Ur spâr

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Ur spâr

Inlägg av Sarisparis »

Hej alla :D

Usch, här har ni en frusterad mamma och ett gäng lika frusterande barn. Frusterade eftersom bâde jag och de smâ vet hur fint vi kan ha det här hemma när saker och ting flyter pâ som de ska. Men just nu har vi hamnat i en svacka och jag är nu tillräckligt less och arg pâ mig själv som lâtit det gâ sâ här lângt för att nu ta tag i det hela.

Jag tror att denna nya situation har kommit lika smygande som det faktum att jag nu bara har stora pojkar här hemma.

:heart: Storebror, 4,5 âr, tycker nu att han är STOR och vill inte alltid ingâ i barngänget (hittills har det gâtt superbra med att hantera dem som grupp i det mesta).
:heart: Mellanbror, 2,5 âr, är numera helt torr dag och natt och tycker att han är STOR. Blir lätt arg om jag pâ nâgot vis antyder att han är liten. Trotsen pâ ingâng.
:heart: Lillebror, 1 âr, ser ju hur mycket storebrorsorna har för sig och vill inte pâ nâgra villkor stängas ute. Gäller allt; öppnar jag diskmaskinen är han där pâ tvâ röda och ska hjälpa till/undersöka.

Sâ tempot här hemma har höjts rejält. Underbart ofta dâ de alla tre leker ihop och Lillebror skriker av skratt som han bara gör med sina storebrorsor.

Egentligen är det bara tvâ vardagssituationer som krânglar, men de krânglar sâ ordentligt sâ de har färgats av sig pâ mitt mammahumör vilket inte är sâ bra för resten av dagarna.

:!: Att komma hem, särskilt med alla tre vardagar efter skolan, dâ vi kommer hem lagom till badet som inleder kvällsruschen.

Vi bor i lägenhet och gâr oftast in via garaget där vi ställer vagnen. Sen korsar vi garaget, gâr uppför en ramp, genom en korridor, âker upp med hissen och kommer fram till vâr dörr. Tar inte ens en minut att gâ. Men det kan lika gärna ta 20 minuter. Det gâr ju att "inte orka", "fastna", hitta nâgot superintressant pâ väggen/golvet, bara vägra, springa iväg och leka med nâgot annat... Ni fattar. Och nu är de tre som tar sig fram för egen maskin. #-o :lol:
Sâ när vi väl kommit fram till vâr dörr sâ är mina nerver spända till bristningsgränsen, även om jag lyckats behâlla mitt cool. När jag dâ ber barnen ta av sig skorna (regel här, men som OFTA glöms bort) sâ händer det ingenting i nio fall av tio. Eller sâ säger Storebror att han inte kan, att jag mâste hjälpa. Och sâ hänger Mellanbror pâ med samma, men han slänger sig pâ golvet och "kan inte".
Medans jag hjälper Lillebror (som verkligen inte kan) sâ upprepar jag min uppmaning till de stora. Som antingen inte svarar eller "inte kan" och ligger pâ golvet och gnölar och visar upp sin icke-kompetens till fulländning. :arrow: Jag börjar koka.
Beroende pâ min dagsform sâ hâller jag mig själv i schack och ber dem hjälpa varandra och hjälper dem att hjälpa varandra (skorna mâste ju av). Eller sâ exploderar jag och börjar skrika jag ocksâ. :oops: #-o :evil: Och det är ju ett mycket effektivt sätt att spoliera den stundande kvällsruschen. :?

:!: Mâltider

Med Mellanbror i trotsen som inte kan sitta still en sekund och välter glas och annat varannan minut och Lillebror som vägrar sitta i sin matstol och klättrar upp precis sâ mânga gânger som behövs för att kunna sitta med knäna pâ hans bordsskiva och händerna mot vârt matbord (lite högre än hans stol) sâ är det svârt att fâ till nâgon som helst matro. Storebror kan dâ antingen reagera med att bli väldigt "lydig" och börja förklara för Mellanbror hur man gör (vilket gör Mellanbror ännu "trotsigare") eller sâ dras han med i Mellanbrors bus och sâ har jag tvâ âlar som inte sitter stilla en sekund.

