Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Hej,

Nu dammar jag av min trad igen. Det är lillebror som är i farten och jag skulle behöva lite tips pa hur fula ord (da menar jag fuuula ord) hanteras. "Dumma mamma" och sant har jag läst tradar om innan, men det är ingen konst att inte överreagera pa. Det kan jag lätt och obekymmrat säga att "nä det säger inte jag till dig och det vill jag INTE att du säger till mig". Men nu har vi lite värre saker här, vi har det franska ordet "putain" som översätts till "hora" och som minst sagt later heelt upp at väggarna i en tre arings mun. Det är ett av faderns, och maaanga andra fransmäns, vanligaste svärord men samtidigt saaaa vulgärt, särskilt i en barnamun. Det är liksom lite jobbigt att sta i en affär med en tre aring som tar i fran tarna och suckar "putaaain" högt och tydligt eller kör "putain! putain! putain!" Jag vill ha ett väldigt effektivt tvär stopp pa det här! Hemma i sverige har även nu pa semester "Fy faaaan" börjat andvändas pa offentliga platser som affärer, kaffer osv.

Jag inser ju att min reaktion maste ha fatt som effekt en svordomsinfektion hos pojken, jag ser att hans behov att köra dessa ord pa offentliga platser är minst sagt en utmaning och fraga riktad till mig.

Hittils har jag släppt allt (matkorg, fika bricka osv) gatt ut med honom och lungt förklarat att jag vill INTE att han säger dessa ord. Klarar han inte av att vara i en affär, kafe osv kan vi inte handl/fika där. Här inne talar vi inte sa. Han svara da lungt att han förstar och inte ska göra det mer. även om han inte gör det mer den gangen händer det igne nästa gang.

tips?

kram
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11145
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av TorsMamma »

Hej,

Först, jag tycker du hanterar det hela MYCKET bra!!! Kan man inte "bete sig bland folk" kan man tyvärr inte "vistas bland folk" det är i alla fall mitt motto. Så gå ut, gå hem, följ upp typ. Tyvärr glömmer de fort....

Ok detta är "mina" tankar.

1. I affären, se till att han är sysselsatt med annat, typ hitta en massa varor ni absolut behöver.
2. Om ni går bort eller gör något trevligt, se till att förklara på vägen dit i bilen typ att ok så här och så här gör vi och beter oss. Du kan också innan ni går in eller ur bilen stanna och förhöra dig om att han VET vad som gäller! Ok, hur gör vi här? Vad skall vi säga? osv...
3. När de blir större kommer även dessa ord bli mera och större kan jag lova, då när min son var 6 införde vi en "svärburk" där ALLA fick böta 5 kr/svordom. Sen köpte vi kattmat och gav till "katthemmet" för pengarna.
4. Hemma, kan man ju förvisa, med typ, skall du prata så där får du gå in på toaletten, där kan du svära, men inte här! Kom tillbaka när du är klar och kan bete dig trevligt. :D
5. Ha familjemöte, där alla i familjen är med och tar fram "regler" hur man beter sig och att typ INGEN får svära.

Sist, en 3 åring kan inte förväntas ha ett minne som räcker i mer än typ 1 timme eller så. Att han faktiskt förstår och slutar en tid är riktigt bra. Anna pratar om den där upphakade skivan som liksom går och går. Läs gärna i BB om just detta, svordomar, fostran om man så vill osv... jag säger inte så till dig och du säger inte så till mig tycker jag räcker väldigt långt på en 3 åring. :wink:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Oj, hej, nu fick jag mejl om att du hade svarat!

Ja men det där med fula ord gav sig ju faktiskt ganska snart.

Jag passar dock pa att vädra den aktuella (och ganska olidliga) situation vi befinner oss i just nu.

Lill-killen far fenomenala utbrott och blir hemskt valdsam och jag skulle behöva en handlingsplan i dessa situationer för att fa kontroll, behalla lugn och inte ryckas med.

Det handlar det senaste oftast om kläder, alltsa att han vill ga ut utan jacka och tröja och jag anser att det är för kallt. Vi är stressade för att hinna till skolan pa morgonen och allt urartar. Att tvinga pa honom kläderna inser jag föder vanmaktskännsla och behov att slass osv, men vad ska jag egentligen göra när vi maste iväg till skolan? Lata honom ga ut i t-shirt? Jag har testat förut men han verkar inte inse att han blir bla av kyla och borde ta tröja pa sig...det känns inte ok att lata honom ga ut i t-shirt. Jag har redan testat att han själv väljer vilka kläder han sätter pa sig, bara han sätter pa sig tillräckligt med kläder, men det fungerar inte längre, han vill nte ha nagon tröja/jacka.

