Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Samtalsforum med barnen i fokus
Ladybird
Inlägg: 98
Blev medlem: ons 07 sep 2011, 12:34

Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Ladybird »

Vad gör jag för fel?

:arrow: Jag har förstått att jag inte har involverat sonen tillräckligt mycket i mina dagliga aktiviteter, så idag har jag verkligen försökt extra. Han har fått stå bredvid mig på en stol vid diskbänken och slabba med diskborste, vatten, kastrull, bestick m.m. vid två tillfällen. Han har varit med mig nere i tvättstugan två gånger och fått plocka i och ut kläder ur tvättmaskinen, hänga enstaka underkläder, trycka på och av mangeln. Hundra gånger idag har han tänt och släckt lampor och stängt dörrar. Jag har varit noga med att tacka tydligt för hjälpen. Ändå är han inte nöjd! Han sätter igång att gnälla direkt när det roliga/arbetet är slut. Inte kan han ta sig ledigt och leka för sig själv en stund. Dessutom var han allt annat än intresserad att hjälpa mig i tvättstugan, för där finns det en massa annat som är nytt och kul. Är vi uppe i köket går det bättre att ”få hjälp”. Direkt när vi kommer tillbaka upp dit sätter gnället igång om jag inte sysselsätter honom med något. Jag förstår att det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser efter en dag, men låter det som om jag är på rätt spår i alla fall :?:

:arrow: Ensamleken pajade för oss för flera månader sedan, av att han bara stod och skrek i sängen och vägrade att leka alls. Efter det rann det ut i sanden, men jag tänkte försöka ta upp det nu igen. Han är drygt ett år gammal. Han har tillgång till en massa leksaker hela tiden, men nu tänkte jag ta bort dem och bara presentera ett urval till ensamleken. Hur ska jag göra rent praktiskt :?: Det stod i BB att man med fördel ska låta barnet vara kvar i sängen direkt på morgonen, men det fungerar inte här. Han äter inte välling, så han kan inte få en flaska i sängen. Han stiger upp klockan sju, vi går på toan, klär på honom och så äter han mat efter det. Ska jag bära iväg honom till sängen efter det? Jag antar att man ska ha dem i spjälsängen för att de inte ska komma loss och kunna ställa till med något. Det jag är rädd för, är att han ska börja förknippa sängen med förvisning och något negativt, och det vill jag inte, för nätterna och lurarna fungerar klockrent. När han har varit utan leksaker några dagar kanske det fungerar bättre, att han uppskattar lekstunderna mer :?: Jag tänkte gå ut försiktigt, tio minuter första dagen och sedan successivt förlänga tiden (om allt går som det ska). Jag vill verkligen att det här ska fungera, och är rädd att vi har pajat något för evigt och att han är för gammal nu.

I övrigt fungerar allt utmärkt. Jag bara vill att vår pojke ska vara nöjd och glad och känna att han behövs och är till nytta, och att han kan ta sig välförtjänta lekstunder. Förresten, vad ska han leka med under ”semesterstunderna” om jag har tagit undan alla leksaker :?:

Hjälp, snälla. :cry:
Håkan, född 18 oktober 2011
Fauve
Inlägg: 142
Blev medlem: sön 28 nov 2010, 17:23
Ort: Linköping

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Fauve »

Jag vill verkligen att det här ska fungera, och är rädd att vi har pajat något för evigt och att han är för gammal nu.
Tror absolut inte att ni pajat nåt. Min dotter slutade med ensamlek runt 10 mån. Tror vi höll upp i ca ett halvår, sen började hon själv gå undan längre stunder och leka. Nu när hon är 21 mån kan hon sysselsätta sig själv i timmar om hon får. I början satt hon på golvet i det rum jag var, nu är hon i sin lekhörna eller uppe i sitt rum.
Lilla T :heart: född feb -11
Lille O :heart: född 1 jul -14
Ladybird
Inlägg: 98
Blev medlem: ons 07 sep 2011, 12:34

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Ladybird »

Tack, Fauve.

