Ellen är nu 1 år gammal. Solen själv som gärna utforskar allt i sin väg. Inte speciellt rädd av sig, dammsugaren är mycket intressant, när tvättmaskinen snurrar som mest är det kul, barn älskar hon och hundar nosar hon tillbaka på utan problem.
Hon har dock ett "bekymmer." Hon är livrädd för vuxna! Vår släkt bor långt ifrån så vi träffas inte så ofta. Mormor, farmor, farfar, morfar, faster, moster...alla är läskiga.
Håller de i henne får hon som panik och skriker tills vi tar henne. Det blir som att trycka på en knapp, hon blir tyst direkt. 
Jag har varit som vanligt, pratat om annat eller försökt att avdramatisera det hela. Jag har till och med hälsat på mormor och farmor med henne på armen och pussat på dem för att visa att de är helt ok att ha att göra med.
Ingen större effekt. 
Det hjälper heller inte om de är här länge. Farmor var här i flera dagar. Men icke. Jo, lite om hon mutar med något riktigt gott, då kanske lite då... 
Nu när jag börjar jobba och Johan ska ta över så behöver han jobba i två veckor till innan. Vi kommer att få hjälp av mormor och farmor dessa veckor. 8)
Hur ska jag förhålla mig till detta 
född okt -07