Framför allt är det ohallbart att ha slass när han blir arg. Jag har försökt hitta tradar om detta men hittar bara om barn som slar andra barn. Han slar mig, dvs med knytnävar och sparkar, spottar. Andra barn är det inga problem med. Vilket är det bästa sättet att hantera detta? Jag tänker att "in pa sitt rum" är bäst men jag har nog allt för manga ganger hallt fast händer och fötter da jag förklarat att jag inte vill att han slar mig, att det gör ont, att jag inte slar honom osv. Men jag borde kanske undvika kroppskontakt i största möjliga man och prata om det när han lugnat ner sig istället. Men hur gör jag ute?
ex. igar efter skolan skulle vi ga till parken. Lillen vill inte ta pa sig jackan. Efter mycket om och men tar han pa sig jackan för han vill ga till parken. Men da vill han inte ha hjälm när han aker sparkcykel och börjar slänga av jackan igen. Jag säger att om vi ska kunna ga till parken behöver han sätta pa jacka och hjälm. Han vägrar. Jag väntar och säger att om han vill ga istället behöver han ingen hjälm men om han aker sparkcykel vill jag att han har hjälm för att jag är rädd för att han ska göra sig illa om ha trillar, da vill jag inte ga till parken. Han vägrar. Jag säger att da gar vi hem. Han vägrar. Jag lyfter upp honom och säger att om han är för trött kan han fa aka pa min rygg. Han är arg och vill inte. Jag säger att om han inte vill nagonting sa bestämmer jag att jag vill ga hem. (försöker med; "det gör inget, om du är trött kan vi göra ngt mysigt hemma spela spel eller läsa") Tvärvägrar. Jag börjar ga och säger nu gar jag hem. Han springer efter mig och börjar sla mig (hart) med knytnävar i ryggen. Jag vänder mig om och haller bort händer och säger ganska argt att det där vill jag inte att du gör, det gör jätte ont, nu räcker det. Försöker bära hem honom med malet att dumpa honom i sitt rum. Men han slar mig med knytnävar och sparkar i famnen sa jag far släppa ner honom och halla honom i handen. Han föjler med halvt dragandes halvt hängandes i min hand. Hemma aker han in pa sitt rum. River stället. Sen är han lugn, vi pratar om vad som hände och jag hjälper honom (lite) att ställa i ordning rummet.

Jag vart helt skakig och tycker det är mycket obehagligt när han blir sa där arg och valdsam sa att jag inte far nagon kontakt längre utan han bara vill slass.

Till kontexten hör att han bytt skola i höst. Det är laaanga dagar, myyyycket barn och han är född i slutet av dec alltsa minst och inte alls mogen för vad som förväntas av honom (enlig mig). Fröken tycker att det gar bra i skolan och att han inte visar nagra särskilda tecken pa utmattning. Jag är sten hard pa kvällar läggning 19h väckning 7.30 (det är oftast ett läggnings scenario pa minst 15-20min sa jag räknar med det för att slippa övertrötthet) han vill och behöver fortfarnade sova pa dagen men de har slutat med det i skolan och det finns ingen möjlighet för honom att sova där, sa han vilar lör, sön, on, tors (da hämtar jag honom 11.30 i skolan) mand gar han 8.30-16.30 utan vila, tis och fre gar han 8.30-15 (vilar sen hemma mellan 15.15-16 men hinner inte alltid somna eller sover bara 20min da jag maste väcka)

Tips?
Tack,
kram
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11145
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av TorsMamma »

Hej,

Detta är så klart mina tankar! :wink:

Ang. kläder. Jag vet inte med dig men många på min sons förskola och nu i skolan har säkert haft detta problem typ 100 ggr. Jag vet gånger föräldrar kommit med barn fortfarande i pyjamas. :P