:arrow: Hur ser era dagar ut hemma :?: Jag vet inte om det är jag som är lat, men det känns som om jag inte har tillräckligt att göra här hemma för att han ska bli nöjd med sin sociala delaktighet. Måste man ha sysselsättning åt oss båda hela dagen :?: Jag försökte göra ett veckoschema igår, med städning av halva huset på måndagar och andra halvan på torsdagar. Det bör ju slå ihjäl flera timmar. Sen tvätt på tisdagar och fredagar. Det tar ju inte så lång tid att sätta igång tvätten, men om jag måste mangla efteråt tar det ju tid. Han kanske blir mindre intresserad av allt annat i tvättstugan vad det lider också, så jag kan få honom att hjälpa till. Jag vet att det bara är andra dagen med ”hårdkörning” med social delaktighet, men än har han inte visat några tendenser till att vilja vila eller leka själv efter arbetet. Direkt efter står han och sliter i mig och knuffar på mig och gnäller. Det kan ju inte vara meningen att man ska kuta runt som en skållad råtta hela dagen och bara byta aktiviteter :?: Städa – diska – tvätta – tvätta fönster – byta gardiner – hitta på saker att göra bara för att? Jag orkar inte det! I så fall borde ju alla småbarnsföräldrar ha skinande hem! :)

:arrow: I min mammagrupp pratar vi inte om AW-metoden, eftersom det bara är vi som använder den, men jag kan inte tänka mig att det är så här det går till hemma hos dem. Jag vet en som sa att hon brukar ge honom frukost vid sex-sju och sen ligger hon och ser på TV fram till niotiden, och sen går de ut med vagnen. ”Och sen har ju halva dan gått....” säger hon. Jaha...? Jag kan ju tillägga att vi inte ens har TV, så det är då ingen risk i mitt fall. Jag skulle inte ens vilja ha det så. Men man undrar ju vad de har för änglar till barn?

:arrow: Det där med ”handen om handen” fungerar sisådär. Han blir stortokig om jag håller i hans hand för att visa. Och om jag ska sopa eller dammsuga skriker han och gråter tills han får tag i sopen/dammsugaren. Men jag får inte visa hur det ska gå till, och jag får inte ta tillbaka redskapet för att städa klart. Det är ju inte meningen att jag ska bli hindrad i mitt arbete, det står ju till och med i boken! Och vi har faktiskt bara en sop och en dammsugare, så han kan inte arbeta sida vid sida med mig heller.

:arrow: Det pratas om att man ska ”sätta barnet på bänken bredvid spisen” när man lagar mat. Inte det här barnet, kan jag säga. Han skulle riva ner allt han såg på bänken, sätta handen i stekpannan och ramla ner på golvet. Hur gör ni :?: Har jag ett ovanligt livligt barn? Ibland känns det så.

:arrow: Kan jag få tips på trådar att läsa :?: Jag har inte tid att sitta och leta själv, det är nog att jag hinner skriva detta medan han sover. Eller har ni andra tips och råd? Det börjar kännas jobbigt, som om jag varje dag är rädd för att han ska bli missnöjd och gnälla, att jag inte har tillräckligt med arbete, att varje dag är ett examensprov.

Jag förstår att han är uttråkad och för lite sysselsatt och att det är därför han gnäller. Jag vill verkligen och försöker komma till rätta med det. I morse fick han ha ensamlek i tio minuter. Det gick sådär, lite gnäll ändå. Men jag ska framhärda och sakta förlänga tiden. Har era barn aldrig några leksaker framme annat än på ensamleken :?:

Hoppas att ni inte tröttnar på mitt tjat.
Håkan, född 18 oktober 2011
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Sarisparis »

En snabb tanke, nâgot som funkat kanonbra hos oss just i tillfällen som de du beskriver.

:idea: Hâlla sig lugn och stilla. Kanske också upptagen 8)

Kan till exempel vara att lägga sig platt pâ golvet och titta upp i taket. Vad gör lilleman dâ?

