I den här tråden beskriver Anna "tvättstjälpning", eller sängdumpning som vi ibland också skriver. http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 97&start=0
Det går bra att ta till när det blir för jobbigt, när man känner att man helt enkelt inte KAN lösa situationen på nåt bra sätt om man inte själv får ett andningshål. Det går då inte ut på att hon ska lära sig nånting (som senare vid förvisning), utan bara just att ni båda ska få en liten stunds lugn och ro. Tvättstjälp gärna med muta i form av leksak, eller - om man kan misstänka att utbrottet har med lågt blodsocker att göra, hos oss hade de en tendens att uppkomma just när jag behövde laga mat - en ätbar muta.
Kan det vara så att du möjligen pratar och förklarar lite för mycket? [-X Med en förtrotsare, och faktiskt ända till efter den riktiga trotsåldern, är det fortfarande HANDLING som gäller.
Jag är själv en babblare av stora mått och fick ofta påminna mig själv om att om jag inte klarade att hålla käften måste jag åtminstone se till att illustrera det jag sa i handling OCKSÅ. Ord är liksom bara garnityr för en 2-åring. Så om du t ex behöver sängdumpa henne så gör du det, fysiskt, utan att förklara nåt. Max ett "ses sen, älskling". I russinfrågan skulle jag helt enkelt ta fram de russin som hon får, och ställa undan resten. Om hon sedan vrålar MEEEERA slår du bara beklagande ut med händerna och säger "slut". Vilket hon ju kan se är sant, det finns inga russin kvar på bordet. Och då kanske hon blir arg - men det måste man få bli. Det finns ändå inga russin. Och du kan pakta och berätta hur gärna du också ville ha mera russin.knyttet skrev: Pa morgonen gar vi igenom urskogsvralet "ruuuuuuuuuuuussssssssssssin" "snälla Svea man behöver inte skrika, kan jag fa ett russin tack, ok, gar bra" "vad säger man?" "snälla" "varsagod" "meeeeeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrra russin" "ja, du kan fa mera russin imorgon, nu har du redan fatt" Är hon i risig balans kan det mycket väl resultera i ett litet sammanbrott vralades "mmmeeeera'. Men varför ska vi behöva ga igenom detta varje morgon? Det är sa ofta som en situation inte har löst sig smidigt en gang som den per defintion blir en institution och körs om och om igen. Jag försöker att inte neja och fya utan hitta pa lösningar som hon ocksa kan känna är ok.
Du kan inte heller kräva nåt bordsskick eller ens be snällt från en tvååring. Eller, det är klart du kan, men ni riskerar att bli gråhåriga på kuppen. Det du möjligtvis kan göra är att "inte höra" otrevligt tonfall, inte så att du ignorerar henner MEEEERA utan vänder dig mot henne med ett vänligt leende och säger: vad sa du, älskling, jag förstod inte riktigt? För att sedan givetvis lyssna och förstå när hon pratar vanligt.
Jag förstår problemet och tänker mig att du kan presentera valet som gå eller åka bräda, och väljer hon ändå att stå kvar så får du skopa upp henne och bära när du har fått nog. Brädan måste ju vara frivillig för att funka. Men vill hon inte bli buren så kommer hon så småningom att acceptera något av alternativen du erbjuder.knyttet skrev:Intressant att höra hur andra gör med transportsträckor i samma alder. Med vagnen lyfter jag i henne och knäpper fast henne om hon vägrar ga eller inte gar som man ska. Men hur gör man med brädan? Jag har försökt andvända den som alt 2 men om hon verkligen inte vill far hon spagettiben och blir omöjlig att tvinga att sta pa brädan...Dessutom kan hon hoppa av sa fort jag stannar till vid ett övergangsställe eller nagot sadant.
Hoppas att ni får en fantastiskt trevligt 2-årsdag imorgon!