Leka tillsammans

[Rosine]

Vi har följande återkommande situation: Efter storebror (ganska nybliven 4 åring) har lekt med lego-duplo i ca. 45 minuter ska och lillasyster (2 år och fura månader) också ha möjlighet att leka med dessa saker. Medan han lekte har hon antingen haft ensamlek i spjälsängen i ett annat rum, sovit middag eller hjälpt mig med något. Storebror vet att de ska dela på leksakerna/ leka tillsammans, men just i dessa situationer verkar det vara svårt för honom. Han har då byggt upp alla möjliga saker med bilarna och byggklossarna, han kan berätta långa historier för allt han har byggt, och allt är fördelat vid olika ställen i rummet. Han identifierar sig mycket med det han gjort och betraktar resultatet som sin egendom. Och nu säger han att lillasyster inte ska röra vid något. Jag säger att de kan leka tillsammans med det han byggt och försöker motivera honom att förklara för henne vad han har byggt för något så hon kan inta en roll i hans lek-värld. Men detta innebär förstås att hon bygger ner delar; hon vill och ska ji inte bara titta. Jag har försökt att förklara att byggsakerna finns till för att byggas upp och ner och upp och ner igen. Det är för övrigt inget problem när det är dags att plocka upp allt och lägga i lådor. Det gör han utan att protestera. Det är inte heller något större problem om de börjar leka tillsammans, om han alltså inte haft chansen att bygga upp allt möjligt utan henne (fast det förekommer konflikter här också). Men jag tycker att även sådana arrangement som jag har inplanerat – han leker först och sedan leker de tillsammans – måste vara möjligt. Vad tror ni? Idag sa jag till honom: Om du inte kan leka tillsammans med systern får du inte vara i lekrummet. Men jag lyckades inte att hålla bort honom från rummet. Och det kändes inte heller bra att försöka separera de på det vis och därigenom skapa en konkurrenssituation. Om jag säger: ”Antingen så leker ni tillsammans eller så plockar vi undan leksakerna” så vill han gärna plocka undan. Men det innebär ju att lillasyster inte får leka mer. Jag hoppas att jag kan få lite tipps hur jag kan hantera detta på ett klokare sätt. Han är ju ganska "pratbar", så kanske hjälper det om jag förklara för honom hur det ska gå till innan han börjar leker, så han blir van med tanken?
Storebror har ganska mycket socialt delaktighet, hjälper till gärna och har fått mera utmananande uppgifter de sista veckorna.

Och så undrar hur ni tänker om ”gruppbestraffning”. Jag vet att AW rekommenderar detta, alltså, om barnen inta kan enas, så får de inte göra saken i fråga. Men här är det nästan alltid storebror som ursakar konflikter och för mig känns det inte helt rätt att bestraffa lillasystern för det.

[Alma]

Hej Rosine,
Jag har rätt ofta använt mig av tanken att man kan hjälpa barnen att pakta med varandra, genom att bjuda båda vuxenmotstånd när de inte kan dela. Ungefär så har jag tolkat att Anna Wahlgren beskriver det också.

Alltså - jag säger inte att eller hur de ska leka tillsammans. Jag säger att "nu får vi ta bort leksakerna, de verkar inte gå att leka med tillsammans". Barnen protesterar oftast unisont mot detta. Jag ber dem visa hur man kan leka med den tillsammans.

I vår lekverksamhet sker ofta detta, att någon behöver leka själv och få ha sitt ostört. Vissa har också större behov av det än andra. Jag är inte av den uppfattningen att barn alltid måste dela allting med varandra. Och de som startar med att vilja ha närapå allting för sig själva, måste i första hand få erfarenheten av att det är roligare när man delar. Får man bara veta att man borde dela, går det långsammmare att vilja. Ibland får man hjälpa dem att få den erfarenheten, genom att initiera byggen eller annat där man måste vara fler för att det ska funka.

Kanske gå en medelväg och försöka visa storebror och lillasyster vad ett rimligt eget projekt är (som man får ha ifred), och med vad man leker tillsammans? Dvs man kan inte ta alla legoduplobitar för sig själv, men man kan få ha ett bygge som inte rivs ned av samarbetspartnern? Lillsyrran kan kanske inspireras att göra ett fristående komplement till brorsans bygge, som man i slutet av leken hjälper dem att knyta ihop? Eller båda får varsitt definierat utrymme för sina byggen, och ett gemensamt? Ritas upp med krita på golvet?