Eller sätta sig i soffan och läsa. Man brukar fâ (kläng)besök, men av övergâende art, särskilt om man konstaterar att "ja, här sitter jag och läser, vad tänker du hitta pâ?". Typ :lol:

Ju mer jag flänger runt, ju klängigare och gnälligare barn fâr jag. Varje gâng. #-o (Att jag aldrig lär mig :lol: )
Ladybird skrev:Har era barn aldrig några leksaker framme annat än på ensamleken :?:
Vi kör inte ensamlek som i BB, sâ egentligen är jag inte alls rätt person att svara pâ dina frâgor. :wink: Men jag föreslâr heller aldrig lek med leksaker utan det sköter de själva (och det är ganska sällan det faktiskt leks "pâ riktigt" med leksaker). Vâr Lillebror (17 mânader) kan sitta LÄNGE i köket och pillra pâ vâra kylskâpsmagneter. Ibland hänger ett eller tvâ storasyskon pâ och dâ kan de roa sig en god stund med att skriva namn (vi har sâna där magneter med bokstäver, bl a) och vara allmänt kreativa. Medans jag stâr i närheten och lagar mat/diskar/plockar/fixar= fâr nâgot vettigt gjort.
Ladybird skrev:Men jag får inte visa hur det ska gå till, och jag får inte ta tillbaka redskapet för att städa klart. Det är ju inte meningen att jag ska bli hindrad i mitt arbete, det står ju till och med i boken!
Jag reagerade lite pâ dessa rader, inte rent konkret, men i hur du verkar uppleva Barnaboken. Det finns inga mâsten alls. För mig är det en ren inspirationskälla, en brunn av goda idéer som man sedan anpassar till hur man har det själv. Grundtanken räcker lângt: att barn ska fâ vara med där det händer och faktiskt behövas (kanske inte pâ sâ blodigt allvar när de är sâ smâ som din pojke), men att inte förvisas till en lekhörna hela tiden för att mamma mâste det ena och det andra.
Ladybird skrev:Det pratas om att man ska ”sätta barnet på bänken bredvid spisen” när man lagar mat. Inte det här barnet, kan jag säga. Han skulle riva ner allt han såg på bänken, sätta handen i stekpannan och ramla ner på golvet. Hur gör ni
Kanske din pojke är lite stor, kommer inte riktigt ihâg hur det var hos oss, men länge var det lugnast och säkrast att ha barnet sittandes i sin matstol, i köket nära mig, när vi skulle laga mat. Lite köksattiraljer och/eller nâgot ätbart (som hörde ihop med mâltiden) presenterades glatt pâ hans "arbetsplats" och sâ hade jag min "arbetsplats" nâgorlunda fredad. Kanske värt ett försök?

:heart:
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Clara Cecilia »

Hej!

Ett undebart fint svar Saris! Lägger bara till några saker!

:arrow: Allt med små barn tar tre dagar. Det får man utgå ifrån. Och har man själv som förälder tappat ledningen och styrningen och låtit saker bli lite röriga så kan det tom ta en vecka att få ordning på torpet igen! (Vet jag av helt egen erfarenhet :D )

:arrow: Se till att använda dom aktiviteter ni har maximalt. Att sätta på en tvätt kan kräva precis hur mycket arbete som helst. Varje plagg ska Nogrannt läggas i maskinen, sen ska Luckan stängas, sen ska det doseras tvättmedel (förslag använd Grumme tvättsåpa så kan han vara med och hjälpa till) Sen måste man ju skölja av händerna, dvs lite vattenplask, och sen ska maskinen Startas! Och den behöver också kontrolleras så den snurrar ordentligt :lol: Där har du lugnt 20 minuters jobb :D

:arrow: se till att göra allt tillsammans, om han vill. Var glad att du har ett barn som Vill delta utan lock och pock, som vill lära sig hur världen fungerar.

:arrow: Gå ut! Inte bara för att handla i vagnen - även om jag tycker att det är det roligaste av gemensamma arbeten - utan ut i naturen. Parken i all ära men träd och buskar att känna på, en stor sten att klamra vid eller - med galonisar på - känna på löv och gegga. Han är uppenbarligen en pigg typ så minst 2 timmar Aktiv utevistelse bör göra susen.

