Kontrollerad explosion?

Samtalsforum med barnen i fokus
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Inlägg av Sarisparis »

:thumbsup: =D> :heart: :D

Jag tror jag ska börja fira den dag jag upptäckte detta forum!

:heart: Tack igen alla underbara människor. :heart:
Trebarn
Inlägg: 162
Blev medlem: fre 07 nov 2008, 23:04
Ort: Haninge

Tack själva...

Inlägg av Trebarn »

Tack själva, Sarisparis, Helamig, TinasDag, Kalaskakan...
Jag ska nog göra ett altare och tända ljus och högtidlighålla årsdagen för min första dag här... så känner jag från hjärtat om all hjälp och kärlek jag får här ifrån. Jag är glad om mina erfarenheter kan hjälpa någon!

När jag läser om ditt första inlägg nu, Sarisparis, förstår jag mer hur du menar. Jag kommer så väl ihåg hur jag fick en aha-upplevelse runt det här med motstånd. Men det var mot slutet av trotsen, när min pojke var tre år o tio månader, vet inte om det är annorlunda i början. Men jag upplevde det (som jag tror det står någonstans i Barnaboken också) att motståndet är ett BEHOV hos det trotsande barnet. Och i någon form tror jag nog att jag började "planera in" utbrotten då mot slutet. Typ pakta och lirka och muta i de situationer då jag inte hade tid att tillgodose behovet "motstånd-och-lära-spelregler". T ex när vi skulle ut och hade bråttom till bussen och sånt... för jag visste ju att trotset skulle fortsätta den dagen tills han fick sitt behov tillfredsställt. Och lite senare, just den dagen till mellanmålet (då det blev härdsmälta...), då kände jag "NU"... jag hade tid att ta ett riktigt tydligt NEJ och orka med konsekvenserna av det utan att bli för arg som du beskriver. Och GENOMFÖRA det som ett jobb för hans bästa.

Förstår ni hur jag menar?
Sen betyder inte det här att det är ENKELT på något sätt.... skönt att stötta varandra här på forumet!

(Man skulle ju kunna starta en tråd rentav... "Vi mitt i trotsen" eller nåt...?)

Trevlig kväll!
Trebarn

(PS Helamig; Ja det var Barnaboken jag syftade på... kanske inte så tydligt. Men om du inte har den: kööööööp........DS)
brorsan 0507
syrran 0703 kurad vid 11 månader
Lillasyrran 0812 vinglig SM från start...
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Inlägg av Sarisparis »

Trebarn skrev
(Man skulle ju kunna starta en tråd rentav... "Vi mitt i trotsen" eller nåt...?)
Haha, why not? Tyvärr kan jag inte bidra med något än då vi nu haft flera lugna härliga dagar :shock: :D
helamig
Inlägg: 849
Blev medlem: tis 05 jan 2010, 18:48

Inlägg av helamig »

Me have BB. Glad för det :D Tänkte det kanske var någon annan intressant bok du menade :wink:
T född 090917
S född 110118
A född 130328
F född 141123
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Kontrollerad explosion?

Inlägg av Sarisparis »

Hej!

Jag âteranvänder den här trâden dâ huvudpersonen är den samma - vâr underbara storebror :heart: - även om ämnet inte är riktigt detsamma som i somras.

Storebror har haft en lite lugnare period, men nu har vi kommit i en ny epok känns det som. Trebarns kanonsvar har hjälpt mig oerhört och Miniz pâminnelser om social delaktighet och humor och utevistelse är lika sanna som alltid. Vad som händer nu alltsom oftast (ibland varje kvart känns det som) är att storebror, vid minsta motstând frân min sida eller frân världen i allmänhet, handlöst kastar sig pâ golvet (pâ marken om vi är ute, även om det râkar bli en vattenpöl :lol: ) och vrâlar "Jag kommer inte upp, jag är fastklistrad!!" (om dâ allt annat är under kontroll och jag är pâ bra humör sâ har jag mycket svârt att hâlla mig för skratt, andra gânger har jag istället mycket lätt att lâta bli att dra pâ mungiporna och kämpar med mig själv för att inte vrâla tillbaka "men res pâ dig dâ!!" ](*,) :oops: ).

Det kan alltsâ vara om det är dags att äta, borsta tänderna, bada, whatever, eller om han inte fâr som han vill när vi är med andra barn. Ibland förstâr jag inte vad som triggar honom, men likväl kan han ligga där och vrâla, ibland mer förbannad, ibland mer ledsen (men för vad? för att det är matdags?).

