(För)trots vid läggning

[Rosine]

Nu kan jag berätta att vi har lugna kvällar igen. Först klargjorde vi för lillasystern att sista pott- eller toalettbesök sker förre han hoppar i säng, och inget mer sedan. Sedan fick inte heller lillebror lov att springa till toan efter han har hamnat i sängen. Däremot får han förstås använda nattpottan som står i sovrummet efter jag gått ut. Det gör han varje kväll och det stör ju ingen. Det verkat nu tillhör till sin (och lillasysterns) privata kvällsritual att han slår på nattljuset och kissar i pottan medan systern tittar (antar jag). Alla nya regler accepterades snart. Och så skratt och akrobatik förre läggningen. Det ända ”problemet” är att storebror egentligen inte är torr, men detta har vi löst genom att vecka honom för att kissa innan vi lägger oss. På morgonen vaknar han själv när han är kissnödig.
Tack för stöd och hjälp!

[AMAMA]

God sommer til dere !

amama

[Rosine]

Nu har vi cirkus igen. Det börjar med att storebror (snart 4 år) kastar ut kudden och nalle ur sin säng, öppnar sedan dörren för att ha ljus utifrån, hitta det han kastat, klättra tillbaka i sängen och krypa under täcket. När jag stänger dörren (på glänt, men det blir mörkt inne) innan han ligger, blir det gallskrik. När jag säger ”om det händer igen, får du inte ha nalle eller kudden i sängen” eller ”nu får du sitta på stolen i köket” hjälper detta, men problemet är att under tiden har lillasystern (drygt 2 år) fått stor underhållning, så hon inte vill lugna ner. Hon kan till och med ha kastat ut saker ur sin säng hon med, eller så har hon bara tittat vad storebror gör. Och när storebror ligger i sin säng, villig att sova, då börjar hon protestera, vill ha vatten och allt möjligt. Sedan börjar storebror skrika åt henne att hon ska vara tyst. Min man brukar gå in till henne och ge vatten (det är mycket varmt), men sedan börjar hon om. Ibland blir det sedan tyst efter 10 minuter, men ibland inte, och hela cirkusen fortsätter. Min man och jag är oense, han går in, medan jag är mycket tveksam, i alla fall efter hon fått vatten (fast de får faktiskt vatten innan vi lägger dem). I kväll ropade hon att hon vill vara/ är naken. När min man gått in (det var alltså andra gången) hade hon öppnat bodyn, tagit bort blöjan och ville kissa i pottan. Vilken hon fick, och sedan dess är det tyst. Men det var ju inte problemet från början. Hon ville kissa (i pottan) för att hon fortfarande var vaken, och inte tvärtom. Å andra sidan skulle vi nästan kunna ta bort blöjan dagtid och kanske märks detta på natten. Jag vet inte. Jag tror att storebror är den egentliga boven här. I alla fall är det han som öppnar ”kvällsföreställningen”. Och detta tillhör nästan ett annat kapitel, han har allmänt varit ovanligt trotsig de senaste dagarna, om det nu fortfarande är trots (har redan läst trådar om fyraåringar). Kanske måste vi bemöta hans agerande på ett annorlunda sätt från början. För att det verkar vara mera en ”spel” för honom; han ifrågasätter inte läggningen som ett riktigt trotsigt barn, utan han verkar göra det för att trassla i detta ögonblick. Vet inte om jag kan förklarar vad jag menar. Medan lillasystern har ju inte kommit in i den riktiga trotsen än. -- Jag hoppas att någon ha möjlighet och tid att hjälpa oss med lite tipps nu på sommaren.

[inger]

Min man och jag är oense, han går in, medan jag är mycket tveksam, i alla fall efter hon fått vatten (fast de får faktiskt vatten innan vi lägger dem).

Just att ni är oense är jobbigt och tar energi. Din man och du behöver prata om det på annan tid. Barn läser ju av det.

Nu är ett det ett bra tag sen jag hade små barn. Men jag minns att jag satt vakt utanför dörren en orolig period. Jag lyfte tillbaka till sängarna och sa godnatt gång på gång på gång på gång. Det löste sig på det viset. Men min man kom inte springande och störde med egna ideer. Det hade jag inte orkat i det läget.

Hoppas du får fler svar.