:arrow: Jag tror att lösningen främst ligger i mitt humör. Jag VET ju hur bra vi kan ha det när jag helt uppriktigt och hundraprocentigt är GLAD att vara med dem. Dâ har jag inga problem att hitta kreativa lösningar, att inte bli arg för smâsaker (typ utvälta glas), att ta saker och ting med ett leende och en klackspark. Men efter att ha tiillbringat en halvtimme bara med att ta sig in och sen roddat bad och pâklädning av hela gänget sâ har jag inte sâ mycket krafter kvar för att vara lugn och stadig till middagen. Sâ mina försök till att "spela" den mamma jag vill vara (och ofta är) blir falska och barnen känner direkt av att jag egentligen är mer än lovligt irriterad och nära till riktig ilska. :( :evil:

:?: Min frâga, till sist :wink: , är nog helt enkelt hur man avprogrammera sig själv frân att gâ in i vardagssituationer med negativa förväntingar. Jag känner ofta hur min puls stiger bara vi närmar oss vâr ytterdörr eftersom "jag vet" att det nu blir brâk. #-o Vilket det dâ garanterat blir. #-o #-o :roll:

Tack för feedback!

:heart:
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: Ur spâr

Inlägg av Clara Cecilia »

Kära Saris!

Jag känner igen mig - kloka Stora storebror nu 4 år är Jättestor och Jätteliten på samma gång. Och Lilla L, nu 2,5 år, berömd för sitt humör och utlevelse, håller på med exakt samma saker. Sen har vi ju tyvärr ingen lite 1 åring som förgyller tillvaron men sak samma. :D

Jag tänker så här: sista biten hem kanske är omställningen? Dvs färden från skola/ i vårt fall förskola. Skönt gå hem men det är en omställning och den behöver liksom gestaltas - få ta sin tid. I vårt fall kan promenaden från fantastiska förskolan (jag är inte ironisk, den är makalöst bra) ta uppåt en timme, även i regnigt väder. Egentligen tar den 5 min. Jag har under året provat allt - locka med det som ska hända hemma, ta med mellanmål, dricka, gå till parken istället etc. Men tid att gå hem tar det i alla fall. Och även jag föll in i ryt/hård röst etc. Ibland, när orken tröt.

Sen slog det mig - varför ska vi hem så fort? Låt det ta tid! Låt det ta två timmar! Jag har egentligen inte bråttom. Låt dom hålla på. Bara vi är på väg i någon form, krypandes, plockandes blommor, pinnar eller räknandes bilars muttrar..

Måste ni hem så fort? Om du tänker - ok ta er tid! och låt dom hålla på? Helt ärligt - varför bråttom? Man måste inte bada varje dag. Och maten kan man förbereda så att det är enkelt att värma (om man nu ska ha en strategi för sitt eget humör :D ) Väl hemma, värm mat sen sängen. Ni får ha umgåset i garaget helt enkelt. (tyvärr hinner man inte läsa bok, leka etc - då får man ju gå hem direkt :D )

Och skor av.. tja samma sak här. Jag tänker att storebror kanske har varit väldigt Stor hela dagen och blir lite bebis väl hemma :wink: . Då kan man ju antingen bara ta av skorna åt honom :shock: :wink: eller ta honom i famnen som den lilla bebis han är just då och jollra lite gulligt och pussa och gulla av skorna och gulla lite till och sjunga bebissånger. Om några dagar är han stor och kan själv! Och då kan mellanbror! Annars samma medicin för honom. (Storebror här vill ofta höra berättelsen om sig själv som bebis just nu - om livet i magen, hur han såg ut när han kom ut, att pappa Grät :lol: osv. ) På vägen att bli stor behöver man vara liten och testa att inte kunna, tänker jag. Maktkamp där är onödigt.

Måltiderna - tja, vi är just nu på gränsen till att alla Barn sitter kvar tills Alla barn ätit klart. På gränsen men inte där. Matro? :lol: It´s a state of mind.. Jag klarar av genomföra att alla tvättar händerna före maten och bär sina tallrikar till diskbänken väl klara. Och Nästan sitter kvar. Halvhängandes. Det kommer!

Fundera över vad som är verkligt viktigt att genomföra, att gå hem, äta ordentligt, bada etc? Välj en sak och genomför den med Attityden. Det andra tar du med ro. Jag brukar tänka till mig själv - Backa och Andas. Då löser sig det mesta och jag ser att dom ju faktiskt skuttar runt och leker, utforskar på vägen hem eller vill tillbaka till sitt projekt, väl mätta, även om det bara blev en ärta och en halv korvbit i magen. Men jag sitter kvar och äter lugnt. Mycket lugnt. Och när vuxna äter middag så får man leka Helt själv och Lösa saker Helt själv. Det brukar dom klara galant märkligt nog :D

:heart:

Glad midsommar kära du!!