Efter att i början ha försökt hjälpa honom upp, vilket oftast resulterade i mer vrâl och sprattel, har mitt standardsvar nu blivit "Oj dâ, vad ska vi göra ât det dâ?" eller helt enkelt vänta ut honom. Jag har ocksâ försökt göra en humorgrej av det och peta i klistret och försöka fâ loss honom, men han är inte riktigt mottaglig för sâdant i dessa lägen. Sâ nu händer det alltsom oftast att jag helt enkelt kliver över detta skrikande paket och fortsätter med mitt med endast ett milt "Ojdâ" som reaktion. Ibland kan jag fâ honom att komma av sig och komma upp igen genom att hitta nâgot alldeles superviktigt som mâste göras NU. Ibland kan han ligga där en ganska lâng stund och vara allmänt missförstâdd och olycklig och det känns inte bra. Sâna gânger lyckas jag inte hitta "en väg ut" och det är det jag skulle vara jättetacksam för tips om.

Nâgon annan som haft fastklistrade barn? :roll:
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Kontrollerad explosion?

Inlägg av Sarisparis »

*puff*

Efter en dryg veckas sjukdom dâ jag hade en mycket ynklig och otroligt samarbetsvillig liten pojke sâ har jag nu âterfâtt min härliga trotsiga treâring, med alla tillbehör. :wink:

Nâgon som har nâgra tankar om hur jag bäst kan bemöta honom när han fastnar i sitt klister?

:heart:
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Kontrollerad explosion?

Inlägg av chokladkaninen »

Hej Sarisparis! :D

Mina barn ropar ibland "hjälp, jag har fastnat" - men det är ingen trotsgrej utan bara en lek som ska bemötas med lite ojande, sen brukar de komma loss igen. :mrgreen: Men därmot hände det att Storasyster bröt ihop över nåt ibland under trotsen och inte gick att rubba och det enda jag kom på som faktiskt funkade var "jaha, då får vi väl stanna här då" (står i trotskapitlet i BB) och låta henne reagera färdigt. Till all lycka hade ju jag en Lillebror till hands (som du också har, vilken tur! :wink:) som man kan konversera med under tiden: Vad tycker DU att vi ska äta idag? Vore det inte juste med lite köttbullar? O:) etc. Då brukade trotsbarnet rätt snabbt låta sig distraheras och snörvlande låta sig vallas hem.

Men det är klart, själva utbrottet och att liksom fastna (kreativt uttryckt av honom! :shock:) kommer man ju inte ifrån på det här sättet. Man bara hanterar det. 8)
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Kontrollerad explosion?

Inlägg av Sarisparis »

Tack Choko! :heart: :D

Ja, själva utbrotten är nog svâra att undvika. Ska absolut ta lillebror till användning, tack för ett utmärkt tips som nog kommer att minska min överkoncentration pâ storebror och lâta honom krisa i fred (och utan publik, kanske lite mindre kul).
chokladkaninen skrev:(vilken piece of cake det är att ha en 2-åring och en nästan 4-åring, jämfört med en marodör-ettåring och en trotsmonster-treåring.
Passar pâ att ge :thumbsup: för din egen kloka trâd här inne. Vissa gânger sâ har jag dina rader ovan som ett mantra inombords: det gâr över, det gâr över! O:) Tack för dem!
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Kontrollerad explosion?

Inlägg av Sarisparis »

Oj vilken klisterdag. =P~

Vi är pâ väg in efter att ha varit ute och tar vägen genom garaget (vi bor i lägenhet, sâ stort garage). Storebror (som redan hunnit med ett antal kriser pâ vägen hem) faller handlöst ner pâ golvet och kommer inte upp. "Fastklistrad!". Ligger och vrâlar, skriker och grâter om vartannat och kommer ingenstans.
Jag bestämmer mig för att inte släppa fokus en sekund - vi ska hem och baka banankaka är det bestämt. Ställer mig mellan storebror och dörren och börjar diskutera med lillebror om hur vi ska gâ till väga med baket.
Storebror vrâlar vidare.
Lillebror och jag diskuterar vidare.
1 minut förflyter, känns som en halvtimme.
Storebror börjar krypa mot oss, vrâlandes.
Jag börjar gâ mot dörren, med lillebror i famnen.
Storebror blir vrâlförbannad, lägger sig ner igen och vrâlar.
Banankakediskussion gâr vidare.
Storebror börjar krypa igen.
Jag väntar in honom, gâr sedan mot dörren.
Scenen med storebror liggandes pâ golvet, vrâlandes, upprepas tvâ gânger.
Vi kommer till sist in i hissen, storebror lägger sig i ett hörn och vrâlar.
Storebror âlar frân hissen fram till vâr dörr och blir liggandes, fastklistrad, alldeles innanför dörren.
Jag skjuter försiktigt undan hans ben sâ att jag kan stänga dörren. Mera vrâl.
Fâr av mig och lillebror ytterkläderna.
Jag börjar ordna inför baket, livligt och glatt diskuterandes med lillebror.
Storebror ligger kvar, men vrâlar inte längre.
Lillebror och jag börjar baka.
Storebror vrâlar att han inte fâr av sig jackan.
Jag erbjuder glatt min hjälp och jackan âker av. Samma sak med skorna.
Storebror kommer upp pâ knä och tar sig sakta, sakta in till oss i köket.
Jag berättar för lillebror vilket ess storebror är pâ att blanda kaksmet.
Storebror tar sig helt plötsligt samman. Gâr och hämtar pallen sâ att han kan stâ och vara med och baka. Börjar prata om att det är hans jobb att sikta mjölet.
Och sen flöt hela kvällen pâ hur bra som helst. O:) Inte ett enda utbrott. Mânga skämt och uppskattande kommenterar frân storebror.

