oro kring dagis

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
TinasDag
Inlägg: 723
Blev medlem: fre 18 jul 2008, 10:40
Ort: Västra Frölunda
Kontakt:

oro kring dagis

Inlägg av TinasDag »

Hej ni kunniga och erfarna,
vi behöver hjälp här hemma...

Storebror Dag går på ett litet föräldrakooperativ där vi bor med 8 barn på lilla avdelningen och 13 på stora. Han började i mars efter att ha varit hemma med mig och lillasyster hela hösten och den första biten av våren. Helst hade jag velat ha honom hemma hos mig men jag blev väldigt dålig i våras och insåg till slut att jag skulle vara en bättre mamma till mina barn om vår tillvaro även tillät lite dagis. mycket ångest låg bakom detta beslut dock eftersom jag så gärna ville ha honom hemma med mig så länge som möjligt.
Jag lyckades dock dölja min dagisångest för Dag och han älskade sina timmar på förskolan (3 dagar i veckan 9-15). ALDRIG annat än ett leende vid avsked, inte ens under inskolningen.

Så kom flytten till stora avdelningen i augusti med kompisarna G & A. Då blev han lite orolig men fröknarna var suveräna och lät honom gå emellan avdelningarna eftersom han till skillnad från kompisarna inte vistats inne på stora så mycket innan (pga hans korta dagar). Lite frågor vid lämningarna har det dock varit hela hösten och ibland har det faktiskt varit med sorg i hjärtat som jag lämnat honom, men när man kommer och hämtar och pratar med personalen säger dom bara att han varit samma lugna glada kille som alltid. Inga problem.

Sedan tre veckor tillbaka har detta dock eskalerat och nu vet jag inte vad jag skall göra? Det började med som sagt med lite sorgsna lämningar och nu frågar han vid varje läggning "skall jag inte gå till förskolan imorgon när jag vaknar?" och den frågan kan upprepas 4-5 gånger innan han nöjer sig. Jag svarar bara som det är "jo imorgon är det dagis" kort och koncist och utan känslomässiga utläggningar. Härom dagen kom det fram att han inte ville gå eftersom han inte kunde knäppa kardborrebanden på skorna själv, och sen att han inte klarade att skrapa av maten i bunken när han gick från bordet. Lille killen är en känslig semla men nu... Sen har det varit lite trassel med en av killarna som är oerhört fysisk och när jag tagit upp detta med personalen (och mamman) så säger dom att dom försöker vara uppmärksamma och hjälpa till men det är svårt eftersom Dag lämnar ifrån sig vad han än har för att göra dom anda inte skall vara upprörda...

Jag vill att min son skall ha det bra! och må bra!
Vi pratar här hemma om att han kanske skulle vara hemma tills lillasyster börjar i mars (jag går tillbaka 50% i ett år) men då kanske vi bara spär på ångesten? Är detta en fas? Nej, vi måste få hjälp, jag vet inte hur vi skall hjälpa honom?!
Många kramar,
Tina
:heart: Vetgiriga semlan Dag :heart:
född 071105, kurad i Gastsjön aug. 2008
:heart: Ingrid som kan själv! 090826 :heart:
http://dahlin.bloggproffs.se
inger
Inlägg: 2187
Blev medlem: tis 01 nov 2005, 18:20
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: oro kring dagis

Inlägg av inger »

TinasDag skrev:Hej ni kunniga och erfarna,
Vi pratar här hemma om att han kanske skulle vara hemma tills lillasyster börjar i mars (jag går tillbaka 50% i ett år) men då kanske vi bara spär på ångesten? Är detta en fas? Nej, vi måste få hjälp, jag vet inte hur vi skall hjälpa honom?!
Många kramar,
Tina
Jag tror inte alls att ni spär på någon ångest, om ni är självklara i det beslutet.
Se det som så att ni ger honom ett halvår hemma tillsammans med lillasyster.