Clara
Mamma till V 2008, L 2010
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Ur spâr

Inlägg av TorsMamma »

Hej,

Och jag tänker mig....

Social delaktighet, som ett MÅSTE. Kanske göra upp ett schema med fina bilder. Här hemma har vi schema på vem som lagar mat, dukar och diskar. Detta kan man ju ha till lite av varje, men för den stora och den mellan pojken kan det kännas skönt att få ett schema så man vet vad som gäller.

Sen, ensamlek, alla behöver en paus och få pyssla med sitt, sånt som andra kanske inte kan vara med på. Typ lego för stor, plocklåda för liten och pussel för större.
Särskilt viktigt tror jag detta är när man just är flera syskon och har sommarlov.

Det jag också gör när Tor har kompisar och jag märker att tålamodet tryter här hemma. Då sätter jag dem på PYSSEL vid köksbordet. Typ playdooh eller pysselböcker eller lera, eller bara måla. Den lille kan hänga med på att tömma diskmaskinen i samma rum eller diska med vatten som är så viktigt.

Sen är ju jag för att om man har tillgodosett sociala delaktigheten, ensamleken så bör de gilla den lilla stund som är över att leka ihop på. Det är en förmån att få leka med sina syskon, inget annat sklal förmedlar. Och kan man inte vara samns så blir det gruppbestraffning, alla får gå på sina rum (den lilla kan ju dumpas lite trevligt om det behövs). Komma tillbaka när man kan bete sig som folk.

Sist, ta bort leksaken om de fightas om den. Då får INGEN ha den.

Hellre arga på dig än arga på varandra. De skall hålla ihop mot föräldern om så krävs, spela inte dommare eller så, alla får kramas som ursäkt.

Kram på dig! :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Tetz
Inlägg: 1148
Blev medlem: mån 16 feb 2009, 14:49

Re: Ur spâr

Inlägg av Tetz »

Hej vännen! :D
Sarisparis skrev:Med Mellanbror i trotsen som inte kan sitta still en sekund och välter glas och annat varannan minut och Lillebror som vägrar sitta i sin matstol och klättrar upp precis sâ mânga gânger som behövs för att kunna sitta med knäna pâ hans bordsskiva och händerna mot vârt matbord (lite högre än hans stol) sâ är det svârt att fâ till nâgon som helst matro.
Har Lillebror inget sele i sin stol? Min minsting skulle slå ihjäl sig om vi inte hade bälte i stolen. Inte skulle hon klara av att äta heller om det fanns möjlighet att istället klättra :wink: :lol:

När min stora tjej fyllde två år så fick hon en ny matstol, en Stokke Tripp Trapp. Det gick rätt bra fram till trotsen... :roll: Periodvis har vi behövt ta fram den höga bebisstolen, som ren konsekvens. Kan man inte sitta still på stor-tjej-stolen så får man sitta i bebisstol. Självklart presenterat glatt och tydligt, och inte som hot eller straff. En öppen stol gav henne helt enkelt inte förutsättning att sitta lugnt och äta. På samma tema som spjälsängens trygga väggar behövs för att den lilla människan ska kunna koncentrera sig på att sova.

Även här hemma började trotstjejen spilla och ha sig, och till slut ledsnade jag på alla olyckor och "olyckor" :roll: Vi åkte till en butik och hon fick välja den finaste spillfria pipmuggen hon kunde hitta. Jag sa självklart inget om varför hon behövde en sådan mugg... När sedan kroppskontrollen kom åter dukades det helt plötsligt med glas igen 8)

Kroppskontroll och sitta-still-kunskap behöver man naturligtvis träna på, men jag föredrar att träna det i andra situationer än vid matbordet. Så tänker jag i alla fall :D
Mamma till två barnaboksungar med apit på livet, födda i december 2008 och juli 2011
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Ur spâr

Inlägg av chokladkaninen »