Men först och främst - ha tålamod. Planera arbetet och utevistelse, genomför och utvärdera om nån vecka.

:heart:

Clara
Mamma till V 2008, L 2010
Ladybird
Inlägg: 98
Blev medlem: ons 07 sep 2011, 12:34

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Ladybird »

Tack Sarisparis och Clara Cecilia!

Att det kan ta så tid att lägga in i tvättmaskinen, det hade jag inte tänkt på! :D Man är ju liksom van att allt ska gå med en rasande fart. Jag tänkte på det idag när vi gick på byn för att uträtta några ärenden. Istället för att låta honom sitta kvar i vagnen medan jag stoppade låneboken i boklådan, tog jag upp honom, lät honom kravla sig uppför trappen till biblioteket och lyfte sedan upp honom så att han kunde stoppa boken i lådan. Efter det gick vi till affären och pantade några flaskor som han själv (med lite hjälp) fick stoppa i pantmaskinen. Jag hoppas att han tycker att det är bra, för det märks inget särskilt på honom. Han blir inte särskilt glad, eller så.

Han har inte tagit någon direkt rast heller, jo kanske genast efter promenaden att han kunde roa sig några minuter. Sen kunde han inte sova på långluren (1,5 timme), utan jag fick ta upp honom efter en timmes babblande som övergick till skrikande. Detta händer verkligen inte ofta, kanske en gång på 50. Tillfällighet eller är han överväldigad/förvirrad av den nya ordningen? När jag tog upp honom kunde han roa sig några minuter på egen hand. Sen började gnället igen.

Ett intressant fenomen - hans pappa tog med honom till bilverkstaden nu ikväll. Då var han tyst och nöjd hela tiden, även i bilen. Direkt när de kom hem och han fick syn på mig började gnället. Är det mig han inte tål se? Jag hörde av en bekant att det är samma sak hemma hos dem. De har fyra barn, och om han är ensam hemma med dem sköter de sig exemplariskt, men så fort hans fru kommer innanför dörren börjar bråket och gnället. Är det nåt med mamma i allmänhet?
Håkan, född 18 oktober 2011
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Clara Cecilia »

Hej!
Bra jobbat med biblioteket och panten! Och du har bara börjat nosa på det :D Vad gäller social delaktighet så är det "the sky is the limit". Med lite planering så har du snart en person i 1,5 års åldern som sköter hushållet med bravur.
Ladybird skrev: Man är ju liksom van att allt ska gå med en rasande fart.
Exakt! Och nu börjar din nya familjemedlem kräva att få lära sig hur man gör. Ett tips är att läsa igen i Barnaboken om 1 års åldern. (Jag minns min första campingsemester på MC med min man för många år sedan. Han var van campare och jag en riktig stadsärta - han körde 90 mil i 140 km/h, smällde upp tält och kök, lagade mat (3 rätters på trangiakök) medans jag satt brevid med ett glas vin och nötter. Det var ju kul och skönt första veckan men sen tröttnade jag - jag ville ju också vara med och jobba! Precis som en 1 åring!) Och då får man ta det lugnt och fint och visa hur man gör.
Ladybird skrev: Jag hoppas att han tycker att det är bra, för det märks inget särskilt på honom. Han blir inte särskilt glad, eller så.
Vet du - 1 åringar jobbar inte med tacksamhet. Han fick en uppgift, jobbade med den och ville ha en till efter en kort stund. Ge honom Fler!
Ladybird skrev: Ett intressant fenomen - hans pappa tog med honom till bilverkstaden nu ikväll. Då var han tyst och nöjd hela tiden, även i bilen. Direkt när de kom hem och han fick syn på mig började gnället. Är det mig han inte tål se?
Nej. Nog tål han att se dig alltid. :D Du är hans mamma och sköter om honom dagtid just nu. Men han fick åka med på ett spännande uppdrag, se något han inte sett innan. Sen hem igen. Han var sugen på mer?