[Rosine]

Tack Inger, för ditt svar. Det har lugnat sig lite efter min man och jag har pratat med varandra och jag lyckades övertyga honom, att barnen inte är törstiga utan bara testar vad som är möjligt. Som tur har det också blivit lite svalare. Efter jag sade till sonen att jag ska ta med allt som han kastar ut ur sängen innan jag lämnar rummet (då började det nämligen), hände det bara en än gång; sedan dess inget mer. Och så annonserade vi: ingen dryck efter läggningen. Sonen vill fortfarande veta varje kväll om detta gäller, han kommer till dörren och insisterar. Det är meningslöst att lägga honom tillbaka, alltså får han sitta på en stol i köket medan jag städer där utan att prata med honom. SOM TUR sysselsätter sig lillan under tiden bara med att kasta ut lakan och täcket; hon förblir lugn. Efter en kvart ungefär vill storebror i sin säng, och det får han förstås. Båda två verkar vid denna tidpunkt vara lättade att de kan sova nu. Jag tror att resten ger sig inom några dagar. Dessutom lägger vi de en kvart tidigare än vanlig, så det uppstår ingen sömnbrist. Det känns skönt och viktigt (kanske det vikigaste) att jag själv kan förbli lugn gentemot dem, vänlig, men bestämt.

[inger]

Det känns skönt och viktigt (kanske det vikigaste) att jag själv kan förbli lugn gentemot dem, vänlig, men bestämt.

Där tror jag att du träffar huvudet rätt på spiken. Detta gäller nog barnens alla åldrar och olika ställningstaganden som man får ta som förälder, inte bara sömnen då.

Roligt att läsa att det känns lättare nu.

[Rosine]

Det slutar inte: Idag vid middagsluren hoppade lillasystern ur sängen om och om och om, så det blev ingen lur, och vi bestämde oss att bygga en barriär på spjälorna inför kvällen. I kväll var det STORA PROTESTER i en halv timme sedan hon märkt att hon hindras att klättra ur. Jag har aldrig hör henne att vara så pass arg. Sedan verkade hon somna omedelbart, men hon har ju inte haft lunchvila. Jag hade läst tippsen om barriären tidigare i en tråd om sänghoppning, men då handlade det om en 1,5 åring, och nu är jag inte säker om vi har gjort rätt. Kan det vara så att man måste ta striden med sänghoppning när barnet blivit två år (hon är två år och två månader) i stället för at bygga ett fysiskt hinder? Hon upplever det kanske så att hon blivit ”inspärrad” och berövad av sin nyvunnen "självständighet"? – När jag läste trådarna om sänghoppning i eftermiddag insåg jag att jag kanske reagerat fel i dag vid lunchluren; jag pratade för mycket. Så kanske med rätt agerande skulle jag ha lyckats med att få henne sova, och med rätt agerande på kvällarna skulle jag kanske lyckas med att ”övertyga” henne om vad som gäller i stället för att bara skapa en barriär? Men jag vet inte. Å andra sidan har hon ju inte kommit in i trotsen, och varför skulle man inte skapa de fysiska omständigheterna som hjälpa hennes lilla hjärna att hitta ro på kvällen (OM det nu hjälper henne i framtiden)?

[inger]

Jag ser att du inte fått så många svar från fler än mig. Det är juli och kanske är folk bortresta.
Nu är det ett tag sen mina var så små. Barn frågar ju i påståendets form säger man ju.
Kanske kan den här tråden där Aw också varit inne och svarat vara till hjälp så länge.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 40&t=13298

[Alma]

Jag känner mig långt ifrån erfaren i detta, men om det vore mitt barn på dryga 2 år och jag dessutom hade en fyraåring som påverkades av 2-åringens sänghoppande, skulle jag säkert ha byggt barriären liksom du och sedan resonerat som du gör här

Å andra sidan har hon ju inte kommit in i trotsen, och varför skulle man inte skapa de fysiska omständigheterna som hjälpa hennes lilla hjärna att hitta ro på kvällen

Ungefär som med mörkläggning, det kan ju för en liten som lärt sig stå vid fönstret och kika ut i ljusa sommarnatten också upplevas som ett hinder i början. Men se och klättra ger man ju möjligheter till på dagen.

Och livet är ju inte slut med barriären. Med "rätt agerande" eller med ett som går fram till henne om sovdags, så kan du få henne att somna också med barriär.

Själv hoppade min 2-åring inte ur, men jag tror det berodde på att han inte var så klättrig och att det var kolsvart i rummet. Inte så lockande att klättra då.

[Rosine]

Tack för att ni tar er tid nu på sommaren! Vår tvååring gör allt som vår nästan fyraåring aldrig gjort. Nya utmaningar. Men idag har det gått bättre, hon har nog börjat accepterat barriären; och vi ser till att båda barn går och springer mycket på eftermiddagen. Dessutom kan hon klättra i och ut storebrors säng och sin ensamleksäng som står i vårt sovrum på dagen (vilket betyder att hennes ensamlek där har slutat, men det blir kanske en annan tråd).
Storebror har nu kommit på att han måste bajsa efter läggningen, i pottan som står i sovrummet för att undvika spring; men när han bajsar leder det ändå till spring för att han vill/ska tvätta händerna efter det och bajspottan ska ju inte heller stå kvar i rummet. Vi ska se hur detta utvecklas ... Hittills har det gått till ganska lugn.

