5 år och nervös vid stora grupper

[Fanny_carlsson]

Utvecklingen..
Några små steg framåt. Ingen panik och håller inte fast... utan massa tårar. Pratar bara bra om förskolan på kvällen före.

[Alma]

OK bara att fortsätta på inslaget spår då. Håll ut och håll i planen!

[Fanny_carlsson]

Ett litet steg till..
Väcktes. "Vill inte till förskolan" "Vi vill inte åka ibland heller"
Lite mer gnäll men inga tårat hemma i alla fall.

Spännande och höra hur det gått vid lämnandet.
Vi skrev i hennes dagbok vad de gjort. Ritade gubbar på hur munnen varit under dagen. Enligt dottern var den bara sur när pappa lämna sedan glad direkt. Bara sur en liten, liten, liten stund..

[Fanny_carlsson]

Enligt pappa hade det gått bra hela vägen dit. Men bara lite hålla fast precis när han skulle gå. Han krånglade sig loss och sa hejdå! =D>

Skönt att det börjar gå åt rätt håll. Tror att vi har hittat en lösning. Prata, skriva, teater och förbereda. Tror att vi får hålla på några veckor. Detta kväver lite tid men vi ser att det går bättre. Väntar med jympa och simskola några veckor för att inte röra till det för vår lilla tjej.

[Alma]

[Fanny_carlsson]

Känns som vi har kommit en bra bit på väg. Känner mig nöjd med att det är bara själva överlämnandet som är jobbigt. Man får vara lessen när man lämnar sin underbara pappa. Hon säjer själv att det är bara en liten stund. Vi ritar gubbar i dagboken och ny är det bara vi själva överlämnandet som den är lessen.

Vi har även avlivat vår sjuka hund och har haft begravning för honom. Detta har satt lite nya griller i det lilla huvudet.

Hon har hittat en hel del nya vänner. Hon skall på barnkalas på lördag och jag har lovat att vara kvar så länge hon vill. Kanske det blir en promenad i alla fall..

Trevlig helg

[Alma]

Låter som ni lyckats lugna ned det hela. =D>

Ha en kul barnkalasstund!

[Fanny_carlsson]

Två dagar har jag lämnat en glad tjej på förskaolan.
Hon bara vinkade och gick in. Spännande och se hur det går när pappa lämnar.

[Fanny_carlsson]

Nu har vi haft en lång och skön sommar. Hittat på massa roliga saker och är nu tillbaka i vardagen igen. Vi tycker att dotterna har växt i sitt sätt i sommar. Hon hittar snabbt nya kompisar på lekplatser mm.

Vi har tidigare pratat om att hon skulle få det stora rummet i källaren när hon blir stor och det tyckte hon att hon var nu.
Vi flyttade ner alla saker och hon fick en ny säng där nera. Jag trodde att hon skulle komma efter ett tag och villa sova uppe. Men inte . Detta fixade hon utan problem..

Nu till vårt problem. Lämnas och vara på dagis.
De dagar som inte bästisen är där är det mycket gnäll...
Mycket gråt vid lämningen och även under dagen.

Hur skall vi hjälpa henne ? För oss är det svårt att veta hur vi skall peppa henne. Vi vet att hon kan och tycker att detta är tramsigt. Hon har kompisar och har roligt under dagarna.. Sedan är det så att det är bättre att vara hemma men det tycker jag också.

Tror att det har låst sig och att hon bestämmer sig för att hon inte vill ha roligt. Det gråts ibland om hon måste tvätta håret tex.

Skulle en utmaning hjälpa. Om hon fixar det utan tårar skulle hon få göra något roligt, åka till badhuset efter ??? Eller skall vi bara peppa och vänta..

[inger]

Spontant svar.
Jag tror inte på belöningar för att man inte gråter. Jag tror på att acceptera alla känslor. Gråten väcker så klart känslor hos oss vuxna, känslor som vi skulle vilja slippa. Men känslor är inte farlliga.
Hon har det bra på förskolan skriver du. Hon har ändå rätt till sin ledsenhet i samband med lämning. Trygga barn visar sina känslor.

Jag gör ibland en övning hemma. Jag har fått inspiration till den genom Anna Wahlgren. Vid middagsbordet ska var och en säga tre saker som han/hon är tacksam för. Alla även den mest motsträviga tonåring brukar lyckas med det.
Det är ett sätt att flytta fokus från det tråkiga till det roliga man upplevt utan att för den sakens skull måla en smileys över sina känslor.

Gör inte detta större än vad det är, är mitt råd. Var glad över din trygga flicka som har tillgång till alla sina känslor.

[Fanny_carlsson]

Ok!

Vi biter ihop och struntar i dessa tuffa lämningar. Njuter av de dagar som det går bra. Pratar om vad som har varit roligt och försöker strunta i det dåliga.