Och jag insâg hur stor del jag själv har i hans uppträdande. Den här gângen var det ett lângt utbrott, men det var ETT utbrott.
De gânger jag blir irriterad inombords (lyckades hâlla mig kolugn idag) och pâ nâgot vis visar storebror att jag är pâ väg att bli arg (tonfall, stress, osv) sâ spär det pâ hans utbrott och istället för att till sist ebba ut sâ kommer det garanterat ett gäng till (som till sist gör mig arg pâ riktigt :oops: ).
När jag, som idag, inte tar vid mig alls av hans uppträdande, utan helt enkelt jobbar vidare mot det som ska göras, glatt och sakligt, dâ krisar han färdigt (även om det tar en stund), men är sen FÄRDIG. [-o<

Och vilken njutning det är med en glad och nöjd treâring som är stolt över det han âstadkommit. Pappan fick ett otroligt glatt välkomnande när han steg in genom dörren, banankakebaket blev detaljerat beskrivet och vi hade en liten sol hela kvällen.

Nu ska jag ge mig attan pâ att verkligen hâlla i huvudet att hans utbrott

1) inte har med mig att göra
2) upprepas tills han fâtt den reaktion han behöver (i dagens fall: banankakan kommer att bakas med eller utan mig, roligare med mig!)

och att min irritation och eventuella ilska bara fungerar som en ren katalysator för fler och större utbrott.
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Kontrollerad explosion?

Inlägg av annawahlgren »

annawahlgren skrev::D Strålande. Vilken läsning :lol: :heart: :lol:

Tänker på ett av mina barn som just gav sina svärföräldrar ett så gott betyg, i all suverän enkelhet (angående hennes eget lilla barn, mitt och deras barnbarn):

- De är så bra, för de är inte PÅ henne hela tiden - de är MED henne :!:

Rena njutningen att läsa om den välhanterade banankakan

Skrev just till sign. Vindla ("Gränsa min 7-åriga dotter...") om kontrollerad vrede, om det kan vara något :wink: :lol:

:heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Re: Kontrollerad explosion?

Inlägg av chokladkaninen »

Hurra hurra! =D> =D> =D>

Åh, vad bra jobbat! :heart:

Och ja, det ÄR ju utvecklande för personligheten (ens egen, alltså :wink:) att umgås med ett trotsbarn.... Det är därför jag - som just nu inte har nåt trotsbarn hemma - allt som oftast går omkring och tror att jag har knäckt den där föräldraskapskoden nu, och kommer att hantera alla framtida kriser med bravur. :roll: :mrgreen: Men jag ska återkomma till den slutsatsen den dag då Lillebror börjar trotsa - för då lär det ju vara helt nya situationer att handskas med, och en dags för en ny omgång föräldraintrospektion. Och så får man växa några centimeter till, invändigt. 8)
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
Sarisparis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 2797
Blev medlem: mån 10 maj 2010, 14:31
Ort: Frankrike

Re: Kontrollerad explosion?

Inlägg av Sarisparis »

Tack Anna :heart: , Tack Choko :heart:

Gissa om vi hade en lugn och härlig dag igâr? :D

:heart:

PS. Mycket tänkvärt i Vindlas trâd. Suger ât mig som en svamp. DS.
AMAMA
Inlägg: 376
Blev medlem: mån 30 apr 2007, 10:09

Re: Kontrollerad explosion?

Inlägg av AMAMA »

:heart: :heart: Så fint å lese!
Jeg hadde også en fastklistret sønn - faktisk til langt etter den "tradisjonelle" trassalderen.
- Ja, man kan jo tro at man blir populær av å plapre på i evigheter om sitt eget :wink: - det har i alle fall en forløsende effekt på trossbarn :heart:

Han klistrer fast av og til nå også faktisk, men nå er jo han så stor og klok at dersom jeg henger med på det han sier og gjør og stopper opp jeg også, så har han alle grunnene til at vi mååå jo komme oss videre selv om det er jobbigt for det kommer biler og vi blir sultne og lillesøster måå ha mat og dette gåår ikke, kom mams ! :D (Sånn mas har jeg aldri holdt på med, men det skulle man visst tro!)

Og takk til Anna for det suverene tipset i BB ! :heart: :heart:
__________________
mamma til
Storebror 06
Lillesøster 10
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Kontrollerad explosion?

Inlägg av annawahlgren »

:lol: :heart: :lol:

:thumbsup:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"