Hej Sarisparis! :D

Jag kan bidra med historien om erbarmligt trassliga middagar där det sprangs omkring, försvanns under bordet, gnälldes etc.... ](*,) Men sedan tog jag semester en vecka och insåg att vi inte hade den där situationen alls lika allvarligt vid lunch när jag var ensam med barnen. Och då tog jag ett allvarligt snack med Pappa Chokladkanin som är Seriöst Jättehungrig före middagen, och vi kom tillsammans fram till att middagssituationen är en av de (väldigt få) situationer då Strulputtarna lyckas sätta honom på pottkanten och göra honom ARG (och särskilt Trotsbarnet, 3,5 år, har tryckt på denna enda svaghet hos sin far med full precision). Detta i sin tur spräckte vår enade front, eftersom jag började försvara barnen mot deras ilskna far... :roll: Så vår priolista blev
:idea: Pappa laddar med mellanmål innan han kommer hem/när han kommer hem/innan han börjar laga mat så att han inte blir desperado-hungrig inför middagen och har lättare att hålla irritationen stången;
:idea: Vi kom överens om en lista med enkla regler som vi SKULLE genomföra, allt annat får då vara OK. Listan är kanske inte helt relevant för er eftersom man inte kan vänta sig samma uppförande av en 2,5-åring som av en 3,5-åring, men den inkluderar att man sitter still och kvar tills man själv har ätit upp (när vi har besök väntar vi oss också av femåringen att hon sitter kvar tills besökande femåring har ätit färdigt, den regeln gäller ännu inte 3,5-åringen). När man har ätit färdigt tackar man för maten, så att det är tydligt att man har ätit färdigt. Vill man ha något så ber man fint. Och så försöker vi prata en i taget istället för alla i munnen på varandra.

Den relativa samstämmighet och konsekvens som detta ändå rätt blygsamma åtgärdsprogram medförde har gjort vår middagssituation betydligt trevligare för alla. Kanske särskilt för Pappa Chokladkanin, som slipper bli så arg.... :lol: Och som så väldigt mycket annat med barnen känns det som att det mest är fråga om att få in oss på en positiv spiral! :shock:
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Ur spâr

Inlägg av Sarisparis »

Tack rara ni :D

Clara Cecilia :heart: - ja, du har helt klart en poäng i detta med att lâta saker ta tid. Ska försöka ta det ett steg längre och lâta detta omfatta även sista biten av hemfärden: skoavtagningen. :mrgreen:

TorsMamma :heart: - bra att du pâminner mig om "the basics". :wink: Vi har drygt tvâ veckor kvar innan det blir sommarlov sâ just det du säger om egen ensamlek var ett mycket bra tips.

Tetz :heart: - att sela fast Lillebror i stolen har jag haft i huvudet som den optimala men omöjliga lösningen eftersom han är helt ovan att bli fastspänd annat än i vagnen (och dâ har jag fâtt muta honom med platsen längst fram i tvillingvagnen sâ att han har nâgot kul att kolla pâ). Men igâr kväll, mitt under middagen, sâ kände jag igen att mitt tâlamod höll pâ att tryta totalt. Sâ jag letade fram selen och satte pâ den in action sâ att säga. Lillebror blev som väntat rosenrasande, men det var nog bara en ren Reaktion för efter bara nâgon minut (med en glad och lugn mamma) sâ satt han nöjt och ât klart. Sâ även i morse och till lunch. TACK =D> :D

chokladkaninen :heart: - ja, jag tror att du har helt rätt i att noga överväga innan pâ vad man ska lägga sitt krut. Ska fundera ett varv till innan jag bestämmer mig. Tar in det du berättar om Pappa Chokladkanin och hans pâtvingade mellanmâl. Det är nog nâgot för mig ocksâ, ska ge mig nâgot litet i smyg innan kvällsruschen sâ att inte min blodsockernivâ bidrar till det allmänna kaoset.
Clara Cecilia skrev:Helt ärligt - varför bråttom? Man måste inte bada varje dag.
Är det bara jag som till kvällen konstaterar att mina barn VERKLIGEN behöver bada :?: :lol: :roll:
Min kvällsstress bottnar nog mycket i de tider jag inte kan styra över själv. Vârt "eftermiddagspass" börjar för sent :? eftersom Storebror gâr i skola fyra dagar i veckan till 16.30. Sâ dâ kör vi igâng med utevistelse, som inleds med mellanmâl, fram till kvällsruschen. Att skippa badet känns omöjligt, alla grabbarna älskar sandlâdan och har sand precis överallt när de kommer in. Samt att vi ofta râkar ut för fästingar, sâ badet har blivit min kontrollstation. :wink:

Som det ser ut nu (vissa har följt mitt mer eller mindre desperata sökande efter den optimala kvällen i min trâd om Lillebror) sâ siktar jag pâ att vara inne till klockan sex, bad direkt sen middag (den ideala dagen bara att värma), och ganska sâ direkt hopp i säng (siktar pâ âtta). Min man som är världens bästa pappa och verkligen hoppar rakt in i kvällsruschen sâ fort han kommer hem kommer dock inte alltid hem i tid för att ens säga god natt. :^o Problemet bottnar nog främst i att jag har svârt att orka hela vägen in till god nattet. Skulle jag ge oss mer tid hemma sâ känns utevistelsen för kort, särskilt för Storebror. Samt att de smâ är riktiga tröttmössor och gärna sover till typ halvfyra.