Och kanske ni har en en trist spiral på gång? Som du nu jobbar på att vända! Ingen människa gillar att vara gnällig - varken 1 åringar eller mammor - men vad gör man åt saken? Jo jobba tillsammans med allt hemma och låt det ta Tid. Lägg dig ner på golvet platt och Se Vad Som Händer. Gå ut! Titta på världen tillsammans med honom ur hans perspektiv. Anna skriver någonstans i BB att 100 meter kan ta 2 timmar med en 1 åring eftersom man måste titta och förundras över allt smått och stort. Ta vara på det. :heart:

Planera dagen - eftersom han sover bra så har du också vilopauser. Ta vara på dom och gör inget hushållsgrejs då, spara det till honom :lol: . Läs en bok, sov, måla naglarna, vad som helst som ger dig lust och energi att vara hans vän och guide när han vaknar igen.

Och som sagt :wink: TÅLAMOD.

:heart:

Clara
Mamma till V 2008, L 2010
Ladybird
Inlägg: 98
Blev medlem: ons 07 sep 2011, 12:34

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Ladybird »

Tack snälla Clara Cecilia!

Dina ord känns verkligen upplyftande! Det gäller att komma in i rätta lunken, att allt måste få ta tid. Min förhoppning är just att han ska vilja och verkligen kunna hjälpa till här hemma när han blir större, och det måste ju läras in nu, det förstår jag ju. Jag ser det som min uppgift att utbilda honom så att han är fullt kapabel att sköta sitt eget hushåll den dagen det blir dags.

Jo, jag har läst flera gånger på flera ställen i BB idag om just sysselsättningen och den sociala delaktigheten. Jag måste bara sparka igång fantasin. Ikväll stod jag beredd att plocka ner rentvätten i korgen, men hejdade mig och tänkte: det där tar vi imorgon :D

Jag tar det lugnt under hans sovstunder, det är ju enda tiden jag har för mig själv. Då sitter man och läser här och skriver inlägg :D

Jag tänker lite på gnälligheten/klängigheten, den har ju definitivt blivit värre efter dunderförkylningen. Kan det vara nåt utvecklingssprång på gång också? Han verkar liksom orolig och vet inte riktigt vad han ska göra ibland. Går runt, runt, vill bli upplyft men vill sen ner på en gång, nära mellan skratt och gråt. Och plötsligt äter han KOPIÖST efter att ha matvägrat i en vecka.
Håkan, född 18 oktober 2011
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Clara Cecilia »

Hej!

Så bra att du känner dig upplyftad! Det var meningen att peppa dig :heart: :heart:

Utvecklingssprång eller inte - ni behöver reda upp era dagar. Satsa hårt på gemensamt arbete och massor av utevistelse och Mat :lol: och hör av dig om nån vecka eller två med rapport. Och du - helt rätt tänkt med tvätten ikväll- spara den till honom :D Han kommer älska det.

:heart:

Clara
Mamma till V 2008, L 2010
Ladybird
Inlägg: 98
Blev medlem: ons 07 sep 2011, 12:34

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Ladybird »

Hej igen!

Nu har det snart gått två veckor sen sist – sjukt vad tiden går fort! :D

Han är fortfarande gnällig, men jag tycker att det verkar ha blivit bättre. Åtminstone vet jag att han får vara delaktig i så mycket att jag inte borde behöva ha dåligt samvete i alla fall. Så om han ändå gnäller är det inte så mycket jag kan göra åt det. Det är fruktansvärt jobbigt att höra på det, men men.... :roll:

Jag fick höra av ett par släktingar att jag nog har skämt bort honom med för mycket uppmärksamhet eftersom han gnäller så fort jag inte ägnar mig åt honom. Jag tror att de har rätt. Han gnäller ju direkt när jag försöker göra nåt annat än vara tillsammans med honom (oavsett om det är arbete eller gud förbjude, att jag vill sätta mig och vila eller läsa en bok). Jag vet fortfarande inte hur jag ska tackla det.