Så jag har sagt många gånger och säger om och om igen. Lägg fram de kläder du tycker han bör ha på sig för- dagen. Det han inte vill ha, tar du med i famnen och låter honom vara. Fryser han kommer han klä på sig, men grejen är den att barn ÄR varma! :shock:
Jag vet inte HUR många gånger jag har kommit till skolan och min son är både blöt om byxorna, har ingen jacka och det är typ inte ens plusgrader ute. SAmma gäller med ALLA hans kompisar. Jag KAN inte tvinga honom, bara se till att han har så pass bra kläder och sköna kläder att han vill ha dem på sig om han inser att det är kallt. :roll: Han går fortfarande hemifrån i t-shirt och det var typ -3 grader i morse, på sin höjd en munkjacka. Man måste våga låta dem uppleva vissa saker själva, även om man själv vet av erfarenhet hur hemskt det är att frysa. Se till att det hänger med, låt skolan/förskolan hantera resten av dagen med kläderna. Han har dem med sig.
Ang. hjälm när man åker cykel, sparkcykel är det liksom samma som att åka bil och båt. Man använder bilbälte och flytväst annars kan tyvärr bilen inte åka, och sparkcykeln inte sparkas. Man tar den och går, eller står still och VÅGA vänta. LÄÄÄÄÄÄNGE.

Han är 4 år, trött efter en lång skoldag. Kanske några nötter, lite skinka, korv eller annat som inte är för mycket snabba kolhydrater kan hjälpa humöret. Är han minsta lik min kille, känslig, många intryck på en dag och lätt problem med blodsockret så har de fått för mycket kolhydrater i skolan och för lite protein och fett för att stå sig. Utbrott är som att be om det och kommer som ett brev på posten. :twisted:
ex. igar efter skolan skulle vi ga till parken. Lillen vill inte ta pa sig jackan. Efter mycket om och men tar han pa sig jackan för han vill ga till parken. Men da vill han inte ha hjälm när han aker sparkcykel och börjar slänga av jackan igen. Jag säger att om vi ska kunna ga till parken behöver han sätta pa jacka och hjälm. Han vägrar. Jag väntar och säger att om han vill ga istället behöver han ingen hjälm men om han aker sparkcykel vill jag att han har hjälm för att jag är rädd för att han ska göra sig illa om ha trillar, da vill jag inte ga till parken. Han vägrar. Jag säger att da gar vi hem. Han vägrar. Jag lyfter upp honom och säger att om han är för trött kan han fa aka pa min rygg. Han är arg och vill inte. Jag säger att om han inte vill nagonting sa bestämmer jag att jag vill ga hem. (försöker med; "det gör inget, om du är trött kan vi göra ngt mysigt hemma spela spel eller läsa") Tvärvägrar. Jag börjar ga och säger nu gar jag hem. Han springer efter mig och börjar sla mig (hart) med knytnävar i ryggen. Jag vänder mig om och haller bort händer och säger ganska argt att det där vill jag inte att du gör, det gör jätte ont, nu räcker det. Försöker bära hem honom med malet att dumpa honom i sitt rum. Men han slar mig med knytnävar och sparkar i famnen sa jag far släppa ner honom och halla honom i handen. Han föjler med halvt dragandes halvt hängandes i min hand. Hemma aker han in pa sitt rum. River stället. Sen är han lugn, vi pratar om vad som hände och jag hjälper honom (lite) att ställa i ordning rummet.
Jag är ledsen, men i det jag läser tycker jag det händer lite FÖR mycket här. Många val, många krav, många olika besked från mamma. Allt blir liksom lite upplagt för bråk och ultimatum är som att BE om bråk för många.
Choose your battles gillar jag. Man måste liksom välja VAD som är viktigt att faktiskt bråka om. säkerhet är liksom inte något att en diskutera. Men kläder handlar inte om säkerhet och är diskutabelt, kanske inte värt att bråka om?

Blir han så här arg så måste du ha fått flera indikationer på att detta kommer att eskalera? Mitt första förslag är att vid första indikation, stanna, andas minst 10 djupa andetag, tänk, är detta en fajt du VILL ha? Du behöver? Om inte, stanna kvar tills han är lugn, säg lugnt att nu går vi hem. Ge en muta om blodsockret är lågt. Vänta 30 min och se....

Jag märkte sista veckan här hemma att min son var nästan i upplösningstillstånd när jag hämtade på skolan. Kom hem, gav honom kokosvatten och lite olika nötter. 30 min senare är han trevlig och glad. Inget att bråka om, bara leda till bilen, under gråt och skrik. Säger inget, gör inte så mycket. Bara lugnt leder honom framför mig.
Så måste du TYST ta honom i handen och bara gå, gör du det. har du inte bråttom, våga stanna och vänta, ge något att stoppa i munnen och se om det lägger sig. Om inte, ta i handen och säg nu går vi. Inga alternativ, inget bråk, ingenting.