Men, men, om ca tvâ veckor är det sommarlov sâ det känns ju ganska sâ överkomligt. 8) Sen blir det nâgra lugna veckor hemma här innan jag och de smâ drar till Sverige. Vi kommer att vara pâ resande fot fram till slutet pâ augusti sâ jag fâr nog nya saker att fundera pâ till hösten dâ även Mellanbror ska börja skolan. :shock:

Tack igen för er input, sâ värdefull. =D>

:heart:
inger
Inlägg: 2187
Blev medlem: tis 01 nov 2005, 18:20
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ur spâr

Inlägg av inger »

Du har fått fina svar.
En liten input från mig bara.

Lillebror behöver hjälp att ta av sig skorna. Kan inte storebror 4,5 årfå hjälpa honom med det i stället för att du gör det. Kan inte det bli ett sätt att bekräfta för honom att du är stor.
Ta först av lillebror skorna, sen tar du av dig själv.

En tanke bara.

Utevistelsen låter lite sen men jag förstår att den kanske behövs med tanke på storebrors schema mm. Annars tycker jag generellt sett att förmiddagar är lättare att ha utevistelse på. Små barn är ofta piggare då.
Två underbara tonåringar


http://barnboksnatet.blogspot.com/
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: Ur spâr

Inlägg av Clara Cecilia »

Jag tänkte samma som Inger när jag såg tiden. Kan allt trassel helt enkelt vara trötthet? Hos såväl barn som mamma? Trots att jag väl vet att dina barn får sina timmar (minst :lol: ) så kanske utevistelse på slutet av dagen liksom tar sista musten ur alla?

När börjar storebror skolan? Kan ni gå ut tidigare? Eller kan du ha rejäla pass med utevistelse dom tre dagar i veckan han inte går i skolan? Och ha småkillarna :D ute rejält på förmiddagen och social delaktighet/hämta storebror/duka etc på eftermiddagen istället?

Bara frågor.

:heart: :heart: :heart: :heart:

Clara
Mamma till V 2008, L 2010
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Ur spâr

Inlägg av Sarisparis »

inger :heart: Ja, att samarbeta och hjälpas ât att ta av skorna är ju den allra bästa medicinen. Jag har blivit bättre pâ att ta ett steg tillbaka och sänka takten lite, nu har det inte blivit nâgra brâk pâ nâgra dagar. Sâ skönt! :P

Clara Cecilia :heart: Utevistelsen linger för sent, där är bâde du och jag och inger helt överens. :wink: Men det är svârt att fâ till det annorlunda. Som det ser ut nu (och ca en vecka till, sen blir det sommarlov \:D/ ) sâ gâr vi ut alla fyra typ kvart i nio. Vi lämnar Storebror pâ skolan klockan nio. Ofta gâr vi sen en promenad (i Mellanbrors takt) eller stannar till vid parken som ligger pâ vägen hem. En gâng i veckan âker vi och handlar (med bil). Ibland hälsar vi pâ hemma hos nâgon eller har folk hemma hos oss.
Som jag nämnde ovan sâ sover de smâ ganska länge efter lunch, inte sällan väcker jag dem vid halvfyra. Ibland gâr vi ut direkt, men ofta sâ blir det att vi gâr ut lagom till skolhämtningen. Dâ är Storebror störthungrig (skollunch vid halvett) och vi brukar inleda mellanmâlet alldeles utanför skolan där det finns en sorts lekplats. Beroende pâ väder och vind och vad kompisarna har för sig sâ blir vi antingen kvar där eller sâ gâr vi till parken eller hem till vâr trädgârd, nästan alla dagar i sällskap av Storebros kompisar och deras mammor/syskon. Ett trevligt gäng :thumbsup:
Det skulle kännas väldigt konstigt att gâ direkt hem, och jag tror att de smâ, särskilt Storebror, mâr bra av att verkligen fâ springa av sig innan det är dags att gâ hem. Ibland pâ vintern sâ gâr vi direkt hem och dâ känns det väldigt trângt hemma fram tills det är dags att börja med kvällsbestyren. :?