Tror att hon inte vill ha det roligt de dagar inte kompisen är där. Hoppas de snart börjat med sina gruppindelningar så att hon "måste" arbeta med andra barn.

Hösten har börjat mycket bättre... Men vi är alla lite stressade just nu och vill så gärna att hon skall ha roligt på dagarna..

[chokladkaninen]

Hej Fanny!

Jag håller med inger. Ledsen kan man ju bli, och att vara en ledsen 5-åring som blir lämnad på dagis är förstås inte samma sak som att vara en ledsen 2-åring; 5-åringen behöver snarare hjälp med att bli lite grann puffad ur boet och få tro på att hon kan själv och klarar sig själv (men bra förstås att du dubbelkollar att allt verkligen ÄR bra när hon väl är på dagis!).

Jag är också inne på att istället för att försöka muta henne (vilket riskerar att skapa ett obehagligt köpslående) eller peppa henne (vilket som inger skriver riskerar att förminska och förneka hennes egen känsla), så kan det vara värt att pakta med henne, som man gör med ett mindre barn som upplever sig inte få sin vilja fram. T ex kan du då berätta en (riktig eller påhittad) historia om när du själv var ledsen, om hur läskigt du tyckte det var när du skulle börja skolan/när din kompis inte var där men hur BRA det sedan blev. Om hon berättar att hon hellre vill vara hemma så kan du ju hålla med henne där också, och berätta att DU ibland också hellre skulle vilja vara hemma.... vad mycket ni skulle hinna med då, städa det grisiga badrummet t ex, och så skulle du slippa göra den där jättetråkiga uppgiften. 8) Och när ni har klagat tillsammans en stund så kan ni gaska upp er i ömsesidig förståelse och gå och göra det ni måste.

Om du genom detta (samt ingers tips om vad som har varit bra - jag frågar också mina barn innan jag lägger dem vad som har varit dagens bästa, då slutar de dagen med att tänka på något som har varit positivt under dagen ) får reda på vad som är bäst och sämst med dagis, så kan du ju sedan arbeta med att betona de bra sakerna och att försöka arbeta bort alt avdramatisera de jobbiga.

Jag fick en tankställare häromdagen när jag pratade med en annan mamma på dagis som berättade att hennes dotter tycker att det är jobbigt när de kommer sist på morgonen, för då sitter de andra barnen redan i en ring på golvet och är klara att börja mötet, och när hon kommer så vänder alla på huvudena och fröken säger: "Titta, där kommer ju F! Så roligt att du är här!" Men för den här flickan är den uppmärksamheten jättejobbig, och hon vill mycket hellre komma tidigare, när alla sitter för sig själva eller i små grupper och håller på med ngt, så att hon liksom bara kan glida in lite ostört. Jag hade inte tänkt på det förr, men visst måste det där vara ganska vanligt?

En sista sak: Läs i BB om "den lille känslige", jag tror det är i femte delen. Vi har så lätt att uppmuntra barnen att vara utåtriktade och gåpåiga eftersom såna egenskaper premieras i samhället - men alla är faktiskt inte såna, och då ska man förstås respekteras ändå. Men det kan hjälpa att läsa på om det och tänka till ifall det stämmer in lite grann på din flicka.

[Fanny_carlsson]

TACK för era svar

Hem och läsa på och tänka ut en plan..
Det med att berätta historier om oss borde funka. Skall fundera ut något bra.Har slarvat med arbetsuppgifter till henne.

[Sarisparis]

Hej alla fina

Jag skuttar in med en länk pâ temat ledsna dagisläggningar, mycket tänkvärt att hämta där tycker jag.

Utdrag:

- Problemet är ju bara att jag inte får vara ledsen ifred på dagis.

Hennes svar ändrade något i mig. Plötsligt var det inte alls viktigt för mig att hon var glad när jag lämnade henne på förskolan. Jag ville att hon skulle få ha sin sorg! Jag hade ju faktiskt också en liten sorg när vi skiljdes åt.

http://petrakrantzlindgren.wordpress.co ... grat-inte/

[Fanny_carlsson]

Hej igen!
Nu har jag läst och pratat med min lessna tjej..

Det är inte oss hon saknar utan hon vill bara leka med K. Detta gör att hon blir lessen när hon inte är där. I går kom hon hem och sa. " jag är galen på fröknarna." De hade delat upp den i två grupper och då var K i den andra gruppen. Detta är inte hela dagen men för vår tjej är dessa avbrott jobbiga.

Jag vet att de tycker att det är bra att dela på dem eftersom de behöver hitta fler att leka med. Men detta tycker inte vår tjej. I dag ville hon inte dit. Får jag inte leka med K vill jag inte vara där. Massa gnäll och tårar.

Hur skall jag peppa henne. Tänkte prata med fröknarna i dag. Vill att de berättar innan för oss vad de har tänkt så att vi kan förberedna henne.