Idag hände dock det otroliga: jag satte mig i soffan med en bok (jag är förkyld och hängig och orkar inte göra så mycket) och han stod och grät och skrek bredvid. Jag lyfte upp honom till mig, där han till min stora förvåning satt stilla i tio minuter och sen SOMNADE! :shock: Det har inte hänt sen han var några månader gammal, och bara EN gång. Jag hade inte hjärta att väcka honom, så han fick sova tills han vaknade efter 45 minuter. På helt fel tid, men han fick sova 45 till senare på eftermiddagen, och det fungerade. Han är också förkyld sedan tre veckor plus att vi väntar vattkoppor vilken dag som helst, så jag antar att det kan ha med det att göra.


:arrow: Nu en annan fråga:
Han har ju vaknat ca en timme för tidigt på morgonen länge, länge nu. Flera månader, tror jag. Jag minns inte ens när det började. Vi har provat allt – you name it.
- Lägga en halvtimme tidigare
- justera daglurarna
- mörklägga EXTRA med draperier utanpå dörrarna
- väckarklocka på morgonen

Ingenting får honom att sova till sju. För ett par veckor sen ändrade vi hans schema till bara en lur på dagen (12-14) och natt fortfarande 19-07 (eller egentligen 18.30-07 den senaste tiden).

Tidigare sov han 9.30-9.45 och 13-14.30. Den sammanlagda sovtiden är nästan samma: tidigare 14 h 15 min och nu 14 h.

Funderar nu på att dra ner till 1,5 h på dagen, så att det blir 13,5 h istället.

:arrow: Då är frågan, ska vi fortsätta med läggning 18.30 ett tag till? Det är väl inte så bra att ändra två parametrar samtidigt, dvs dra ner dagluren till 1,5 h och lägga en halvtimme senare (kl 19) :?:

Han somnar ju aldrig halv sju bara för att vi lägger honom då, snarare kvart-tio i sju. Lägger vi honom sju blir klockan närmare halv åtta innan han somnar. Om han inte är helt slut förstås.

Dessa tidiga morgnar resulterar i att han är dödstrött redan vid tio-elva. Förra veckan när vi gick hem från öppna förskolan somnade han i vagnen! :shock: Det har bara hänt ett par gånger under hans livstid. Han skulle ju inte behöva vara så trött vid elvatiden om han kunde sova fram till sju. Det är ju för att han vaknar sex som han är trött efter fem timmar. Hur ska vi komma till rätta med schemat :?: Jag vill inte börja dagen klockan sex, det är för tidigt! Helst vill jag inte lägga honom klockan åtta heller, men hellre det om jag måste välja. Men man ska väl inte behöva välja? Det låter ju som om alla barn kan ha tolvtimmarsnätter ända upp i skolåldern!

Det är ju också besvärligt att han blir så trött vid tio-elva, för man törs ju inte åka nån längre sträcka i bilen (då somnar han ju) eller gå nån längre sträcka med vagnen (då somnar han ju tydligen också). Detta medför ju att han inte kan sova när det väl blir dags för långluren. Vi bytte till en lur för att han hade problem med att somna på den andra luren kl 13. Morgonluren kl halv tio var konstigt nog inget problem. Man tycker ju att det skulle vara tidigt att lägga sig när han bara har varit vaken 2,5 timme (eller egentligen 3,5 eftersom han vaknar kl sex.... :oops: ), men det var inga problem. Och det verkar ju funka så nu med. Man jag kan ju inte ha en enda lur som börjar vid tio-elvatiden! Då blir ju eftermiddagen för lång!