Försök förebygga nästa dag om möjligt. :D

När min son blir så där arg hemma går han antingen till sitt rum eller in på toaletten och skriker. Jag säger bara kom ut när du är klar.
Ute om någon annan hamnar emellan eller så, får jag tyvärr antingen fösa honom därifrån, och är det riktigt (vilket nästan aldrig händer) behöver jag hålla om honom så han inte kan skada sig själv eller andra. Säger lugnt ANDAS! Andas IN, Andas UT! Ibland tar han sig loss och sen skriker men skadar ingen. Då väntar jag! TYST!

När man sen är lugnt kan man fråga om vi skall prata om saken. Det finns ganska mycket skrivet här på forum om dessa saker. Surfa runt och kolla. Titta även under klistrade favoriter om något är där.

Viktigast är att han faktiskt har MINST 12tim natt, så kompromissa inte detta. Inte på helgerna heller. Dagvila kan inte ersätta natten. Ett tag lade jag sonen och hade 12,5 tim natt. Det går det med. :wink:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Ah tack för ditt svar och kloka ord :heart:

Du har helt rätt. Det är sa mycket aktoritär uppfostran här i Frankrike sa jag blir ofivilligt och omedvetet influerad av dumheter som att braka om en jacka. Jag hade pa känn att jag borde slopa klädbrak, och bara säga jaha och lata honom komma fram till själv att det kan vara trevligt att ha nagot annat än pyjamas pa sig när man gar till skolan och kanske en jacka om det är kallt.

Du har helt rätt i att lugn, lugn och lugn när han blir tokarg är allt som gäller. Försöka halla dessa situationer sa langt borta som möjligt. Inte tänka att han borde orka uppföra sig som andra, när han uppenbarligen bryter ihop. I fredags tog jag vagn, snutte, frukt, bamsetidning till parken för stora syster ville absolut ga dit och hade inte fatt vara där pa hela veckan; Han lag i vagnen med uppfälld suflett och kolla i bamsetidning och at frukt hela parktiden, det var sa trött han var. Ville inte prata, bara vara i fred. Och da gick det bra.

Men utöver det när han blir arg sa känner jag att det är ett problem att han inte är tillräckligt försiktig med mig. Att han tillater sig att ga för langt när det gäller att sla pa mig. Det har varit mycket tjat om att klappa försiktigt pa katter och andra barn när han var mindre, nu har han kontroll pa det. Men när det gäller mig är det fortfarande ok att lata ett knä flyga upp i ansiktet en gang av tva när jag böjer mig ner och ska krama honom godnatt pa kvällen tex, eller krama sa hart att det mer är fragan om strypning. Varje gang talar jag om att jag inte vill att han gôr sa, att det gör ont osv, ibland blir jag ofrivilligt as förbannad ocksa för att det faktiskt gjort riktigt ont. Ska jag helt enkelt sluta ge honom kram i sängen och elliminera möjligheten för honom att sparkas? Förklara att jag inte vill bli strypt eller sparkad pa sa vi far kramas innan du lägger dig i sängen? Men hur svara om han da säger att inte ska göra det och gör det ända...?

Tusen tack. :heart:
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11145
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av TorsMamma »

Hej :D

OK, ja du kultur i olika länder är ju inte helt lätt. :wink:

Så nu har du märkt att han faktiskt behöver lite vila efter skolan. Bra lösning där!! :D

Du kanske kan ställa honom frågan på kvällen när du haft "skratt till gonatt" minst 20 min vill du ha en kram innan jag går eller vill du vara utan? Om svaret är JAAA! Då säger du "Vad glad jag blir, för jag ÄLSKAR kramar. Så jag vill ha en mjuk FIN kram. Klarar du det?" JAAA!! Och ge honom chansen. Blir det fel, får man tyvärr säga. "OJDÅ! Detta var ju inte så mysigt. Nu går jag. Sov gott!"
Nästa kväll får man fråga samma igen. Med tillägg, "kommer du klara en sån där fin mjuk kram som du är så duktig på då?"
Om du är med?
SAmma sak, skall man åka bort till folk får man ibland säga: Att när vi kommer till ? och ? så tar man i hand och hälsar och säger sitt namn. Låter det gå en stund. Frågar innan man går ut ur bilen. Vad skall vi göra? Och de skall svara;. "ta i hand och säga vårt namn" typ om det är det.
När jag tar hem sonen och kompisar som inte kan VÅRA regler, presenterar jag dessa i bilen på väg hem typ så här: När vi kommer hem vill jag att ni tvättar händerna och tar fram era böcker och gör läsläxan. När den är gjord DÅ får ni spela.
Innan vi går ut ur bilen frågar jag, vad är det som gäller?
Funkar inte detta måste tyvärr kompisen bli hemskjutsad (efter en varning) Ingen har behövt bli skjutsad hem än!