[Alma]

Och här bajsas det i pottan på morgonen, sonen smyger till den för att han fått för sig att man då slipper tvätta händerna...

Ser man på det hela utifrån kan jag inte låta bli att fnissa. Hur många föräldrar springer och smyger inte med pottor kors och tvärs mellan rummen och i hur många hem påminns det inte om handtvätt...

Jag har låtit bli att göra sak av det här smygpottbajsandet. Vissa saker tjänar på att bemötas med ett tyst lugn.

Det måste varit ditt lugn som bidrog till att barriären inte blev en ödesfråga för dottern också. Grattis till gott jobb!

[Rosine]

Hej Alma! Sonen insisterade på att tvätta händerna: "Detta måste man alltid göra!" (Särskilt om man behöver lämna sovrummet …). Men de senaste två kvällarna har han inte bajsat efter läggningen.
Men jo, jag känner mig i stort sätt ganska lyckat, fast det är sällan att det är lugn på en gång. Den ena eller den andra testar det ena eller det andra. Lillasystern, till exempel, vill somna naken, utan blöja, fastän hon inte är torr på nätterna (hon har inte längre blöjan dagtid, det sker dock olyckor varje dag). Det hjälper inte att klä på henne en body med blöja, hon kan ta av allt. Och så kan hon ropa 20 minuter efter läggning (och en viss tid efter storebror redan gått tillbaka till sängs från stolen i köket), att hon har kissat i sängen (jag vet inte om detta sker med avsikt; vi fick i alla fall spänna fast hennes madrasskydd och lakan för att annars skulle hon dragit av allt och kissat på madrassen som inte är tvättbar). Jag byter allt och lägger henne tillbaka, men gör annars ingen stor sak av det. Detta verkar vara det viktigaste. Jag gör alla mina vanliga kvällssysslor medan jag reagerar på barnens frågor ”i förbigående”. Därför blir jag inte frustrerad och de förblir hela tiden medvetna om att jag vet vad jag gör och vad som är målet: sova.

[Rosine]

Och, Alma, tanken att låta smygsaker bli smygsaker (om de inte är allvarliga) ska jag komma ihåg!

[Alma]

Hej Rosine! Det där tror jag är en av nycklarna: Att komma till läget där "Jag gör alla mina vanliga kvällssysslor medan jag reagerar på barnens frågor ”i förbigående”"

Gäller att hitta det läget och lugnet i det mesta tror jag - "i förbigåendeläget". Där jag hakar upp mig och sätter stort fokus på att skutan ska styras åt ett håll meddetsamma (som jag har tendens att göra vid påklädning) så hamnar fokus på det som är hindren, inte på dit vi ska.

Det är när jag plockar ihop saker, fokuserar på annat och springer förbi sonen med liten påminnelse om ena sockan och i nästa vända andra sockan som påklädning faktiskt flyter bäst.

Handtvätten måste jag finna det där "i förbigåendeläget" om här också. Min son är inte lika finurligt renlig som din och skulle aldrig komma på att föreslå det för att få vara vaken på natten en stund! Däremot kommer han ibland på att han bara MÅSTE bygga en present i lego till mig... som han annars kommer att ligga och tänka på heeeeeela natten.

[Rosine]

Nu är lillasysterns middagssömn i fara. Barriären som vi byggde vid hennes spjälsäng för två veckor sedan är inget hinder längre, åtminstone inte vid dagsluren då det inte är helt mörkt i sovrummet. Har läst olika trådar om sänghoppning och använd strategin som AW föreslår: vaktat utanför rummet, ramsat när jag hört henne klättra, led henne tillbaka när hon kommit till dörren, utan prat. Sedan vill jag att hon klättrar in själv men hon vägrar. Efter en miut eller två lyfter jag henne i sängen. Det hela pågår i 45 minuter, och så börjar eftermiddagen. Det har varit så i flera dagar. Vad mer kan jag göra? Ska jag stå bredvid henne i rummet tills hon klättrar tillbaka själv även om det tar 20 minuter? – En gång har jag satt henne på ”tråkiga stolen” utanför rummet. Där fick hon sitta och hon hade förstått att sängen är det ända alternativet. Hon valde sängen efter ett tag; men efter en halv minut var hon tillbaka och ville sitta på stolen igen. Detta upprepades några gånger. Hon är kanske för liten för denna strategi. – Hon skulle nog ligga kvar i sängen om jag spelade en CD saga för henne, men egentligen tycker jag att detta är lite för tidigt. Jag är tveksam om hon verkligen skulle somna då; och även om hon somnar nu så kanske håller sagan henne vaken om två månader även om hon behöver sin sömn (det har varit så för storebror, men då var han ett år äldre). Eller måste jag acceptera att CD-saga är den ända lösningen för att hålla henne lugn i tre kvart?