Herregud vad rörigt det här blev, hoppas nån orkar läsa och försöka förstå!
Håkan, född 18 oktober 2011
Irmasmamma
Inlägg: 1253
Blev medlem: sön 04 dec 2011, 10:13
Ort: Tyresö

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Irmasmamma »

Hallå där :D

Här har vi en till drygt ettåring som gärna vill vara med och hjälpa till med ALLT och blir arg som ett bi om jag inte tar med henne. (Läs: om jag ibland vill vara "effektiv" och göra nåt snabbt utan henne.....)
Precis som Saris :heart: skrev så brukar liten få sitta i sin matstol och jobba när jag står vid spisen. Smaka av maten, greja med redskap mm. Det brukar vara en hit. När jag inte behöver stå vid spisen (typ när jag skalar och skär grönsaker mm) då sitter vi båda på golvet med en varsin kniv och hjälps åt. :D Jag har en vass och liten en trubbig såklart :wink:
Om hon börjar klänga på mig brukar det antingen vara för att jag står och gör nåt som hon inte ser, då är det enda botemedlet att ta upp och visa henne vad jag gör och låta henne hjälpa till. Eller så är hon vrålhungrig och då brukar jag ge nåt litet att gnaga på fram till maten.


Jag tycker också att det brukar funka att "ignorera" gnället och avleda lugnt och glatt, typ:

"Men OJ, här var det stora smutsfläckar på golvet!!! Du MÅSTE hjälpa mig att torka här, här är din trasa så tar jag min och torkar här bredvid!"
eller
"Men där ligger ju en kartong, KAN du lägga den i pappersåtervinningen? Det vore så himla bra, det är ju din specialitet!"
eller
"Nu MÅSTE vi lägga i en tvätt! KAN du leta efter pappas strumpor som ska tvättas?!"

Tycker att det brukar funka bra att verkligen titta i ögonen och be om hjälp som om jag absolut inte klarar mig själv. Då kommer liten oftast av sig i gnället och sticker och letar strumporna eller slänger kartongen..... :D

Ibland tycker jag rätt och slätt att den bästa medicinen mot gnäll är humor (men det förutsätter att den sociala delaktigheten redan finns med i bilden förstås). Att härma ljudet eller rörelsen liten gör med glimten i ögat, fånga in och börja kittla eller dansa knasigt eller vad vet jag!? Det tycker jag kan bryta gnällcirkeln så att man sedan kan återgå till arbetet.

När det gäller sömnen så tänker jag att det är på gränsen till för tidigt med en lur.... Vet att vissa byter vid året, men om han inte sätter 12-timmars nätter och dessutom är lite gnällig så får jag känslan av att han är en övertrött tröttis som behöver två lurar fortf.
Här kör vi 19-07, ca 09.30-09.50 och sen lur nr två först ca 13.30. Då hinner liten bli tillräckligt trött.....13 skulle vara för tidigt. En tanke bara.
Men du kan ju såklart behålla enlursschemat och låta honom växa in i det så småningom.

Sen tänker jag precis som Clara :heart: skriver, att du behöver trötta ut liten rejält. Han går ju sen länge, varför inte låta honom själv köra vagnen ute långa sträckor? Du MÅSTE ju ha hjälp med det! :lol:

Några tankar från mig. :D

Kram! :heart:
Irma :heart: 111108, SM från 3 veckor.
Olof :heart: 131008, SM från början.
Ladybird
Inlägg: 98
Blev medlem: ons 07 sep 2011, 12:34

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Ladybird »

Tack, Irmasmamma!

Jag skriver lite snabbt bara, tänkte komma i säng tidigt... :D

Idag provade jag med en lur på 1,5 h (12-13.30). Han vaknade 6.20 i morse. Han var trött innan luren, det märktes. Inte särskilt gnällig, men liksom slö. Somnade på 5 minuter. Samma sak ikväll. Ska prova det här ett tag nu får jag se. Annars får vi väl experimentera med två lurar igen eller en lur som ligger tidigare på dagen. Han har ju inga problem på eftermiddagen, det är ju på förmiddagen han är trött. Och nu kommer väl vattkopporna vilken dag som helst och ställer allt på ända... :)

Förra gången han var sjuk, för ett par veckor sen, sov han 3 timmar på dagen och fulla 12 timmar på natten. Enda perioden som han verkligen sov sina fulla 12 timmar! Då fick jag väcka honom på morgonen kl 7. Så skulle jag önska att det var jämt, men inte att han ska behöva vara sjuk för det... :) Vad kan detta bero på? Att han sover bättre när han är sjuk? Alla andra i bekantskapskretsen klagar på att barnen inte sover en blund när de är förkylda. Inte här inte, trots nästäppa.