Har du läst om "lågaffektivt" bemötande på just barn? Mycket intressant!!!
http://www.umea.se/download/18.7813e70b ... 6tande.pdf


Hittade detta när jag sökte som en kort beskrivning:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Tack igen för kloka svar.

Det hjälper verkligen att vädra problem här för även om jag vet om lagaffektivt bemötande sa blir jag paverkad av att stora delar av omgivningen här i Frankrike reagerar pa precis motsatt vis. Jag blir förvanad över folks betenende men influeras omedvetet av det ända. Som det här med att titta varandra i ögonen. Stora systers fröken gar sa langt att hon kräver ögonkontakt även i helt oladdade situationer och tog härom dagen tag i flickans haka och meddelade "du tittar mig i ögonen när jag pratar med dig". Sa obehagligt och agressivt beteende! Jag ryser bara jag tänker pa hur det skulle kännas om man är lite blyg, trött eller inte känner för att stirra ngn i ögonen och personen grabbar tag i ens haka och tvingar en, det är ju rena övergreppet :shock: Jag skulle möjligvis kunna känna igen mig i ett behov av ögonkontakt när man är jätte arg och är i desperat behov av att personen lyssnar (det kan ju iaf kännas som att den lyssnar bättre om man far ögonkontakt). Men jag ska skriva ut och klistra upp artikeln sa att jag ser den när jag börjar känna irritation över agressivt beteende!
(Som tur är sa är pojkens fröken verkligen ett undantag och även om jag inte ser allt sa far jag känslan av att hon använder sig mer av lagaffektivt bemötande.)

Imorse gick kläderiet riktigt bra, jag utgick fran att pojken inte vill ha min inblandning och att han far klara det där själv. Jag sa till honom att kläder lag framme och att om han behövde hjälp sa skulle han säga till.Ingen stress och press, bara "nu har jag och storasyster klätt oss och gar och sätter oss och äter, kommer du ocksa?" Jada han klädde sig alldeles själv när han ville, och det tog inte sa värst mycket längre tid. Han är mycket rimmligare än vad det framstar som när vi brakar. Far han bestämma själv, bestämmer han faktiskt helt ok. Ingen pyjamas, langärmad under den obligatoriska t-shirten, ingen jacka men en tjock yllekofta, inte stängd dock 8) och glad som en lärka :D

Ska testa att vara tydligare med hur man kramas innan, om han vill kramas. Känner dock ocksa att jag haller pa att fa tillbaka kontrollen över att fokusera pa varför han slass , eller hur man undviker att han vill slass, istället för att hitta tusen sätt att tjata om/gräla/tala om för honom att jag vill att han slutar (det vet han ju ända helt säkert).

Tusen tack igen :heart:
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11145
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av TorsMamma »

Härligt!! :heart: att hitta sätt som fungerar för er och er familj är viktigt! :D

Jag skall erkänna att vi hade nog 1-1,5 år där min son tydligt (tror det var i denna ålder) att "JAG ÄLSKAR PAPPA MEST!!" Ville inte krama mig gonatt osv.... jag var så klart mycket ledsen och tog illa avid mig. Då kommer ju frågan, skall jag "Nolla" sådant beteende? Skall jag tvinga honom? Vad skall jag göra?

Så till slut sa jag faktiskt bara att : Jag förstår att du älskar pappa mest, du har sagt det nu varje dag i flera månader, så jag förstår det! Du har rätten att känna DINA känslor, men du behöver tänka på att inte såra någon annan med att kanske säga dessa hur som helst. JAG blir ledsen när du säger så varje dag och behöver inte höra det mera. Så du får känna så här, men behöver inte tala om det för mig mera! Typ så.
Sen började jag med "tvångskittling" där jag faktiskt kittlar honom med tvång tills vi båda skrattar så vi kiknar och har skoj! Varför? Jo för att troll spricker i solsken! Man måste skratta ihop och ha skoj! Så de senaste 3-4 åren är det JAG som skall lägga och kittla varje kväll. Pappa får puss och jag kittlar och busar och bråkar.

