detta sà gör det med humor och glimt i ögat. Typ när han lirar av sig nàgot, säga men ojdà, hoppsansa, nu fàr du säga nàgot riktigt fint till lilla mamsen. Om han inte kommer pà nàgot fint kan du hjälpa igàng honom och kanske klara av att skratta tillsammans. Att du är vakrast i världen eller är världens bästa mamma. Eller att du gör goda ugns-ostmackor. Humor är ett toppenbra verktyg, men kan vara svàrt att fà igàng.

Jag sàg nu att TorsMamma ocksà svarat.
Samma sak, mer eller mindre.

Kram.

[Alma]

Du har fått många bra tips att prova dig fram med.

Hur man reagerar på arga utbrott beror en hel del på sammanhanget tycker jag med min snart 6-åring som kan känna sig riktigt kränkt och ilsk, och som försöker ge det verbala uttryck istället för att slå, kasta och bita som det kunde bli förr när orden inte räckte. Jag klarar de verbala utbrotten bättre, och därmed tillåter jag också mer.

Jag är lite skeptisk till att man reglerar och begränsar ilska alltför mycket, men det är nog en personkulturfråga. När jag var barn fick mamma och pappa svära och skrika och till och med någon gång kasta en sak i golvet, medan jag som barn inte tilläts "ta ton". Jag minns hur ilskan flammade länge inuti när den inte fick komma ut och inte togs emot. Nu som vuxen skulle jag känna mig mer än kränkt om någon sade att jag bara fick vara arg och svära på toaletten. Men om jag själv var en mer behärskad person skulle det säkert fungera bra att råda sonen till också.

Så länge som sonen låtit ilskan vara verbal har jag försökt att hjälpa till med uttrycken. DU ÄR SÅ ARG ATT DU KOKAR, DU ÄR SÅ ARG ATT HELA HUSET SKAKAR, DU ÄR SÅ ARG ATT DET DU RÖR BÖRJAR BRINNA kan jag säga när sonen är arg. Och ibland OJ vad ARG du är, berätta! (Och liksom som jag själv behöver måste han frusta ur sig först innan han kan börja förklara sig.)

När hans arga språk mer kommer som ett test och inte av ren ilska kan det han säger vara värre, och oftast går det än så länge att avleda och dämpa med "hoppsan, om du aldrig mer vill vara med mig blir det väääldigt tråkigt för mig du", "och vad ska jag göra där uppe på månen alldeles ensam hade du tänkt?" osv.

Någon gång har jag besvarat de värsta ordutbrotten med att vända mig bort med ett "det där vill jag inte ens lyssna på". Och ibland har jag tipsat honom om hur man kan svara kompisar som utbrister sånt som "jävla bajskorv" på dagis. Att man inte behöver svara med samma mynt.