Ensamleken förresten, den fick vi skippa. Han bryter ihop fullständigt om jag går ut ur rummet och lämnar honom i sängen.
Håkan, född 18 oktober 2011
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av miniz »

Hej!

Vad fina svar du fàtt! :heart:

Tänkte bara skriva om hur mycket folk sover här i huset när de är sjuka. Det kommer fràn pappans gener tror jag, här är tvà, kanske tre stycken människor som sover bort sina sjukdomar. De sover hela dagen och natten när de är sjuka. Medan tvà av barnen och jag tycker det är tràkigt att vara sjuk, kan inte rikitgt sova eller vara pigg...

När kroppen jobbar behöver den vila, sà det bästa är ju att sova och làta kroppen jobba ifred. Sà när liten är sjuk sà làt honom sova allt han orkar (utan att det ställer till natten för er) sà orkar han bli frisk fort ocksà!

Kram.
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av chokladkaninen »

Hej! :D

Vi sover också av bara den om vi är sjuka ... :sleep: Och det ligger ju säkert närmare till hands ifall man har fina sovrutiner även i vanliga fall. :thumbsup:

Ang lurarna så går ju de flesta ned till en lur kring ett år, och det brukar vara tungt den första veckan eller så innan man har vant sig. Nu när han är sjuk kan du förstås bjuda på både en morgonlur och marginalkvartar efter behov, men sedan är det bättre att plocka bort luren och låta den vara borta. :wink:
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
Ladybird
Inlägg: 98
Blev medlem: ons 07 sep 2011, 12:34

Re: Hjälp! - social delaktighet och ensamlek

Inlägg av Ladybird »

Ja, då var jag här igen... :)

Lillen är nu drygt 20 månader, och förtrotsen är här sedan länge. Han sover jättebra, 18.30 - 7 och 11.30 - 13.30. Men tiden däremellan.... Han är fruktansvärt gnällig och kräver min odelade uppmärksamhet hela tiden.

På sista tiden har han absolut vägrat att åka vagn också, så några promenader blir det inte längre. Han skriker och krånglar sig ur bältet och försöker kliva ur. Jag har låtit honom gå och styra vagnen, men det är bara roligt en stund. Sen ska han in på folks tomter eller ner i diket. Vi har en lekpark en bit bort, så dit kan han gå bredvid mig, men inte längre.

Sen verkar han ha drabbats av "social fobi", för han klarar inte av folksamlingar. Då blir han helt galen och vill hem. Så fort vi har kommit in på gården hemma, innanför staketet, blir han lugn och glad igen. Jag tycker att det känns som om det blir för mycket för honom med en massa folk och ståhej (ex. midsommarfirande med en massa folk på hembygdsgården). Vi drar oss för att gå nånstans med honom just nu, för vi får bara springa efter honom hela tiden och hindra honom från att dra upp rabattblommor, sno folks kakor, springa ut i vägen osv. Ja, det också, förresten, han kommer absolut inte om man ropar utan springer snarare ännu fortare för att hinna ut på vägen. Jag har provat att sitta stilla och vara en "bas" för honom, men han bryr sig inte. Han springer bara bort från mig. :arrow: Med risk för att låta som en hundägare, hur får man honom att komma på " inkallning"? :lol:

:arrow: Ensamleken. Den har aldrig funkat för oss. Är det för sent nu? Kan jag försöka införa den? Hur?

Jag tror att han har massor som händer inombords. Han talar inte än, men det verkar som om han försöker forma ord ibland. Kisseriet har han ingen riktig koll på, men han säger alltid till så att han får bajsa på toan. =D>

Kan det vara förtrotsen i kombination med all utveckling som gör att han är så gnällig och frustrerad? Vad kan jag göra?
Håkan, född 18 oktober 2011
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"