Du kommer klara detta utmärkt! :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Tack det värmer att höra :heart: (och det du säger paminner mig vikten av tänka i process och inte stirra sig blind pa ett beteende och reducera barnet till det, allt är ju perioder med sina specifika utmaningar som man ska ta igenom och fortsätta vidare)
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11145
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av TorsMamma »

:P :heart:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Hej igen,

Tva veckors höstlov i Sverige gjorde susen. Den arga och agressiva killen sprack i solen och min härliga kille kom tillbaka. Det känns som att jag har fatt bukt pa det här med att bli tok arg och slass osv. Men nu har skolan dragit igang igen och även om han inte slass är det framför allt tva situationer som jag inte hanterar.

1. Det är jackan igen :oops: Ja men jag har faktiskt lugnat ned mig, han är det enda barnet som gar till skolan utan jacka, fine, inga problem för mig. Han far springa ute i parken som han vill ocksa, jag har med jackan. Man ska inte behöva ha den för att alla andra har det utan bara om man vill och fryser, jag köper det. Vi har dessutom haft en väldigt mild höst och det är inte särskilt kallt. MEN! Nu har det blivit mycket kallare runt 3c och igar var vi ute pa landet hela dagen, han var IS-kall om händerna och kinderna var blaa (det var inte sa att han var varm fast han inte hade jacka) men han insiserade pa att springa runt hela dagen utan jacka och i natt vaknade han med hela halsen igen tjock och kunde inte svälja.

Jag tänker att med alla virus osv om han ska ga omring halvnaken och bli nedkylld lär inte kroppen kunna sta emot dem och han kommer att vara sjuk hela vintern. Det är en hälso fraga (inte om han fryser eller inte, det kan han ju bestämma själv) och jag är jätte stressad för att klara mitt Master diplom pa franska detta ar och ingen alls lust att vara hemma med ett sjukt barn bara för att han inte vill ha jacka pa sig. Dessutom verkar det handla mycket om makt kamp (kanske mitt fel fran början men är svaret nu att lata honom blir nedkyld) och lite om huruvida han gillar sin jacka eller ej. Om jag säger "ok, ta ingen jacka vi tar med den sa tar du pa den om du fryser" sa är det nagot annat han "inte vill". Jag löser sa att säga konflikten till mkt begränsad grad eftersom är det ok att inte ha jacka vill han ha sandaler eller t-shirt, shorts eller nagot annat. Mitt i trotsen som han är kanske raka besked skulle vara bättre i det här fallet....

Jag vill ju inte bega övergrepp men ibland undrar jag om det inte borde vara bättre att tvinga pa honom jackan och lata honom skrika i 10 min och bara säga "jag hör att du är arg, men jag är ledsen, jag vill att du har jacka ute pa vintern" PUNKT. Storasyster fick den behandlingen i trotsen och gav sa smaningom upp att braka om jacka. Det enda problemet är att jag vill inte inspirera till valdsamheter genom vanmaktskänslor (det var verkligen jobbigt och ohanterbart innan lovet med knytnävsslag och sparkar)

Situation tva är typ samma. Tandborsting. Jag är rädd för att trigga vald och vanmakt genom att tvinga. Men känner mig samtidigt sjukt frusterad att inte bara kunna fa igenom "pa kvällen borstar vi, PUNKT, ingen diskussion."

RAAAhh, förlat men jag star och väger mellan den snälla, lugna,dialog öppna, förstaende, lag affektiva modellen och en tydlig, ansvarstagade vuxen som ser till att nödvändigheter klaras och genomförs även i en stormig trots tillvaro när ALLT ifragasätts.

Jag sitter och kollar pa ett nytt klädesplagg, en dunväst( han har snackat om att han vill ha en) och tänker att om jag lyssnar pa vad han vill ha kanske han kan bli varm ute utan brak. Samtidigt tänker jag "va faan, köpa nya kläder när han har en bra vinterjacka och sa kanske han vägrar västen ocksa när han väl har den". Känns liksom fel att köpa nar man har.

Har svart att placera mig i det här för att det ska bli sa bra som möjligt....

Tack och kram
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11145
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av TorsMamma »

Hej, välkommen och kram! :D :heart:

Visst är det så, vissa saker ÄR ingen diskussion eller lågaffektivt. Lågaffektivt har man när någon har "högaffektivt" så det är inte en fostran metod om du är med? :wink: Utan lågaffektivt har man när utbrottet är ett faktum eller väldigt nära.