Men jag tar in dina tankar om social delaktighet pâ eftermiddagen, Clara Cecilia. Jag har nog fastnat, och blivit kvar, i ett otroligt effektivitetstänk vad gäller kvällsruschen det senaste âret, dâ Lillebror var en liten plutt. Nu har jag ju lite mer marginaler sâ kanske det vore bättre att gâ in lite tidigare och fixa det sista med maten tillsammans i lugn och ro. Ska fundera!

Tack igen :D

:heart:
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Ur spâr

Inlägg av Sarisparis »

PS angâende Lillebrors matstol

Mâltiderna är nu mycket lugnare. :D I och med att Lillebror inte längre försöker klättra upp pâ bordet hela tiden sâ sänks tempot och även de stora kan sitta i lugn och ro. Ibland kan vi till och med prata om nâgot en längre stund :shock: :lol:

Sâ igâr sâ glömde jag bort att knäppa fast selen. Och Lillebror bara satt och satt och ât och ât, lugnt och fint. Vem var det som sa att en ny vana sätter sig pâ cirka tre dagar? :lol:

:heart:
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Ur spâr

Inlägg av TorsMamma »

:mrgreen: :lol:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Re: Ur spâr

Inlägg av Clara Cecilia »

Hej!
Låter bra!
Och använd (precis som jag :oops: som fått lite tramsfjantiga barn på sistone) sommaren till att friska upp rutinerna! Stora V skällde ut mig efter noter idag på morgonen ombord på båten eftersom jag diskat Utan Att Säga Till Honom! Det var ju hans jobb.. Att vår diskmaskin lägligt gått sönder ska användas till gamla tiders diskorgier.
Delaktigheten är magi och svår att få till när ork och tid tryter. Och så börjar gnället och så tryter orken än mer. Vi skärper oss helt enkelt, eller hur! :lol: :heart:

Ha en ljuvlig sommar - och kom ihåg att låta saker ta tid - det är rätt magiskt det med!

Kram
Clara
Mamma till V 2008, L 2010
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Ur spâr

Inlägg av Sarisparis »

Clara Cecilia skrev:Vi skärper oss helt enkelt, eller hur! :lol: :heart:
:thumbsup:

Önskar er en alldeles ljuvlig sommar ni med!

:heart:
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Ur spâr

Inlägg av knyttet »

hej Sarisparis,

Maste erkanna att just den dar att komma in genom dorren pa em, vilket hemma hos oss innebar 5 trappor upp utan hiss, i sarklass ar det mest talamodsprovande jag har varit med om :D

For att det ska vara dragligt for oss sa har jag bara fatt ta och acceptera att 5 vaningar tar sin tid med en 2 aring aven om hon vissa dagar kan ga som en pil upp och om jag ska bli irriterad over att det tar tid sa kommer jag att bli galen sa jag har bara forsokt kora andningsovningar och forsokt skaffa lite perspektiv och latit det ta den tid som det oavsett mitt humor eller inte kommer att ta. Sedan brukar jag tanka nar jag oppnar dorren hem, vilken underbar lattnad att ha klarat oss upp idag med, nu kan alting bara vara latt som en platt resten av kvallen :D

kram pa er och ha en fin sommar :heart: :heart:
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Ur spâr

Inlägg av Sarisparis »

knyttet, jag kan bara ana hur tâlamodsprövande 5 trappor utan hiss i sällskap med smâ barn mâste vara :shock: Tyckte det var tâlamodsprövande när jag bodde sâ själv och var helt utan barn. :lol:

Vi har varit lângt frân den strulnivâ jag beskrev tidigare i trâden de senaste mânaderna, men det har inte alltid varit helt smidigt och enkelt att komma in och framför allt att ta av sig ytterkläder och skor.

Sâ hittade jag idag ännu en infallsvinkel till hur man fâr själva avtagandet av skor och ytterkläder att inte bli till ett mammairritationsmoment :D

När vi kom in efter att ha varit ute (och frysit, nu är det minsann snart vinter här med 8) ) utbrast jag, när jag klev över tröskeln, helt spontant och med mycket känsla (menade det verkligen):

ÂH SÂ SKÖNT DET SKA BLI ATT FÂ TA AV SIG SKORNA! :P

Pâ vilket alla barnen föll in i samma logik och mycket självgâende och relativt snabbt fick av sig alla ytterkläder. :thumbsup:

Att föregâ med gott exempel brukar ju vara ett säkert kort, ska försöka komma ihâg det framöver ocksâ. :roll: :lol:

:heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"