[Rosine]

Tack för nya tankar, Alma! Hittills har jag inte set leken som något där jag ska vara med aktivt. Men jag inser att det även här är viktigt att man visar i handling hur man kan göra. Sedan du skrev har vi inte haft tillfälle att praktisera det, barnen har alltså inte haft gemensam lekstund utöver den vanliga samvaron. Men jag ska ta tag i det. Har även kommit fram till att det är viktigt att vi respekterar det som storebror har byggt som ett litet ”konstverk”, men att det samtidigt ska finnas något kvar som lillasystern kan leka med.
Jag tror dock att det inte bara handlar om att han är rädd om det han skapat. De senaste dagarna har storebror velat ta ifrån lillasystern allt möjligt som hon har i handen. Han vet att man inte gör det, att man ska fråga om lov eller erbjuda att byte eller vänta på sin tur. Och hans beteende gäller inte bara saker. Om lillasystern vill hjälpa till (t.ex. plocka upp något jag har bett henne om, stänga av tvättmaskinen eller likn.), så kan han komma jätte snabbt och försöker göra det själv. De har fina stunder tillsammans också, de leker rollspel, han hjälper henne ibland (fast detta har igen något drag som jag tolkar som ”nu behärskar jag henne”). Det händer tyvärr att jag tappar tålamodet. Har nu i alla fall börjat planera dagarna så att det finns utrymme för att bemöta sådana situationer lugnt så jag inte blir stressad.

[Alma]

Hej Rosine,
Inrtressant för mig att läsa hur det går. Jag har närapå börjat jobba på dagis, är med sonen under inskolning och sedan är vi ett litet gäng föräldrar med barn i olika åldrar som gör saker med barnen sedan tidigare.

Fyra- femåringar kan vara riktigt brutala mot de mindre, slita och dra och ta ifrån. Och sedan le lite förnöjt när det lyckats och minstingen skriker av vrede... Jag får en känsla av att det är ett slags orsak-verkan-syndrom, dvs de känner sig lite stora när de lyckats orsaka effekt hos den andra. Och de njuter av att vara den större.

Hur man samverkar och förhandlar är ju inte helt utvecklat hos en fyraåring... men det kan ju komma sådana situationer också. Plötsligt hör man "om du får den kan jag få den som du har" från de större, och "jag ska hjälpa dig, vi kan jobba tillsammans"... Att en treåring sedan inte alltid är så samarbetsvillig är något som de äldre också då får känna på.

Jag har ibland tagit upp det här med de större, dvs att det inte är så lätt att få de små att samarbeta. Hur ska vi göra tycker ni, det finns ju bara en grävmaskin i sandlådan? Hur länge ska man få leka med en grej om en annan också vill ha den? Hur ska vi göra om treåringen inte flytta rpå sig och det är en annans tur? Funkar ganska bra när konflikterna lagt sig, och barnen är mycket kreativa!

Också på dagis kan man se att de äldre längtar efter den närhet som man ofta ger treåringarna. Man håller handen, lyfter, stöttar, osv. Gäller att inte släppa den nära kontakten med de större, kanske handlar en del av deras störande av ens samverkan med de mindre om detta? Att de saknar den fysiska kontakten?

Gäller kanske att hitta sätt där du både hjälper lillsyrran att försvara sitt revir (när hon ska arbeta med tvättmaskinen eller annat) och hjälper sonens med hans när han behöver det?

[miniz]

Hej.

En annan praktisk liten grej kan vara att ha framme duplo när lillan har ensamlek och/eller sover lur. Sà blir det hans egen grej liksom. Man behöver inte dela allt, alltid. Det kan vara er hemlis, hans egen lek. Sà städar ni bort det innan lillan kommer in i bilden, kanske han kan spara byggda grejer till dagen efter pà ett högt och säkert ställe.

Det är viktigt att lära sig dela, men nàgot kan man fà ha ifred ocksà, tycker jag. Duplogrejen kan vara över om tvà veckor eller ett halvàr, làt honom mysa med det sà länge det är poppis.

När han ska störta till och hjälpa (ta över lillans arbete) kan du be honom visa till lillan hur man gör, eftersom han vet och kan. Du kan använda dig av att han är stor, att han kan visa lillasyster hur man gör, för han vet ju. Sätt dom gärna att arbeta tillsammans var han kan visa hur man gör. Stor älskar att vara stor och liten älskar att göra som stor!

Ofta, ofta behövs mer social delaktighet för fyraàringar. De kan ju sà mycket, men vi föräldrar är lite tröga med att följa med pà utvecklingen.

Kram.

[Rosine]

Jag börjar inse att sammanleken mellan mina barn funkar som bäst när den inte är inplanerad utan händer spontant. Och det finns ju många tillfällen för detta varje dag. Vilka fina rollspel det blir. Det är alltså mer sådant än att använda riktiga leksaker tillsammans. Och ja, jag hade nog tappat lite kreativiteten i att hitta lösningar, blev bara förbannad varje gång. Men nu känns det bättre. Tack för era tips.