Vissa saker i livet bara MÅSTE man göra! Äta, kissa, ta på bilbälte, flytväst osv... Samma sak kan gälla på vintern! Overall? Det är min sons räddning. Han tycker det går fort och är lätt att ta på sig samt håller jämn värme över hela kroppen. Samt att man kan gå klädd lite hur som helst under. (bara en tanke)
Sen är det ju så, att kan man inte klä sig efter väder, så kan vi tyvärr inte göra vissa saker som leka i parken. :cry:

I helgen skulle i åka och rida, jag insåg att det är -2 grader ute och vi behöver ha varma kläder. Sonen ville inte. Jag tog med lite extra men han frös faktiskt. Men hade roligt. Ja sa att om du lyssnar nästa gång och klär på dig kan vi stanna längre. typ. Nu är han ju 9 så det går bättre att resonera. :P

Men du skall så klart överväga, han kan självklart ha ett utbrott i 10 min för att han måste ha rejäla kläder på sig. Men slåss och vara våldsam får man liksom inte vara... Självklart kan man bleklaga och säga ja, det är hemskt att man måste ha jacka på sig, men det är detta som gäller nu.

Som de säger: Choose your battles. Är det viktigt genomdriv det. :D
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Hej,

Tack för ditt svar.
Jo jag förstar att lagaffektivt bemötande är ett svar pa redan högaffektiv beteende men dessa situationer genererar alltid och väldigt snabbt en pojke med minst sagt högaffektivt beteende.

Men nu är han sjuk och kan uppenbarligen inte ta ansvar för att ta pa sig jackan när han är kall sa nu blir det tyvär patvingandes pa en helt ursinnig unge som sker varje morgon. Dock har jag hittat nyttan i det lagaffektiva bemötandet i det. Jag vet att han kommer bli som galen och odlar därför ett urlugn. Det är ganska lätt att bli galen och arg när han inte vill kompromissa med nagot och sparkar och slass och skriker, om inte annat när han far in ett slag som gör ont. Men med lugnet har jag ocksa lyckats bestämma mig för att se till att han inte far träffa mig eller göra mig illa. Jag har blivit bättre pa att parera och halla bort sa att hans agressivitet inte far igang mig eller kan göra mig illa. Han kommer ingen vart med att försöka slass sa att säga. Det känns inge kul att halla fast och tvinga pa jackan men kan inte direkt komma pa nagot alternativ....och i och med att jag är lugn och försöker höra och hjälpa istället för att skrika tillbaka och vara arg sa känns det mindre som ett övergrepp.

Tandborstning gar dock som en dans pa rosor sen jag borstar med eltandborste! :D Mycket lättare att komma at överallt utan att han ligger blixtstilla.

Kram
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11145
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av TorsMamma »

Se där! STrålande jobbat! :thumbsup:
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: Vardagen med lillebror 5v och syrran 22 manader

Inlägg av knyttet »

Kära forum,

Nu är jag här igen. Lilleboror mar inte bra och jag MASTE styra upp det här nu. Jag tyckte vi hade en lite lugnare period efter jul. Flera nya färdigheter verkade skapa lite lugn och självkänsla. Till exempel ritning var en katastrof innan jul. Han skulle promt rita hela tiden med blev bara vral förbannad för att det inte blev "snyggt" eller "rätt", skrynklade ihop papper efter papper, vral tjutandes. Men nu är han jätte nöjd och kan rita flera timmar och gör fantastiska bilder. Jobbiga separationer i skolan lugnade ner sig. Dock gick han in ett annat beteende som jag inte direkt känner mig lugnare med. Det är som om han fortfarande tycker att det är lika jobbigt att vara i skolan men som om han hittat verktyg att "sta ut". När vi kommer in i klassen sa gar han VARJE morgon mekaniskt fram till ritpappren och sätter sig och ritar och är sa fokucerad pa det och pa barnen runt omkring att han varken ser eller hör mig längre. Nästan omöjligt att fa kontakt och säga hej da. Vid ett tillfälle var vi sena, papprena var slut och platserna vid ritbordet upptagna. Dessutom sprang ett gäng pa 5-6 stökiga killar runt bordet och flamsade. När lillebror sag att papprena var slut sag han jätte orolig ut, och när killarna sen i kör började ropa ret ord till honom säger han ingenting utan vänder sig om och blir högröd i ansiktet och stirrar pa sina skor.