Kompisar, förskola och skola är sannerligen saker här i livet som inte springer ifrån honom.
Två underbara tonåringar


http://barnboksnatet.blogspot.com/
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Jag håller helt med inger. Jag märkte otroligt tydlig skillnad på Edvard efter sommaren bara. I våras gick han hos dagmamman en kort dag i veckan för att inte komma allt för långt i från gruppen, och det gjorde han med jämnmod, inte ledsen, men inte heller ivrigt. Han fick ett långt sommarlov och efter sommaren så är det verkligen för hans skull. Nu finns både behovet av andra barn och behovet av tiden utanför flocken. Och när han kommer hem pratar han om de andra barnen och inte om dagmamman, och det är också en stor skillnad.

Så oroa dig inte, jag tror bara att ni kommer att må bra allihopa.
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Inlägg av Clara Cecilia »

Hej, jag håller med båda föregåenden talare :D
MEN
om det är så att ni vill att han ska fortsätta några timmar i veckan (av vilken anledning det än vara månde) så skulle jag ta ett samtal med personalen.

Vi hade en smak av samma sak precis före sommaren (också alltid glad, ivrig, talar om kompisarna, går få timmar i veckan och älskar det)

Plötslig började ordet Kämpigt dyka upp vid av och påklädning. Det visade sig efter att han lyssnat på honom att det var just detta med kängorna och jackans blixtlås. Det var svårt. Han klarade det inte själv.

V är en känslig atlet och som den 2,5 åring han är Kung och Kan. Så klart det är svårt att inte klara, inte kunna.
Jag pratade med vår personal som omfamnade saken, plockade bort minsta antydan till press, lärde hela dagisgänget att hjälpa varandra med svåra detaljer (som att dra av sockor ex!) Det "svåra" blev en positiv sak för hela gruppen och nu står dom och hejjar på varandra i alla möjliga situationer med ledorden "bra kämpat!" och "vi övar!".

Spänningen och oron släppte som ett trollslag och han var glad igen.

Men, återigen, om känner du i ditt hjärta att det vore det bästa för honom är att vara med er hemma så ska du Självklart göra så. Att vara med sin familj ökar ingen ångest, tvärtom! :D

Hälsningar
Clara
Mamma till V 2008, L 2010
TinasDag
Inlägg: 723
Blev medlem: fre 18 jul 2008, 10:40
Ort: Västra Frölunda
Kontakt:

Inlägg av TinasDag »

Tack ni gulliga!
Ja, personalen är vidtalad och vi skall ha ett möte på tisdag tillsammans vilket känns bra. Som det är nu så pratar jag med dom varje morgon om vad Dag sagt och hur han känner.
"Mamma, kan du säga till fröken att jag inte kan knäppa mina kardborreband själv?" kan han säga när vi står i tamburen hos med fröken bredvid eller "Mamma, kan du säga till A att man inte får slåss?" när pojken och hans mamma står i kapprummet oxå. Vilket jag ju givetvis upprepar å lillemans vägnar trots att de berörda parterna redan hört 8) Då har vi pratat om detta hemma och jag sagt att "DET skall vi prata med fröknarna om så att du får hjälp och kan vara lugn!" Lilleman... 8)

Jag tror att det är precis som du skriver Clara Cecilia, att han så gärna vill kunna själv men blir osäker och ängslig när han upplever att han misslyckas. Ditt tips om att dagisgruppen hjälper varandra skall jag absolut framföra! I sådana här lägen kan jag känna mig glad över att det är ett föräldrakooperativ där vi som föräldrar verkligen kan vara med och påverka :thumbsup:

Jag överväger starkt att ha honom hemma, men vi väntar tills vi haft en chans att sitta ned med personalen i lugn och ro.
Tack & kram
:heart: Vetgiriga semlan Dag :heart:
född 071105, kurad i Gastsjön aug. 2008
:heart: Ingrid som kan själv! 090826 :heart:
http://dahlin.bloggproffs.se
Clara Cecilia
Inlägg: 992
Blev medlem: ons 10 jun 2009, 19:40
Ort: Stockholm

Inlägg av Clara Cecilia »

:heart: !
Mamma till V 2008, L 2010
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"