Jag märker att han är extremt kännslig och har lag självkänsla. Men att han uttrycker det genom att bitvis vara mycket agressiv och brakig vilket gör att han i skolan inte direkt ses som ett "offer" utan snarare som den som retar och gör illa andra. Fröken är av gamla (franska) skolan och verkar inte vara sa intresserad av att första varför han är brakig eller vad det är som saknas honom. Hon uttrycker snarare att han behöver tydligare gränser, att han är ett problem, att han stör osv. Under hela aret har hon inte en endaste gang pratat om hans färdigheter, hans kvalitéer, hans kompetenser, hans upplevelser, men är istället väldigt snabb pa att tala om om han har "varit olydig" eller slagits, helt utan samanhang. Jag blir sa klart väldigt stressad av den informationen och vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Jag vill sa klart att min son fungerar med de andra och att han inte slass, men han vet ju liksom att det inte är ok, han gör det ju just för att han känner sig som dum och jobbig.

Till det hela hör att jag, med skolans press, oensigheter med pappan, känner mig extremt stressad över hans beteende och bitvis beter mig under all kritik mot honom. Nio ganger av tio är jag bra, lugn, ger honom utrymme utan att dras in i argheten, lyckas sen na honom och prata om att det är okej att vara arg och ledsen, förmedla vad som inte är okej för mig (slag, göra sönder) osv, sätta honom pa uppdrag (han är i STORT behov av socialdelaktighet och blir med ens lugn och nöjd över allt han klarar att hjälpa till med). MEN eftersom dessa urartningar sker tio ggr om dagen sa händer det ocksa att jag nästan varje dag tappar det, blir tokarg och, värst, skuldbelägger "varför ska du alltid...? Vad är problemet? jag blir galen, jag orkar inte med att du ALLTID ska förstöra, slass, göra sönder!!!, och ibland ocksa hot under bältet "om du inte kan lyssna pa vad jag säger sa far du vara med pappa. Jag orkar inte braka med dig hela dagarna mer" "du kan uppenbarligen inte bete dig hos folk sa du far inte ga pa Xs födelsedag, man kan inte bete sig som du just gjorde nÄr man hälsar pa, da vill ingen att man kommer och leker"

Jag och pappan har bestämt att separera, barnen vet inget ännu och jag tror inte att de känner av nagot utöver den periodvis infekterade relation som jag och pappan har sen ett par ar tillbaka. Men nu vill jag i mitt hem skapa en vardag som kan fa lillkillen pa fötter. Första hur jag ska hantera all frustration över omvärldens krav pa uppförande utan att skuldbelägga min son och sänka honom ännu mer.

Vad är vad? Är skolan sa fel, dalig och jobbig? Eller är det jag? Att skolan bara är jobbig när jag är där pa morgonen? Jag märker ju att ju mer stressad jag är över skolan dessta sämre gar det för honom att ma bra där. Jag tänker att jag maste hitta in en positiv spiral. Inte fokucera pa all brakighet utan bara hantera den och lägga energin pa bra saker. Men jag behöver verktyg när den där tionde gangen kommer och jag inte har nagot lugn kvar. Igar var vi och hämtade storasyster hos en kompis som hon var hos för första gangen. Fin familj med väluppfostrade barn och glänsande hem. Under loppet av fem minuter hade lillebror: rusat runt och puttats och morrat som ett monster, tagit en pannkaka i köket utan att fraga och sprang runt och at den fast jag ber honom sätta sig ner och äta, sparkat i väggen med skorna, vält ner och slagit pa ett "Vem där?"spel sa att alla brickorna trillat av och när jag försöker fanga honom och be honom lugna ner sig att det här inte är ok osv, är han helt okontaktbar och försöker bara komma loss och sla mig. "Oj da" sa mamman och skratade lite nervöst. Dessutom sprack min jacka i sömmen nÄr jag skulle fanga in honom vilt sprattlandes. Vi lyckades tas därifran snabbt och väl ute fick jag kontakt igen. Han är da ledsen, grater och säger att han är trött, vill vara i min famn. Fem minuter var vi där inne. Men de lyckades fa mig att känna mig som om allt är fel. Som att vi inte kan vara bland folk. Som att det inte spelar nagon roll alla de där gangerna som jag ger honom delaktighet, närvaro, tid, lugn, som att han ända är helt utom kontroll. Hotet med födelsedagskalaset är egentligen inget straff utan jag undrar snarare om jag gör honom en tjänst genom att inte riskera att han befinner sig i ett samnahng utan mig och beter sig som han gjorde igar och alla tycker att han är olidlig. Eller sa kanske jag bara borde ha förtroende för honom och utga fran att han klarar det och skicka honom till kalaset?

Jag är otroligt tacksam för lite tankar kring det här. Jag känner mig maktlös och misslyckad.

Kram
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"